dcsimg

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Hole-in-the-Head Disease. Parasitic infestations (protozoa, worms, etc.)
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Discus/Angelfish Disease. Others
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Congenital Deformities. Others
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Blockage Disease. Others
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Columnaris Disease (Ornament.). Bacterial diseases
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Capillaria Infestation 4. Parasitic infestations (protozoa, worms, etc.)
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Fin Rot (early stage). Bacterial diseases
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Pasteurellosis. Bacterial diseases
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Nematode Infestation. Parasitic infestations (protozoa, worms, etc.)
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Hexamitosis. Parasitic infestations (protozoa, worms, etc.)
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Costia Disease. Parasitic infestations (protozoa, worms, etc.)
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Fish tuberculosis (FishMB). Bacterial diseases
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Fungal Infection (general). Fungal diseases
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Dactylogyrus Gill Flukes Disease. Parasitic infestations (protozoa, worms, etc.)
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Unspecified tumors. Neoplasia (tumors of unknown origin)
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Skin Fungi (Saprolegnia sp.). Fungal diseases
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Pop-eye disease. Bacterial diseases
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Pseudomonas infection. Bacterial diseases
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Hidden Viral Infection. Viral diseases
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diagnostic Description

provided by Fishbase
Body compressed and disc-shaped; dorsal and anal spiny rays increasing in length from anterior to posterior part of the fin; first branched rays also very long; body height at anal fin level 1.07 to 1.29 times in SL; body color silvery with dark vertical bars (7 in juveniles, 4 in adults) (Ref. 35237).
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Philippe Béarez
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Turbidity of the Skin (Freshwater fish). Parasitic infestations (protozoa, worms, etc.)
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Ichthyobodo Infection. Parasitic infestations (protozoa, worms, etc.)
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Fin-rot Disease (late stage). Bacterial diseases
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Diseases and Parasites

provided by Fishbase
Bacterial Infections (general). Bacterial diseases
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Allan Palacio
original
visit source
partner site
Fishbase

Life Cycle

provided by Fishbase
Males court females during the breeding season. Both male and female guard the eggs which are attached to the surface of aquatic vegetation in a nest area (Ref. 46591). During the entire brooding cycle, bonding of the original pair of parents is maintained complete with defence of each partner against aggression or potential rivals (Ref. 46591).
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Tom Froese
original
visit source
partner site
Fishbase

Biology

provided by Fishbase
Inhabit swamps or flooded grounds where the aquatic and riverine vegetation are dense and the water is either clear or silty. Its color is deeper in clear water (Ref. 35237). One of the most popular of all the tropical aquarium fish. Maximum length 15 cm TL (Ref. 7020). Aquarium keeping: in groups of 5 or more individuals; keep pairs in small tanks for breeding; minimum aquarium size 100 cm (Ref. 51539).
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Susan M. Luna
original
visit source
partner site
Fishbase

Importance

provided by Fishbase
aquarium: highly commercial
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Susan M. Luna
original
visit source
partner site
Fishbase

Mələk balığı ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ

Pterophyllum scalare

 src=
Pterophyllum scalare
  • Həbidə idi: Cənub amerika, Peru amazonu , Eucador
  • Boy : 15 sm.
  • Üzmə Səviyyəsi :orta
  • Bəslənə bilmə Forması :heyvan ilə bəslənən
  • Akvarium suyu : ph 6,5-7,5-26 C-artıma 27-28 C
  • Ən az akvarium həcmi : 120 lt. Yüksəklik 50 sm.

Baxımları bir az təcrübə tələb edir.

Bir çox hobbiçinin, akvariumunda olmasını istədiyi bir növdür. Çox zərif balıqlardır. Cinsiyyətlərini ayırmaq bəzən çətindir. Eyni qərbin balalarda daha tez böyüyən və inkişaf edən, orta boylara gəldiyində akvarium içərisində orta dərəcə təcavüzkar olan mələklər ümumiyyətlə kişilərdir. Yetkin mələklərdə cinsiyyət ayrı-seçkiliyi isə, kişilər dişilərə Nəzərən daha iri və dəbdəbəli, alınları daha geniş və bir çıxıntı(hörgüç)vardır. Sperma balonu qısa, incə və iti ucludur. Dişilər bünyəsində yumurta çıxardıqları üçün, kişilərdən daha kiçik və incə bədən quruluşuna sahibdirlər. Artıma balonu qalın, uzun və yumru ucludur.

Bəslənmə formaları ümumiyyətlə zülal ağırlıqlı olmalı, spirulina yosunu ehtiva edən quru yemlər, həftədə bir və ya iki səfər qaynadılmış ispanaqda unudulmamalıdır.

Mələk cichlidler, təxminən 10-12 aylıq olduqlarında artıma çağına girə bilərlər. Bərabər tutdurmaq üçün orta boyda götürəcəyimiz, ən az 10-15li qruplar halında baxılmalı və içlərindən bərabərseçmələri gözlənilməlidir. Mələklər birarvadlı balıqlardır, və seçicidirlər. Bərabər seçdiklərində akvariumun bir bölgəsini sahiblənəcəklər və oraya heç bir balığı soxmayacaqlar. Bərabər akvarium içərisində davamlı birlikdə yemlənib, birlikdə gəzəcəklər.

Yüksəkliyi 50 sm. olan və 70-80 lt. həcmindəki bir istehsal tankı bərabər/yoldaşlarımıza kafi olacaq. Xarici hava mühərrikinə bağlı sadə bir süngər filtr, 27-28 C sabit nizamlı bir isidici və yumurtlama konusu ,əgər tapa bilməzsək bir PVC boru ya da bir fayans bərabər yumurtalarını buraxmaları üçün ən ideal seçkidir. Akvarium döşəməsini boş buraxmaq, dib çəkilişimizi daha asan hala gətirmək üçün bir üstünlükdür. Beləcə su xərcləməmizdə ən üzv enəcək.

Yumurtlama əməliyyatının başlayacağını, bərabərartıma balonlarından və dişinin qarın/arvadın şişliyindən anlaya bilərik. yumurtlama edəcəkləri səthi, kiçik dişləmə ataraq ortaq şəkildə təmizləməyə və yuxarı aşağı üzməyə başlarlar. Bərabər bu hərəkətlər yumurtlama sınaqlarıdır. Yumurtlama əməliyyatı ənkeç 2-3 gün içində başlayacaq deməkdir. Bu müddətdə akvariumdakı su dövrü ən/en üzv endirilməlidir. Hava xortumuna bir kran qoyularaq, hava çıxışını nizamlaya bilərik. Yumurtlama əməliyyatı bitdiyində, bərabər yumurtalarla maraqlanacaq. Sırayla yumurtaları havalandıracaqlar, aralarında göbələk olanları təmizləyib, möhkəm yumurtalara zərər vermələrini önləyəcəklər. Balaların ilk hərəkətləri 3-4 gün sonra meydana çıxacaq. tapıldıqları yerdə asılı olan balalardan yerə düşənləri, valideynlər ağızlarına götürərək eyni yerlərinə təkrar yapışdıracaqlar. Təxminən bir həftə sonra sərbəst üzməyə başlayacaq olan balalara ardamıya verilər. Ardamıya verməyə nə qədər çox davam etsək həyatda qalan bala sayı bir o qədər çox olacaq. Təxminən bir ay sonra yavaş yavaş toz yemlərə alışdırılmalıdırlar. Və bu müddətdə ana və atasından balalar ayrılmamalıdır. Təbii ki istisnalar xaricdir. Bərabər həddindən artıq stress ,anlaşılmazlıq və yeni yumurtlama müddətinə girsələr balalar ayrılmalıdır.

Pterophyllum leopoldi

 src=
Pterophyllum leopoldi
  • Latınca Adı: Pterophyllum leopoldi
  • Coğrafik Mənşəyi: Amazon çayı
  • Bəslənmə Forması: Həm heyvan həm bitki ilə bəslənən
  • Davranış Forması: Orta dərəcədə təcavüzkar
  • Öz Növlərinə Davranışı: Orta dərəcədə təcavüzkar
  • Üzmə Səviyyəsi: orta-Səth
  • Cinsiyyət Ayrı-seçkiliyi: Cinsiyyət ayrı-seçkiliyi etmək çətindir. Kişilərin başları daha çıxıntılıdır . Balon çıxarma zamanında qəti ayrı-seçkilik

edilə bilər. Kişilərin balonu daha incə və iti; dişilərinki daha qalın və yumru ucludur.

  • Artıma: İstehsal tankına geniş və böyük yarpaqlı bitkilər yerləşdirilməlidir. Su istiliyi 25.5,pH 6.5,GH isə 4 olmalıdır.Həftəlik olaraq tankdakı suyun yarısı dəyişmiş olmalıdır.Səhərlər az miqdarda ardamıya, günorta vaxtı marka yemlər və axşama doğru da bir az qan qurdu verilməlidir. Eyni zamanda bu mələk növü şüşələrdə və aksesuarda ibarət yaranan yosunları da yeyə bilər. Bu dəyişikliklərin edildiyi əsnada tankdakı mələklər izləniyər və arasından ən sağlam və ən yaxşı razılaşan 1 cüt seçilər.Digərləri tankdan çıxarılar. Kişilər bu dövrdə çox təcavüzkar olarlar. Dişinin tüpçüğü təxminən 3 mm boyunda olub 3 gün sonra çıxar. Günəş batdıqdan 1-2 saat sonra cüt bir bitki yarpağı seçər və oranı etinayla təmizləyər. Dişi bir dəfədə 8-10 ədəd yumurta buraxar. Cəmdə 70-90 arası yumurta olar.Yumurtlama müddəti çox qısadır və bir neçə dəqiqə içində son tapar. Yumurtalar sarı rəngdə olar. 36-72 saat içində açılarlar. Yumurtlamanın 7. günü balalar sərbəst üzməyə başlarlar.Sıx su dəyişmələri və gündə 4-5 dəfə az amma sıx bəsləməklə balalar çox sürətli inkişaf edər. 3 ay sonra yetkinlərlə birlikdə baxıla biləcək boya çatarlar.
  • İstilik: 22-27 °C
  • Ən Çox Böyüdüyü Boy: 6 sm
  • Ən Az Akvarium Həcmi: 100 litr,
  • Su Sərtliyi: 2 – 14 °d
  • pH: 6.2 – 7.8

Pterophyllum altum

 src=
Pterophyllum altum
  • Latınca Adı: Pterophyllum Altım
  • Bəslənmə Forması: Həm heyvan ilə, həm bitki ilə bəslənən
  • Davranış Forması: Uda bilməyəcəyi boydakı balıqlara qarşı təcavüzkar olmayan.
  • Öz Növlərinə Davranışı: Orta dərəcədə təcavüzkar.
  • Üzmə Səviyyəsi: Orta Səviyyə
  • Cinsiyyət Ayrı-seçkiliyi: Kişi və dişi arasında diqqətə çarpan bir fərq yoxdur.
  • Artıma: Düz yumurta tökərlər. Dişi kişi birlikdə yumurtalara baxarlar. Akvarium şərtlərində istehsalı çətindir.
  • İstilik: 26 – 28 °C
  • Ən Çox Böyüdüyü Boy: 20 sm, yüksəkliyi 40 smi keçə bilər.
  • Ən Az Akvarium Həcmi: 300 lt, yüksəklik ən az 60 sm olmalıdır.
  • Su Sərtliyi: Çox yumşaq.
  • pH: 5.5 – 6
  • Çətinlik Səviyyəsi: 3 (Çətinlik Səviyyəsi: 1 ən asan, 5 ən çətin. Balığın akvarium şərtlərində bəslənməsini çətinliyi ilə əlaqədar məlumatdır.)

Qəhvəyi, bürünc rənglərə malikdir. Bədəni diyinə 3 lent kəsər. Bu lentlər daha tünd qəhvəyidir. Biri göz üzərində, digəri ortada və üçüncüsü alt və üst üzgəci tamamlayan lentdir. Altımları digər mələklərdən ayıran xüsusiyyətsə, ağız qisiminin üzərindəki girinti. Yuxarıda saydığımız bu xüsusiyyətlər, çoxu akvariumçu tərəfindən bilinən sabit məlumatlardır.

Sinonimləri

  • Pterophyllum altum (Pellegrin, 1903)
  • Pterophyllum leopoldi (Gosse, 1963)
  • Pterophyllum scalare (Schultze, 1823)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Pterophyllum scalare ( Breton )

provided by wikipedia BR
lang="br" dir="ltr">

Pterophyllum scalare[1] a zo ur spesad pesked dour dous.

Annez

Bevañ a reont en Amazonia[2].

Notennoù ha daveennoù

  1. N'en deus ar spesad anv boutin ebet testeniekaet e brezhoneg evit poent.
  2. Pterophyllum scalare war al lec'hienn FishBase.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Skrivagnerien ha kempennerien Wikipedia |
original
visit source
partner site
wikipedia BR

Pterophyllum scalare: Brief Summary ( Breton )

provided by wikipedia BR
lang="br" dir="ltr">

Pterophyllum scalare a zo ur spesad pesked dour dous.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Skrivagnerien ha kempennerien Wikipedia |
original
visit source
partner site
wikipedia BR

Pterophyllum scalare ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

L'escalar (Pterophyllum scalare) és un peix d'aigua dolça tropical de la família dels cíclids, originari de les regions humides de l'Amèrica del Sud.

És l'espècie més comuna del gènere Pterophyllum a l'aquariofília per la gran capacitat d'adaptació, la gran longevitat que té (10 anys de mitjana) i la seua facilitat de reproducció. És molt apreciada per tenir una forma elegant i per la gran varietat de colors que pot presentar.

Taxonomia

Pterophyllum scalare rebé la denominació inicial de Zeus scalaris el 1823, i posteriorment altres noms, com ara Platax scalaris, Plataxoides dumerilii, Pterophillum eimekei, Pterophyllum dumerilii i Pterophyllum eimekei.

Descripció

  • Els escalars presenten un cos comprimit lateralment, amb grans aletes dorsals i ventrals que acaben en filament, que donen als peixos una forma general de delta. En total, el cos és més alt que llarg. A l'edat de 2 anys, tenen una mida de 15 a 18 cm d'alt per 12 a 15 cm de llarg.
  • Les aletes pelvianes estan atrofiades en la forma de llargs filaments.
  • Els espècimens salvatges són argentats amb ratlles negres, però entre les varietats criades hi ha una gran varietat de patrons.

En l'aquari

 src=
Pterophyllum scalare.

Els escalars es tracten d'una de les espècies més populars en el món de l'aquariofília i un dels cíclids més habituals en captivitat. De fet, la immensa majoria d'espècimens que es poden trobar als establiments comercials provenen de piscifactories o de la cria domèstica.

Manteniment

Es recomana tenir-los en aquaris amb una temperatura d'un rang entre 24-28 °C. L'aigua cal que sigui lleugerament àcida, amb un pH per sota de 7, tot i que els escalars (a diferència d'altres espècies del gènere que no són tan populars en captivitat) poden tolerar un rang major de valors. Es recomana alimentar-los amb escames, i periòdicament també amb menjar viu o congelat.

Cal tenir present que si conviuen amb peixos més petits, com ara neons, poden arribar a menjar-se'ls, especialment quan aquests estan poc atents a la matinada. És important no tenir-los amb peixos agressius, fins i tot si són petits, perquè poden mossegar-los les aletes flotants.

Reproducció

Són una espècie relativament fàcil de criar a l'aquari. És monògama i, si un dels membres desapareix, pot ser difícil que l'altre torni a formar parella.

Segons les condicions, poden arribar a la maduresa sexual entre 6 i 12 mesos. Si els ous no progressen (o es treuen) de l'aquari, la parella pot arribar a fresar en un interval d'entre 1-2 setmanes. A partir dels 3 anys, la freqüència de fresa disminueix fins a desaparèixer.

Durant la fresa i creixement dels alevins els pares són molt territorials i atacaran no només a altres escalars sinó a tot altre peix que hi hagi al voltant. En algunes circumstàncies d'estrès alguns pares poden menjar-se els ous. Si ja han fet una altra fresa, poden també menjar-se o atacar els alevins d'unes anteriors.

Quan la parella està preparada per fresar, elegiran un mitjà apropiat sobre el qual pondre els ous i passaran un o dos dies netejant la superfície d'algues i detritus. Aquest mitjà pot ser una planta de fulla ampla, una superfície plana com ara una peça de pissarra col·locada verticalment a l'aquari, un tub longitudinal, o fins i tot els costats de vidre de l'aquari. La femella dipositarà una línia d'ous sobre el substrat de fresa, seguidament el mascle fertilitzarà els ous. Aquest procés es repetirà fins que col·locar-hi un total d'entre 100 i 1.200 ous, depenent de la mida i la salut de la femella. Com ambdós pares tenen cura de les cries durant tot el desenvolupament, la parella fan torns per mantenir una alta taxa de circulació d'aigua al voltant dels ous nedant molt a prop d'aquests i ventant-los amb les seves aletes pectorals. En pocs dies, els ous es desclouen i les cries romanen unides al substrat de fresa. Durant aquest període, les cries no menjaran res i sobreviuran mitjançant el consum de les restes de les seves bosses del rovell. En una setmana, les cries es separen i comencen a nedar. Uns pares exitosos mantindran una estreta vigilància sobre les cries fins que puguin nedar lliurement. En l'etapa de natació lliure, els alevins poden ser alimentats amb artemia salina acabada de néixer (Artemia spp.) o microcucs. És acceptat per la majoria d'aficionats que l'artemia afavoreix un creixement més ràpid dels alevins.

Referències

  1. Heckel, J. J., 1840. Johann Natterer's neue Flussfische Brasilien's nach den Beobachtungen und Mittheilungen des Entdeckers beschrieben (Erste Abtheilung, Die Labroiden). Ann. Wien. Mus. Naturges. v. 2: 325-471, Pls. 29-30.
  2. BioLib (anglès)
  3. Lichtenstein, M. H. C., 1823. Verzeichniss der Doubletten des zoologischen Museums der Königl. Universität zu Berlin, nebst Beschreibung.... Berlin. Verz. Doubletten Zool. Mus. Univ. Berlin.: i-x + 1-118, Pl.


Bibliografia

Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Pterophyllum scalare: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

L'escalar (Pterophyllum scalare) és un peix d'aigua dolça tropical de la família dels cíclids, originari de les regions humides de l'Amèrica del Sud.

És l'espècie més comuna del gènere Pterophyllum a l'aquariofília per la gran capacitat d'adaptació, la gran longevitat que té (10 anys de mitjana) i la seua facilitat de reproducció. És molt apreciada per tenir una forma elegant i per la gran varietat de colors que pot presentar.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Skalára amazonská ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Skalára amazonská (Pterophyllum scalare; Lichtenstein, 1823, někdy nesprávně zkráceně skalár) je sladkovodní a jedna z nejoblíbenějších akvarijních ryb z čeledi vrubozubcovitých. Také díky všeobecné oblibě akvaristů patří skalára amazonská k nejznámějším zástupcům vrubozobcovitých ryb (Cichlidae).

