Loa loa

Vlasovec oční (Loa loa) je druh hlístice, který parazituje ve spojivkovém vaku mezi spojivkou a bělmem. Je příčinou svědění oka a zánětu kůže. Stejně jako vlasovec mízní se přenáší zejména bodavým hmyzem v tropických oblastech Afriky. Způsobuje loalózu a kožní boule („kamerunské boule“).

Externí odkazy

• Obrázky, zvuky či videa k tématu vlasovec oční ve Wikimedia Commons

Loa loa – gatunek pasożytniczego nicienia występujący w Afryce Zachodniej i Środkowej. Żywicielem ostatecznym jest człowiek (u którego wywołuje loajozę^[1][2]), zaś wektorem muchówki z rodzaju Chrysops (Chrysops silacea i Chrysops dimidiata)

Opis

Dorosłe osobniki to nitkowate zwierzęta. Samice mają długość 40–70 mm i średnicę 0,5 mm, zaś samce mierzą 30–34 mm przy średnicy 0,35-0,43 mm. Mikrofilarie mierzą 250–300 μm przy średnicy 6–8 μm.

Cykl życiowy

Podczas odżywiania się krwią zakażona Loa loa muchówka zwraca część krwi, wraz z larwami w stadium L3 na skórę człowieka. Larwy aktywnie przez nią wnikają do tkanki podskórnej, gdzie dojrzewają. Dorosłe osobniki rozmnażając się produkują mikrofilarie, które można znaleźć we krwi, płynie mózgowo-rdzeniowym, moczu, ślinie oraz w płucach. Gdy zakażony człowiek zostanie ukąszony przez ślepaka, mikrofilarie przedostają się do przewodu pokarmowego owada, tracą osłonkę i przez układ krwionośny docierają do jego mięśni szyi, gdzie przechodzą kolejne stadia larwalne od L1 do L3.

Chorobotwórczość

Loa loa wywołuje loajozę.

Przypisy

Loa loa är en trådliknande rundmask (nematod) som lever främst i underhudsfettet hos människan. Loa loa orsakar sjukdomen loiasis,^[2] där de vanligaste symptomen är kalabarsvullnader och Loa loa-maskar som blir synliga i ögonen. Loa loa är en av flera maskar som går under samlingsnamnet filarier och sprids via blodsugande bromsar av släktet Chrysops silaceus och Chrysops dimidiatus.^[3] Värden för den vuxna masken är människan. Den vuxna honmasken föder larver (så kallade mikrofilarier), som via de blodsugande bromsarna (Chrysops-arter) överförs mellan människor.^[2] Det finns inte så många studier om Loa loa eftersom den av många inom forskningen anses vara en harmlös nematod.^[4]

Utseende

Loa loa har en liten, rund och långsmal kroppsform med ett välmarkerat huvud i den ena änden och med en trubbig svans i den andra. En fullvuxen Loa loa är 20-70 mm lång och 0,35-0,43 mm bred. Honorna är oftast större än hanarna. Loa loa juvenil liknar de fullvuxna, men de är mycket mindre. Kroppsväggen skyddas av tre yttre skikt som består av kollagen och andra föreningar. De tre yttre skikten hos juvenilen utsöndras av epidermis och skyddar larven så att den kan invadera de blodsugande bromsarnas matsmältningskanal.^[5]

Ekologi

Loa loa finns i Väst- och Central Afrika, i områden med varmt och fuktigt klimat.^[6] Den förekommer främst i områden med regnskogar och våtmarker.^[5] Detta eftersom regnskogar och träsk är den främsta livsmiljön för de blodsugande bromsarna Chrysops^[3] som överför Loa loa mellan sina humana värdar.^[5] Bromsarna som sprider Loa loa är vanligare under regnperioderna och är aktiva under dagtid.^[3] I människan lever Loa loa främst i underhudsfettet men de kan även vandra djupare in i kroppen. Loa loa har en mycket komplicerad livscykel.^[5]

