Tofsvaktlar[1] (Odontophoridae) är en familj med små hönsfåglar som övervägande förekommer i Amerika. De är inte alls närbesläktade med gamla världens vaktlar men kallas ändå så på grund av likheter i utseende och beteende. Familjens utbredning sträcker sig traditionellt från Kanada till södra Brasilien, men utökades även till Afrika söder om Sahara när vaktlar i släktet Ptilopachus fördes hit. Kalifornisk tofsvaktel (Callipepla californica) har även introducerats i Frankrike, Korsika och Nya Zeeland där det numera finns vilda populationer. Familjen återfinns i ett flertal olika biotoper från tropisk regnskog till ökenområden, men få av arterna klarar låga temperaturer. Familjen består av ungefär 34 arter inom tio släkten.
DNA-studier från 2006[2] och 2012[3] visade förvånande nog att två tidigare obesläktade afrikanska arter tillhör den i övrigt amerikanska familjen. Avståndet mellan dem och de övriga arterna är dock så stora – de skildes åt för minst 28[4] upp till 55,8[3] miljoner år sedan – att de föreslagits placeras i en egen underfamilj, Ptilopachinae[5]
Listan nedan följer Hosner et al 2015.[4]
Tofsvaktlar (Odontophoridae) är en familj med små hönsfåglar som övervägande förekommer i Amerika. De är inte alls närbesläktade med gamla världens vaktlar men kallas ändå så på grund av likheter i utseende och beteende. Familjens utbredning sträcker sig traditionellt från Kanada till södra Brasilien, men utökades även till Afrika söder om Sahara när vaktlar i släktet Ptilopachus fördes hit. Kalifornisk tofsvaktel (Callipepla californica) har även introducerats i Frankrike, Korsika och Nya Zeeland där det numera finns vilda populationer. Familjen återfinns i ett flertal olika biotoper från tropisk regnskog till ökenområden, men få av arterna klarar låga temperaturer. Familjen består av ungefär 34 arter inom tio släkten.