Popis a výskyt

 src=
Mramorová forma

Skalára amazonská je vzhledově velice zvláštní ryba: její velikost v dospělosti dosahuje i více než 20 cm a je to plochá ryba, což jí umožňuje splynout s okolním prostředím. Jedna z původních forem je šedá až šedostříbrná s černými pruhy, dále existuje například forma "rio Nanay", která je na bocích v různé míře kropenatá, či forma "rio Manacapuru", která má zlatooranžově zbarvený hřbet, s barvou zasahující v různé míře do těla. Existují i další přírodní formy skalár amazonských lišící se od nejznámější černošedé s černými pruhy.

Během desetiletí chovu skaláry amazonské byly vyšlechtěny nejrůznější mutace, například dlouhoploutvé a závojové. Co se týče barevných mutací, dnes známe takové formy jako je například zlatá, zebra, mramorová, černá, kouřová, koi, černohlavá, stříbrná atd. Do Evropy byla skalára amazonská poprvé dovezena v roce 1911 a netrvalo dlouho, než se z ní stala jedna z nejpopulárnějších akvarijních ryb.

 src=
Zlatá forma

Její domovinou je Jižní Amerika, a to právě Amazonie, od které získala také svůj název amazonská. Zde vyhledává převážně zarostlé a pomalu tekoucí vody, jelikož se jedná o velice klidnou rybu. Mimo jiné je také velice společenská - ve volné přírodě žije v hejnech čítající několik desítek kusů a proto se doporučuje i v akváriu chovat minimálně 6 až 8 kusů. Její nádrž by měla mít délku alespoň 120 cm.

Těmto rybám vyhovuje teplo, na které jsou zvyklé ze své domoviny (doporučuje se teplota vody kolem 26 °C), a vyšší nádrže (minimální výška by měla být 50 cm), kde se cítí lépe kvůli svému vysokému tělu a kde také mohou předvádět své nádherné dlouhé ploutve.

Skaláry amazonské nepatří mezi agresivnější ryby s výjimkou doby rozmnožování, a proto je možné je chovat spolu s dalšími menšími (!) rybami (např. s tetrou neonkovou). V tomto případě by však měla nádrž obsahovat hustý rostlinný porost, kam by se v případě nutnosti ukryly jak jiné rybky, tak samotné skaláry.

Pohlavní dimorfismus

Otázka, jak rozlišit pohlaví u těchto ryb, je jedna z nejčastěji kladených k tomuto druhu. Je to možné jen v době tření, kdy mají samci močopohlavní bradavky špičaté, zatímco samice tlusté a válcovité. K odchovu je nejlépe vybrat přirozeně vytvořený pár v rámci větší skupiny. Samice se vytírají především na svislé plochy jako jsou dlouhé listy, kořeny, vybavení akvária, ale někdy i na stěny akvária. Během tření může samice snést něco kolem 300 jiker. V době rozmnožování začnou být samci agresivnější, začnou si hlídat své teritorium a může se stát, že zaútočí i na jiné druhy menších ryb. Proto není na škodu v tomto období menší rybky přendat do jiné nádrže. Po nakladení jiker se o ně starají oba dva rodiče. Provádí ovívání jiker, aby jim zajistili přísun čerstvé vody a vybírají neoplodněné a plesnivé jikry. Tato činnost často chovateli připadá jako požírání jiker, ale není tomu tak. Plůdek se vykulí zhruba za dva až tři dny po nakladení jiker a rozplave se zhruba do pěti až sedmi dnů po vykulení. Mladé rybky nabývají podoby svých rodičů asi po 3-4 týdnech.

Chov

Co se týče vybavení akvária, mělo by obsahovat častý rostlinný porost, či jiné úkryty (např. umělé jeskyňky, kořeny). Na tvrdosti vody příliš nezáleží, ale doporučuje se tak 5 - 15° dGH. Doporučené pH je 6 - 8. Co se týče krmení skalárů amazonských, tak by měl být jídelníček pestrý; střídávejte jak živou, tak mrazenou potravu, přijímají i krmiva umělá a sušená. Mláďatům by se zprvu měla dostávat živočišná potrava, například nauplie žábronožky solné či buchanky později například krájené nítěnky. Skaláři amazonští jsou velice náchylní na leknutí, které může dospět dokonce i k úhynu.

Při dobré péči se můžou skaláři v zajetí dožít až 10 let.

Odkazy

Reference

Literatura

  • BURZANOVSKÝ, Jan. Dobrodružství s amazonskými anděly. Zeleneč: Burzanovský, 2010. 328 s. ISBN 978-80-254-6609-4.

Externí odkazy

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Skalára amazonská: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Skalára amazonská (Pterophyllum scalare; Lichtenstein, 1823, někdy nesprávně zkráceně skalár) je sladkovodní a jedna z nejoblíbenějších akvarijních ryb z čeledi vrubozubcovitých. Také díky všeobecné oblibě akvaristů patří skalára amazonská k nejznámějším zástupcům vrubozobcovitých ryb (Cichlidae).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Scalare ( Danish )

provided by wikipedia DA

Scalare (Pterophyllum scalare) (også stavet skalare) er en ferskvandsfisk fra tropisk Sydamerika. Det er en smuk og populær akvariefisk som er nem at holde i et opvarmet akvarium. Fisken kan blive op til 15 cm lang, og der er ingen synlige kønsforskelle. Som ung lever den i stimer, men senere danner fisken par og bliver territorial.

Beskrivelse

Fisken har en flad skiveformet krop med lange ryg og gatfinner. Bugfinnerne er lange og stilkeagtige. Siderne er skinnede sølvfarvede med karakteristiske mørke bånd på tværs. Scalaren er en æglæggende art med yngelpleje. Æggende afsættes på store blade eller sten som forinden renses for alger og belægning. Det tager 2-3 dage at forberede et blad til æg, Han og Hun arbejder sammen om dette, samt jager andre scalarer og evt andre fisk væk fra stedet. Forældrene vogter æggende indtil de er klækket.

Et scalarepar holder sammen han og hun, også selv om der er andre scalarer i samme akvarie. De kan under gode forhold lægge æg hver måned. De passer deres æg i 4 dage, dvs holder andre væk, samt spiser de mugne, den der er mest lyse hvide i farven. De gode nærmest gennemsigtige klækker efter 4 dage. Når ungerne er klækkede vil se leve af blommesækken i yderligere 4 dage, hvorefter de skal have føde, Mest velegnet er levende føde i form at nyklækkede Artemia. Nogle har også held med at opfostre ungerne med tørrede afskallede Artemia. Efter 1 md kan man begynde at tilvænne dem til normalt knust tørfoder.

Køn

Det er meget svært at se forskel på han og hun, da ændringerne er så små, som de normale fisk har egne mål variationer, vil man være helt sikker skal man holde øje med sit par mens de yngler, den der ligger æg er selvklart hunnen.

Udbredelse

Fisken stammer fra Sydamerika og forekommer i Ucayali, Solimões, Amazon, Amapá, Rio Oyapock og Essequibo floden. Den findes ofte i oversvømmede områder blandt tæt vegetation.

Akvariehobby

 src=
Marmor Scalare - P. scalare

Scalaren er robust akvariefisk som kan holdes i et opvarmet akvarium. Den kan trives i alm. vandværksvand og stiller ikke store krav til foder. Der skal dog tages hensyn til dens størrelse når der vælges akvarium. Scalaren har været holdt som kulturfisk i årtier og derfor eksisterer et sort antal kulturtyper med andre farver, mønstre og sågar forlængede finner (slørhaler). Mange af kulturtyperne er lige så robuste som normalformen. Scalaren er almindeligvis en fredelig art og kan holdes sammen med andre fisk, som dog ikke må være for små.

Beslægtede arter

Slægten indeholder to andre arter som kan være vanskelig at skelne fra P. scalare. Det er dog sjældent de er i handlen og de vil typisk sælges for højere priser.

P. altum

P. leopoldi

Kilder/Henvisninger

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Scalare: Brief Summary ( Danish )

provided by wikipedia DA

Scalare (Pterophyllum scalare) (også stavet skalare) er en ferskvandsfisk fra tropisk Sydamerika. Det er en smuk og populær akvariefisk som er nem at holde i et opvarmet akvarium. Fisken kan blive op til 15 cm lang, og der er ingen synlige kønsforskelle. Som ung lever den i stimer, men senere danner fisken par og bliver territorial.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Skalar (Fisch) ( German )

provided by wikipedia DE
 src=
Zwei männliche Skalare
 src=
Jungtiere (Zuchtform Marmorskalar)
 src=
Xanthoristische Zuchtform

Der Skalar oder Segelflosser, Pterophyllum scalare (Schultze in Lichtenstein, 1823), ist ein Buntbarsch aus dem tropischen Südamerika.

Vorkommen

Segelflosser – Pterophyllum scalare im eigentlichen Sinne – sind im Río Ucayali, im Solimões (peruanischer Amazonas), im Amazonenstromsystem Brasiliens, im Rio Negro (außer dessen Oberlauf), im Rio Branco, Rio Madeira, Rio Tapajós, Rio Xingu sowie in Guyana im Essequibo und Rio Araguaia sowie in Französisch-Guayana im Oyapock verbreitet. Es handelt sich um einen typischen Bewohner tropischer Regenwaldflüsse, der dort vorwiegend langsam fließende, ruhige Gewässerabschnitte, Uferbereiche und auch das Schwemmland besiedelt.

Merkmale

Segelflosser verfügen über einen seitlich zusammengedrückt wirkenden Körper mit deutlich gebogener Rücken- und Bauchlinie. Rücken- und Afterflosse beginnen mit sehr kurzen und enden mit außergewöhnlich langen Flossenstrahlen, wodurch das namengebende stufenförmige Erscheinungsbild entsteht, das insgesamt betrachtet ein Dreieck bildet. Dieser Körperbau hat nicht nur Einfluss auf die Fortbewegung im Wasser. Auch die Gestalt und Anordnung der inneren Organe ist an die Leibesform angepasst. Charakteristisch sind vier dunkle Vertikalbänder, deren vorderstes über das Auge und deren letztes entlang der Schwanzflossenwurzel verläuft. Zwischen dem zweiten und dritten Vertikalband, teilweise in die Rückenflosse hineinragend, befindet sich ein weiterer Vertikalstreifen. Je nach Herkunft der Fische endet er mehr oder weniger oberhalb der Seitenlinie und läuft von dort, schwach ausgeprägt, in die Bauchregion aus. Segelflosser erreichen Gesamtlängen bis zu 15 Zentimeter und Gesamthöhen (Rückenflossen- zu Afterflossenspitze) bis zu 25 Zentimeter.

Ökologie

Kullander nennt stehende und langsam fließende Gewässer als Lebensraum, die dicht bewachsen oder pflanzenfrei sein können. Skalare werden in Weißwasser, Schwarzwasser und Klarwasser gefunden. Ladiges hat Segelflosser unter schwimmenden Grasinseln angetroffen. Im Essequibo fand er sie zwischen versunkenem Totholz und über mit Algen bewachsenen zerklüfteten Felsen. Die Nahrung der Segelflosser besteht aus kleinen Weichtieren, Insekten, Insektenlarven und kleinen Fischen, die sie regelrecht bejagen. Segelflosser leben in Verbänden. Zur Fortpflanzung bilden sich Paare, die ein Laichrevier besetzen und verteidigen. Es handelt sich um offenbrütende Substratlaicher, die ihre Nachkommen als Elternfamilie sehr lange und intensiv betreuen.

Systematik

Der Segelflosser wurde 1823 von Schultze (in Lichtenstein) als Zeus scalaris wissenschaftlich erstbeschrieben[1] und zwar nicht in einer wissenschaftlichen Schrift, sondern in einem Katalog, der dem Verkauf überzähliger Sammlungsstücke des Zoologischen Museums der Königlichen Universität zu Berlin diente. Durch Paepke & Schindler (2002)[2] wurde nicht nur der tatsächliche Erstbeschreiber festgestellt (Schultze statt, wie bisher angenommen, Lichtenstein), sondern auch der Sammler, Friedrich Wilhelm Sieber, und die terra typica: unterer Amazonas bei Óbidos, einschließlich des Unterlaufs des Rio Tocantins bei Cameta.

Synonyme: Platax scalaris Cuvier in Cuvier & Vallenciennes, 1831, Plataxoides dumerilii Castelnau, 1855 und Pterophyllum eimekei Ahl, 1928.

Pterophyllum ist eine Zusammensetzung aus pteron = Flosse, Flügel, Segel und phyllum = Blatt. Der Artname, scalare, bedeutet stufenförmig und bezieht sich auf den Aufbau der Rückenflosse- und Afterflosse.

Im Augenblick besteht die Gattung Pterophyllum Heckel, 1840 aus drei validen Arten. Neben Pterophyllum scalare (sensu lato) aus dem klar von dieser Art (oder besser, diesem Artkomplex) abgrenzbaren Pterophyllum leopoldi (Gosse, 1963) und aus Pterophyllum altum Pellegrin, 1903, zu dem vermittelnde Zwischenformen bestehen. Hier sind weitere Differenzierungen zu erwarten, die Neubeschreibungen zur Folge haben werden.

Bedeutung für den Menschen

Als Speisefische haben Segelflosser keine besondere Bedeutung. Aber sie sind seit ihrer Ersteinfuhr (1906 oder 1907, das genaue Datum ist nicht mehr feststellbar) sehr beliebte Aquarienfische. Es sind eine ganze Reihe von Zuchtformen in verschiedenen Farbschlägen und auch mit Schleierflossen entstanden.

Aquaristik

Haltung und Pflege

Skalare sollen in gut bepflanzten Becken gehalten werden, die jedoch genügend Schwimmraum freilassen. Ausgewachsene Tiere können kleinere Fische bis zur Größe von Neonfischen fressen. Gegenüber größeren Beifischen sind sie friedlich, die Art wühlt nicht.[3]

Rechtsvorschrift in Österreich

In Österreich sind die Mindestanforderungen zur Haltung von Fischen in der Verordnung 486 im §7 und deren Anlage 5 definiert.[4][5] Siehe dazu auch den Wikipedia-Eintrag Zierfische.

Speziell für Skalare gilt zusätzlich: Die Tiere sollen zusammen mit anderen Fischen gehalten werden, damit sie ihr arttypisches Verhalten zeigen. Neben diesen anderen Fischen müssen mindestens fünf Tiere dieser Art gehalten werden. Außerdem sind folgende Grenzwerte einzuhalten:[5]

Anmerkung: Zur Fortpflanzung dürfen die Tiere in kleineren Aquarien gehalten werden.

Literatur

  • Paepke, H.-J. (2003): Segelflosser (2. Auflg). Westarp Wissenschaften-Verlagsgesellschaft, Hohenwarsleben. ISBN 3-89432-845-2.
  • Reis, R. E., S. O. Kullander and C. J. Ferraris, Jr. (2003): Check list of the freshwater fishes of South and Central America. CLOFFSCA. 2003: i-xi + 1-729.
  • Stawikowski, R. & U. Werner (1998): Die Buntbarsche Amerikas, Bd. 1. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart, ISBN 3-8001-7270-4.

Einzelnachweise

  1. Schultze in M. H. C. Lichtenstein (1823): Verzeichniß der Doubletten des Zoologischen Museums der Königl. Universität zu Berlin : nebst Beschreibung vieler bisher unbekannter Arten von Säugethieren, Vögeln, Amphibien und Fischen: i-x + 1-118, Pl. (Fische pp. 108-118).
  2. Paepke, H.-J. und I. Schindler (2002): Zur Erstbeschreibung von *Pterophyllum scalare* (Schultze in Lichtenstein, 1823) (Pisces, Cichlidae). Mitt. Mus. Nat.kd Berl., Zool. 177-182.
  3. Rüdiger Riehl, Hans A. Baensch: Aquarien Atlas. Hrsg.: Hans A. Baensch. 15. Auflage. Band 1. Mergus, Melle 2006, ISBN 3-88244-227-1, S. 766.
  4. BGBl 486., 2. Tierhaltungsverordnung. Abgerufen am 9. Februar 2019.
  5. a b BGBL II Nr. 486 Anlage 5, Mindestanforderungen an die Haltung von Fischen. Abgerufen am 9. Februar 2019.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Skalar (Fisch): Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE
 src= Zwei männliche Skalare  src= Jungtiere (Zuchtform Marmorskalar)  src= Xanthoristische Zuchtform

Der Skalar oder Segelflosser, Pterophyllum scalare (Schultze in Lichtenstein, 1823), ist ein Buntbarsch aus dem tropischen Südamerika.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Pterophyllum scalare

provided by wikipedia EN

Pterophyllum scalare, most commonly referred to as angelfish or freshwater angelfish, is the most common species of Pterophyllum kept in captivity. It is native to the Amazon Basin in Peru, Colombia, and Brazil. Particularly to the Ucayali river in Peru, the Oyapock River in French Guiana, the Essequibo River in Guyana, the Solimões, the Amapá, and the Amazon rivers in Brazil. It is found in swamps or flooded grounds where vegetation is dense and the water is either clear or silty. Its native waters range from a neutral pH of 7.0 down to near 6.0, with a general water hardness (gH) range of 3 to 10 °dH, and water temperature ranging from 26 to 30 °C (75 to 86 °F).[1] This is the species of angelfish most frequently found in the aquarium trade. A similar (cross-breeding possible) P. scalare exists in the Rio Orinoco. They are of the same size and shape, the only difference being the stripes; the Orinoco P. scalare has thinner, but dual, stripes.

The diet of Pterophyllum scalare consists of a wide spectrum of prey; they feed on tiny fish fry and younger, juvenile fishes, young and mature shrimps, crabs, prawns, various worms, mosquito larvae, and water bugs. Additionally, they will opportunistically catch any smaller-sized floating insects that have fallen onto the surface of the water.[2]

In captivity, these are not picky fish; They readily feed on different types of frozen, freeze-dried and live foods, such as tubifex worms, bean beetles (and larvae), bloodworms, brine shrimp, daphnia, flour beetles, krill, springtails, small or finely-chopped earthworms, black soldier fly larvae and cultured wingless fruit flies (Drosophila melanogaster). In particular, the tubifex worms and fruit flies are high in protein and nutrients, resulting in highly significant growth. A predominantly live food diet also provides nutrients for better reproductive performance. Ultimately, food variety is key, for health, but also for mimicking natural feeding habits.[2]

First described by Hinrich Lichtenstein in 1823, First import to Europe (Germany) by C.Ziggelkow, Hamburg in 1909[3]

The genome of the angelfish was sequenced and assembled by Indeever Madireddy, a high school student. [4][5][6]

References

  1. ^ Froese, Rainer; Pauly, Daniel (eds.) (2013). "Pterophyllum scalare" in FishBase. April 2013 version.
  2. ^ a b Shelar, G.S. (February 2014). "Effect of Replacement of Live Food by Formulated Feed on Reproductive Performance of Freshwater Angelfish, Pterophyllum scalare". The Israeli Journal of Aquaculture: 1–8 – via Research Gate.
  3. ^ Rüdiger Riehl, Hans A. Baensch "Akvariets lexikon" (German book translated into Swedish) Swedish ISBN 3-88244-048-1, third edition 1997, pages (765),766–767
  4. ^ Le Page, Michael (October 21, 2023). "High school student is first to sequence the angelfish genome". New Scientist. Retrieved January 13, 2023.
  5. ^ "The High Schooler who Sequenced the Angelfish". 23andMe Blog. 2022-11-09. Retrieved January 13, 2023.
  6. ^ Wilcox, Christie (October 27, 2022). "Genome Spotlight: Freshwater Angelfish (Pterophyllum scalare)". The Scientist. Online: The Scientist. Retrieved January 13, 2023.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Pterophyllum scalare: Brief Summary

provided by wikipedia EN

Pterophyllum scalare, most commonly referred to as angelfish or freshwater angelfish, is the most common species of Pterophyllum kept in captivity. It is native to the Amazon Basin in Peru, Colombia, and Brazil. Particularly to the Ucayali river in Peru, the Oyapock River in French Guiana, the Essequibo River in Guyana, the Solimões, the Amapá, and the Amazon rivers in Brazil. It is found in swamps or flooded grounds where vegetation is dense and the water is either clear or silty. Its native waters range from a neutral pH of 7.0 down to near 6.0, with a general water hardness (gH) range of 3 to 10 °dH, and water temperature ranging from 26 to 30 °C (75 to 86 °F). This is the species of angelfish most frequently found in the aquarium trade. A similar (cross-breeding possible) P. scalare exists in the Rio Orinoco. They are of the same size and shape, the only difference being the stripes; the Orinoco P. scalare has thinner, but dual, stripes.

