Regular passage visitor and winter visitor?
'''Emberiza caesia ye un ave paseriforme de la familia d'escribanos Emberizidae, un grupu separáu na actualidá pola mayoría de los autores modernos de los camachuelos, Fringillidae.
L'escribán cenicientu habita la zona de Grecia, Turquía, Xipre y los países costeros a lo llargo del cantu oriental del Mediterraneu. Ye un ave migratoria que pasa los iviernos en Sudán. Bien raramente, puede migrar escontra Europa Occidental.
P'añerar escueyen zones de llombes bien soleyeres, con parrotales, allugaes n'islles o cerca de les mariñes. Reproducir a niveles más baxos qu'l'escribán hortolanu, un ave rellacionada qu'habita los mesmos sitios. Deposita ente cuatro y seis güevos per vegada, nun nial asitiáu sobre'l suelu. La so alimentación natural consiste n'insectos cuando son pichones o mayormente granes cuando son adultos.
Esta especie ye de tamañu menor que l'hortolanu. El machu reproductor tien la cabeza gris con marques anaranxaes sobre'l picu. La parte cimera del so cuerpu ye marrón y a rayes, sacante pol anca, y la parte inferior ye mayormente naranxa. El picu ye de color rosa.
Les femes y los pichones tienen un patrón de color más débil na cabeza, y paécense más a los hortolanos. Pueden estremase poles ancas marrón escuru y per les llinia blanques qu'arrodien los güeyos.
El nome de l'ave n'inglés provién del médicu alemán Philipp Jakob Cretzschmar.
'''Emberiza caesia ye un ave paseriforme de la familia d'escribanos Emberizidae, un grupu separáu na actualidá pola mayoría de los autores modernos de los camachuelos, Fringillidae.
Ar brean jave ruz a zo un evn amprevanetaer ha greundebrer. Emberiza caesia eo e anv skiantel.
L'hortolà cendrós[1] (Emberiza caesia) és un ocell de la família dels emberízids (Emberizidae) que habita vessants rocosos i estèrils amb escassa vegetació del sud-est d'Europa, al centre de Iugoslàvia, Grècia, Creta, oest i sud de Turquia, Xipre i Orient Pròxim.
L'hortolà cendrós (Emberiza caesia) és un ocell de la família dels emberízids (Emberizidae) que habita vessants rocosos i estèrils amb escassa vegetació del sud-est d'Europa, al centre de Iugoslàvia, Grècia, Creta, oest i sud de Turquia, Xipre i Orient Pròxim.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Bras Cretzschmar (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: breision Cretzschmar) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Emberiza caesia; yr enw Saesneg arno yw Cretzschmar’s bunting. Mae'n perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn E. caesia, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r bras Cretzschmar yn perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Bras Brewer Spizella breweri Bras coed Spizella arborea Bras llwydaidd Spizella pallida Bras meysydd Spizella pusilla Bras Pigddu Spizella passerina Bras Worthen Spizella wortheni Pila mynydd cynffonwyn Phrygilus alaudinus Pila mynydd galarus Phrygilus fruticeti Pila mynydd gyddfwyn Phrygilus erythronotus Pila mynydd llwyd Phrygilus unicolor Pila mynydd llwytu Phrygilus carbonarius Pila mynydd Patagonia Phrygilus patagonicus Pila mynydd penddu Phrygilus atriceps Pila mynydd penllwyd Phrygilus gayi Pila mynydd Periw Phrygilus punensisAderyn a rhywogaeth o adar yw Bras Cretzschmar (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: breision Cretzschmar) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Emberiza caesia; yr enw Saesneg arno yw Cretzschmar’s bunting. Mae'n perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn E. caesia, sef enw'r rhywogaeth.
Der Grauortolan (Emberiza caesia), auch die oder der Rostammer, ist eine Vogelart aus der Familie der Ammern (Emberizidae).
Der Grauortolan ähnelt stark dem Ortolan (Emberiza hortulana). Er hat jedoch einen unverkennbaren leuchtend blaugrauen Kopf. Die Kehle und der Bartstreif sind zimtbraun (nicht gelb wie beim Ortolan), der Schnabel ist rötlich-pink. Das Weibchen ist matter und stärker gestreift als das Männchen (wie auch beim Ortolan) und kann von Ortolan-Weibchen durch die zimtbraune Kehle und Bartstreif unterschieden werden. Die Grauortolan-Jungvögel sind von Ortolan-Jungvögeln nur sehr schwer zu unterscheiden, von den Jungvögeln der Zippammer kann man sie höchstens am rötlichen Schnabel auseinanderhalten. Im Herbst sind die leuchtenden Farben bei Männchen und Weibchen teilweise verdeckt. Mit einer Länge von 16 cm und einem Gewicht von etwa 20 g hat der Grauortolan etwa die Größe eines Haussperlings.
Der Grauortolan liebt steinige Abhänge mit vereinzelten Büschen und Bäumen sowie Halbwüsten. Er ist ein Zugvogel, in Südosteuropa ist er Sommergast. Er brütet in ganz Griechenland, in den mittelmeernahen Gebieten in der Türkei und Zypern und in den östlichen Mittelmeer-Küstenstreifen in Vorderasien. Er überwintert im Sudan in Afrika. Selten wird er auch im mediterranen Raum Westeuropas gesichtet, manchmal verirren sich auch einzelne Tiere bis nach Helgoland.
