Yellow Backed Duiker

Gulryggad dykare^[2] (Cephalophus silvicultor) är ett hovdjur i underfamiljen dykarantiloper som lever i Afrika.

Kännetecken

Pälsens grundfärg är mörkgrå till svart och som namnet antyder har djuret en gul fläck på ryggen. Nosen har en ljusare grå färg och läpparna är vita. Mellan hornen syns ofta en gulaktig tofs. Djuret vägar mellan 45 och 80 kg. Arten når en kroppslängd från 115 och 145 cm, en mankhöjd på 65 till 80 cm och en svanslängd från 10 till 20 cm. Upp till 21 cm långa, något böjda horn finns hos båda kön.^[3]

Utbredning och habitat

Utbredningsområdet sträcker sig från Senegal i väst till Zambia i sydöst. Isolerade populationer finns även i Kenya. Gulryggad dykare förekommer i olika mera våta habitat som skogar och savanner med buskar samt på jordbruksmark.^[1]

Levnadssätt

Liksom andra dykarantiloper är arten främst aktiv på natten. Det är ett skyggt djur som fått sitt namn av att det snabbt "dyker" in i buskagen när man kommer för nära. Individerna lever utanför parningstiden ensamma och kommunicerar med olika läten. Reviret markeras med körtelvätska. Arten livnär sig bland annat av blad, frön, svampar och gräs.^[3] I sällsynta fall äter den små ryggradsdjur som fåglar.^[4]

Honor är parningsberedda två till tre dagar per månad och får vanligen två kullar per år. Efter dräktigheten som varar omkring sju månader föds vanligen ett enda ungdjur i ett gömställe. Vid födelsen har gulryggade dykare en mörkbrun päls med punkter på sidorna och röd buk. Ungen får di i cirka fem månader. Könsmognaden infaller för honor efter 9 till 12 månader och för hannar efter 12 till 18 månader. Livslängden uppskattas med 10 till 12 år.^[3][4]

Gulryggad dykare har olika naturliga fiender som lejon, leoparder, viverrider, krokodiler och pytonormar.^[4]

Etymologi

Det vetenskapliga namnet för släktet är bildat av de grekiska orden kephale (huvud) och lophus (krona, syftar på tofsen). Artepitet är sammansatt av de latinska orden silva (skog) och cultor (bonde, invånare).^[3]

Hotstatus

Gulryggad dykare hotas främst av habitatförlust och den jagas även för köttets skull. Beståndet uppskattades 1999 med 160 000 individer. Arten listas av IUCN som livskraftig (least concern).^[1]

Referenser

1. ^ [a b c] Cephalophus silvicultor på IUCN:s rödlista, auktor: Antelope Specialist Group (2008), version 27 mars 2011.
2. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.8, läst 2018-09-29.
3. ^ [a b c d] Brent Huffman, Cephalophus silvicultor Arkiverad 1 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine. Ultimateungulate (engelska), läst 27 mars 2011.
4. ^ [a b c] DeWitt, K. & C. Yahnke. 2006 Cephalophus silvicultor på Animal Diversity Web (engelska), besökt 27 mars 2011.