The diet of Pterophyllum scalare consists of a wide spectrum of prey; they feed on tiny fish fry and younger, juvenile fishes, young and mature shrimps, crabs, prawns, various worms, mosquito larvae, and water bugs. Additionally, they will opportunistically catch any smaller-sized floating insects that have fallen onto the surface of the water.

In captivity, these are not picky fish; They readily feed on different types of frozen, freeze-dried and live foods, such as tubifex worms, bean beetles (and larvae), bloodworms, brine shrimp, daphnia, flour beetles, krill, springtails, small or finely-chopped earthworms, black soldier fly larvae and cultured wingless fruit flies (Drosophila melanogaster). In particular, the tubifex worms and fruit flies are high in protein and nutrients, resulting in highly significant growth. A predominantly live food diet also provides nutrients for better reproductive performance. Ultimately, food variety is key, for health, but also for mimicking natural feeding habits.

First described by Hinrich Lichtenstein in 1823, First import to Europe (Germany) by C.Ziggelkow, Hamburg in 1909

The genome of the angelfish was sequenced and assembled by Indeever Madireddy, a high school student.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Skalaro (fiŝo) ( Esperanto )

provided by wikipedia EO
Angel fish.JPG
P.scalare.sunset blushing.neil916.jpg

Skalaro amazona (latine Pterophyllum scalare) estas fiŝo bredata en akvarioj.

Ĝi estis unuafoje alveturigita en Eŭropon en la jaro 1911 kaj dum mallonga tempo ĝi fariĝis la plej populara akvaria fiŝo. Ekde tiu tempo dum ĝia bredado en akvarioj estiĝis el la origina formo multaj per formo kaj koloro diferenciĝantaj mutacioj. Nuntempe ekzistas formoj kurtnaĝilaj, normalaj, longnaĝilaj kaj vualaj. El kolore – desegnaj mutacioj estas la plej konataj ora, ruĝa, nigra, marmora, albinotika, tigrumita, fumumita kaj arĝenta. La origina sovaĝa formo karakterizas per pli granda grandeco kaj hodiaŭ per rare troviĝanta transverse striita desegnaĵo kun ŝtala nuanco. Interese estas, ke la longnaĝilaj formoj ne atingas tian grandecon de la korpoj kiel skalaroj kun la normala longeco de naĝiloj.

Dum bredado en akvarioj ni eliras el kondiĉoj, kiujn tiuj ĉi fiŝoj havas en sia hejmo – la meza parto de sudamerika riverego Amazono. La ideala dureco de akvo devus esti mola preskaŭ duondura, reago je pH-valoro pli malalta ol neŭtrala, temperaturo de akvo 24 – 28 °C. La temperaturojn en supra skalo de markita intervalo postulas kelkaj pli sentemaj formoj – ekz. nigraj skalaroj. Ĉe plimulto de formoj helpas plialtiĝo de temperaturo al 28 °C evoluigon de reprodukta aktiveco.

Skalaroj apartenas al specioj de fiŝoj sentemaj al farmacia kuracado, tial ni solvas eventualajn sanproblemojn prefere per plialtigo de temperaturo (30 – 32 °C).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Pterophyllum scalare ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES
 src=
Pterophyllum scalare.

El escalar o pez ángel (Pterophyllum scalare) es una especie de pez de agua dulce perteneciente a la familia de los cíclidos. Es una de las especies de peces tropicales más populares en el mundo de la acuariofilia.

Historia

La primera noticia acerca de esta especie en acuarios proviene de Liechtenstein y data de 1911, cuando llegaron a Alemania mezclados con otros peces procedentes de Brasil. En 1924 se produjo otra importación, en la cual también había algunos ejemplares de estos peces con forma "de vela" o "aletas como hojas". La revista «Aquariem ud Terrariem Kunde» de julio de 1932, publicó una nota de Praetorius en la cual se refiere al hábitat de los peces en cuestión. Praetorius se encontraba radicado en Santarém, ciudad ubicada al margen del río Amazonas, donde este se une con el río Tapajós. Praetorius mencionó haber capturado escalares en el río Demeras (actual Guyana), pero al popularizarse la captura comercial, se comenzó a exportar desde Perú, Colombia y Venezuela. Todos los estudios concuerdan en que es en el río Tapajós donde es posible localizarlos en mayor cantidad.

De los primeros ejemplares introducidos a Alemania en 1911, algunos fueron vendidos a importadores de Estados Unidos en 1915, los cuales fueron cotizados a US$ 75,00 la pareja. Nadie sabía diagnosticar los sexos adecuadamente, así que simplemente se trataba de dos ejemplares al azar. Tanto en Estados Unidos como en Alemania hubo muchos intentos de reproducción fallidos, aunque hay algunos indicios de que criadores alemanes obtuvieron un par de camadas tras muchos años de intentos. De hecho, los escalares importados directamente de su ambiente natural parecen rehusarse sistemáticamente a reproducirse en cautividad, por lo que hay que esmerarse mucho en las características del agua, luz, alimentación y cuidados. Fue a partir de 1960 cuando este pez se popularizó en los acuarios. Hasta ese entonces, su reproducción comercial era una tarea llena de complicaciones. A tal punto que cuando algún criador lograba reproducirlo terminaba siendo nota de tapa de alguna revista especializada.[2]

Taxonomía

Los cíclidos muestran una gran diversidad de formas, colores y tamaños comprenden 227 géneros y 1292 especies distribuidas en toda África, América Central y del Sur, y el sur de América Norte, Madagascar, sur de la India y Sri Lanka.[3][4][5]​ Son unas 100 las especies de cíclidos de la cuenca del Amazonas, las cuales poseen gran importancia como fuentes de proteína humana y como peces ornamentales.[6]​ La subfamilia Cichlasomatinae está dividida en 3 tribus (Acaroniini, Heroini y Cichlasomatini). La tribu Heroini presenta alrededor de 100 especies en Centroamérica y 40 en América del Sur. El género Pterophyllum pertenece a esta tribu y tiene 3 especies: P. scalare, P. altum y P. leopoldi. Es endémica de América del Sur, siendo ampliamente distribuida en la cuenca del Amazonas.[7]

Historia taxonómica

En 1823 Martin Lichtenstein describió a Scalaris zeus sobre un solo ejemplar capturado en Brasil; ese espécimen tipo fue depositado en el Museo de Historia Natural de Berlín. El mismo ejemplar fue examinado posteriormente por Georges Cuvier y Achille Valenciennes,[8]​ que no eran conscientes de la descripción publicada por Lichtenstein por lo que renombraron la especie como Scalaris platax con una descripción que se basaba en un solo ejemplar al parecer mutilado. Johann Jakob Heckel, en 1840, redescribió a esta especie a partir de ejemplares adicionales capturados en el río Negro; erigió el género Pterophyllum para ellos e incluyó a P. scalaris dentro del mismo. Pterophyllum significa 'hoja con alas', en referencia a la alta compresión cuerpo y aletas, y scalaris significa 'escalera' o 'escalonada'. Francis de Laporte de Castelnau en 1855 describió una segunda especie de pez ángel, dumerilii, y, sin darse cuenta de la labor de Heckel, Cuvier y Valenciennes, y de Lichtenstein, erigió el género Plataxoides para ella (la raíz griega plata significa 'plano'). Esto fue más tarde corregido por Albert Günther (1862), quien sinonimizó todos esos nombres (de forma incorrecta en el caso de P. dumerilii) como Pterophyllum scalare, el nombre actual del pez ángel más popular.[9]​ El P. altum fue descrito por Pellegrin en 1903 como Pterophyllum altum, y una cuarta especie, Pterophyllum eimekei, fue añadido por Ernst Ahl en 1928 —esta última sobre la base de material de acuario (comercial)—. La especie nombrada por Ahl más tarde resultó ser idéntica a P. scalare, aunque el nombre aparece en los textos de acuariofilia de la década de 1940 yhasta la década de 1960.[10]​ Por último, J.P. Gosse describió una quinta especie en 1963 como Plataxoides leopoldi, creyendo que el nombre del género Pterophyllum Heckel ya estaba siendo utilizado para describir un género de insectos en el momento de la descripción de Heckel. P. leopoldi fue juzgado como un sinónimo de P. dumerilii. Sin embargo, Sven Kullander (1986), al volver a estudiar los ejemplares tipo de P. dumerilii y P. leopoldi , llegó a la conclusión de que el holotipo (espécimen único utilizado para la clasificación) de P. dumerilii era en realidad una variante de P. scalare, y que P. leopoldi era una especie distinta y válida. Su interpretación se basó en la forma de la cabeza (contorno predorsal): P. dumerilii y P. scalare comparten una "muesca" el perfil, mientras que P. leopoldi carece de la misma y tiene un punto negro visible en el extremo dorsal de la cuarta barra vertical.

[11][12]

Nombre común

Popularmente se le conoce como escalar, escalare o pez ángel, sin confundirlo con la familia Pomacanthidae, los peces ángel marinos. A comienzos de 1840 Heckel clasificó el género al que denominó «Pterophyllum» (que significa ‘aletas en forma de hojas’).

Distribución y hábitat

En la naturaleza se distribuye en la cuenca del río Amazonas en el Perú, Brasil y Colombia, particularmente en los ríos Ucayali, Solimões y Amazonas, los ríos de Amapá en Brasil, Oyapoque en la Guayana Francesa y Esequibo en Guyana. Se encuentra en pantanos o terrenos inundados donde la vegetación es densa y el agua es clara o limosa.[13]​ Las condiciones del agua en sus hábitats nativos van desde un pH de 6,0 a 8,0, una dureza del agua de 5 a 13 dH, y una temperatura desde 24 a 30 °C.[13][14]

En la naturaleza vive en grupos gregarios en aguas medias de los cursos templados y limpios del río Tapajoz y otros afluentes de la cuenca Amazónica y del Orinoco. Este río recorre la planicie amazónica y allí es posible ubicarlos en zonas donde el agua no supera los dos metros de profundidad, rodeadas por vegetación compuesta por árboles de entre 30 y 60 metros de altura y costas cubiertas por gramíneas que al crecer el río quedan sumergidas. Alrededor de estas plantas, que crecen entre troncos y ramas de árboles caídos, se encuentran gran número de peces, entre ellos P. scalare y otro cíclido, también pacífico, el cíclido bandera. En este ambiente, durante las crecidas de enero, se producen los desoves que permiten apreciar una gran multitud de pequeños alevines acompañados de sus padres que celosamente los cuidan de los depredadores. Su comportamiento pacífico se transforma en la actitud típica de un cíclido, profundamente territorial y agresivo, durante el tiempo que cuidan los desoves y la prole.

Comportamiento y agresiones

El pez escalar es un pez territorial y gregario; puede tener tendencia a atacar a otros peces si se invade su territorio.

No es recomendable mantenerlo con tetras (incluidos los populares neones) debido principalmente a que el pez escalar, en su fase adulta, podría devorar a cualquier alimento que quepa en su boca, incluidos peces y pequeños crustáceos. Cabe señalar también que si ambas especies ángeles y tetras neones o cardenales son incluidos desde pequeños pueden llevarse bien sin problemas.

Descripción de la especie

El pez escalar ha sido llamado “el rey de los peces” por la majestuosidad que presenta su estilizada forma.

Pueden llegar a vivir aproximadamente de unos 5 a 8 años.

Puede llegar a los 15 cm de longitud y se caracteriza por su esbeltez lateral; las aletas dorsal y anal son muy grandes y forman un triángulo en el aspecto general del pez. Los escalares no son peces que presenten diferencias apreciables entre los machos y las hembras. La aleta caudal también es grande, y las abdominales se han convertido en dos radios largos de hasta 8 cm.

Cabe destacar que actualmente en la cría en cautividad se consiguen variedades "velo" y "supervelo", siendo estas más vistosas y atrayentes para muchos dado que sus aletas son mucho más largas, llegando la anal a medir cuatro veces más que la longitud del cuerpo.

 src=
Pez Escalar variedad Red Devil

Los individuos se escalonan de acuerdo con su nivel de dominancia. El ejemplar más grande y saludable suele ser el pez dominante que compite por los espacios, por la comida y por la pareja reproductora. Se enfrentan con las aletas muy abiertas. Las peleas aumentan en intensidad en la época de reproducción. Se dan cuando se forman las parejas, cuando la pareja delimita su territorio, y sobre todo cuando la pareja defiende la puesta. Solo las hembras que estén también dispuestas para la reproducción aceptan los ataques del macho, que nunca llegan a consumarse. Solo la hembra elegida penetra el territorio.[15]

El pez ángel se distingue por la complejidad de su comportamiento reproductivo, desde la competencia por el territorio y las parejas sexuales, el cortejo, el apareamiento, hasta el cuidado de las crías por parte de sus padres. En esta especie, ambos miembros de la pareja están involucrados en cuidado de los alevines, sobre todo durante la fase inicial de cría.[16]​ Las parejas de pez ángel podrían considerarse monógamas, ya que los individuos tienden a aparearse con un solo compañero. Sin embargo, es probable que no mantengan una estricta monogamia ya que los machos tienden a abandonar las hembras. De hecho, se ha determinado que en condiciones semi-naturales, después de tres ciclos de apareamiento, la pareja cambió de compañeros. Bajo condiciones experimentales, en cambio, las parejas cambian de compañero después de cada ciclo de cría.[17]

La preferencia sexual de las hembras depende de la agresividad o sumisión de los machos. Los machos más grandes, más agresivos y con experiencia reproductiva previa obtienen nuevas oportunidades de apareamiento, mientras que los machos sumisos son rechazados. De hecho, el número de larvas sobrevivientes luego de cada ciclo de apareamiento está positivamente asociado con el grado de agresividad, tamaño y experiencia previa de los machos.[18]​ Durante el apareamiento, los peces son agresivos hacia los intrusos en presencia de la pareja, lo que tiende a proteger el vínculo durante cada ciclo. En el intervalo entre los ciclos de apareamiento, la pareja no muestra agresión hacia los intrusos, lo que confirma que el pez ángel es una especie monógama en serie.[19][20]

Los huevos de los peces ángel son adhesivos y la hembra los coloca sobre plantas o rocas. En el momento del desove, el macho presenta un espermiducto corto, terminado en punta ligeramente inclinado hacia delante y en la hembra se observa un oviducto un poco más largo, grueso y redondeado, inclinado hacia atrás.[21]​ Los miembros de la pareja limpian una superficie plana para depositar los huevos; normalmente una hoja grande, una piedra plana o incluso un lado del acuario. Suelen depositar más de 200 huevos; si son pequeñas, alrededor de 150. Algunos ejemplares muy desarrollados pueden desovar hasta 350 huevos.[22][23]

Acuariofilia

Acuario adecuado

 src=
Un pez ángel plateado adolescente.

La temperatura a la que debe estar este tipo de pez es de entre 24 °C y 28 °C.

Este pez, es muy “sociable”, por lo que le gusta estar en compañía de otros peces, aunque no sean de su misma especie, pero hay que tener en cuenta que se trata de un pez de alimentación omnívora, y como es lo usual en acuarios tropicales, se debe evitar el mezclarlo con especies que difieran mucho en tamaño; aunque es raro, si sus compañeros de acuario son menores que él, optará por comérselos.

Requiere acuarios altos ya que gusta del nado vertical y aguas claras de pH de 6.8. Se les debe renovar el agua una vez por semana un 20% y su acuario debe poseer una filtración moderada (caudal de la filtración: 4 veces el tamaño del acuario por hora). Para un adecuado entorno, el tamaño del acuario debe ser de 50 litros por ejemplar. debe ser mantenido en cardúmenes de 5 ejemplares como mínimo, por lo que se requieren acuarios de 250 litros en adelante.

Alimentación

La correcta alimentación tiene una influencia decisiva en el crecimiento potencial y en la reproducción del pez ángel en el acuario. Los alimentos vivos son, este sentido, una mejor fuente de alimentación que los alimentos secos preparados que se adquieren en los comercios. Se ha comprobado que los escalares alimentados exclusivamente con Daphnia pulex producen desoves más frecuentes y más grandes, con una mayor supervivencia de los alevines, que los alimentados exclusivamente con un producto comercial en escamas secas.[24][25][26]​ También se alimentan de esponjas marinas cuando se encuentran en libertad.

Reproducción

Su reproducción es algo más trabajosa pero tampoco nada imposible de acometer. Las parejas se forman (son monógamos) entre grupos de escalares inicialmente solteros. Se reconocen porque comienzan a defender (territorialidad) un lado del acuario frente a los demás. Una vez ocurre eso, es conveniente separar a la pareja o dejarla en un tanque lo suficientemente grande para que no sean molestados por los demás.

En algún momento de su idilio, la hembra comenzará a poner sus huevos sobre una hoja grande (suponiendo que se tienen plantas) o sobre una superficie plana y lisa. Luego el macho los fertilizará, es importante los cuidados del agua les agrada muy limpia, y a una temperatura de 28 °C permanentemente.

La eclosión de los huevos ocurrirá a las 48 horas de puestos y fertilizados, se notara una pequeña cola eclosionada del huevo, se notara sus múltiples vibraciones, ambos padres participarán de su cuidado y al quinto día estarán formados pero aun adheridos y juntos, al sexto día ya empezarán a nadar y sus padres los agarrarán con su boca y colocarán de nuevo junto con los otros, en ocasiones cambian a uno por uno, a distintos lugares del acuario. Los alevines son muy escurridizos y curiosos de modo que el cuidarlos demandará mucha atención y permanente cuidado por parte de los progenitores es importante mantener la luz de la pecera encendida en caso de que la reproducción sea en casa y apagar o poner algún tipo de bloqueo al filtro de cascada en caso de tener para así evitar que el filtro mate a los alevines.

Es usual que muchos de ellos se pierdan. Estarán sobre la hoja sobre la que han eclosionado mientras su padre los cuida de cerca. La hembra estará algo más lejos encargada de recoger con la boca a los que se aventuren más allá. Todo un espectáculo. Se les debe alimentar con Artemia salina recién eclosionada o preparados para crías de alimento seco fácilmente adquiribles en tiendas de mascotas.

