Trädgårdshumla (Bombus hortorum) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).
Humlan förekommer från Island i väster (där den möjligen blivit införd) över Brittiska öarna österut genom Europa och Asien till Altaj i Sibirien. Söderut når den Iberiska halvön i höjd med Madrid, och sydöst till norra Iran. Den saknas däremot i Nordafrika. Den har dessutom inplanterats i Nya Zeeland 1885.[1] I Sverige är den allmän i hela landet upp till skogsgränsen[2]. I Finland förekommer den främst i de södra och sydöstra delarna av landet, men flera fynd har gjorts så långt norrut som strax söder om Uleåborg.[3]
Trädgårdshumlan är en stor, påtagligt slank, mycket långtungad humla.[2] Drottningen blir 19–21 millimeter lång med en vingbredd av 35–38 mm. Även arbetarna är stora, om än mer variabla i storlek; de största kan bli större än små drottningar.[4] Också hanarna är större än vanligt.[2] Humlan är svart med bred, gul krage och ett gult band som sträcker sig från slutet av mellankroppen till början av bakkroppen, samt med vit bakkroppsspets. Det gula kan ibland ha ett rödaktigt inslag. Melanistiska (helsvarta) exemplar förekommer.[2] Mandiblerna (käkarna) har svart behåring.[4] Humlan liknar ljunghumla, men till skillnad från denna har den långsträckt huvud.[2]
Arten är vanlig i parker, trädgårdar och skogar[5] där den gärna flyger med utsträckt tunga. Näringsväxter är djupkalkade blommor som ärtväxter, stormhatt, lejongap, fingerborgsblomma, rödklöver, getväppling och oxtunga[2] [5]. Boet, som innehåller 50–120 individer[4], inrättas ofta i övergivna smågnagarbon i murkna stubbar eller på mörka, fuktiga platser nära eller ovan jord[5].
De övervintrande drottningarna kommer fram från mars till juni, arbetarna börjar visa sig från slutet av april, medan könsdjuren (ungdrottningar och drönare) är aktiva mellan juli till oktober (ungdrottnigarna övervintrar därefter).[6]
Redan Darwin konstaterade på grundval av observationer gjorda i sin egen trädgård 1886 att hanarna är typiska "patrullerare"; de flyger fram och tillbaka längs en bestämd bana för att locka till sig unga, parningsvilliga drottningar, ett beteende som är vanligt bland många humlearters hanar. Numera vet man att de attraherar drottningarna genom att tidigt på morgonen avsätta feromoner på platser i terrängen, och upprepa det om deponeringarna skulle sköljas bort av regn.[7]
Arten parasiteras av trädgårdssnylthumlan, som tränger in i boet, dödar drottningen, och låter arbetarna ta hand om sin egen avkomma.[4]
Trädgårdshumla på fingerborgsblomma
.jpg)
Melanistisk trädgårdshumla på oregano
.jpg)
