Ar Stêrwennel tal du (liester: Stêrwenneled tal du) a zo un evn dour. Chlidonias albostriata eo e anv skiantel. Bevañ a ra e Zeland-Nevez.
Diouzh an evnoniourien e vez renket ar Stêrwennel tal du er c'herentiad Laridae (bremañ, hervez IOC 5.3. (2015)[1]) pe e Sternidae.
Ar Stêrwennel tal du (liester: Stêrwenneled tal du) a zo un evn dour. Chlidonias albostriata eo e anv skiantel. Bevañ a ra e Zeland-Nevez.
El fumarell de Nova Zelanda (Chlidonias albostriatus) és un ocell marí de la família dels làrids (Laridae) que habita rius i llacs de Nova Zelanda, on cria a l'illa del Sud, si bé antany també ho feia a la del Nord.
El fumarell de Nova Zelanda (Chlidonias albostriatus) és un ocell marí de la família dels làrids (Laridae) que habita rius i llacs de Nova Zelanda, on cria a l'illa del Sud, si bé antany també ho feia a la del Nord.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Môr-wennol fronddu (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: môr-wenoliaid bronddu) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Sterna albostriata; yr enw Saesneg arno yw Black-fronted tern. Mae'n perthyn i deulu'r Gwylanod (Lladin: Laridae) sydd yn urdd y Charadriiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn S. albostriata, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r môr-wennol fronddu yn perthyn i deulu'r Gwylanod (Lladin: Laridae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Corswennol Inca Larosterna inca Gwylan fechan Hydrocoloeus minutus
.jpg)
,_Pantanal,_Brazil.jpg)
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Môr-wennol fronddu (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: môr-wenoliaid bronddu) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Sterna albostriata; yr enw Saesneg arno yw Black-fronted tern. Mae'n perthyn i deulu'r Gwylanod (Lladin: Laridae) sydd yn urdd y Charadriiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn S. albostriata, sef enw'r rhywogaeth.
Rybák novozélandský (Chlidonias albostriatus) je malý druh rybáka z rodu Chlidonias, hnízdící na Novém Zélandu.
Podobá se blízce příbuznému rybáku bahennímu: černá čepička je od šedé spodiny těla oddělena bílým proužkem na lících; hřbet, svrchní strana křídel a střed ocasu jsou šedé, ostře kontrastující s bílým kostřecem a úzkým lemem ocasu. Okraje a špičky ručních letek jsou tmavěji šedé. Nohy a zobák jsou jasně oranžovočervené.[2]
Hnízdí pouze ve vnitrozemí Jižního ostrova Nového Zélandu východně od Jižních Alp. Dříve hnízdil také na severním ostrově. Po vyhnízdění se ptáci rozptylují v ústích řek a podél pobřeží až na jih Severního ostrova, ojediněle až po Auckland.[2]
Obrázky, zvuky či videa k tématu rybák novozélandský ve Wikimedia Commons
Galerie rybák novozélandský ve Wikimedia Commons
Rybák novozélandský (Chlidonias albostriatus) je malý druh rybáka z rodu Chlidonias, hnízdící na Novém Zélandu.
