El mangabei d'Osman Hill (Lophocebus osmani) és una espècie de mangabei de la família dels cercopitècids. Anteriorment se'l considerava una subespècie del mangabei de galtes grises (L. albigena).[1] Fou anomenat en honor de William Charles Osman Hill, un primatòleg, antropòleg i anatomista del segle XX.[2]
El mangabei d'Osman Hill (Lophocebus osmani) és una espècie de mangabei de la família dels cercopitècids. Anteriorment se'l considerava una subespècie del mangabei de galtes grises (L. albigena). Fou anomenat en honor de William Charles Osman Hill, un primatòleg, antropòleg i anatomista del segle XX.
Die Osman-Hill-Mangabe (Lophocebus osmani) ist eine Primatenart aus der Familie der Meerkatzenverwandten (Cercopithecidae). Sie galt lange Zeit als Unterart der Grauwangenmangabe, wurde 2007 aber in den Artstatus erhoben. Die Art ist zu Ehren des Biologen William Charles Osman Hill (1901–1975) benannt.
Osman-Hill-Mangaben sind schlank gebaute Primaten mit langen Gliedmaßen und einem langen Schwanz. Ihr Fell ist an der Oberseite schwarzbraun gefärbt, die Unterseite ist heller, meist gelbgrau. Der Kopf weist eine langgestreckte Schnauze auf, die langen Backenhaare sind grau oder goldgelb gefärbt. An den Schultern befinden sich lange, rotbraune, mantelähnliche Haare.
Osman-Hill-Mangaben bewohnen Plateaugebiete in Kamerun, sie sind von der Grenze zu Nigeria im Westen bis in die Provinz Est verbreitet. Sie leben in Wäldern und kommen vorrangig in Gebieten über 600 Metern Höhe vor.
Über die Lebensweise dieser Art ist kaum etwas bekannt. Vermutlich ist sie wie die Grauwangenmangabe ein tagaktiver Baumbewohner, der in kleinen Gruppen lebt und sich von Früchten, Nüssen und Kleintieren ernährt.
Auch über den Gefährdungsgrad weiß man nichts. Die IUCN fasst die Art noch mit der Grauwangenmangabe zusammen, hält aber eine dringende Neubewertung für notwendig.
Die Osman-Hill-Mangabe (Lophocebus osmani) ist eine Primatenart aus der Familie der Meerkatzenverwandten (Cercopithecidae). Sie galt lange Zeit als Unterart der Grauwangenmangabe, wurde 2007 aber in den Artstatus erhoben. Die Art ist zu Ehren des Biologen William Charles Osman Hill (1901–1975) benannt.
Osman-Hill-Mangaben sind schlank gebaute Primaten mit langen Gliedmaßen und einem langen Schwanz. Ihr Fell ist an der Oberseite schwarzbraun gefärbt, die Unterseite ist heller, meist gelbgrau. Der Kopf weist eine langgestreckte Schnauze auf, die langen Backenhaare sind grau oder goldgelb gefärbt. An den Schultern befinden sich lange, rotbraune, mantelähnliche Haare.
Osman-Hill-Mangaben bewohnen Plateaugebiete in Kamerun, sie sind von der Grenze zu Nigeria im Westen bis in die Provinz Est verbreitet. Sie leben in Wäldern und kommen vorrangig in Gebieten über 600 Metern Höhe vor.
Über die Lebensweise dieser Art ist kaum etwas bekannt. Vermutlich ist sie wie die Grauwangenmangabe ein tagaktiver Baumbewohner, der in kleinen Gruppen lebt und sich von Früchten, Nüssen und Kleintieren ernährt.
Auch über den Gefährdungsgrad weiß man nichts. Die IUCN fasst die Art noch mit der Grauwangenmangabe zusammen, hält aber eine dringende Neubewertung für notwendig.
The Osman Hill's mangabey (Lophocebus osmani), also known as the rusty-mantled mangabey,[4] is a species of crested mangabey in the family Cercopithecidae with a restricted distribution in West Africa.