Livscykel

Loa loa livscykel

1. En infekterad broms biter en människa som ej är infekterad av Loa loa. Med bettet överförs det tredje larvstadiet via bromsens stickande och sågande sugsnabel in under huden på människan.^[3]
2. Larven utvecklas till en fullt utvecklad könsmogen mask i underhudsfettet hos människan.^[3]
3. Honan producerar feromon för att attrahera hanarna. Hanen virar sig runt honan med sin krökta del över honans könsorgan. Hanen använder sig av “nålar” för att hålla fast honan under parning. Loa loa har spermier som är amöbaliknande och de saknar flagell.^[5] Efter parning föder honan mikrofilarier som finns i blodflödet dagtid och nattetid gömmer de sig i lungorna.^[5]
4. En oinfekterad broms biter en människa som är infekterad av Loa loa och får på så vis i sig mikrofilarier.^[3]
5. Mikrofilarierna följer med blodet till bromsens mage där de släpper sitt skyddande hölje, tar sig genom tarmväggen och fortsätter sin resa mot bröstkorgsmuskulaturen.^[3]
6. I bröstkorgsmuskulaturen utvecklas mikrofilarien till det första larvstadiet.^[3]
7. Larven stannar i bröstkorgsmuskulaturen och fortsätter att utvecklas tills den når det tredje larvstadiet.^[3]
8. Larven, som är i tredje larvstadiet, förflyttar sig till snabeln på bromsen. Larven är nu redo att överföras till människan och påbörja en ny cykel.^[3]

Loiasis

Loa loa orsakar sjukdomen Loiasis eller “Afrikansk ögonmask”.^[3] Loiasis förekommer inte vanligtvis i Sverige, dock har några enstaka fall dokumenterats bland personer som besökt områden där sjukdomen förekommer.^[2] Den geografiska utbredningen är begränsad till de centrala och västra delarna av Afrika (Angola, Kamerun, Centralafrikanska republiken, Tchad, Demokratiska republiken Kongo, Ekvatorialguinea, Gabon, Nigeria, Sudan och Republiken Kongo) där mer än 10 miljoner människor beräknas vara smittade.^[4]

Symptom

De vanligaste symptomen av loiasis är kalabarsvullnader och ögonmaskar.^[4] Kalabarsvullnader är kliande och ömmande svullnader som oftast uppstår kring leder,^[2] vrister och knän. Kalabarsvullnader uppstår oftast på ett ställe i taget, de är 10-20 cm långa och har en varaktighet på några dagar upp till en vecka.^[7] När den vuxna masken migrerar genom ögat blir den synlig där och kan då ge upphov till blodstockning i ögonen, klåda, smärta och ljuskänslighet. Ögonmaskarna kan vara väldigt smärtsamma men de befinner sig bara i ögat i några få timmar och som högst i upp till en vecka innan de migrerar vidare i kroppen. De orsakar bara minimala skador på det drabbade ögat. Andra symptom för loiasis är allmän klåda, hudutslag, muskelsmärta, smärta i leder, utmattning och vuxna maskar som rör sig och blir synliga under huden. Även ökat antal eosinofiler vid blodprovstagning är ett tecken på loiasis (parasitinfektion).^[3]

Diagnostisering

Diagnostisering kan ske genom att man identifierar maskar under huden eller i ögat,^[3] genom mikroskopisk undersökning av patientens blod för att upptäcka larver, samt genom att man finner antikroppar mot Loa loa i patientens blod.^[4] En diagnos kan vara svår att ställa hos patienter med låga nivåer av larver i blodet.^[3]

Behandling

Den enklaste behandlingen av loiasis är att ta bort maskarna under huden och bakom ögat. Det lindrar de lokala symptomen men det botar inte patienten från loiasis. För att bota patienten från infektionen och symptomen som loiasis orsakar, används Diethylcarbamazine (DEC) och Albendazole, två stycken antiparasitmediciner. Diethylcarbamazine (DEC) dödar både larver och vuxna maskar och Albendazole tar död på de fullvuxna maskarna.^[3] Det finns inget vaccin mot loiasis.^[2] Det bästa sättet att undvika att smittas av loiasis är att undvika att vistas på de platser där Loa loa finns. Vid vistelse i de områden där Loa loa finns, kan användandet av insektsmedel och skyddande kläder hindra en människa från att bli infekterad.^[7]

