Berghumla (Bombus monticola) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).
Humlan förekommer från Irland, över norra och västra Storbritannien till bergsområden i Skandinavien och den europeiska kontinenten (Pyreneerna, Alperna och bergen i Balkan).[2] I Sverige är arten vanlig i hela fjällkedjan[3] och arten är klassificerad som livskraftig ("LC")[4]. I Finland förekommer den endast längst i nordväst vid norska gränsen.[5] Den är emellertid inte hotad, utan även här klassificerad som livskraftig.[6]
Berghumlan är en ganska liten humla; drottningen blir omkring 16 millimeter, arbetarna 12 millimeter och hanarna 14 millimeter långa.[7]. Drottningen har svart mellankropp och orangebrun bakkropp med undantag för det främsta segmentet, som är svart. Hanen har samma färger på bakkroppen, men dessutom är kragen och den bakersta delen av mellankroppen ljusgula. Dessutom har hanen ljusgul nos och beige till orange behåring på buk och ben. Arbetarna liknar honorna, men har ofta gula partier på krage och bakre mellankropp, dock svagare än hos hanen. Drottningen liknar alphumla och polarhumla, men dessa är betydligt större. Förväxlingsrisk med arbetare av nämnda arter finns dock. Speciellt den sydligare populationen är också mycket lik lapphumla – se nedan under Taxonomi.[3]
Berghumlan förekommer främst i bergsregioner, gärna i björkskog[3]. Den kan också återfinnas på hed- och gräsmark (ej i Skandinavien).[2] Näringsväxter är bland andra lingon, blåbär, tranbär, hallon, mjölkört, kråkvicker, skogsnäva, gullris, vitklöver, brudborste, ljung, ärttörne, fjällmaskros och skogsnäva.[3] [8].
De övervintrande honorna kommer fram i april, arbetarna i maj och könsdjuren (ungdrottningar och hanar) flyger i juli till september.[2]
Boet, som vanligtvis inryms i övergivna, underjordiska däggdjursbon, är inte särskilt stort, och kan rymma mellan 50 och 120 arbetare.[8]
Arten påminner mycket om lapphumla, och det var inte förrän 1979 som feromonanalyser (av det feromon som humlehanarna använder för att locka till sig parningsvilliga drottningar) visade att de är olika arter. Detta har också bekräftats av senare undersökningar från 2007 och 2013. Berghumlans feromoner har ingen speciell lukt för människan, medan lapphumlans hanar får en tydlig parfymlukt av sitt feromon.[9]