Para una mayor sobrevivencia de los alevines se recomienda, al séptimo día, retirarlos del cuidado de sus padres, y colocarlos aparte. Para una mejor alimentación, es primordial que el agua sea de la misma pecera donde nacieron, y se mantenga con una buena oxigenación, pero no demasiado, porque podría matarlos. Además, es importante ponerle unas gotas de azul de metileno, para así evitar hongos inoportunos, y alimentarlos dos veces al día con artemia salina viva, filtrada y lavada, para evitar la mezcla de aguas salada y dulce. Cada vez que se alimentan, retirar del estanque el residuo de comida y los alevines que mueren, porque no todos sobreviven. La higiene y su tiempo es primordial en el cuidado. Luego de un mes, empezarán a obtener la forma, y se podrá empezar a alimentar con alimento comercial.

El desove de huevos lo harán cada 15 días, aproximadamente, en condiciones antes mencionadas. Es importante que, al menos una vez de por medio, dejar que sus padres los críen para evitar así traumas y que no vuelvan a desovar.

Véase también

Referencias

  1. "Pterophyllum scalare". En FishBase (Rainer Froese y Daniel Pauly, eds.). Consultada en julio de 2011. N.p.: FishBase, 2011.
  2. Roberto Petracini. Pterophyllum. Historia. El Acuarista. Consultada el 25 de abril de 2011.
  3. Nelson J.S., 1994. Fishes of the World. 3.ª edición. John Wiley & Sons, Inc. Nueva York, pp. 381-383.
  4. Kullander S.O., 1998. A phylogeny and classification of the South American Cichlidae (Teleostei: Perciformes). En: LR Malabarba, RE Reis, RP Vari, ZMS Lucena and CAS Lucena (Eds) “Phylogeny and Classification of Neotropical Fishes”. Porto Alegre. EDIPURCRS, 1998. pp. 461-498.
  5. Stiasny M.L.J., 1991—Phylogenetic intrarelationships of the family Cichlidae: an overview. En: MHA Keenleyside (ed) “Cichlid fishes. Behaviour, ecology and evolution”. Chapman & Hall, Nueva York, pp. 1-35.
  6. Ferreira E.J.G., Zuanon J.A.S. and Santos G.M., 1998. Peixes Comerciais do Me´dio Amazonas: Regia ˜o de Santare´m, Para´. Edic¸a˜o IBAMA. Brası´lia. 211 pp.
  7. Axelrod H.R., 1995. Dr. Axelrod’s Mini-Atlas of freshwater fishes Aquarium Fishes. T.F.H. Publications, Estados Unidos, 992 pp.
  8. CUVIER, G. L. C. & VALENCIENNES, A. 1839. Histoire naturelle des poissons, vol. 14, pp. 1-22, 1-424.
  9. Burgess, W. 1976. The Rio Negro Angelfishes. Tropical Fish Hobbyist (TFH) 24(5):93-98.
  10. Schultz, L. P. 1967. Review of South American freshwater angelfishes — genus Pterophyllum. Proc U. S. National Mus 120 (3555): 1-10.
  11. Burgess, W. 1979. The Species of Angelfishes (Pterophyllum). En: Axelrod, H. A., y W. Burgess, Freshwater Angelfishes. T.F.H. Press, Neptune City, NJ. pp. 93.
  12. Kullander, S. O. 1986. Cichlid Fishes of The Amazon River Drainage of Peru. Swed Mus Nat Hist, Stockholm. pp. 432.
  13. a b Plantilla:FishBase id1
  14. Kullander, S.O. 2003 Cichlidae (Cichlids). p. 605-654. In R.E. Reis, S.O. Kullander and C.J. Ferraris, Jr. (eds.) Checklist of the Freshwater Fishes of South and Central America. Porto Alegre: EDIPUCRS, Brasil.
  15. Petrovicky, I. 1990. La enciclopedia de los peces de acuario. Susaeta, Madrid, España. 500 pp.
  16. CACHO, MSRF., YAMAMOTO ME. and CHELLAPPA, S., 1999. Comportamento reprodutivo do acará bandeira, Pterophyllum scalare (Osteichthyes, Cichlidae). Rev. Bras. Zool, vol. 16, n.º 1, pp. 653-664.
  17. CHELLAPPA, S., YAMAMOTO, ME., CACHO, MSRF. and HUNTINGFORD, FA. 1999a. Prior residence, body size and the dynamics of territorial disputes between male freshwater angelfish. Journ. Fish Biol., vol. 55, n.º 6, pp. 1163-1170.
  18. Cacho, M. S. F., Chellappa, S., & Yamamoto, M. (2006). Reproductive success and female preference in the amazonian cichlid angel fish, Pterophyllum scalare (Lichtenstein, 1823). Neotropical Ichthyology, 4(1), 87-91.
  19. Cacho, MSRF.; Yamamoto, ME.; Chellappa, S. 2007.Mating system of the amazonian cichlid angel fish, Pterophyllum scalare. Braz. J. Biol. vol. 67, n.º 1.
  20. Yamamoto, M., Chellappa, S., Cacho, M. R., & Huntingford, F. (1999). Mate guarding in an Amazonian cichlid, Pterophyllum scalare. Journal of Fish Biology, 55(4), 888-891. John Wiley & Sons.
  21. Scheurmann, Ines. 1990. Aquarium Fish Breeding. Barron’s Press, Nueva York. 139 pp.
  22. Verhoef, J. 2002. Enciclopedia de los peces tropicales. Libsa. Madrid. 256 pp.
  23. Axelrod, H. R, & S.R. Shaw. 1967. Breeding aquarium fishes. T.F.H. Publications, Neptune City, Nueva Jersey, Estados Unidos.
  24. Ortega-Salas, Armando A.;Cortés G., Isabel;Reyes-Bustamante, Hugo. 2009. Fecundity, growth, and survival of the angelfish Pterophyllum scalare (Perciformes: Cichlidae) under laboratory conditions. Revista de Biología Tropical, vol. 57, Núm. 3, septiembre-sin mes, 2009, pp. 741-747.
  25. Figueroa, T.J., R.G. Berrum & F.J. Luna. 1977. Reproducción del pez ángel Pterophyllum scalare var. perlada, p. 109. En V Congreso Nacional de Ictiología, Mazatlán Sinaloa, México.
  26. Degani, G. 1993. Growth and body composition of juveniles of Pterophyllum scalare (Lichtenstein) (Pisces: Cichlidae) at different densities and diets. Aquaculture and Fisheries Management 24: 725-73.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Pterophyllum scalare: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES
 src= Pterophyllum scalare.

El escalar o pez ángel (Pterophyllum scalare) es una especie de pez de agua dulce perteneciente a la familia de los cíclidos. Es una de las especies de peces tropicales más populares en el mundo de la acuariofilia.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Harilik sirpuim ( Estonian )

provided by wikipedia ET
 src=
Harilik sirpuim akvaariumis

Harilik sirpuim ehk skalaar (Pterophyllum scalare) on sirpuime perekonda kuuluv kalaliik; laialdaselt kasvatatav akvaariumikala.

Sirpuim kasvab kuni 13 cm pikkuseks[viide?].

Sirpuimedel esineb soolist dimorfismi. Näiteks emaste kudemisava on isaste omast suurem ja ümaram ning suunatud taha[viide?].

Akvaariumikalana

Harilik sirpuim on akvaariumis arg kala, keda tuleb sageli sööta teistest kaladest eraldi[viide?]. Toiduks sobivad talle näiteks vesikirbud.

Sirpuim vajab kasvuks veetemperatuuri 23–25°[viide?]. Sobival veetemperatuuril (24°) võib ta akvaariumis kudeda. On tehtud kindlaks, et 26–27° juures vältab marjast koorumine 48 tundi[viide?].

Kirjanduses

Jaan Kaplinski on kirjutanud skalaarist luuletuse, mis on ilmunud kogus "Õhtu toob tagasi kõik" ("Oli kärekülm talveõhtu ...").

Välislingid

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Harilik sirpuim: Brief Summary ( Estonian )

provided by wikipedia ET
 src= Harilik sirpuim akvaariumis

Harilik sirpuim ehk skalaar (Pterophyllum scalare) on sirpuime perekonda kuuluv kalaliik; laialdaselt kasvatatav akvaariumikala.

Sirpuim kasvab kuni 13 cm pikkuseks[viide?].

Sirpuimedel esineb soolist dimorfismi. Näiteks emaste kudemisava on isaste omast suurem ja ümaram ning suunatud taha[viide?].

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Pterophyllum scalare ( Basque )

provided by wikipedia EU

Pterophyllum scalare Pterophyllum generoko animalia da. Arrainen barruko Actinopterygii klasean sailkatzen da, Cichlidae familian.


Izen arrunta

Eskalar arraina edo aingeru arraina. Nazioarteko scalar, escalare izenak euskaraz eskalar arraina ematen du. Beste hizkuntzetan erabiltzen den izenaren kalkoak euskaraz (ur hotzeko) aingeru arraina ematen du, baina kontuz, aingeru-arraina (Pomacanthus) Pomacanthidae familiako genero baten izen arrunta ere bada, koralezko uharrietan bizi dena.

Historia

Arrain honi buruzko lehenengo berria, Europan, 1911. urtean izan zen, Brasilgo Tapajós ibaitik Alemaniara hainbat arrain esportatu zirenean. Alemaniara bidali ziren arrain horietatik, eskalar arrain bikotea 75 $etan saldu zen, baina inork ez zekienez haien sexua bereizten, ausaz, bi ale aukeratzen ziren. Urte batzuk igaro ziren eta 1934. urtean, bikote baten ugalketa lortu zen Europa, lehen aldiz.


1823. urtean, Martin Lichtensteinek Scalaris Zeus izena eman zion Brasilen harrapatutako arrain bati, eta arrain hori Berlingo Museora eraman zen. Urte batzuk igarotakoan, Georges Cuvier-rek eta Achille Valenciennes-ek arrain bat hartu, eta Martinek harrapatutako arrain bera zela ez jakin gabe, Scalaris Platax deitu zioten.


1840.urtean, Johann Jakob Hechelek ziklido hau deskribatu zuen berriz ere, Rio Negron espezie bat atzematean. Gaur egun, eskalar, escalare, edo aingeru-arrain gisa ezagutzen da arrain mota hau.

Taxonomia

Ziklido hauek kolore eta forma anitz izan ditzakete, izan ere, 229 mota eskalar existitzen dira Afrikan, Hego Amerikan, Sri Lankan eta Indian zehar banatuta.

Habitata

Perun, Brasilen,Guyanan eta Kolonbian, hain zuzen ere, Ucayali, Solimões (Brasil) , Amazonas eta Esequibo (Guyana, Venezuela) ibaietan aurki dezakegu arrain hauen gehiengoa. Urtegi edo ibai lasaietan bizi dira, landaredi askoko guneetan eta haien habitatean ura oso gardena izaten da.

Bi metroko sakontasuna baino gutxiagoko ibaietan bizi dira, 30 - 60 metroko altuerako zuhaitzez inguratuta. Bizi diren ibaien ertzetan gramineo izeneko landareak daude, eta ur-emaria igotzen denean, landare hauek urpean geratzen dira. Haien artean, enbor eta zuhaitzetatik jauzitako adarrak daude, eskalar arrainek ezkutatzeko erabiltzen dituztenak.

Akuarioaren baldintzak

Arrain taldekoiak dira eta akuarioan 5 gutxienez edukitzea komenigarria da, bestela depresio egoeran bizi dira maiz. Arrain hau oso gizartekoia da, eta beste arrain batzuekin bizi daiteke, espezie ezberdinekoak izanda ere. Dena den, kontuan hartu beharra dago orojalea denez, tamaina oso txikiko arrainekin egotea ez dela komeni, hauek jateko arriskua baitago.

Eskalarrei akuario altuak gustatzen zaizkie , bertikalean igeri egiten dutelako. Uraren tenperatura 24º - 26º C gradutara egon behar du. Haien habitateko uraren azidotasuna 6,0 - 8,0 pH-koa da, eta hobeezina 6,8koa da. Akuarioko uraren % 20a aldatu behar da hilabetero. Eskalar arrain batek 50 litroko bolumena behar du eroso bizi ahal izateko.

Elikadura

Arrain orojaleak dira eskalarrak. Elikadura egokiak garrantzia handia dauka haien ugalketan, hazkundean eta gorputzaren pigmentazioan. Bizirik dauden elikagaiak hobeak direla frogatuta dago, esate baterako, krustazeoak. Daphnia pulex Krustazeoarekin bakarrik elikatutako eskalarrak askoz errazago ugaltzen direla, eta errunaldietan arrainkume gehiago bizirik irteten direla frogatu da.

Hala ere, lehortutako elikagaiak ez dira haientzako txarrak, baizik eta kalitate baxuagokoak, hala nola koloretako ezkatak.

Ugalketa

Arrain hauen ugalketa nahiko neketsua da, baina ez da ezinezkoa. Arrain gazteek bikoteak sortzen dituzte eta normalean taldeko handiena izaten da menderatzailea, bikote hoberena lortzeko borroka egiten duena. Bikote bat sortu dela jakitea erraza da, berehala akuarioaren toki zehatz batean finkatzen direlako, eta lurralde txiki bat ( enbor, harri edo landareen artean ) babesten dutelako. Nahiz eta arrain hauek monogamoak izan arrain bakar batekin bikote bat eratzen dutelako, haien monogamia ez da oso zorrotza, arrek haien bikotea alde batera uzteko eta beste eme batekin ugaltzeko joera baitute.

Urtarrileko ur-emarien igoeraren ondorioz, eskalar arrainen bikoteak ugaltzen hasten dira. Emeak erditzeko zorian daudenean obiduktu bat ateratzen zaie, arrautzak jartzeko, eta arrei esperma-hodi bat. Bikoteko bi arrainen artean, arrautzak kokatzeko landare, harri edo enbor bat aukeratu eta garbitzen dute, arrautzak han jartzean erraztasunez ez zikintzeko eta lizunez ez betetzeko.

Emeak arrautzak jartzen ditu eta arrak intseminatzen ditu. Ziklido guztiak bezala, baldintza normaletan lasaiak izan arren, ugalketa garaian eta errunaldia zaintzean oso oldarkorrak dira. Ugalketa arrakastatsu bat nahi izanez gero, komenigarria da bikotea beste akuario txikiago batean baztertuta uztea, beste arrainekin arazorik ez egoteko, ugalketa garaian oso oldarkorrak baitira.

Emeak arrautzak jartzen ditu eta arrak intseminatzen ditu. Ziklido guztiak bezala, baldintza normaletan lasaiak izan arren, ugalketa garaian eta errunaldia zaintzean oso oldarkorrak dira. Ugalketa arrakastatsu bat nahi izanez gero, komenigarria da bikotea beste akuario txikiago batean baztertuta uztea, beste arrainekin arazorik ez egoteko, ugalketa garaian oso oldarkorrak baitira.

Arrautzak behin jarrita, oso garrantzitsua da ura 28 gradutan mantentzea eta garbi egotea, arrautzetan lizunik ez agertzeko. Arrautzen eklosioa 48h igarotakoan gertatuko da. Eskalar arrainen kasuan, bikoteko bi kideek oso ondo zainduko du errunaldia, era agresiboan beste arrainen mehatxuren bat baldin badago. Lehenengo egunetan zehar, arrain jaioberriak arrautzei itsatsita biziko dira eta bitelo - zakuaz elikatuko dira, ez zaie janaririk eman behar. Bosgarren egunerako arrainkumeek aske igeri egingo dute, denek batera eta artemia izeneko krustazeoekin elikatu behar dira. Arrainkumeren bat taldetik bereizten bada, haien gurasoen batek ahoarekin hartu (ez beldurtu, ez dituzte jango) eta gainerako arrainkumeekin eramango du. Ohikoa da jaiotako arrainen kopuru handi bat hiltzea, eta kontu handia izan behar dugu ur-iragazkiarekin, potentzia handia izanez gero, arrainkumeak xurgatzea oso ohikoa baita.

Banaketa

Erreferentziak

  • El libro de todo el acuario (ISBN 84 - 86532 - 71 - X[2])
  1. (Ingelesez) FishBase
  2. (Gaztelaniaz) El libro de todo el acuario ISBN 84 - 86532 - 71 - X.

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Pterophyllum scalare: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU

Pterophyllum scalare Pterophyllum generoko animalia da. Arrainen barruko Actinopterygii klasean sailkatzen da, Cichlidae familian.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Lehtikala ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Lehtikala (Pterophyllum scalare) on kirjoahveniin kuuluva kala.

Koko ja ulkonäkö

Lehtikala on litteä ja korkea, muistuttaa muodoltaan syrjällään uivaa lehteä. Pitkät evät korostavat lehtimäisyyttä. Aikuisen kalan korkeus evineen on yleensä korkeintaan 20 cm mutta suurimmillaan jopa 40 cm.[2] Lehtikaloista on useita värimuunnoksia.

Alkuperä

Lehtikalat ovat kotoisin Amazonin alueelta.[1]

Käyttäytyminen ja lisääntyminen

Lehtikala on kutuajan ulkopuolella pääsääntöisesti rauhallinen mutta saattaa syödä pienempiä kaloja ja jopa omia poikasiaan. Sitä pidetään yleensä tasakokoisten yksilöiden parvessa. Lehtikalan kanssa tulevat toimeen mm. kääpiörihmakalat.

Lehtikala voi kutea kotiakvaariossa[2]. Mätimunat ovat halkaisijaltaan noin 1 mm ja ne kuoriutuvat 3–5 päivän kuluttua kutuhetkestä.

Vesiolot ja ravinto

Lehtikalat suosivat vettä, jonka pH on 6–7, kovuus 5–13 dGH eli melko pehmeä ja lämpötila 24–28 °C.[2] Lehtikalojen akvaarion tulisi olla korkeudeltaan vähintään 50 cm ja tilavuudeltaan 200 litraa. Joissain lähteissä mainitaan akvaarion korkeuden nyrkkisäännöksi että korkeuden tulisi olla kaksi kertaa korkeimman kalan korkeus. Lehtikala pitää turvepitoisesta vedestä, joten veden olisi hyvä olla turpeen läpi suodatettua tai turveuutteella valmistettua. Nämä kalat ovat hyvin nirsoja asuinpaikastaan.

Lehtikalalle kelpaavat kaikenlaiset hiutale- ja pellettiruuat. Myös elävää ravintoa on hyvä tarjota joskus. Ne myös syövät pakasteruokaa. Se on melko ahne joten asuinkumppanien on oltava tarpeeksi isoja.

Lähteet

  1. a b Pterophyllum scalare (peilipalvelin) FishBase. Froese, R. & Pauly, D. (toim.). (englanniksi)
  2. a b c Faunatar

Aiheesta muualla

Tämä kaloihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Lehtikala: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Lehtikala (Pterophyllum scalare) on kirjoahveniin kuuluva kala.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Scalaire (poisson) ( French )

provided by wikipedia FR

Pterophyllum scalare

Le scalaire (Pterophyllum scalare) est une espèce de poissons d'eau douce de la famille des Cichlidés. L'espèce est originaire des régions humides d'Amérique du Sud. C'est l'espèce la plus commune du genre Pterophyllum en aquariophilie mais il existe d'autres espèces comme le Pterophyllum altum et le Pterophyllum leopoldi. Cela s'explique notamment par sa capacité d'adaptation, sa longévité (10 ans en moyenne) et la facilité de sa reproduction. Il est surtout apprécié pour sa forme élégante et la multitude de coloris disponibles.