Die Schwarzstirn-Seeschwalbe (Chlidonias albostriatus, Syn.: Sterna albostriata) ist eine Vogelart aus der Familie der Seeschwalben (Sternidae). Die Art ist in ihrem neuseeländischen Verbreitungsgebiet auch als Black-fronted Tern, Sea Martin, Ploughboy, Inland Tern oder Riverbed Tern bekannt. Der Name der Māori für den Vogel ist Tarapiroe.[1]
Die kleine Seeschwalbe erreicht 29 cm Länge. Die erwachsenen Vögel haben ein vorwiegend graues Gefieder mit der für viele Seeschwalben typischen schwarzen Kappe, die sich im Prachtkleid bis zum Schnabel zieht. Unterseite und Bürzel sind weiß und ein schmaler weißer Streifen verläuft unterhalb der Kappe entlang der Wange. Der Schwanz ist kurz und gegabelt. Die sehr kurzen Beine sind, wie der Schnabel im Prachtkleid, hellorange.[2] Die schwarze Kappe zieht sich beim Ruhekleid vom Schnabel zurück, ist dann auf einen Bogen der sich von Auge zu Auge erstreckt reduziert und wird weißfleckig.[3] Die Spitze des Schnabels wird im Ruhekleid dunkel.[2]
Jungvögel und immature Vögel sind den adulten Vögeln im Ruhekleid ähnlich, allerdings sind Oberkopf und Nacken kräftig schwarz gestrichelt oder gefleckt und am Rücken sind sie etwas gelbbraun geschuppt. Ihr Schnabel ist dunkelbraun und an der Basis stumpf orange.[2]
Die Art lebt in und um Süßwasserflächen und an Flussufern an der Südspitze der Nordinsel und über einen Großteil der östlichen Südinsel Neuseelands von der Region Marlborough bis Southland und auf Stewart Island. Eine isolierte Population lebt am Buller River und dem Oberlauf des Motueka River im südlichen Nelson. Die Brutgebiete liegen nur auf der Südinsel. Außerhalb der Brutsaison sind sie bis 10 km auf das Meer hinaus auf Nahrungssuche.[3]
Die Art wird in der Roten Liste der IUCN als „stark gefährdet“ (Endangered, EN) geführt. Die Bestände sind durch eingeführte Säuger und Vögel bedroht. Darunter sind Wiesel (Mustela spp.), verwilderte Hauskatzen, Wanderratte, Igel, Hunde und der aus Australien stammende Fuchskusu und der Flötenvogel. Rinder, Schafe und die Freizeitaktivitäten der Menschen stören das Brutgeschäft. Des Weiteren bedrohen Wasserkraftprojekte und Flussbau die Vögel. Die Bestände sind im gesamten Verbreitungsgebiet im Rückgang begriffen.[3]
Die Schwarzstirn-Seeschwalbe brütet in einer einfachen Nestmulde in Flussbetten. Das Gelege besteht in der Regel aus zwei Eiern. Die Jungen sind nach etwa 30 Tagen flügge.
Die Schwarzstirn-Seeschwalbe frisst im Süßwasser Fische und Wirbellose. Gelegentlich nimmt sie Regenwürmer und andere Wirbellose an Land. Auf See ernährt sich die Schwarzstirn-Seeschwalbe überwiegend von Krebstieren.[3]
Die Schwarzstirn-Seeschwalbe wurde erstmals 1845 von George Robert Gray beschrieben. Der Artname ist vom lateinischen albus „weiß“ und striatus „gestreift“ abgeleitet.[4] Sie ist eine von vier Arten von in Sümpfen und nicht an der Küste lebenden Seeschwalben der Gattung Chlidonias. Die Gattung wird von manchen Autoren als Teil der größeren Gattung Sterna angesehen.[3]
Die Art hat mehrere Trivialnamen. Den Namen ploughboy oder ploughman's friend verdankt sie der Gewohnheit, auf frisch gepflügten Flächen nach Würmern und Raupen zu suchen.[5]
Die Schwarzstirn-Seeschwalbe (Chlidonias albostriatus, Syn.: Sterna albostriata) ist eine Vogelart aus der Familie der Seeschwalben (Sternidae). Die Art ist in ihrem neuseeländischen Verbreitungsgebiet auch als Black-fronted Tern, Sea Martin, Ploughboy, Inland Tern oder Riverbed Tern bekannt. Der Name der Māori für den Vogel ist Tarapiroe.
The black-fronted tern (Chlidonias albostriatus), also known as sea martin, ploughboy, inland tern, riverbed tern or tarapiroe,[2] is a small tern generally found in or near bodies of fresh water in New Zealand, where it forages for freshwater fish, arthropods and worms. It has a predominantly grey plumage. Restricted to breeding in the eastern regions of the South Island, it is declining and threatened by introduced mammals and birds. It is rated as endangered on the International Union for Conservation of Nature (IUCN)'s Red List of Threatened Species.