Referenser

1. ^ National Center for Biotechnology Information (NCBI). (2014). Taxonomy Browser - Loa loa. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/Taxonomy/Browser/wwwtax.cgi?mode=Info&id=7209&lvl=3&lin=f&keep=1&srchmode=1&unlock, [2014-04-20].
2. ^ [a b c d e] Folkhälsomyndigheten. (2013). Sjukdomsinformation om loiasis. http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/smittskydd-och-sjukdomar/smittsamma-sjukdomar/loiasis/, [2014-04-20].
3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Centers for Disease Control and Prevention. (2010). Parasites – Loiasis. http://www.cdc.gov/parasites/loiasis/index.html, [2014-04-20].
4. ^ [a b c d] Metzger WG, Mordmüller B. (2014). Loa loa does it deserve to be neglected?. The Lancet Infectious Diseases, 14(4):353 - 357, doi:10.1016/S1473-3099(13)70263-9
5. ^ [a b c d e f] Harris, M. (2003). "Loa loa" (On-line), Animal Diversity Web. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Loa_loa/. [2014-04-20].
6. ^ Jain, R. (2008). Subconjunctival Loa loa worm. International Journal of Infectious Diseases. 12(6):133-135, doi:10.1016/j.ijid.2008.03.001
7. ^ [a b] Kemp C, Roberts A. (2001). Infectious diseases: Filariasis -- Bancroftian filariasis, Malayan filariasis, Loiasis (loa loa), Onchocerciasis (river blindness). Journal of the American Academy of Nurse Practitioners 13 (9):391-394, doi:10.1111/j.1745-7599.2001.tb00056.x (http://dx.doi.org/10.1111/j.1745-7599.2001.tb00056.x)

Резервуаром інвазії є заражена людина. Передачу здійснюють ґедзі роду Chrysops, які разом з кров'ю зараженої людини заковтують мікрофілярій. Розвиток мікрофілярій в організмі ґедзя при температурі 28- 30 °C і абсолютної вологості 92 % закінчується за 7 днів, при більш низькій температурі та вологості — за 10-20 днів.^[1]

Заражені ґедзі при ссанні крові здорової людини вводять йому в кров мікрофілярії в інвазійних стадії. Ґедзі нападають на людину протягом дня, їх приваблюють рухомі предмети, дим, вогонь. Вони мешкають зазвичай в лісах і чагарниках по берегах річок, але можуть залітати і в довколишні населені пункти. Лоаоз виявляють на сьогодні в 11 країнах Західної Африки.^[2] На Західному узбережжі Африки в смузі від 8° північної широти до 5° південної широти лоаоз спостерігають повсюдно.

Див. також

• Лоаоз

Примітки

Джерела

• Roberts, L., J. Janovy. 2000. Foundations of Parasitology 6th ed. Boston: McGraw Hill. (англ.)
• Michael Harris Loa loa 2003. Animal Diversity Web by University of Michigan/Museum of Zoology [1] (англ.)

Посилання

• CDC Parasites — Loiasis. Biology [2] (англ.)
• Taxonomy Browser: Loa Loa. National Center for Biotechnology Information (NCBI). (англ.)

Loa loa là một loài giun chỉ gây bệnh giun chỉ Loa loa. Nó thường được gọi là Giun mắt. Phân bố địa lý của nó bao gồm châu Phi và Ấn Độ.^[1]

L. loa là một trong ba loài giun tròn ký sinh trùng gây ra bệnh giun chỉ dưới da ở người. Hai loài giun chỉ khác là Mansonella streptocerca và Onchocerca volvulus.

Ấu trùng trưỡng thành và con trưỡng thành của giun mắt chiếm lớp dưới da của da - lớp chất béo - của con người, gây ra bệnh. Ấu trùng non phát triển trong ruồi trâu của chi Chrysops bao gồm cả loài C. dimidiata và C. silacea, mà lây sang người bằng cách cắn.

Tham khảo

• Taxonomy Browser: Loa Loa. National Center for Biotechnology Information (NCBI).

Рисунок, отображающий жизненный цикл Loa loa.

Промежуточными хозяевами и переносчиками червя являются слепни видов Chrysops dimidiata и Chrysops silacea. При укусе (только самки слепней сосут кровь) червь попадает под кожу человеку, находясь в стадии личинки (фаза L3; см. рисунок справа.). Развитие до взрослого, половозрелого червя (макрофилярии) занимает как минимум 3 месяца. Эти черви в указанный период времени обитают в подкожной жировой ткани и могут перемещаться вперед внутри неё со скоростью примерно 1 см в минуту и могут достичь от 1 метра до 20 метров. Продолжительность жизни червя может превышать 20 лет.