Taxonomie

Pterophyllum scalare était initialement nommé Zeus scalaris en 1823, puis plusieurs noms différents, comme Platax scalaris, Plataxoides dumerilii, Pterophillum eimekei, Pterophyllum dumerilii et Pterophyllum eimekei.

Description de l'espèce

Il existe plus d'une centaine de variétés de scalaires, due notamment à des sélections volontaires dans les élevages asiatiques. Les scalaires ont un corps comprimé latéralement, avec des grandes nageoires dorsales et ventrales se terminant en filament, qui donnent au poisson une forme générale en delta. Au total le corps est plus haut que long. À l'âge de deux ans l'animal mesure 18 à 20 cm de haut pour 12 à 15 cm de long. Les nageoires pelviennes sont atrophiées formant de longs filaments. Les spécimens sauvages sont argentés avec des rayures noires. Les spécimens d'élevage sont argentés zébrés de noir, marbrés de noir, dégradés ou albinos et peuvent avoir du bleu sur les nageoires ventrales et dorsales. Le scalaire est capable de changer temporairement de couleur en fonction de son humeur ou du stress, par exemple un scalaire argenté rayé de noir peut devenir totalement argenté en quelques secondes en effaçant ses rayures noires.

Dimorphisme

Il est impossible de le repérer chez les jeunes. Les mâles et les femelles ont une forme identique. En période de frai l'organe sexuel est visible et permet alors de les différencier. L'organe du mâle est pointu et dirigé vers l'avant, tandis que l'organe de la femelle est arrondi et dirigé vers l'arrière. Une méthode a été proposée par M.Garnaud de l'Institut Océanographique de Monaco: chez le mâle, la ligne abdominale est presque droite tandis que chez la femelle, elle est convexe et brisée par une cassure à la naissance de la nageoire anale. Ce dimorphisme n'est généralement pas assez accentué pour établir le sexe[1]. Il en est de même pour la théorie voulant que le mâle présente un gibbosité frontale. Cette méthode ne permet pas de déterminer le sexe de manière fiable, certaines femelles pouvant présenter cette caractéristique.

Répartition géographique

Les scalaires sont originaires d'Amérique du Sud. Ils vivent dans le bassin central de l'Amazone et ses affluents, au Brésil, en Guyane, dans l'Orenoque en Colombie, au Venezuela et au Pérou[2]. En particulier les rivières Ucayali, Solimões du bassin de l'Amazone, ainsi que les cours d'eau de l'Amapa, au Brésil, le fleuve Oyapock en Guyane française et au Brésil, et enfin le fleuve Essequibo en Guyana.

Habitat et écologie

Le scalaire vit dans les marais ou les terres inondés où la végétation est dense et l'eau claire ou vaseuse.

Régime alimentaire

Le scalaire est carnivore. Dans son milieu naturel, il fouille la vase où il trouve de petites larves qui constituent la base de son alimentation. Le scalaire est un chasseur, il gobera les insectes tombés dans l'eau, les alevins et autres petits poissons. En captivité, il se montre peu exigeant sur la qualité des aliments, mais une alimentation variée lui est nécessaire. Il accepte toute sorte de nourriture aquariophile, notamment les flocons ou les granulés, mais surtout la nourriture vivante ou congelée (artémias, vers de vase...) disponible dans les animaleries traditionnelles. Il faut éviter de leur donner du cœur de bœuf comme pour les Discus (ce qui intensifie leur couleurs mais perturbe leur digestion). Lors de l'acquisition de spécimen sauvage, plus difficile et parfois extrêmement difficile à acclimater en aquarium, les scalaires apprécieront les petites proies vivantes tel que les nourritures fraiches classiques (vers rouge, artémias, krills) mais aussi celle comme les alevins d'autres espèces ou tout petit tétra. Un certain nombre d'alevins d'espèces dites « invasives » en aquarium (espèces pondant plus de 500 alevins par pontes..) sont parfois utilisés comme nourritures vivantes et stimulantes pour une meilleure acclimatation.

Comportement

Le scalaire est un poisson territorial, qui vit, au minimum en groupe de cinq à six individus. Lorsque le poisson est adulte, des couples se forment spontanément. La fidélité à vie des Scalaires n'est pas toujours une réalité et il n'est pas rare de voir des couples « divorcer » ou pondre beaucoup trop régulièrement (épuisement de la femelle). Et souvent, un couple de Scalaires se retrouve dans de trop petits volumes (parfois moins de 100 litres,) ce qui entraîne parfois une mauvaise croissance ou des comportements aberrants.[réf. nécessaire]

Le Scalaire peut être associé avec bonheur avec d'autres espèces amazoniennes ayant des besoins similaires comme le cardinalis (Paracheirodon axelrodi) ou les nez rouge (Hemmigramus rhodostomus). Il est également très joueur avec ses congénères surtout quand ils sont jeunes et ils suivent la personne qui les nourrit.

Reproduction

 src=
Alevins de Scalaires (ayant toujours leur sac vitellin) collés à leur support

Lors du frai, les géniteurs deviennent très agressifs et chassent tous les poissons qui passent à proximité des œufs. Le mâle possède deux gonopodes car il est fréquent que durant les bagarres les mâles arrachent les gonopodes . Le couple formé a tendance à se bagarrer avant la ponte, le mâle tentant de stimuler la femelle à pondre. Puis les partenaires nettoient un support (feuille, paroi du filtre, vitre). La femelle passe alors sur la feuille en y déposant ses œufs, le mâle la suivant de près pour les féconder. La ponte peut durer deux heures. De bons parents défendront et surveilleront les œufs (plusieurs pontes sont nécessaires pour qu'ils apprennent à s'en occuper). Les œufs non fécondés blanchissent, les parents les enlèvent. Au bout de quelques jours, les larves apparaissent toujours accrochées au support. Les parents les mâchouillent en douceur pour les libérer. Les larves, qui disposent d'une réserve vitelline, restent accrochés au support de ponte durant 5 à 7 jours (suivant la température) avant de commencer la nage libre et de chercher à se nourrir. Les parents, attentifs, récupèrent les alevins égarés pour les remettre dans le périmètre de ponte.

Santé et prédateurs

Comme tous les poissons, les scalaires sont sensibles à la qualité de leur milieu. Une eau propre les fortifie tandis que la saleté et la pollution les fragilise. Dans des conditions optimales un scalaire peut vivre jusqu'à 15 ans. Ses grandes nageoires sont fragiles, et peuvent subir des nécroses, ou être arrachées par des prédateurs ou d'autres poissons du bac.

Utilisation par l'homme

Élevage et commercialisation

Les spécimens d'élevages et de sélections sont présents dans les aquariums du monde entier, en particulier en Asie de l'Est, en Europe et aux États-Unis. Le but étant d'offrir une plus grande variété de coloration et même de forme au grand public. Ainsi des spécimens albinos, voile (plus encore que la normal), multicolore et aux appellations des plus farfelus sont apparus et aujourd'hui disponible même dans les plus petites de nos animaleries.

Maintenance en aquarium

Les conditions adéquates pour les scalaires sont une température de l'eau comprise entre 25 et 28 °C, une dureté comprise entre 5 et 10 °GH et un pH compris entre 6 et 7. Les scalaires sont très sensibles à la qualité de l'eau (une quantité trop importante de nitrites entraîne une détérioration des nageoires et, à terme, la mort des scalaires - ce qui est valable pour n'importe quel autre poisson). Vu leur taille, l'aquarium doit être spacieux. De plus, ils doivent vivre par groupe de 6 individus minimum pour assurer une bonne entente du groupe (cela permet de mieux répartir l’agressivité des dominants). Par conséquent, un bac d'au moins 150 cm de long, 40 cm de large et 60 cm de hauteur (soit 150*60*40 = 360 litres) constitue le minimum pour leur maintenance. Dans le cas contraire, si l'on maintient des scalaires dans un volume inadapté et trop petit pour eux, ils risqueront d'être atteint de nanification (maladie causé par l'homme uniquement)[réf. nécessaire]:

  • leur corps cesse de croître mais leurs organes internes continuent leur croissance: ils se retrouvent donc compressés (risque d'hémorragies internes, de problème de vessie natatoire entre autres)
  • une taille inférieure à la moyenne
  • les poissons seront fragilisés et donc plus sujets aux maladies
  • des malformations physiques sont observées dans les cas les plus sévères: nageoires abîmées, pliées, atrophiées, corps déformé, etc.
  • des comportements aberrants : forte agressivité ou au contraire timidité maladive ; les sujets malades auront du mal à s'occuper de leur ponte ; poisson « morose », immobile ou au contraire hyperactivité...

Par conséquent, la durée de vie des poissons atteints de nanification est nettement réduite. La nanification est une maladie lente et douloureuse, c'est pourquoi il faut éviter à tout prix la maintenance de poissons (quels qu'ils soient) dans des volumes inadaptés à leur besoins.

Les scalaires apprécient les grandes plantes, et de l'espace pour nager. Ils aiment la viande, et dévorent volontiers les petits poissons de moins de 4 cm tels que les Guppy ainsi que les petites crevettes. Ils acceptent tous types de nourriture du commerce (congelée, lyophilisée, vivante) avec une préférence pour la nourriture vivante. Une nourriture variée est préférable pour leur santé. Les poissons joueurs, tels que le Puntius tetrazona ont tendance à venir leur mordre les nageoires.

Reproduction

Une fois les œufs déposés par les parents, les feuilles des plantes sur lesquelles ils ont été posés sont retirées et placées dans un aquarium plus petit (50 litres), mettre un bulleur à proximité pour reproduire la ventilation naturelle des parents, afin d'éviter la pourriture des œufs. Les alevins en âge de nager sont nourris avec des artemias plusieurs fois par jour, et un filtre puissant assure une qualité optimale de l'eau. Le filtre est équipé d'un grillage fin pour éviter d'aspirer les alevins.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Scalaire (poisson): Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Pterophyllum scalare

Le scalaire (Pterophyllum scalare) est une espèce de poissons d'eau douce de la famille des Cichlidés. L'espèce est originaire des régions humides d'Amérique du Sud. C'est l'espèce la plus commune du genre Pterophyllum en aquariophilie mais il existe d'autres espèces comme le Pterophyllum altum et le Pterophyllum leopoldi. Cela s'explique notamment par sa capacité d'adaptation, sa longévité (10 ans en moyenne) et la facilité de sa reproduction. Il est surtout apprécié pour sa forme élégante et la multitude de coloris disponibles.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Pterophyllum scalare ( Italian )

provided by wikipedia IT

Pterophyllum scalare, comunemente chiamato scalare o pesce angelo è un pesce tropicale d'acqua dolce appartenente alla famiglia Cichlidae.

Distribuzione e habitat

Questo ciclide è diffuso nel bacino del Rio delle Amazzoni, nonché nei fiumi Ucayali, Solimões e Amapá (Brasile), il fiume Oyapock (Guiana francese) e nell Essequibo (Guyana).
Abita le acque calme (anche paludose) ricche di piante acquatiche (compresa la foresta inondata), sia limpide che torbide e fangose.

Descrizione

Lo scalare è caratterizzato da un corpo alto, molto compresso ai fianchi. Il profilo dorsale è alto ma arrotondato, così come quello ventrale, più pronunciato. La pinna dorsale e quella anale sono molto alte, sorrette da lunghi raggi, che si riducono e diventano più sottili verso la parte terminale della pinna. Le pinne ventrali sono filiformi, formate da pochi raggi duri. La pinna caudale è a delta, molto ampia, con i raggi laterali allungati.
La livrea selvatica presenta un fondo argenteo (con dorso giallastro e ventre tendente al bianco) con quattro strisce verticali bruno-nere (sette nella livrea giovanile).

Varietà

L'allevamento per mano dell'uomo ha portato a selezionare numerose varietà, le più diffuse dei quali presentano pinne molto sviluppate. Le livree oggi esistenti sono numerose.

Nome Descrizione Immagine Wild Livrea originaria, 3 linee verticali brune, piccole screziature e riflessi metallici 20110527 Sea Life Blankenberge (6).jpg Silver Simile alla forma selvatica, hanno corpo grigio argenteo: 3-5 linee nere verticali corrono verticalmente dal dorso al ventre. La prima attraversa l'occhio, l'ultima la radice della pinna caudale Pterophyllum scalare male.jpg Zebra Rispetto alla forma selvatica presentano più linee verticali brune, ravvicinate tra loro Angel fish.JPG White Presentano corpo bianco e pinne bianco trasparenti. Il dorso è giallastro. In foto White Pearlscale P scalare.JPG Marble Presentano un colore di fondo bianco argenteo, testa e dorso giallo oro, e una marmorizzazione nera più o meno fitta su corpo e pinne P.Scalare Var.JPG Gold Marble Presentano un corpo giallo oro tendente all'arancio, con macchie nere Pterophyllum scalare.png Albino Presentano un corpo bianco o giallastro, a volte con disegni giallo chiari appena percettibili. Gli occhi sono rossi. In foto, Albino Pearlscale Pterophyllum scalare China.jpg Black Presentano un corpo nero velluto, a volte con disegni bruni appena percettibili Pterophyllum scalare black juv.JPG Koi Presentano un fondo bianco, screziato di arancione e nero, come le carpe koi Koi Skalar.jpg Leopard Presentano un fondo argenteo con riflessi metallici, e screziature brune e bronzee su corpo e pinne Angel fish001.jpg Half Black Presentano un fondo argenteo con riflessi metallici: la parte finale del corpo, peduncolo caudale e coda compresi, sono girigio scuro, tendente al nero. Un esemplare ha maggior valore se la prima parte del corpo non presenta alcuna macchia scura, e la parte scura è tendente al nero velluto. In foto, Hal Black Veil P.scalare.halfblack.neil916.jpg Veil Presente in tutte le varietà, possiedono pinne molto sviluppate, a velo, appunto. In foto, White Veil P.scalare.sunset blushing.neil916.jpg Pearlscale Presente in tutte le varietà, possiedono scaglie dalla superficie irregolare, che riflettono la luce, dando al pesce un effetto madreperlaceo. In foto, White Pearlscale P.scalare.gold pearlscale.neil916.jpg Philippine Blue Di recente selezione ad opera di allevatori delle Filippine, queste varietà presentano riflessi blu-verdi metallizzati su corpo e pinne. Il gene "Philippine Blue" è stato selezionato su White, Black, Albino, Silver e altre varietà, ottenendo esemplari molto interessanti. In foto, Philippine Blue Black Black fish.JPG

Riproduzione

 src=
Avannotti di Scalare su una foglia di Anubias barteri

Lo Scalare forma coppie monogame che rimangono fedeli tutta la vita: se uno dei due dovesse morire, difficilmente, ma non impossibile, l'esemplare rimasto trova un altro compagno. Solo in casi rari può accadere che il maschio trovi una femmina pronta alla deposizione, nonostante già esista la coppia, e possa rompere questo legame per formare un nuovo nido con la nuova compagna. Qualche giorno prima della deposizione, la coppia inizia a ripulire accuratamente la foglia di una pianta sulla quale verranno fatte aderire le uova. Durante la deposizione la femmina e il maschio passano a turno sulla superficie della foglia: la femmina depone le uova e il maschio la segue nei suoi passaggi rilasciando gli spermatozoi. A deposizione avvenuta, la coppia cura le uova e sorveglia il territorio finché queste non si schiudono. Le cure parentali consistono nella rimozione delle uova non fecondate e nell'ossigenazione, favorita dal ricambio dell'acqua che i genitori assicurano tramite rapidi e ripetuti movimenti a ventaglio delle pinne pettorali. Una volta avvenuta la schiusa, i genitori continuano a curare gli avannotti per alcuni giorni, abbandonandoli poi al loro destino.

Alimentazione

Ha dieta onnivora: si nutre di piccoli pesci (specialmente avannotti), vermi, insetti e vegetali.

Acquariofilia

Lo scalare è sicuramente uno dei pesci d'acquario d'acqua dolce più conosciuto, che ha contribuito a rendere i ciclidi la famiglia più allevata.
Va allevato in gruppo a temperature tra 24 °C e i 30 °C. Quando si forma una coppia, questa va isolata in un altro acquario per la riproduzione e l'accudimento della prole. Dato che cresce fino a 15 cm di lunghezza e 20 cm d'altezza (e avendo un nuoto statico) si consiglia un acquario alto e lungo di dimensioni 100x60x60 (360 litri) per 5-6 esemplari[1].

Note

  1. ^ Pterophyllum scalare | Acquariofilia Consapevole 2.0, su d7.acquariofiliaconsapevole.it. URL consultato il 22 giugno 2015 (archiviato dall'url originale il 23 giugno 2015).

Bibliografia

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Pterophyllum scalare: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

Pterophyllum scalare, comunemente chiamato scalare o pesce angelo è un pesce tropicale d'acqua dolce appartenente alla famiglia Cichlidae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Paprastasis skaliaras ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT

Paprastasis skaliaras (lot. Pterophyllum scalare) – daugiaspalvių ešeržuvių (Cichlidae) šeimos žuvis, kurią 1823 m. pirmą kartą aprašė tyrinėtojas Martinas Lichtenšteinas.

Arealas

Paprastasis skaliaras sutinkamas Amazonės ir Negro upių baseinuose, vadinamojo „juodojo vandens“ srityse. Mėgsta ramias vietas, užutėkius. Pasak M. Iljino, į Europą šios žuvys pirmą kartą atvežtos 1909 m.

Aprašymas

Dėl stipriai išilgėjusių nugarinio ir analinio pelekų, kūno forma primena pusmėnulį. Dubens pelekai evoliucionavo į ūselius panašias ataugas. Kūnas iš šonų stipriai suspaustas. Žuvies šonuose yra kelios vertikalios, tamsios juostos, kurių paprastai būna keturios. Gamtinė forma turi sidabrinį kūną su raudonomis akimis, bet akvariumininkai yra išvedę daugybę porušių ir hibridų, kuriuos išvedė sukryžminę su artima rūšimi – Pterophyllum eimekei. Selekcininkų darbo rezultatas – didelis kiekis spalvinių variacijų, nuo auksinių iki juodų. Lytinis dimorfizmas yra labai nežymus. Patinas turi iškilesnę kaktą.

Laikymas ir veisimas

Nežiūrint į paplitusią nuomonę, skaliarai yra gana nepretenzingi, nors neteisingai prižiūrint gali užsikrėsti įvairiomis ligomis, todėl juos sunku prižiūrėti nepatyrusiems akvariumininkams. Skaliarams būtinas erdvus akvariumas (ne mažiau 50 l, geriausia nuo 80 l) ir švarus, nerūgštus vanduo (pH 6-7,5), kurio temperatūra 24-26 °C.

Pašarą geriau naudoti gyvą (uodo trūklio lervas, dafnijas), bet tinka ir kokybiškas sausas pašaras (dribsniai). Nerekomenduojama duoti tubifeksų, nes nuo jų skaliarai riebėja ir praranda gebėjimą daugintis, o kartais ir nugaišta.