German naturalist Johann Reinhold Forster described the black-fronted tern from a specimen collected at Queen Charlotte Sound, Marlborough in 1832, giving it the binomial name Sterna antarctica,[3] however the name had already been used for the Antarctic tern by French naturalist René Lesson the previous year.[4]
The first valid description of the species was by George Robert Gray in 1845, who called it Hydrochelidon albostriata.[5] Its specific name is derived from the Latin albus "white", and striatus "striped".[6] Charles Lucien Bonaparte spelled its species name albistriata in 1856, which was adopted by subsequent authors until it was corrected by Walter Oliver in 1955.[4]
Its taxonomic placement was unclear for many years, as its plumage and migration inland to nest suggested it belonged with the marsh terns of the genus Chlidonias yet it did not nest in marshes like the other members of that genus. Martin Moynihan described it as "the most puzzling case", ultimately placing it in Sterna as he suspected the similarity of its breeding plumage to that of C. hybrida was due to similarity in environment and observed that the nonbreeding plumage resembled that of other members of Sterna.[7] Gochfeld and Berger (1996) followed in keeping it in Sterna, while Charles Sibley and Burt Monroe placed it in Chlidonias. A 2005 molecular study by Bridge and colleagues placed it as a basal member of the marsh terns, settling the issue.[8]
The species has several vernacular names. Gray noted in 1845 that the Maori called it tarapiroe.[5] It is called ploughboy or ploughman's friend for its habit of foraging for earthworms and grubs in newly ploughed soil.[9]
Measuring 29 cm (12 in) in length, the adult tern has predominantly grey plumage with a black cap typical of many terns. The underparts and rump are white, and there is a thin white streak running along the cheeks underneath the cap. The bill is red and legs orange. The black cap recedes from the bill in non-breeding plumage and becomes flecked with white.[10]
Within New Zealand, the black-fronted tern is found from the southern tip of the North Island, and along much of the eastern South Island from Marlborough to Southland, and to Stewart Island. There is an outlying population along the Buller and upper Motueka Rivers in southern Nelson.
The breeding range is restricted to South Island only. It lives along riverbanks and can forage out to 10 km (6 mi) at sea in the nonbreeding season.[10]
Fieldwork on the Wairau River in Marlbrorough showed that the swamp harrier (Circus approximans) is a common raider of black-fronted tern nests for eggs, with the native kelp gull (Larus dominicanus) and South Island oystercatchers (Haematopus finschi) also raiding. Introduced mammals such as the cat (Felis catus), stoat (Mustela erminea), hedgehog (Erinaceus europaeus occidentalis) and black rat (Rattus rattus) have also been recorded.[11]
Numbers of black-fronted terns are decreasing across its range, and the species is classified as endangered. Threats include several species introduced to New Zealand – stoats (Mustela spp.), feral cats, the brown rat (Rattus norvegicus), hedgehog, dog, and from Australia, the common brushtail possum (Trichosurus vulpecula), and Australian magpie (Gymnorhina tibicen).[10]
A black-fronted tern nest.
Black-fronted tern eggs.
The black-fronted tern (Chlidonias albostriatus), also known as sea martin, ploughboy, inland tern, riverbed tern or tarapiroe, is a small tern generally found in or near bodies of fresh water in New Zealand, where it forages for freshwater fish, arthropods and worms. It has a predominantly grey plumage. Restricted to breeding in the eastern regions of the South Island, it is declining and threatened by introduced mammals and birds. It is rated as endangered on the International Union for Conservation of Nature (IUCN)'s Red List of Threatened Species.
La Nigrafrunta ŝterno, Blankostria ŝterno (Chlidonias albostriatus ) aŭ en loka lingvo Tarapiroe, estas eta ŝterno, tio estas birdo de la familio de Ŝternedoj ĝenerale troviĝanta ĉe internaj akvoj en Novzelando kaj pli precize en la Suda Insulo, do ĝi estas endemismo. Ili migras vintre al marbordo kaj norden kaj tio utilas por nombrado, kio estas supozata loĝantaro nur de ĉirkaŭ 5,000 birdoj.
Ĝi estas mezgranda ŝterno 29 cm longa kaj 80 g peza. Ĝi havas ĝeneralan helgrizan plumaron, krom nigraj nuko, krono kaj frunto (kaj de tie la unua nomo) kaj inter la du koloroj estas mallarĝa fajna blanka strio sub la tuta nigra krono (kaj de tie alia nomo, krom la scienca nomo). La beko estas brile flavoranĝa kaj same la gamboj. La pugo estas blanka kaj tre kontrasta kun la griza supra plumaro. La vosto estas ne tre forkoforma kaj la flugiloj ne tiom mallarĝaj kaj longaj kiel tiuj de aliaj ŝternoj, sed iom pli larĝa ĉefe ĉekomence.