Osman Hill's mangabey is a medium-sized lanky, arboreal, dark furred monkey. The sexes are similar in colour and markings but males are far larger than females, the size difference being especially marked in this species compared to the other members of the grey-cheeked mangabey superspecies. They have long, loose fur which is mainly blackish-brown, and a rufous tinged mane of longer hairs over the shoulders which is more noticeable in the males. The head shows a tuft on the crown and smaller tuft above the eyes, although these may not always be present, the cheeks are pale. The long tail is frequently held arched over the monkey's back. The two ischial callosities are bare and for a "C" shapes which are complete in the male but often broken in the females. The bare skin on such places as the palms and soles is pink in newborns but darkens as the get older and is normally black by nine months of age. A single male specimen has been measured and he had a head and body length of 610mm and a tail length of 920mm.[5]
Osman Hill's mangabey has a very small range from the Cross River in south eastern Nigeria to the Batouri district of south eastern Cameroon.[5]
Osman Hill's mangabey occurs in low to medium altitude tropical rainforest where it is highly arboreal and can be seen in the canopy and emergent layers. It is rarely observed on the ground or in secondary or savanna habitats. The highest densities are found in swamp forest and flooded forest.[5]
This species and its close relatives have cheek pouches which they can use to store food to be eaten or processed later. The males have inflatable throat pouches which they use as resonators to amplify their loud low pitched calls which can be heard over a kilometre away from the calling male. They have powerful jaws, hands and arms which makes it possible for them to extract seeds from harder fruits, e.g. those of Monodora myristica than similarly sized monkeys. They are omnivorous, although fruit is the most important part of their diet, and they may locate fruiting trees by following the calls of frugivorous birds such as hornbills. Important fruit tree species for Odsman Hill's mangabey include Erythrophleum suaveolens and Enantia chlorantha. They also spend a lot of time splitting dead wood, excavating bark and searching through liana tangles and epiphyte masses searching for invertebrates.[5]
Osman Hill's mangabey is a social species living in groups of 10-20 individuals which consist of a few males, several females and their dependent young. These groups often associate with groups of other monkey species, and even occasionally with troops of chimpanzees. Contact calls are grunts, alarm calls are staccato barks and the males make a loud "whoop gobble" to co-ordinate the group and to set spaces between different groups. This call can be made by females but very infrequently. The groups are fluid and will mix but this can lead to increased aggression among the adults, although the young will play. Females in oestrus may attract additional males. The dominant male usually guards receptive females but she will try and mate with other males when she can.[5]
Osman Hill's mangabey used to be considered a subspecies of the grey-cheeked mangabey, L. albigena.[1]
Osman Hill's mangabey was named after William Charles Osman Hill, a primatologist, anthropologist, and anatomist from the 20th century.[6]
The Osman Hill's mangabey (Lophocebus osmani), also known as the rusty-mantled mangabey, is a species of crested mangabey in the family Cercopithecidae with a restricted distribution in West Africa.
El mangabey de Osman Hill (Lophocebus osmani) es una especie de primate catarrino de la familia Cercopithecidae. Anteriormente se consideraba una subespecie del mangabey de mejillas grises (Lophocebus albigena).[1] Su nombre común se debe al primatólogo anatomista y antropólogo británico William Charles Osman Hill.[2]
Datos: Q1042209
El mangabey de Osman Hill (Lophocebus osmani) es una especie de primate catarrino de la familia Cercopithecidae. Anteriormente se consideraba una subespecie del mangabey de mejillas grises (Lophocebus albigena). Su nombre común se debe al primatólogo anatomista y antropólogo británico William Charles Osman Hill.
Mangabei-de-Osman Hill (Lophocebus osmani) é uma espécie de macaco do Velho Mundo do gênero Lophocebus. Foi inicialmente considerado como subespécie de Lophocebus albigena.[1] Seu nome é uma homenagem a William Charles Osman Hill, um primatologista do século XX.[2]
Mangabei-de-Osman Hill (Lophocebus osmani) é uma espécie de macaco do Velho Mundo do gênero Lophocebus. Foi inicialmente considerado como subespécie de Lophocebus albigena. Seu nome é uma homenagem a William Charles Osman Hill, um primatologista do século XX.
Lophocebus osmani är en primat i familjen markattartade apor som förekommer i centrala Afrika. Populationen listades en längre tid som underart till Lophocebus albigena och sedan 2007 godkänns den som art.[1][2]
Djuret är cirka 61 cm lång (huvud och bål) och har en cirka 92 cm lång svans. Honor är med en vikt av 4,7 till 6,5 kg lättare än hannar som väger 6,1 till 9 kg. Bålens ovansida och huvudets topp är täckta av svart päls med brun skugga. Kring axlarna förekommer en man av rödbruna långa hår, ibland med inslag av grön. Undersidan är täckt av gulgrå päls. Ofta är djurets armar ljusare än pälsen på ryggen och händerna är åter svarta. Ansiktet är nästan naket och vid kinderna finns ett vitaktigt skägg.[3]
Artens största population lever i centrala Kamerun och en mindre population lever i gränsområdet Kamerun/Nigeria. Lophocebus osmani vistas vanligen i låglandet och i kulliga områden upp till 600 meter över havet. Regionen är täckt av regnskog och av delvis lövfällande skogar.[3]
Individerna är aktiv på dagen och klättrar främst i växtligheten. Annars är levnadssättet okänt.[3]
Lophocebus osmani jagas för köttets skull (bushmeat) och den hotas av habitatförstöring.[3] Arten listas inte än av IUCN.[2] Ett verk som har artiklar om flera primater föreslår att den listas med kunskapsbrist (DD).[3]
Lophocebus osmani är en primat i familjen markattartade apor som förekommer i centrala Afrika. Populationen listades en längre tid som underart till Lophocebus albigena och sedan 2007 godkänns den som art.