Skaliarų lyties nustatymas yra sudėtingas, o klaidos tikimybė gana didelė. Todėl dauginimuisi atrenkama grupė suaugusių žuvų (ne mažiau kaip 6 individai), kurios gyvendamos viename akvariume susiporuoja (nors ir tokiu atveju, kartais įvyksta nesusipratimų, nes trūkstant patelių vienas iš patinėlių pradeda imituoti santykius).

Dauginimuisi atrinkta pora perkeliama į atskirą akvariumą (ne mažesnį kaip 60 l), o vandens temperatūra pakeliama iki 28-30 °C. Vandens rūgštingumas ir kietumas – tokie kaip ir auginimo akvariume. Žuvys gausiai maitinamos.

Skaliarai ikrus deda ant augalų lapų, kurie palinkę 30-45° kampu. Todėl kaip substratas nerštui naudojamas, pavyzdžiui, kriptokorinos lapas, kai kurie akvariumininkai specialiai, palenkę tinkamu kampu, pakabina žaliai nudažyto plastiko ar organinio stiklo plokštelę.

Prasidėjusio neršto požymiai – padidėjęs žuvų domėjimasis substratu. Jos pradeda kruopščiai valyti pasirinktą lapą nuo nešvarumų. Po to patelė išleidžia ant jo ikrus, o patinėlis juos apvaisina. Tolimesni veiksmai priklauso nuo akvariumininkų: vieni palieka porą rūpintis ikrais ir mailiumi, kiti, baimindamiesi, kad žuvys sunaikins ikrus, perkelia jas iš neršyklos ir ikrais rūpinasi patys.

Išvestos formos

Literatūra

  • Г. Р. Аксельрод, У. Вордеруинклер. Энциклопедия аквариумиста. Москва.- Колос, 1993.
  • М. Н. Ильин. Аквариумное рыбоводство.


Vikiteka

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Paprastasis skaliaras: Brief Summary ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT

Paprastasis skaliaras (lot. Pterophyllum scalare) – daugiaspalvių ešeržuvių (Cichlidae) šeimos žuvis, kurią 1823 m. pirmą kartą aprašė tyrinėtojas Martinas Lichtenšteinas.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Ikan Angel ( Malay )

provided by wikipedia MS

Ikan Angel (Pterophyllum Sclare)[1] berbentuk pipih dan hujung mulutnya tajam. Sirip dorsal dan analnya terbuka lebar ke arah ekor. Di bahagian dada terdapat sepasang sirip yang terjuntai menjangkau ke ekor berwarna putih. Warna di bahagian bawah tubuhnya kelabu berkilat. Di bahagian atas kepalanya coklat kehitaman. Ikan ini boleh membesar sehingga 15cm. Morfologinya yang berbentuk cakera dan suka berenang di pertengahan akuarium menjadikan ia sangat digemari sebagai ikan hiasan. Ikan ini tahan lasak dan pemakanannya mudah. Ia diberi makan Blood worm, Daphnia sd., Moina sp., jejentik dan pelet. Ikan ini sesuai diternak secara berkumpulan. Ikan jantan mempunyai badan lebih besar daripada ikan betina. Jika dipandang dari atas kelihatan perutnya pipih dan kepalanya lebih besar. Bahagian atas antara mulut dan sirip dorsal (dahi) berbentuk cembung. Warnanya lebih terang. Liang genitalnya kecil panjang dan berbentuk 'V'. Ikan betina bersaiz lebih kecil. Pandangan dari atas kelihatan perutnya lebih besar dan kepalanya lebih kecil. Bahagian antara mulut dan sirip dorsal rata. Warnanya tidak secerah ikan jantan. Liang genitalnya lebih tebal dan membengkak berbentuk 'U' apabila ikan telah matang. Tabiat ikan betina juga kurang agresif daripada ikan jantan.

Pembiakan

Apabila ikan angel jantan dan betina yang matang mendapat pasangan yang sesuai ia akan sentiasa berdua-duan, dan akan mencari permukaan untuk bertelur. Ikan angle melakukan pesenyawan luaran. Telur mereka boleh menjangkau hingga 800 biji.

Rujukan

Pautan luar

  1. http://agrolink.moa.my/dof/maha2000/teknologi/hiasan/angel.html
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia MS

Ikan Angel: Brief Summary ( Malay )

provided by wikipedia MS

Ikan Angel (Pterophyllum Sclare) berbentuk pipih dan hujung mulutnya tajam. Sirip dorsal dan analnya terbuka lebar ke arah ekor. Di bahagian dada terdapat sepasang sirip yang terjuntai menjangkau ke ekor berwarna putih. Warna di bahagian bawah tubuhnya kelabu berkilat. Di bahagian atas kepalanya coklat kehitaman. Ikan ini boleh membesar sehingga 15cm. Morfologinya yang berbentuk cakera dan suka berenang di pertengahan akuarium menjadikan ia sangat digemari sebagai ikan hiasan. Ikan ini tahan lasak dan pemakanannya mudah. Ia diberi makan Blood worm, Daphnia sd., Moina sp., jejentik dan pelet. Ikan ini sesuai diternak secara berkumpulan. Ikan jantan mempunyai badan lebih besar daripada ikan betina. Jika dipandang dari atas kelihatan perutnya pipih dan kepalanya lebih besar. Bahagian atas antara mulut dan sirip dorsal (dahi) berbentuk cembung. Warnanya lebih terang. Liang genitalnya kecil panjang dan berbentuk 'V'. Ikan betina bersaiz lebih kecil. Pandangan dari atas kelihatan perutnya lebih besar dan kepalanya lebih kecil. Bahagian antara mulut dan sirip dorsal rata. Warnanya tidak secerah ikan jantan. Liang genitalnya lebih tebal dan membengkak berbentuk 'U' apabila ikan telah matang. Tabiat ikan betina juga kurang agresif daripada ikan jantan.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia MS

Maanvis (Pterophyllum) ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Vissen

De maanvis (Pterophyllum scalare) behoort tot de cichliden (Cichlidae). Hij heeft een hoge rug, is ongeveer 10 tot 15 centimeter lang en 18 tot 25 centimeter hoog. De maanvis is geen snelle zwemmer. Hij houdt zich niet graag in open water op, maar laat zich liever door stromingen meedrijven door riet en plantenmassa's. De maanvis heeft een voorliefde voor de Vallisneria.

De soort komt voor in Zuid-Amerika: de rivieren van Guyana en Noord-Brazilië zijn de meest algemene vanggebieden.

Er bestaat enige verwarring over de naam van deze vis en die van de maanvis (Mola mola), een bij ons inheemse zoutwatervis die in het Nederlands ook bijna altijd maanvis genoemd wordt. De maanvis (Pterophyllum scalare) wordt daarom soms ook de gewone maanvis genoemd.

Geslachtsonderscheid

Dit is zeer lastig te zien. Soms is het mannetje wat intenser van kleur maar dit geeft geen uitsluitsel. Alleen tijdens de paring is het verschil duidelijk, dan heeft het vrouwtje een geslachtspapil (net voor de anaalvin)

Zie ook

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Maanvis (Pterophyllum): Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De maanvis (Pterophyllum scalare) behoort tot de cichliden (Cichlidae). Hij heeft een hoge rug, is ongeveer 10 tot 15 centimeter lang en 18 tot 25 centimeter hoog. De maanvis is geen snelle zwemmer. Hij houdt zich niet graag in open water op, maar laat zich liever door stromingen meedrijven door riet en plantenmassa's. De maanvis heeft een voorliefde voor de Vallisneria.

De soort komt voor in Zuid-Amerika: de rivieren van Guyana en Noord-Brazilië zijn de meest algemene vanggebieden.

Er bestaat enige verwarring over de naam van deze vis en die van de maanvis (Mola mola), een bij ons inheemse zoutwatervis die in het Nederlands ook bijna altijd maanvis genoemd wordt. De maanvis (Pterophyllum scalare) wordt daarom soms ook de gewone maanvis genoemd.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Skalare ( Norwegian )

provided by wikipedia NO
Se også: Skalar, et matematisk objekt.

Skalare er den mest kjente arten i skalareslekten. Den er populær som akvariefisk på grunn av at den er relativt hardfør og på grunn av dens spesielle utseende.

Den er relativt fredelig (til ciklide å være), men kan jakte på småfisk. Akvariet bør være minst 50 cm høyt. Normalt er skalaren rundt 4-5 cm lang når den kjøpes i akvarieforretningen, men den eter mye og vokser fort, og blir opptil 16 cm lang. Den krever derfor mye plass, god filtrering, og regelmessige vannbytter.

Naturformen av en frisk skalare kan bli ca. 10-12 år gammel i fangenskap. Avlsformene blir sjelden eldre enn 8-10 år.

Adferd og forplantning

Skalaren lever oftest i mindre grupper, men kan klare seg alene i akvarium. Skalaren er en pardannende substratruger som leker fritt. Antallet egg kan være opp mot 1000 per lek, men det er mer vanlig med 100-300 stykker. Eggene legges samlet, oftest på en vertikal overflate. I naturen benyttes nesten alltid nedhengende trerøtter som substrat, mens akvarielevende skalarer ofte foretrekker større, harde blader, eller til og med direkte på akvarieglasset. Innvendige filtere og varmekolber er også populære. Egg og yngel passes av foreldrene. Som ungfisker er de stimdannende, og først som voksne danner de par og blir noe territorielle.

Varianter

Det finnes mange ulike fremavlede varianter av skalaren. Noen fargevarianter er «marmor-», «sort», «spøkelses-» og «gullskalare». Man finner også varianter med forlengede finner. Naturformen er sølvgrå (og kalles derfor «silver»), med loddrette sorte bånd.

Peru- og altumskalarer

Viltfangede skalarer har en rankere holdning og en mer symmetrisk kropp enn avlsvariantene. Skalarer som nedstammer fra Peru går også for å ha en noe høyere kroppsform enn skalarer fra Amazonas.

Slike eksemplarer kan for et utrent øye ligne på altumskalarer, som ligger mye høyere i pris enn vanlige skalarer. Disse blir da også ofte solgt som altumskalarer. Hvis man ikke er sikker på at man selv klarer å se forskjell på artene, bør man være svært forsiktig med å kjøpe altumskalarer, både fra private og fra zoo-butikken.

Eksterne lenker

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Skalare: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NO
Se også: Skalar, et matematisk objekt.

Skalare er den mest kjente arten i skalareslekten. Den er populær som akvariefisk på grunn av at den er relativt hardfør og på grunn av dens spesielle utseende.

Den er relativt fredelig (til ciklide å være), men kan jakte på småfisk. Akvariet bør være minst 50 cm høyt. Normalt er skalaren rundt 4-5 cm lang når den kjøpes i akvarieforretningen, men den eter mye og vokser fort, og blir opptil 16 cm lang. Den krever derfor mye plass, god filtrering, og regelmessige vannbytter.

Naturformen av en frisk skalare kan bli ca. 10-12 år gammel i fangenskap. Avlsformene blir sjelden eldre enn 8-10 år.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Skalar (ryba) ( Polish )

provided by wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons Wikisłownik Hasło w Wikisłowniku

Skalar[2], żaglowiec skalar[3] (Pterophyllum scalare) – ryba słodkowodna z rodziny pielęgnicowatych. Nazwa zwyczajowa "żaglowiec" wywodzi się ze względu na kształt płetw odbytowej i grzbietowej przypominających żagiel. W literaturze polskiej pojawiał się również pod nazwą ryba księżycowa[4]

Występowanie

Występuje gromadnie w górnym i środkowym biegu rzeki Amazonka wraz z jej dopływami. Można ją też spotkać w dorzeczu rzek Orinoko (Wenezuela), Essequibo w Gujanie.

W swym środowisku żyje wśród korzeni i roślin. Jej naturalny silnie spłaszczony kształt ułatwia przepływanie między roślinnością i pozwala na ukrycie się.

Historia

Żaglowiec po raz pierwszy został przebadany i opisany przez niemieckiego badacza Lichtensteina w 1823 roku, a ten zaliczył go do ryb morskich, tak naprawdę jednak jest to ryba słodkowodna. W 1840 roku austriacki ichtiolog Johann Jakob Heckel, zauważył różnicę i stworzył dla skalara osobny rodzaj Pterophyllum. Wszystkie opisy badaczy były oparte na zakonserwowanym materiale. Pierwszego żywego skalara przywieziono do Europy dopiero w 1911 roku, a do USA w 1913. Po raz pierwszy w 1914 roku Josef Cvancar mieszkający w Hamburgu rozmnożył te ryby[5]. W Polsce pierwsze okazy pojawiły się dopiero w 1922 roku[6].

Opis

Ryba stadna, pokojowo usposobiona do innych "współtowarzyszy". Nie potrafi bronić się przed rybkami agresywnymi i bardzo ruchliwymi (np. brzanka sumatrzańska podgryza jej płetwy). Po osiągnięciu dojrzałości płciowej i dobraniu się w pary podczas tarła może być agresywna. W warunkach hodowlanych skalar żyje ok. 15 lat.

Długość ciała osiąga 15 cm a wysokość 35 cm[7]. Posiada więc stosunkowo krótkie ciało, co wiąże się ze znacznym jego ścieśnieniem[8]. Taki kształt, jak również rozszerzenie go w dół i w górę przez bardzo wysokie płetwy nieparzyste powoduje, że ryba zajmuje więcej przestrzeni w pionie niż w poziomie. Wyklucza to możliwość robienia przez skalara gwałtownych zwrotów, toteż charakter tych ryb jest łagodny[9]. Dzikie skalary są srebrzyste z kilkoma pionowymi ciemnymi pasami nachodzącymi na płetwy grzbietową i odbytową[10], a wśród osobników wyhodowanych sztucznie zdarzają się czarne lub nakrapiane odmiany[9].

Wskazówki hodowlane

Są to duże pielęgnice i wymagają dużego (wysokiego) zbiornika. Optymalne w warunkach domowych jest akwarium minimum 200 l i większe, które ma co najmniej 50 cm wysokości od podłoża do powierzchni wody i w którym skalary swobodnie będą mogły się poruszać. Ryby lubią zbiornik z powierzchnią wody przykrytą pływającymi drobnymi roślinkami dającymi lekki cień. Akwarium powinno być obsadzone roślinami dużymi tak aby mogły swobodnie poruszać się między nimi (np. kryptokoryna, nurzaniec, lotos tygrysi, kabomba, moczarka, żabienica)

Temperatura optymalna 24 – 26°C. Przejściowo znosi temperaturę poniżej 22 °C, potem może nastąpić jej śmierć. W temperaturze niższej niż 20°C dorosłe skalary chorują na pleśniawkę rogówki oka[11]

PH wody ok. 6,5 do 7,5, tzw. "kranówka". Hodowane formy skalarów, najczęściej dostępne w sklepach, są już do takiej wody "przystosowane" jak również do twardości wody. Ryba aktywniejsza, gdy otrzymuje "zastrzyk" świeżej, dobrze natlenionej wody (okresowa wymiana wody).

Ryba wszystkożerna, pokarm żywy – rureczniki (tubifex), larwy komarów, ochotki, plankton, rozwielitka, oczliki, siekane dżdżownice (wyczyszczone), małe rybki znajdujące się w akwarium (narybek gupika, mieczyka, molinezji i innych małych ryb), pokarm suszony – mielony, płatkowany lub granulowany (dostępny w sklepach zoologicznych), żółtko jajek (ostrożnie), pokarm mrożony (np. ochotka).

Rozmnażanie

 src=
Skalar z młodymi

Płeć dorosłych skalarów jest trudna do odróżnienia. Doświadczeni hodowcy odróżniają samca po niewielkim garbie tłuszczowym znajdującym się na czole. Dorosłe osobniki osiągają dojrzałość płciową po ok. 7-10 miesiącach, żyjąc gromadnie w grupie same się dobierają. Następnie wyszukują sobie miejsce, w którym dojdzie do tarła. W tym okresie para ta staje się "agresywna". Przepędza inne ryby przebywające w akwarium ogólnym, w stosunku do swojego gatunku potrafi być bardzo agresywna. Rozpoczynają od wyboru miejsca, na którym ma zostać złożona ikra. Rodzaj Pterophyllum należy do fitofilnych przedstawicieli rodziny pielęgnic, co oznacza, że składają jaja na sztywnych szerokich liściach roślin wodnych[11]. Wybierają duże liście roślin wodnych (np. żabienic), które później dokładnie oczyszcza z glonów i osadów.

W tym czasie u samicy pojawia się brodawka płciowa, tzw. "pokładełko" (samica posiada tę część bardziej tępą, zaokrągloną, samiec natomiast ma tę część mniejszą, bardziej ostrą), za pomocą którego samica przykleja ikrę w wybrane wcześniej miejsce.

W warunkach hodowlanych miejscem takiego składowania może być duży liść, a z braku tych liści, potrafią złożyć ikrę na dużym, płaskim kamieniu, kawałku szyby w kolorze zielonym lub też bezpośrednio na szybie akwarium. W czasie składania ikry samica posuwając się po liściu lub innym przedmiocie układa ikrę w paseczki jedno przy drugim. Samiec, posuwając się w ślad za samicą zapładnia ikrę, tarło to trwa ok. 1-2 godzin, w zależności od "spokoju" wokół miejsca tarła. Dorosła samica (ikrzak, ikrzyca) może złożyć nawet do 1000 sztuk ziaren ikry.

Skalary wykazują w pewnym stopniu troskę rodzicielską. Wybierają spleśniałą ikrę, aby nie zarażała reszty, jednak po wykluciu się larw osobniki rodzicielskie nie potrafią podnieść potomstwa, które spadło na podłoże, co najczęściej skutkuje ich śmiercią[12]. Dochodzi do tego pomimo obecnego u larw narządu czepnego zwanego cementowym. Rozwija się w okolicy głowy, a służy do przyczepiania się do roślin lub przedmiotów[13]. Niektóre formy hodowlane utraciły instynkt macierzyński i nie opiekują się potomstwem[14]. Opiekują się ikrą około 2- 3 godzin (przy korzystnych warunkach potrafią nawet 2-3 dni) po czym ikra zostaje zjedzona przez rodziców lub "podkradana" przez inne ryby.

W hodowli własnej, gdy dojdzie do tarła w akwarium "ogólnym" należy wyjąć ikrę wraz z odciętym liściem, kamieniem itp., na którym jest złożona ikra, następnie przenieść ikrę do osobnego zbiornika lub kotnika (mała klatka umieszczana wewnątrz akwarium). Liść lub inny przedmiot należy osadzić "w podłożu", przy nim można ustawić "młynek", który napędzany za pomocą pompki powietrznej wprawia w ruch wodę, dostarczając ikrze w sposób ciągły świeżą, dobrze natlenioną wodę. W ten sposób zastępuje się parę rodziców, którzy w warunkach naturalnych ciągle wachlują płetwami nad ikrą dostarczając świeżej i natlenionej wody. Aby zapobiec ewentualnemu psuciu się ikry, do wody można dodać słaby roztwór (trypaflawiny lub błękitu metylenowego).

