Helophilus

Kärrblomflugor (Helophilus) är ett släkte i familjen blomflugor.

Kännetecken

Många blomflugor i detta släkte är stora och iögonfallande, upp till 17 millimeter långa. De har en svart grundfärg med artspecifika gula parfläckar på bakkroppen. Behåringen är kort. Många, till exempel alla i Sverige förekommande arter, har tydliga gula eller gråaktiga strimmor på ryggskölden. Längd 9 till 17 millimeter.

Levnadssätt

Man hittar kärrblomflugor i många olika miljöer. De är goda flygare och kan migrera över stora avstånd. Larverna lever i små vattenpölar och livnär sig på förmultnande växter. De har ett långt råttsvansliknande andningsrör. De brukar därför kallas råttsvanslarver.

Utbredning

Det finns cirka 40 kända arter i världen och släktet finns representerat i alla världsdelar. Av dem finns 8 i Europa och 7 i Norden och Sverige.

Systematik

Mörk kärrblomfluga (H. affinis)

Större kärrblomfluga (H. hybridus)

Pendelblomfluga (H. endulus)

Ljus kärrblomfluga (H. trivittatus)

Arter i Norden

Följande arter har observerats i Norden:

• Mörk kärrblomfluga H. affinis (Wahlberg, 1844)
• Grå kärrblomfluga H. bottnicus (Wahlberg, 1844)
• Tajgakärrblomfluga H. groenlandicus (Fabricius, 1780)
• Större kärrblomfluga H. hybridus (Loew, 1846)
• Lappkärrblomfluga H. lapponicus (Wahlberg, 1844)
• Pendelblomfluga H. pendulus (Linnaeus, 1758)
• Ljus kärrblomfluga H. trivittatus (Fabricius, 1805)

Övriga arter

Nedan följer ett urval med arter i släktet.^[1]

• H. antipodus (Schiner, 1868)
• H. bilinearis (Williston, 1887)
• H. borealis (Staeger, 1845)
• H. campbellicus (Hutton, 1902)
• H. celeber (Osten Sacken, 1882)
• H. cingulatus (Fabricius, 1775)
• H. consimilis (Malm, 1863)
• H. continuus (Loew, 1854)
• H. contractus (Claussen & Pedersen, 1980)
• H. distinctus (Williston, 1887)
• H. divisus (Loew, 1863)
• H. fasciatus (Walker, 1849)
• H. frutetorum (Fabricius, 1775)
• H. hochstetteri (Nowicki, 1875)
• H. ineptus (Walker, 1849)
• H. insignis (Violovitsh, 1979)
• H. intentus (Curran and Fluke, 1922)
• H. interpunctus (Harris, 1776)
• H. kurentzovi (Violovitsh, 1960)
• H. laetus (Loew, 1863)

• H. latifrons (Loew, 1863)
• H. lineatus (Fabricius, 1787)
• H. lunulatus (Meigen, 1822)
• H. neoaffinis (Fluke, 1949)
• H. obscurus (Loew, 1863)
• H. obsoletus (Loew, 1863)
• H. oxycanus (Walker, 1852)
• H. parallelus (Harris, 1776)
• H. perfidiosus (Hunter, 1897)
• H. pilosus (Hunter, 1897)
• H. relictus (Curran & Fluke, 1926)
• H. rex (Curran & Fluke, 1926)
• H. sapporensis (Matsumura, 1911)
• H. seelandica (Gmelin, 1790)
• H. sibiricus (Smirnov, 1923)
• H. stipatus (Walker, 1849)
• H. transfugus (Linnaeus, 1758)
• H. turanicus (Smirnov, 1923)
• H. versicolor (Fabricius, 1794)
• H. virgatus (Coquillett, 1898)

Etymologi

Helophilus betyder kärrälskande på grekiska.

Källor

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. Artdatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-70-2

Noter

1. ^ Från engelskspråkiga wikipedia 17 januari 2010

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör kärrblomflugor.
  Bilder & media