Temas pri socia birdo. Ili nestas en etaj kolonioj de ĝis 50 paroj en junkejoj ĉu marbordaj ĉu internaj, tre ofte ĉe kolonioj de Tarapungo, la nigrabekaj mevoj. La nesto estas nur amaseto de bastonetoj sur ŝtonetoj. Ili defendas agreseme la nestolokojn, sed ne povas eviti enmetitajn predantajn speciojn, kiel katoj aŭ hundoj. Male ili povas profiti proksimajn terkulturejojn ĉar ili povas pluki insektojn sekvante la plugilon. Tamen la plej granda parto de la dieto venas el riveroj, ĉu insektoj plukitaj dumfluge super la surfaco ĉu etaj fiŝoj kaptataj post plonĝado; vintre eĉ etaj krustuloj el marbordo.
La Nigrafrunta ŝterno, Blankostria ŝterno (Chlidonias albostriatus ) aŭ en loka lingvo Tarapiroe, estas eta ŝterno, tio estas birdo de la familio de Ŝternedoj ĝenerale troviĝanta ĉe internaj akvoj en Novzelando kaj pli precize en la Suda Insulo, do ĝi estas endemismo. Ili migras vintre al marbordo kaj norden kaj tio utilas por nombrado, kio estas supozata loĝantaro nur de ĉirkaŭ 5,000 birdoj.
El charrán fumarel (Chlidonias albostriatus)[1] o fumarel neozelandés, es una especie de aves marinas Charadriiformes, de la familia de los estérnidos, perteneciente al género de las Chlidonias.[2][3] Esta pequeña golondrina de mar que mide 29 centímetros de largo se encuentran en el sur de Nueva Zelanda. Generalmente se la encuentra en los cursos de agua dulce, se alimenta de gusanos y de artrópodos.[4] También se denomina Sterna albostriata.[5]
El charrán fumarel (Chlidonias albostriatus) o fumarel neozelandés, es una especie de aves marinas Charadriiformes, de la familia de los estérnidos, perteneciente al género de las Chlidonias. Esta pequeña golondrina de mar que mide 29 centímetros de largo se encuentran en el sur de Nueva Zelanda. Generalmente se la encuentra en los cursos de agua dulce, se alimenta de gusanos y de artrópodos. También se denomina Sterna albostriata.
Chlidonias albostriatus Chlidonias generoko animalia da. Hegaztien barruko Laridae familian sailkatua dago.
Chlidonias albostriatus Chlidonias generoko animalia da. Hegaztien barruko Laridae familian sailkatua dago.
Uudenseelannintiira (Chlidonias albostriatus) on Uuden.Seelannin kotoperäinen tiira. Se pesii vain Eteläsaarella ja sen populaation koko on 7 000–10 000 yksilöä. Ruokailevia ja vaeltelevia lintuja tavataan myös Pohjoissaarella ja Stewart Islandilla. George Robert Gray kuvaili lajin holotyypin Uudesta-Seelannista 1845.[2]
Uudenseelannintiira (Chlidonias albostriatus) on Uuden.Seelannin kotoperäinen tiira. Se pesii vain Eteläsaarella ja sen populaation koko on 7 000–10 000 yksilöä. Ruokailevia ja vaeltelevia lintuja tavataan myös Pohjoissaarella ja Stewart Islandilla. George Robert Gray kuvaili lajin holotyypin Uudesta-Seelannista 1845.
Chlidonias albostriatus
La Guifette des galets (Chlidonias albostriatus) est une espèce d'oiseaux aquatiques de Nouvelle-Zélande appartenant à la famille des Laridae.
L'espèce a aussi eu pour nom normalisé CINFO Sterne des galets.
Chlidonias albostriatus
La Guifette des galets (Chlidonias albostriatus) est une espèce d'oiseaux aquatiques de Nouvelle-Zélande appartenant à la famille des Laridae.
Il mignattino frontenera (Chlidonias albostriatus, Gray, 1845), è un uccello della sottofamiglia Sterninae nella famiglia Laridae[1].
Chlidonis albostriatus non ha sottospecie, è monotipica[1].
Vive esclusivamente in Nuova Zelanda e in alcune isole circostanti. Frequenta fiumi, ruscelli, cascate, greti ciottolosi e litorali marini; è un uccello epipelagico, si spinge cioè in mare aperto al massimo fin dove il fondale raggiunge i 200m di profondità.
Il mignattino frontenera (Chlidonias albostriatus, Gray, 1845), è un uccello della sottofamiglia Sterninae nella famiglia Laridae.