Psującą się ikrę (biały nalot na ziarenku ikry) należy ostrożnie usuwać z miejsca złożenia ikry aby nie zarażać innych ziarenek po czym należy je usunąć z akwarium.

Ikra rozwija się ok. 2-4 dni, w tym czasie można zaobserwować "ruch", następnie larwy "odrywają się" od miejsca i opadają na dno zbiornika. Młode rybki(raczej larwy) leżą na dnie zbiornika lub lekko unoszą się w toni wodnej.

Za pożywienie na pierwsze dni wystarcza im zawartość woreczka żółtkowego (ok. 3-5 dni). Po tym czasie młode rybki zaczynają rozpływać się w poszukiwaniu pokarmu. Pokarmem takim w początkowym okresie karmienia są: nicienie "mikro", żywy mikroplankton zwierzęcy (np. pierwotniaki), bardzo drobno zmielony (w maszynce) suchy pokarm typu roślinnego, żółtko z jajka ( bardzo ostrożnie podawać gdyż nadmiar zatruwa wodę).

Temperatura wody w okresie tarła i rozmnażania się ikry powinna wynosić około 28-32 °C.

Dobrana para skalarów w dobrych warunkach składa ikrę "cyklicznie" (co 4-5 tygodni).

Wskazania

  • Ryba ogólnego akwarium, polecana dla mniej doświadczonych hodowców
  • Rozmnażanie dość łatwe dla bardziej zaawansowanych.

Znaczenie w ochronie środowiska

Lasy znajdujące się w okolicy Amazonki, czyli rzeki będącej naturalnym środowiskiem skalara, są sezonowo przez nią zalewane. W tym okresie ryby zamieszkujące Amazonkę, pływając wśród zalanych roślin, przyczyniają się do rozprzestrzeniania ich nasion na znaczne odległości.

Amazonka i tereny z nią sąsiadujące są dotknięte działalnością człowieka, zarówno historycznie jak i obecnie. Obecnie większość tych obszarów jest wykorzystywana w rolnictwie i gospodarce leśnej przez drobnych rolników[15]. Jednak nie stwarza to zagrożenia dla skalarów, gatunek ten stale liczy wiele osobników żyjących w naturze, jak również hodowany jest na wszystkich kontynentach.

Znaczenie gospodarcze

Duże ryby wśród ludności lokalnej uznawane są za przysmak i dodawane do jadłospisu.

Do rodzaju Pterophyllum należą jedne z najbardziej znanych i popularnych pielęgnic, często spotykane w akwariach. Zawsze przyciągały amatorów akwarystyki ze względu na ich majestat i piękno. Kiedyś były rzadkie i drogie, ale w ostatnich latach stały się bardzo przystępne. Zainteresowanie i zapotrzebowanie na te ryby doprowadziło do wyhodowania nowych odmian, niespotykanych w przyrodzie[16].

Przypisy

  1. Pterophyllum scalare, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Nazewnictwo ryb egzotycznych, AKWARIUM, Nr 1-2/70
  3. Hans Frey, Akwarium Słodkowodne, Wydawnictwo Sport i Turystyka, Warszawa, 1990, ​ISBN 83-217-2777-8
  4. Skalar – rybą interesującą i majestatyczną, AKWARIUM Nr 3/73
  5. Nasze Akwarium nr 4, str 5, "Rzecz o żaglowcach", 2000, tekst: Stefan Kornobis ISSN 1508-4264
  6. Magazyn Akwarium nr 5, str. 22, "Skalar", 2006, tekst: Andrzej Sieniawski
  7. H.W.H.W. Kothe H.W.H.W., 250 ryb akwariowych. Rozpoznawanie, wymagania, pielęgnacja., MULTICO Oficyna Wydawnicza, 2007 .
  8. K.K. Opuszyński K.K., Podstawy biologii ryb., Państwowe Wydawnictwo Rolnicze i Leśne., 1983 .
  9. a b W.W. Załachowski W.W., Ryby., Wydawnictwo Naukowe PWN, 1997 .
  10. D.D. Mills D.D., D.D. Lambert D.D., Ryby akwariowe słodkowodne i morskie., Muza SA, 2004 .
  11. a b S.S. Frank S.S., Wielki atlas ryb., Wydawnictwo Rolnicze i Leśne., 1974 .
  12. T.T. Heese T.T., C.C. Przybyszewski C.C., Życie ryb., Wyższa Szkoła Inżynierska., 1993 .
  13. E.E. Suworow E.E., Podstawy ichtologii., Państwowe Wydawnictwo Naukowe., 1954 .
  14. S.S. Dreyer S.S., R.R. Keppler R.R., Akwarium słodkowodne., Multico Oficyna Wydawnicza., 2008 .
  15. Seasonally flooded river basins of Brazil, Peru and Bolivia .
  16. J.D. vanJ.D. Ramshorst J.D. vanJ.D., Encyclopédie des poissons d'aquarium., Bordas, 1983 .

Bibliografia

  • Henryk Jakubowski, Jerzy Ring: Ryby w akwarium. Warszawa: Wydawnictwa Szkolne i Pedagogiczne, 1990. ISBN 83-02-03493-2.
  • Hans Frey: Akwarium słodkowodne. Warszawa: Wydawnictwo Sport i Turystyka, 1990. ISBN 83-217-2777-8.
  • Hans Frey: Moje akwarium. Warszawa: Wydawnictwo Sport i Turystyka, 1988. ISBN 83-217-2667-4.

Zobacz też

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Skalar (ryba): Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL

Skalar, żaglowiec skalar (Pterophyllum scalare) – ryba słodkowodna z rodziny pielęgnicowatych. Nazwa zwyczajowa "żaglowiec" wywodzi się ze względu na kształt płetw odbytowej i grzbietowej przypominających żagiel. W literaturze polskiej pojawiał się również pod nazwą ryba księżycowa

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Pterophyllum scalare ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Pterophyllum scalare é um pequeno grupo de peixes de água doce conhecidos popularmente como Acará-Bandeira. São provenientes da Amazônia e facilmente encontrados nos leitos dos rios da região,[1] bem como na América do Sul. Pertencem à família dos Cichlidaes[2] e são espécies ornamentais.

Descrição biológica

Distribuição

Os Pterophyllum scalare são provenientes da América do Sul, sendo facilmente encontrados nos rios amazônicos.[3] São encontrados geralmente em pântanos e em rios com densa vegetação aquática,[4] com grande quantidade de raízes e troncos.[5]

Características e comportamento

 src=
Cardume de Pterophyllum scalare.

Possuem o corpo lateralmente achatado, com barbatana dorsal e anal relativamente grande.[6] Podem chegar a 15 centímetros,[7] sendo que os machos são maiores que as fêmeas. São espécies ornamentais e em seu habitat natural alimentam-se de pequenos insetos e peixes que vivem nos rios, mas em cativeiro podem ser alimentados com rações à base de larvas de mosquito e artemia salina.[8] Desenvolvem-se principalmente em lagoas com abundante vegetação aquática.[9]

Na natureza são encontrados em cardumes, por isso devem ser mantidos em grupos de pelo menos cinco indivíduos. É muito difícil conseguir identificar seu dimorfismo sexual, sendo a única maneira de ter a certeza é durante a postura, quando os órgãos sexuais ficam visíveis. As fêmeas têm o ovopositor largo e virado para trás e os machos têm o espermoderme fino e virado para frente.[10] São espécies ovíparas e sua reprodução ocorrem com certa facilidade em cativeiro.[11] São peixes consideravelmente pacíficos, mas podem tornar-se agressivo com outros peixes para defender seu território, inclusive com os da sua espécie. Sua coloração natural era composta por tons acinzentados com cerca de quatro listras pretas, mas devido acasalamento excessivo surgiram exemplares com colorações variadas entre preto, amarelo, cinza e branco.[12] Desenvolvem a maturidade sexual aos 12 meses de idade.[13]

Criação em aquário

O Pterophyllum scalare é um dos mais populares peixes de água doce do mundo usado para o aquarismo,[14] sendo que os primeiros registros da introdução da espécie em cativeiro datam da década de 1930. Inicialmente os exemplares selvagens eram capturados aos milhares e exportados para todos os centros de aquariofilia do mundo. A partir destes, criadores estrangeiros, principalmente do Japão,Angola, Estados Unidos, China e Alemanha, passaram a procriá-los em cativeiro, em escala comercial, diminuindo a quantidade dos peixes coletados na natureza.[15]

Como são peixes tropicais, são mantidos em aquário com uma temperatura de aproximadamente 22 a 30ºC.[16] Podem ser alimentados com larvas de mosquito, camarão e pequenos crustáceos de água doce, bem como com rações em flocos.[17]

É bastante resistente com a qualidade da água, não sendo exigente com relação a dureza da água. Entretanto ele é originário de rios com água mole, por isso é aconselhável freqüentes trocas parciais de água a fim de se manter o nível de dureza baixo.[18] O tamanho do aquário indicado para a criação da espécie é de no mínimo 80 a 100 centímetros,[19] visto que são peixes grandes e territorialistas. Preferem águas ácidas, com o pH em torno de 6.8 ou 7.0 e aquários bem plantados.[20] Devem ser mantidos em cardume com cinco ou mais indivíduos, visto que se forem introduzidos ao aquário sozinho pode se tornar agressivo com os outros peixes.[21]

Ver também

Referências

  1. Ciclideos.com. «Pterophyllum scalare». Consultado em 23 de janeiro de 2013
  2. Fishbase.com. «Pterophyllum scalare (Schultze, 1823)». Consultado em 23 de janeiro de 2013
  3. «Pterophyllum scalare». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  4. FishBase.com. «Pterophyllum scalare (Schultze, 1823)». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  5. Aquaonlina.com. «Pterophyllum scalare». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  6. NRM.com. «Pterophyllum Heckel». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  7. Peixefauna.com. «Escalar (Pterophyllum Scalare)». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  8. Ciclideos.com. «Pterophyllum scalare». Consultado em 23 de janeiro de 2013
  9. Portal EmDiv. «O Peixe Acará ou Cará». Consultado em 23 de janeiro de 2013
  10. Peixefauna.com. «Escalar (Pterophyllum Scalare)». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  11. Aquaonlina.com. «Pterophyllum scalare». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  12. Aquáriopeixes.com. «Acará Bandeira (Pterophyllum Scalare) – Um dos mais exóticos peixes de água doce: Variedades do acará bandeira». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  13. Brasiilpescarias.com.br. «Acará-Bandeira peixe originário da Bacia Amazônica». Consultado em 25 de janeiro de 2013[ligação inativa]
  14. Melhorpeixe.com.br. «Acará Bandeira (Pterophyllum scalare)». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  15. Aquaflux. «O Acará Bandeira (Pterophyllum scalare)». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  16. Peixefauna.com. «Escalar (Pterophyllum Scalare)». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  17. Revista Globo Rural (Globo.com). «Como criar: Acará-bandeira». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  18. Aquáriopeixes.com. «Acará Bandeira (Pterophyllum Scalare) – Um dos mais exóticos peixes de água doce: Água». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  19. Peixefauna.com. «Escalar (Pterophyllum Scalare)». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  20. Peixedeaquário.com. «Acará Bandeira». Consultado em 25 de janeiro de 2013
  21. Aquaflux. «O Acará Bandeira (Pterophyllum scalare)». Consultado em 25 de janeiro de 2013
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Pterophyllum scalare: Brief Summary ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Pterophyllum scalare é um pequeno grupo de peixes de água doce conhecidos popularmente como Acará-Bandeira. São provenientes da Amazônia e facilmente encontrados nos leitos dos rios da região, bem como na América do Sul. Pertencem à família dos Cichlidaes e são espécies ornamentais.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Skalár obyčajný ( Slovak )

provided by wikipedia SK

Skalár obyčajný alebo skalár amazonský (Pterophyllum scalare) je druh ryby z čeľade cichlidovité (Cichlidae). Patrí medzi najznámejšie a najčastejšie cichlidy chované v zajatí.

Táto ryba pochádza z Južnej Ameriky (povodie Amazonky v Brazílii a Peru). Bežne sa ale chová v akváriách v Európe a Ázii.

Opis

Skaláre majú vysoké diskovité telo, nie príliš podobné telu iných amerických cichlíd (s výnimkou terčovcov). Chrbtová a análna plutva sú veľmi pretiahnuté v dorzoventrálnom smere. Brušné plutvy má tenké a veľmi dlhé. Farba je veľmi variabilná, závisí od chovanej formy. Základom je hnedavo strieborný podklad s tmavou kresbou, ktorá môže mať podobu zvislých čiernych pruhov, škvŕn naznačujúcich pruhy, alebo náhodných škvŕn. Existujú aj takmer čierne skaláre, alebo naopak čisto strieborné bez čiernej kresby. Pohlavný dimorfizmus sa nevyskytuje. Dosahuje dĺžky 10 až 18 cm. Existujú mnohé varianty so zmenenou farbou alebo tvarom plutiev, napr. zlaté alebo mramorované a tiež závojnaté. Na rozdiel od svojho príbuzného skalára vysokého (Pterophyllum altum) nemá prehnué čelo.

Ekológia a biotop

Podľa oblasti sa vyskytujú ako v kalných, na minerály chudobných mäkkých vodách. Preto by sa mali chovať tiež v mäkkej vode, hoci na prežitie im postačí akákoľvek. V prírode žijú v jazierkách alebo iných hlbokých stojatých vodách, pri chove v zajatí vyžadujú priestrannú nádrž. Optimálna teplota je 24 °C. Mimo obdobia vytierania sa združuje do veľkých skupín. Výživa sa skladá hlavne z rias a drobného hmyzu, ktoré zbiera svojou malou zašpicatenou tlamkou z vodných rastlín, dreva a pod. Skupiny sa rozchádzajú jedine v období trenia, a jednotlivé páry vytvárajú vlastné teritória. Ikry odkladajú väčšinou na veľké listy, korene a pod. Na starostlivosti o potomstvo sa podieľajú obidvaja rodičia, pričom pohyby dlhých brušných plutiev sú významné pre udržanie húfu mladých pohromade.

Zdroje

Iné projekty

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Skalár obyčajný: Brief Summary ( Slovak )

provided by wikipedia SK

Skalár obyčajný alebo skalár amazonský (Pterophyllum scalare) je druh ryby z čeľade cichlidovité (Cichlidae). Patrí medzi najznámejšie a najčastejšie cichlidy chované v zajatí.

Táto ryba pochádza z Južnej Ameriky (povodie Amazonky v Brazílii a Peru). Bežne sa ale chová v akváriách v Európe a Ázii.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Skalar ( Swedish )

provided by wikipedia SV
AkvariefiskUtbredningFrån Guyana till AmazonasLängd16 cmVattentypsötvattenVattentemperatur24–26pH6–7,5Svårighetsgrad2/5Hitta fler artiklar om akvariefiskar med

Skalaren (Pterophyllum scalare)[2][5] fiskart som först beskrevs av Schultze 1823. Arten ingår i släktet Pterophyllum, och familjen ciklider (Cichlidae))[6][7] som lever i Amazonfloden och dess bifloder i Sydamerika.

Skalaren är en någorlunda fredlig och lugn akvariefisk den fungerar bra med andra litet större och lugna fiskar i ett vanligt akvarium. Skalaren kan bli uppemot 16 centimeter lång stjärtfenan inräknad, och kräver därför mycket utrymme. Skalarens mycket speciella kroppsform gör dessutom att akvariet måste vara minst 40–50 centimeter högt. Normalt är skalaren omkring 4 centimeter lång när den saluförs i handeln; den är då cirka 3–4 månader gammal. Naturformen av en frisk skalar blir cirka 10–12 år gammal i fångenskap, odlingsformerna sällan mer än 8–10 år.

Hane eller hona?

Det är ofta svårt att se skillnad på könen, och även erfarna akvarister kan ta fel på hane och hona. Vanligen är hanen lite kraftigare och har en högre kroppsform. Honan har vanligtvis en fylligare buk. Vid leken eller förberedelserna inför denna kan man se hanens genititalpapill, men då det inte är lek på gång, eller hos unga individer, är det svårt att skilja könen åt. Äldre dominanta hanar som lekt, utvecklar ofta en liten "puckel" på huvudet.

Miljö och lek

Vuxna skalarer lever i par som ingår i mindre grupper, och så bör de hållas i akvarium. Yngel och ungfiskar bildar stim. Skalaren substratruvare som leker fritt. Antalet ägg kan uppgå till 1 000 per lek, men vanligare är 100–300 stycken. Rommen läggs samlad, oftast på en vertikal yta. I naturen nyttjas nära nog alltid nedhängande trädrötter som leksubstrat, medan akvarielevande skalarer ofta föredrar större, hårda växtblad, eller till och med leker direkt på akvarieglaset. Såväl rom som yngel vaktas sedan av bägge föräldrarna. Vattentempereaturen bör vara 24–26 grader, vattnet bör vara lätt surt och mjukt. Det brukar vara ganska lätt att få skalarer till lek och romläggning. Det kan vara svårare att driva upp ynglen. Dessvärre har flera linjer av den odlade skalaren blivit "sönderodlad", degenererad, och därmed förlorat egenskapen att ta hand om sin rom eller sina yngel. Men det är ändå inte svårt att hitta bra exemplar i zoohandeln. Det förekommer att man saluför skalarer som sägs vara första generationen av viltfångad fisk, köparen har ju naturligtvis svårt att kontrollera detta, men om fiskarna ser pigga och kraftfulla ut och att de har en hög kroppsform, är det ett gott tecken. Inför lek bör skalaren matas ordentligt med levande foder, akvariet som den leker i bör ställas på ett lugnt ställe i rummet, eller eventuellt avskärmas. Dämpad belysning och en svagare nattbelysning rekommenderas.

Som akvariefisk

Skalaren är en vanlig akvariefisk, Minimum akvarium storlek är ca 150 L men gärna större. Det är oftast akvariets höjd som är den begränsande faktorn, som helst inte skall understiga 60 cm. Skalarer bör hållas parvis, men om den ena dör så lever den andre vidare utan större besvär. "Änklingar" kan finna en ny partner. Under lektiden tar skalaren ett större revir och jagar bort andra fiskar från detta. Detta kan även resultera i att skalarerna allvarligt skadar mindre eller jämnstora fiskar. Skalarer håller oftast till vid större ansamlingar av växter, vid pumpar och gärna vid kortsidorna där de lägger sina ägg och har en mindre yta att bevaka när äggen har lagts. Äggen fästs på lodräta ytor, det kan vara direkt på akvariets glas, en växt eller annat föremål.

Foder

Skalarer äter gärna flingfoder, men behöver emellanåt levande foder som vattenloppor och mygglarver. Man kan också själv enkelt bereda mat som passar skalarerna och andra amerikanska ciklider, liksom tetror. Blanda skalade räkor, ärtor, äggula och gelatin i en mixer, man kan också lägga till vitaminer som AD-droppar. Frys in i små fryspåsar. Vid matningen är det viktigt att detta foder är tinat, det kan annars ge köldskador på fiskarna, samt att ge i små portioner, då det kan göra vattnet grumligt. Det är viktigt att räkorna är skalade då framförallt räkornas antenner kan skada fiskarnas inälvor. På akvaristiska disussionssajter har det förekommit uppgifter om perforerade tarmar orsakade av räkans antenner.