Djuret är cirka 61 cm lång (huvud och bål) och har en cirka 92 cm lång svans. Honor är med en vikt av 4,7 till 6,5 kg lättare än hannar som väger 6,1 till 9 kg. Bålens ovansida och huvudets topp är täckta av svart päls med brun skugga. Kring axlarna förekommer en man av rödbruna långa hår, ibland med inslag av grön. Undersidan är täckt av gulgrå päls. Ofta är djurets armar ljusare än pälsen på ryggen och händerna är åter svarta. Ansiktet är nästan naket och vid kinderna finns ett vitaktigt skägg.
Artens största population lever i centrala Kamerun och en mindre population lever i gränsområdet Kamerun/Nigeria. Lophocebus osmani vistas vanligen i låglandet och i kulliga områden upp till 600 meter över havet. Regionen är täckt av regnskog och av delvis lövfällande skogar.
Individerna är aktiv på dagen och klättrar främst i växtligheten. Annars är levnadssättet okänt.
Lophocebus osmani jagas för köttets skull (bushmeat) och den hotas av habitatförstöring. Arten listas inte än av IUCN. Ett verk som har artiklar om flera primater föreslår att den listas med kunskapsbrist (DD).
Lophocebus osmani Groves, 1978
Lophocebus osmani (лат.) — вид обезьян из семейства мартышковых, один из видов рода Бородатые мангобеи. До 2007 года считался подвидом Lophocebus albigena, был выделен в отдельный вид по совокупности морфологических признаков.[1] Видовое латинское название дано в честь британского биолога Уильяма Чарльза Османа Хилла (1901—1975)[2].
Тело стройное с длинными конечностями и длинным хвостом. Окраска меха на спине чёрно-коричневого цвета, нижняя сторона светлее, часто жёлто-серого цвета. Морда вытянутая, бакенбарды на лице серого или золотисто-жёлтого цвета. Плечи покрывают длинные, красно-коричневые волосы.
Встречается в сухих тропических и субтропических лесах на Камерунском нагорье[3] от границы с Нигерией на западе до Восточной провинции. Обитает в лесах на высоте 600 метров над уровнем моря.
Об образе жизни этого вида известно очень мало. Вероятно, как и гривистый мангабей ведёт дневной, древесный образ жизни, держась небольшими группами и питаясь фруктами, орехами и мелкими животными.
Для установления природоохранного статуса вида МСОП необходимо произвести срочную оценку численности популяции.
Lophocebus osmani (лат.) — вид обезьян из семейства мартышковых, один из видов рода Бородатые мангобеи. До 2007 года считался подвидом Lophocebus albigena, был выделен в отдельный вид по совокупности морфологических признаков. Видовое латинское название дано в честь британского биолога Уильяма Чарльза Османа Хилла (1901—1975).
Тело стройное с длинными конечностями и длинным хвостом. Окраска меха на спине чёрно-коричневого цвета, нижняя сторона светлее, часто жёлто-серого цвета. Морда вытянутая, бакенбарды на лице серого или золотисто-жёлтого цвета. Плечи покрывают длинные, красно-коричневые волосы.
Встречается в сухих тропических и субтропических лесах на Камерунском нагорье от границы с Нигерией на западе до Восточной провинции. Обитает в лесах на высоте 600 метров над уровнем моря.
Об образе жизни этого вида известно очень мало. Вероятно, как и гривистый мангабей ведёт дневной, древесный образ жизни, держась небольшими группами и питаясь фруктами, орехами и мелкими животными.
Для установления природоохранного статуса вида МСОП необходимо произвести срочную оценку численности популяции.
오스만힐망가베이 (Lophocebus osmani)는 긴꼬리원숭이과에 속하는 볏망가베이의 일종이다. 이전에는 회색뺨망가베이(L. albigena)의 일종으로 간주되었다.[1] 서아프리카에 제한적으로 분포한다.