Самки червя, находясь в человеке, откладывают личинки (микрофилярии) (фаза L1) в подкожную ткань, после чего они через лимфатические сосуды проникают в кровь. Примерно в полдень (между 10 и 15 часами) они часто могут быть обнаружены в кровеносных сосудах под кожей, откуда могут попасть к слепням, жалящим человека. Наряду с этим их иногда можно обнаружить также в мокроте, моче, спинномозговой жидкости и — чаще всего по ночам — в лёгких.

После того как микрофилярии попадают (после укуса) в организм самки слепня, они через влагалище проникают в её среднюю кишку. Внутри грудных мышц насекомого они проходят две фазы развития (это занимает примерно две недели) и после достижения фазы L3 личиночной стадии, предварительно переместившись в хоботок насекомого, в момент укуса слепнем снова проникают в кровь, а затем и в ткань хозяина-человека.

Диагностика и лечение лоаоза

Заболевание может быть диагностировано путём обнаружения микрофилярий в анализе крови (с помощью микроскопа), а также невооружённым взглядом — при характерном воспалении в глазах или специфических отёках и опухолях на коже, появляющихся при перемещениях червя внутри подкожной ткани; величина такой опухоли иногда может достигать размеров куриного яйца, другим характерным симптомом является острый зуд в месте перемещения паразита. Червь может быть удалён из организма хирургическим путём или же с помощью специальных глистогонных средств, таких как диэтилкарбамазин, действие которых препятствует естественному метаболизму паразита.

См. также

• Ресничные черви
• Лоаоз
• Паразитизм
• Паразитарные болезни

Библиография

• Статьи Loa loa и Loiasis в: Heinz Mehlhorn: Encyclopedic Reference of Parasitology. Biology, Structure, Function. Springer Verlag, Berlin, Heidelberg, New York 2001, ISBN 3-540-66239-1.

Примечания

罗阿罗阿丝虫（学名：Loa loa）简称罗阿丝虫，又称眼丝虫、罗阿罗阿线虫，是一种引起罗阿罗阿丝虫病的寄生虫，分布于非洲和印度的热带地区。

形态

罗阿罗阿丝虫的成虫为白色线状，头端略细。微丝蚴具鞘，头间隙长宽相等，体核分布至尾端，在尾尖处有一较大的核。雄虫长25～35厘米，宽0.3～0.4毫米；雌虫长45～55厘米，宽0.45～0.55毫米；微丝蚴长250～300微米，宽6～8.5微米。

生活史

罗阿罗阿丝虫的成虫寄生在人体的皮下组织，常周期性地在眼结膜下爬动。雌虫在移行过程中间歇性地产出微丝蚴。微丝蚴寄生于人体血液中，当中间宿主斑虻（Chrysops）吸食人血液时，微丝蚴进入虻体内。微丝蚴在虻中肠脱鞘后移行至虻腹部脂肪，经2次蜕皮，发育为感染期幼虫，再移行至虻的头部。当虻再次吸血时，感染期幼虫自其口器逸出经皮肤创口侵入人体，约需1年发育为成虫。成虫的寿命可达15年以上。

治病与临床表现

罗阿罗阿丝虫的致病阶段主要是成虫，主要临床表现是局部暂时性肿胀，常发生在腕部和踝部。成虫常移行于眼睑，潜行于眼结膜、角膜下，引起严重的结膜炎症、眼球水肿等症状，使感染者出现眼部奇痒、异物感。

防治

对于寄生于眼部和皮肤的罗阿罗阿丝虫的成虫可进行手术切除，对于人体内的微丝蚴则采取药物治疗，常用的药物为乙胺嗪（英语：Diethylcarbamazine）和伊维菌素，但是后者有较大的不良反应。

参考资料

• 陈建平. 《人体寄生虫学》 (M)使用|format=需要含有|url= (帮助) 1. 成都: 四川大学出版社. 2006: 250～252. ISBN 7-5614-3310-7.

外部链接

• 河南中医学院病原与免役学科