Tillsammans med andra arter

Man bör tänka på att skalaren till stor del är en rovfisk. Skalaren äter gärna upp fiskyngel, såväl egna som yngel från andra fiskar. Den äter gärna också mindre tetror, då sådana står på matsedeln i naturen. Skalaren kan även skada och döda andra skalarer och fiskar av annan art, om dem känner sig hotad av dessa. Man bör därför inte hålla skalarer tillsammans alltför små fiskar. Det kan fungera med skalarer och neontetra eller ett stim kardinaltetra i samma akvarium, om dessa tetror är fullvuxna, men så länge dessa tetror är ungdjur är risken stor att de blir uppätna av skalarerna. Skalarer och stora tetror kan fungera bättre, framför allt sådana tetror som är höga i kroppsformen, som exempelvis dolkstygns-, rosentetra eller sorgmanteltetra.

Odlingsvarianter

Det finns många olika framavlade färgvarianter av skalaren, såsom "marmor-", "svart-", "spök-" och "guldskalar", samt kombinationer av dessa odlingsformer. Man ser emellanåt "guldmarmor" och silvergrå med guld i pannan. Vanligast förekommande är naturformen, som är silvergrå med svarta, vertikala band. Odling av skalarer, liksom andra ciklider, sker i stor skala i Singapore och Hongkong. Mer eller mindre professionell odling sker även här hemma i Sverige. Ibland förekommer det också vildfångad skalar i handeln.

När man tittar ut sina skalarer hos zoohandlaren skall man se upp med några olika saker. Köp inga skalarer som är mindre än en femkrona, gärna omkring 4–5 cm. Se till att de har rätt grundform, de skall vara minst lika höga som de är långa, ryggfenan skall peka rakt upp. De skall simma rakt och gå i stim med övriga individer. Vissa akvarister anser att skalarer (och övriga fiskar) skall vara renrasiga och tolererar inga odlingsvarianter enligt ovan, men det kan tyckas vara en smaksak.

Odling

Skalaren är relativt lätt att odla hemma. I länkarna nedan samt i akvarielitteraturen finns det flera odlingsbeskrivningar.

Se även stycket "Miljö och lek" ovan.

Namnet

Enligt svenska språkregler är "skalar" rätt stavning [8] [källa behövs], men den äldre stavningen "scalare" är fortfarande vanlig. Den kommer från det vetenskapliga namnet Pterophyllum scalare. Även "skalare" kan förekomma. Men det är en olycklig stavning (jämför med "potatis-skalare"). I äldre akvaristisk litteratur förekommer även namnet "triangelfisk", ej att förväxla med triangelciklid, Uaru amphiacanthoides.

Ledet ptero- i släktnamnet kommer från grekiska pteron och betyder 'segel', 'vinge' eller 'fena'. Efterleden -phyllum härstammar från grekiska Phyllon och syftar på 'blad', eller 'bladlik'. Scalaris är latin för 'trappa', 'trapstegslik', vilket syftar på fenstrålarnas trappstegslika formation.[9]

Synonymer

Länge ansåg man att det också finns en dvärgskalar, som då hade det vetenskapliga namnet Pterophyllum eimekei. Senare har man dock funnit att denna är samma art som P. scalare, och Pterophyllum eimekei är idag klassad som en synonym.

Andra skalarer

Den vanliga skalaren har emellertid två "legitima" släktingar – altumskalaren (Pterophyllum altum),[10] och Pterophyllum leopoldi[11]. Dessa båda är suveräna arter, och alltså ej synonymer till Pterophyllum scalare.

Se även

Källor

  1. ^ ITIS – Standard Report Page: Pterophyllum scalare
  2. ^ [a b c d] Kullander, S.O. (2003) Cichlidae (Cichlids)., p. 605-654. In R.E. Reis, S.O. Kullander and C.J. Ferraris, Jr. (eds.) Checklist of the Freshwater Fishes of South and Central America. Porto Alegre: EDIPUCRS, Brasil.
  3. ^ [a b c] Kullander, S.O. (1986) Cichlid fishes of the Amazon River drainage of Peru., Department of Vertebrate Zoology, Research Division, Swedish Museum of Natural History, Stockholm, Sweden, 394 p.
  4. ^ Robins, C.R., R.M. Bailey, C.E. Bond, J.R. Brooker, E.A. Lachner, R.N. Lea and W.B. Scott (1991) World fishes important to North Americans. Exclusive of species from the continental waters of the United States and Canada., Am. Fish. Soc. Spec. Publ. (21):243 p.
  5. ^ Pterophyllum scalareFishBase. Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly. May 2007 version. N.p.: FishBase, 2007.
  6. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pterophyllum+scalare/match/1. Läst 24 september 2012.
  7. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  8. ^ Skötselbeskrivning av Pterophyllum scalare
  9. ^ Britt-Marie Sundström (1980). Kullander. red. Varför heter akvariefisken så? Smått och gott om de sötvattenslevande akvariefiskarnas vetenskapliga namn och populärnamn. Göteborg: Tidskriften Akvariet. ISBN 91-85406-04-X
  10. ^ Pterophyllum altum – FishBase. Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly. May 2007 version. N.p.: FishBase, 2007.
  11. ^ Pterophyllum leopoldi – FishBase. Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly. May 2007 version. N.p.: FishBase, 2007.

Externa länkar

 src=
Guld/pärlemorguldskalar, en odlingsvariant.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Skalar: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Skalaren (Pterophyllum scalare) fiskart som först beskrevs av Schultze 1823. Arten ingår i släktet Pterophyllum, och familjen ciklider (Cichlidae)) som lever i Amazonfloden och dess bifloder i Sydamerika.

Skalaren är en någorlunda fredlig och lugn akvariefisk den fungerar bra med andra litet större och lugna fiskar i ett vanligt akvarium. Skalaren kan bli uppemot 16 centimeter lång stjärtfenan inräknad, och kräver därför mycket utrymme. Skalarens mycket speciella kroppsform gör dessutom att akvariet måste vara minst 40–50 centimeter högt. Normalt är skalaren omkring 4 centimeter lång när den saluförs i handeln; den är då cirka 3–4 månader gammal. Naturformen av en frisk skalar blir cirka 10–12 år gammal i fångenskap, odlingsformerna sällan mer än 8–10 år.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Melek balığı ( Turkish )

provided by wikipedia TR
 src=
Bu madde herhangi bir kaynak içermemektedir. Lütfen güvenilir kaynaklar ekleyerek bu maddenin geliştirilmesine yardımcı olunuz. Kaynaksız içerik itiraz konusu olabilir ve kaldırılabilir. (mayıs 2016)

Melek balığı (Pterophyllum scalare), çiklitgiller (Cichlidae) familyasından doğal yaşam alanı Amazon Nehri havzası Peru, Kolombiya, Brezilya, Oyapack nehri Fransız Guyanası, Essequibo nehri Guyana olan bir balık türü. Yaklaşık 10 cm boya erişebilen, Cichlidae familyasından, tatlı suda yaşayan bir balık türüdür. Bataklıklarda, bitki örtüsünün yoğun olduğu bölgelerde yaşar. Doğal su koşulları 6-8 ph, 24-30 °C sıcaklıklar, 5-13 °dH sertlik arasındadır.

Yüzgeçleri uzun olduğundan yüksek akvaryumlarda bakılması tavsiye edilir. Özellikle üreme döneminde kendi türleri ve diğer tür balıklara karşı agresif olabilir. Yutabileceği kadar küçük balıklarla (neon tetra), kuyrukları uzun, sakin balıklarla (japon balığı, lepistes) ve bağışıklığına yabancı mikrop bulaştırabileceğinden ötürü diskuslarla beslenmesi tavsiye edilmez.

Beslenme ve soyunun kalitesine göre 6-12 ay arasında cinsel ergenliğe ulaşır. Cinsiyet tespitinin yetişkin boya gelmeden yapılması zordur. Erkek balıkların kafaları hörgüçlüdür. Ayrıca üreme döneminde erkeklerin üreme tüpü ince ve sivri, dişilerin nispeten daha kalın ve yuvarlaktır. Dik alanlara (koni yumurtalık, cam) veya sert, geniş yapraklı bitkilere düz yumurta dökerler. Dişinin sağlığına, yaşına, soyuna, kondüsyonuna bağlı olarak 100 ile 1200 adet arası yumurtalayabilirler. Yumurtaları anne-baba birlikte korur. Beslenmeleri hepçil olup, canlı yem (yavrulara artemia, yetişkinlere su piresi, tubifeks) verilmesi ihmal edilmemelidir.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Melek balığı: Brief Summary ( Turkish )

provided by wikipedia TR

Melek balığı (Pterophyllum scalare), çiklitgiller (Cichlidae) familyasından doğal yaşam alanı Amazon Nehri havzası Peru, Kolombiya, Brezilya, Oyapack nehri Fransız Guyanası, Essequibo nehri Guyana olan bir balık türü. Yaklaşık 10 cm boya erişebilen, Cichlidae familyasından, tatlı suda yaşayan bir balık türüdür. Bataklıklarda, bitki örtüsünün yoğun olduğu bölgelerde yaşar. Doğal su koşulları 6-8 ph, 24-30 °C sıcaklıklar, 5-13 °dH sertlik arasındadır.

Yüzgeçleri uzun olduğundan yüksek akvaryumlarda bakılması tavsiye edilir. Özellikle üreme döneminde kendi türleri ve diğer tür balıklara karşı agresif olabilir. Yutabileceği kadar küçük balıklarla (neon tetra), kuyrukları uzun, sakin balıklarla (japon balığı, lepistes) ve bağışıklığına yabancı mikrop bulaştırabileceğinden ötürü diskuslarla beslenmesi tavsiye edilmez.

Beslenme ve soyunun kalitesine göre 6-12 ay arasında cinsel ergenliğe ulaşır. Cinsiyet tespitinin yetişkin boya gelmeden yapılması zordur. Erkek balıkların kafaları hörgüçlüdür. Ayrıca üreme döneminde erkeklerin üreme tüpü ince ve sivri, dişilerin nispeten daha kalın ve yuvarlaktır. Dik alanlara (koni yumurtalık, cam) veya sert, geniş yapraklı bitkilere düz yumurta dökerler. Dişinin sağlığına, yaşına, soyuna, kondüsyonuna bağlı olarak 100 ile 1200 adet arası yumurtalayabilirler. Yumurtaları anne-baba birlikte korur. Beslenmeleri hepçil olup, canlı yem (yavrulara artemia, yetişkinlere su piresi, tubifeks) verilmesi ihmal edilmemelidir.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Скалярія ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK
  1. Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly, ред. (2008-02-22). Common names of Pterophyllum scalare. Fishbase. Архів оригіналу за 2013-07-12. Процитовано 2008-05-16.
  2. а б Froese R., Pauly D. (eds.) (2017). "Pterophyllum scalare" на FishBase. Версія за січень 2017 року.
  3. Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly, ред. (2008-02-21). Synonyms of Pterophyllum scalare (Schultze, 1823). Fishbase. Архів оригіналу за 2013-07-12. Процитовано 2008-05-16.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Скалярія: Brief Summary ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK
Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly, ред. (2008-02-22). Common names of Pterophyllum scalare. Fishbase. Архів оригіналу за 2013-07-12. Процитовано 2008-05-16. ↑ Froese R., Pauly D. (eds.) (2017). "Pterophyllum scalare" на FishBase. Версія за січень 2017 року. Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly, ред. (2008-02-21). Synonyms of Pterophyllum scalare (Schultze, 1823). Fishbase. Архів оригіналу за 2013-07-12. Процитовано 2008-05-16.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Cá thiên thần ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI
 src=
Pterophyllum scalare.

Pterophyllum scalare là một loài cá thuộc họ Cá hoàng đế. Đây là loài cá được nuôi làm cảnh phổ biến[2]. Trong tự nhiên nó được phân bố trong lưu vực sông Amazon Peru BrazilColombia, đặc biệt là ở các con sông Ucayali SolimõesAmazon, sông Amapá ở Brazil, Oyapoque Guiana thuộc Phápsông Essequibo Guyana.

Chú thích

  1. ^ Thông tin "Pterophyllum scalare" trên FishBase, chủ biên Ranier Froese và Daniel Pauly. Phiên bản tháng 4 năm 2006.
  2. ^ Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly biên tập (ngày 22 tháng 2 năm 2008). “Common names of Pterophyllum scalare. Truy cập ngày 16 tháng 5 năm 2008. Đã bỏ qua tham số không rõ |editorial= (trợ giúp)

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến Họ Cá hoàng đế này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Cá thiên thần: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI
 src= Pterophyllum scalare.

Pterophyllum scalare là một loài cá thuộc họ Cá hoàng đế. Đây là loài cá được nuôi làm cảnh phổ biến. Trong tự nhiên nó được phân bố trong lưu vực sông Amazon Peru BrazilColombia, đặc biệt là ở các con sông Ucayali SolimõesAmazon, sông Amapá ở Brazil, Oyapoque Guiana thuộc Phápsông Essequibo Guyana.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Обыкновенная скалярия ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Группа: Рыбы
Группа: Костные рыбы
Подкласс: Новопёрые рыбы
Инфракласс: Костистые рыбы
Надотряд: Колючепёрые
Серия: Перкоморфы
Подотряд: Губановидные
Семейство: Цихловые
Подсемейство: Cichlasomatinae
Триба: Heroini
Вид: Обыкновенная скалярия
Международное научное название

Pterophyllum scalare (Schultze in Lichtenstein, 1823)[1]

Синонимы
  • Zeus scalaris Schultze, 1823
  • Platax scalaris G. Cuvier, 1831
  • Plataxoides dumerilii Castelnau, 1855
  • Pterophyllum dumerilii (Castelnau, 1855)
  • Pterophyllum eimekei C. G. E. Ahl, 1928
Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 169845NCBI 74131EOL 206748

Обыкновенная скалярия, или скаляре[2], — вид рыб из семейства цихлид (Cichlidae). Впервые описан в 1823 году немецким исследователем Фердинандом Шульце в публикации его учителя Мартина Лихтенштейна[3].

Ареал

Скалярии обитают в бассейнах рек Амазонка и Риу-Негру, в областях с так называемой «чёрной водой». Предпочитают спокойные участки, бухты. По сообщению М. Н. Ильина, в Европу обыкновенные скалярии впервые завезены в 1909 году.

Описание

Формой тела напоминают полумесяц, благодаря сильно удлиненным спинному и анальному плавникам. Брюшные плавники преобразовались в некое подобие усиков. С боков тело сильно сжато. Тело этой рыбы вертикально пересекают несколько темных полос, обычно таких полос четыре. Природная форма имеет серебристое тело с красными глазами, но в настоящее время аквариумистами выведены множество пород и гибридов. В результате селекционной работы любителей получено огромное количество цветовых вариаций — от золотистого до чёрного. Половой диморфизм выражен очень слабо. У самца более выпуклый лоб.

Содержание и разведение

Несмотря на распространенное мнение скалярии довольно неприхотливы, хотя при неправильном содержании подвержены многочисленным болезням, что делает затруднительными их содержание для неопытных аквариумистов. Скаляриям необходим просторный аквариум (не менее 50 литров, лучше — от 80 литров) и чистая слабокислая (pH 6-7,5) вода температурой 24-26 °C.

Корм предпочтительно использовать живой (мотыль, дафния, коретра), но подойдет и качественный сухой (хлопья). Нежелательно давать трубочника, так как от него скалярии жиреют и теряют способность к размножению, а случается и погибают. М. Н. Ильин сообщает, что нередки случаи, когда скалярии без видимых причин отказываются от корма в течение 1-2 недель. Нежелательно перекармливать скалярий, количество корма должно быть строго лимитировано и составлять количество, которое рыба съедает за пять минут.

Определение пола у скалярий связано с затруднениями и вероятность ошибки довольно велика. Поэтому для разведения приобретают группу рыб-подростков (не менее 6 особей), которые при содержании в одном аквариуме со временем разбиваются на пары (хотя и здесь случаются недоразумения — иногда, при нехватке самок один из самцов начинает имитировать их поведение).

Пару, выбранную для разведения отсаживают в отдельный аквариум (емкостью не менее 60 литров) и повышают температуру воды до 28-30 °C. Активная реакция и жесткость воды — такие же, как и при содержании. Рыб обильно кормят.

Скалярии мечут икру на лист растения, отклонившийся от вертикали на угол — 30-45°. Поэтому в качестве субстрата для нереста используется, например, лист криптокорины, а некоторые аквариумисты устанавливают в нерестилище кусок пластика или оргстекла зелёного цвета, наклоненного под нужным углом. Разводчики, которые разводят скалярий в больших количествах, по свидетельству Г. Р. Аксельрода, используют в качестве субстрата кусок шифера.

Признаком начинающегося нереста является повышенное внимание рыб к субстрату. Они начинают тщательно очищать облюбованный лист от грязи. После этого самка выметывает на него икру, а самец оплодотворяет её. Дальнейшие действия зависят от аквариумиста: одни оставляют родителей ухаживать за икрой и мальками, другие, опасаясь уничтожения икры рыбами, предпочитают высадить их из нерестовика и заниматься выращиванием потомства самостоятельно.

Примечания

  1. Lichtenstein, M. H. C. Verzeichniss der Doubletten des zoologischen Museums der Königl. Universität zu Berlin, nebst Beschreibung vieler bisher unbekannter Arten von Säugethieren, Vögeln, Amphibian und Fishen.. — Berlin, 1823. — S. i-x + 1-118.
  2. Решетников Ю. С., Котляр А. Н., Расс Т. С., Шатуновский М. И. Пятиязычный словарь названий животных. Рыбы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1989. — С. 304. — 12 500 экз.ISBN 5-200-00237-0.
  3. Paepke H.-J., Schindler I. Zur Erstbeschreibung von Pterophyllum scalare (Schultze in Lichtenstein, 1823) (Pisces, Cichlidae). // Mitteilungen aus dem Museum für Naturkunde in Berlin. — 2002. — Vol. 78, № 1. — S. 177—182.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Обыкновенная скалярия: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию

Обыкновенная скалярия, или скаляре, — вид рыб из семейства цихлид (Cichlidae). Впервые описан в 1823 году немецким исследователем Фердинандом Шульце в публикации его учителя Мартина Лихтенштейна.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

大神仙魚 ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科
二名法 Pterophyllum scalare
Schultze, 1823

大神仙魚,為神仙魚屬的一

分布

本魚分布於南美洲巴西蓋亞那法屬圭亞那祕魯蘇利南哥倫比亞亞馬遜河流域。

特徵

本魚和橫紋神仙魚類似,體呈圓盤狀,野生品種的自然色為銀色,魚體上具有數道深色直條紋,從背鰭延伸至臀鰭,條紋之間有一些深色斑點,雄魚長長的背鰭和臀鰭上長有延伸的鰭條,幼魚時鰭條較為圓鈍。體長可達15公分。

生態

本魚棲息於沼澤或者水生植物密集的河流。當牠在植物間休息時,其體色成為良好的保護色。屬肉食性,性情溫和,容易繁殖。

經濟利用

屬於高價值的觀賞魚,應儘可能地養在深水水族箱裡,具有多種人工改良品種

参考文献

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

大神仙魚: Brief Summary ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

大神仙魚,為神仙魚屬的一

license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