De Nieuw-Zeelandse stern (Chlidonias albostriatus synoniem: Sterna albostriata) is een vogel uit de familie van de meeuwen (Laridae) en de geslachtengroep sterns (Sternini). Het is een bedreigde, endemische vogelsoort in Nieuw-Zeeland. De vogel werd vroeger tot het geslacht Sterna gerekend, maar uit DNA-onderzoek gepubliceerd in 2005 bleek meer verwantschap met de moerassterns.[2]
De vogel is 29 cm lang. Het is een kleine, lichtgrijze moerasstern met een korte gevorkte staart en een witte borst, buik en stuit. De poten en snavel zijn helder oranje. In de broedtijd is de kopkap zwart en reikt tot aan de snavel, buiten de broedtijd zijn er alleen donkere vlekken op de kruin boven het oog.[1]
Deze soort is endemisch in Nieuw-Zeeland. De vogel broedt in het binnenland langs rivieren op het Zuidereiland. Het nest bestaat uit een kuiltje in het grind. Dit in tegenstelling tot andere moerassterns die nesten van plantenmateriaal op drijvende waterplanten maken. In de (zuidelijke) winter trekken de vogels naar de kust en verblijven in riviermondingen of foerageren tot 10 kilometer ver op zee.[1]
De grootte van de populatie werd in 2016 door BirdLife International geschat op 2,5 tot 10 duizend individuen en de populatie-aantallen nemen af door de introductie van invasieve predatoren zoals de hermelijn en habitatverlies. Het leefgebied wordt aangetast door de aanleg van dammen, recreatievoorzieningen en overbegrazing. Om deze redenen staat deze soort als bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe Nieuw-Zeelandse stern (Chlidonias albostriatus synoniem: Sterna albostriata) is een vogel uit de familie van de meeuwen (Laridae) en de geslachtengroep sterns (Sternini). Het is een bedreigde, endemische vogelsoort in Nieuw-Zeeland. De vogel werd vroeger tot het geslacht Sterna gerekend, maar uit DNA-onderzoek gepubliceerd in 2005 bleek meer verwantschap met de moerassterns.
Maoriterne (Chlidonias albostriatus) er ein medlem av ternefamilien, endemisk til New Zealand. Dette er ei lita terne som lever hovudsakleg av insekt ved ferskvatn, både elvar innsjøar og våtmark på Sørøya, ho er òg ein trekkfugl som trekkjer ut til kysten.
Det meste av fjørdrakta er i lys blågrått, vengene litt mørkare enn kroppen. I flukt, sett frå oversida, står den heilt kvite overgumpen i kontrast til venger og ein kløfta hale i gråblått. Nedre delen av kinna er kvite og frå undersida er halefjørene òg kvite. Utanom hekketida er panna kvit, hetta og område bak auga er i grått. I hekkedrakt får dei ei svart hette, som raudnebbterna. Nebbet og føtene får ei klårare oransje farge. Maoriterne måler 29 centimeter og veg 90 gram i gjennomsnitt.
Maoriterner hekkar på austlege delen av Sørøya, frå Marlborough sørover til Southland. Dessutan innover landet langs elvane Buller og øvre Motueka sør for Nelson. Ho er ein trekkfugl som trekkjer ut til kysten om hausten, dels til Cooksundet mellom hovudøyane, òg til austkysten av Sørøya så langt sør som til Stewart Island/Rakiura og Nordøya, så langt nord som til Bay of Plenty.
Hekkebiotopa er elvebreidder med småstein inn i landet, men òg nær kysten. Reiret er ei enkel grop i singelen, kor dei legg frå eit til fire, mest vanleg to egg. Paret rugar på skift i ca. 23 dagar og ungane flygedyktige etter ein månad. Dei hekkar i koloniar på under 50 par. Maoriterner er aggressive når dei forsvarer reirområdet og kan sette beina i hovudet på inntrengjarar.
Føda består hovudsakleg av insekt lågt over ferskvatn, dei beitar i flokkar i faste ruter oppover og nedover elvar. Dei kan òg ta småfisk. På marker plukkar dei mark og larver. Utanom hekketida lever dei fleste fuglane av små, pelagiske krepsdyr i sjøen.
Populasjonen er grovt estimert til 2 500-10 000[1] kjønnsmodne individ, og minkande.
Maoriterne (Chlidonias albostriatus) er ein medlem av ternefamilien, endemisk til New Zealand. Dette er ei lita terne som lever hovudsakleg av insekt ved ferskvatn, både elvar innsjøar og våtmark på Sørøya, ho er òg ein trekkfugl som trekkjer ut til kysten.
Det meste av fjørdrakta er i lys blågrått, vengene litt mørkare enn kroppen. I flukt, sett frå oversida, står den heilt kvite overgumpen i kontrast til venger og ein kløfta hale i gråblått. Nedre delen av kinna er kvite og frå undersida er halefjørene òg kvite. Utanom hekketida er panna kvit, hetta og område bak auga er i grått. I hekkedrakt får dei ei svart hette, som raudnebbterna. Nebbet og føtene får ei klårare oransje farge. Maoriterne måler 29 centimeter og veg 90 gram i gjennomsnitt.
Maoriterner hekkar på austlege delen av Sørøya, frå Marlborough sørover til Southland. Dessutan innover landet langs elvane Buller og øvre Motueka sør for Nelson. Ho er ein trekkfugl som trekkjer ut til kysten om hausten, dels til Cooksundet mellom hovudøyane, òg til austkysten av Sørøya så langt sør som til Stewart Island/Rakiura og Nordøya, så langt nord som til Bay of Plenty.
Hekkebiotopa er elvebreidder med småstein inn i landet, men òg nær kysten. Reiret er ei enkel grop i singelen, kor dei legg frå eit til fire, mest vanleg to egg. Paret rugar på skift i ca. 23 dagar og ungane flygedyktige etter ein månad. Dei hekkar i koloniar på under 50 par. Maoriterner er aggressive når dei forsvarer reirområdet og kan sette beina i hovudet på inntrengjarar.
Føda består hovudsakleg av insekt lågt over ferskvatn, dei beitar i flokkar i faste ruter oppover og nedover elvar. Dei kan òg ta småfisk. På marker plukkar dei mark og larver. Utanom hekketida lever dei fleste fuglane av små, pelagiske krepsdyr i sjøen.
Populasjonen er grovt estimert til 2 500-10 000 kjønnsmodne individ, og minkande.
Maoritärna[2] (Chlidonias albostriatus) är en starkt hotad nyzeeländsk fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.[3]
Maoritärnan är med sina 29 centimeter en relativt liten tärna. Den är genomgående grå med svart hätta och vit undersida. I flykten syns den kontrastrerande vita övergumpen. Ben och näbb är starkt orange och stjärten är relativt kort och grunt kluven. Den liknar skäggtärna, men denna har grå övergump. Lätet är ett upprepat "kitt".
Fågeln häckar endast på Sydön i Nya Zeeland utmed östra flodbäddar från Marlborough till Southland samt i övre delen av floderna Motueka och Buller i södra Nelson.[4] Vintertid rör den sig ut mot kusten, mestadels från Stewart Island till södra Nordön, där den födosöker inom tio kilometer från strand.[4][5]
Maoritärnan lägger två ägg och ungarna är flygga efter cirka 30 dagar. Fågeln lever av sötvattensinverterbrater och småfisk. Ibland tar den även maskar och andra smådjur i flodernas omgivningar,[4] vilket gett den det nyzeeländska smeknamnet "plogpojke".
Maoritärnorna tillhör släktet träsktärnor, Chlidonias.[6] Den har tidvis betraktats som en underart till skäggtärna.[7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Världspopulationen uppskattas till endast mellan 2.500 och 10.000 vuxna individer.[1] Den tros minska kraftigt till följd av predation av invasiva men också inhemska arter (katter, mårddjur, brun råtta, igelkott, pungräv, hundar och flöjtkråka) samt påverkan från utbyggnad av vattenkraft.[1][5][8] På grund av detta kategoriserar internationella naturvårdsunionen arten sedan 2000 som starkt hotad.[1]
På svenska har fågeln även kallats nyzeeländsk flodtärna, nyzeeländsk skäggtärna och Nya Zeelandskäggtärna.
Wikimedia Commons har media som rör maoritärna.
Wikispecies har information om Chlidonias albostriatus.
Maoritärna (Chlidonias albostriatus) är en starkt hotad nyzeeländsk fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.
Chlidonias albostriatus là một loài chim trong họ Laridae.[2]
Bài viết Bộ Choi choi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. 