Der Grauortolan ernährt sich, ganz nach Ammernart, von Sämereien sowie Insekten zum Füttern der Jungen. Sein Ruf ist ein beständiges „stjip“. Der Gesang ähnelt dem des Ortolans, ist aber kürzer, etwa wie „dü-dü-dü-düi“.
Das Nest wird auf dem Boden zwischen Steinen gebaut, oft in dichten Bewuchs. Es besteht aus Halmen, Stängeln und Wurzeln und wird mit Haaren gepolstert. Das Weibchen legt 4–6 schmutzigweiße bis gräulich oder schwärzliche Eier, die etwa 19 mm lang sind. Gebrütet wird zweimal im Jahr. Die Brutdauer beträgt etwa 12–13 Tage.
Der Grauortolan (Emberiza caesia), auch die oder der Rostammer, ist eine Vogelart aus der Familie der Ammern (Emberizidae).
Royðuspurvur (frøðiheiti - Emberiza caesia)
Το Φρυγανοτσίχλονο είναι είδος τσιχλονιού της οικογένειας των επμπεριζίδων το οποίο είναι ενδημικό στη μεσόγειο. Αναπαράγεται στις ακτές τις Ανατολικής μεσογείου, κυρίως σε Ελλάδα, Κύπρο και Τουρκία. Είναι αποδημητικό και διαχειμάζει στο Σουδάν. Στην Ελλάδα το συναντάμε κυρίως στα νότια, στις ακτές τηςΗπείρου και της Θεσσαλίας, στη Χαλκιδική και σε όλη σχεδόν τη νησιωτική Ελλάδα, εκτός από την Κρήτη και την Κάρπαθο που τον χώρο τον καταλαμβάνει το Βλαχοτσίχλονο.
Φωλιάζει στο έδαφος σε περιοχές με αραιή υποτυπώδη βλάστηση και γεννάει από τέσσερα με έξι αυγά. Η διατροφή του αποτελείται από σπόρους, ενώ τα νεαρά τρέφονται και με έντομα. Το αρσενικό έχει γκρι κεφάλι και ραβδώσεις στη ράχη Η κοιλιακή του χώρα είναι πορτοκαλί και το ράμφος του ροζ χρώματος. Τα θηλυκά και οι νεοσσοί έχουν λιγότερες ραβδώσεις.
Το Φρυγανοτσίχλονο είναι είδος τσιχλονιού της οικογένειας των επμπεριζίδων το οποίο είναι ενδημικό στη μεσόγειο. Αναπαράγεται στις ακτές τις Ανατολικής μεσογείου, κυρίως σε Ελλάδα, Κύπρο και Τουρκία. Είναι αποδημητικό και διαχειμάζει στο Σουδάν. Στην Ελλάδα το συναντάμε κυρίως στα νότια, στις ακτές τηςΗπείρου και της Θεσσαλίας, στη Χαλκιδική και σε όλη σχεδόν τη νησιωτική Ελλάδα, εκτός από την Κρήτη και την Κάρπαθο που τον χώρο τον καταλαμβάνει το Βλαχοτσίχλονο.
Φωλιάζει στο έδαφος σε περιοχές με αραιή υποτυπώδη βλάστηση και γεννάει από τέσσερα με έξι αυγά. Η διατροφή του αποτελείται από σπόρους, ενώ τα νεαρά τρέφονται και με έντομα. Το αρσενικό έχει γκρι κεφάλι και ραβδώσεις στη ράχη Η κοιλιακή του χώρα είναι πορτοκαλί και το ράμφος του ροζ χρώματος. Τα θηλυκά και οι νεοσσοί έχουν λιγότερες ραβδώσεις.
Cretzschmar's bunting (Emberiza caesia) is a passerine bird in the bunting family Emberizidae, a group now separated by most modern authors from the finches, Fringillidae.
It breeds in Greece, Turkey, Cyprus and the Levant. It is migratory, wintering in Sudan and northern Eritrea. It is a very rare wanderer to western Europe.
Cretzschmar's bunting breeds on sunny open hillsides with some bushes. It is mainly coastal or insular, and often breeds at lower levels than the closely related ortolan bunting where both occur. It lays four to six eggs in a ground nest. Its natural food consists of seeds and when feeding young, insects.
This bird is smaller than ortolan. The breeding male has a grey head with orange moustaches. The upperparts are brown and heavily streaked, except on the rump, and the underparts are rusty orange. The stout bill is pink.
Females and young birds have a weaker head pattern, and are more similar to ortolans. They can be distinguished by the warm brown rump and white eye-ring.
The English name commemorates the German physician and scientist Philipp Jakob Cretzschmar who founded the Senckenberg Natural History Museum.[2] The genus name Emberiza is from Old German Embritz, a bunting. The specific caesias is from Latin caesius, "bluish-grey".[3]
Cretzschmar's bunting (Emberiza caesia) is a passerine bird in the bunting family Emberizidae, a group now separated by most modern authors from the finches, Fringillidae.
It breeds in Greece, Turkey, Cyprus and the Levant. It is migratory, wintering in Sudan and northern Eritrea. It is a very rare wanderer to western Europe.
Cretzschmar's bunting breeds on sunny open hillsides with some bushes. It is mainly coastal or insular, and often breeds at lower levels than the closely related ortolan bunting where both occur. It lays four to six eggs in a ground nest. Its natural food consists of seeds and when feeding young, insects.
This bird is smaller than ortolan. The breeding male has a grey head with orange moustaches. The upperparts are brown and heavily streaked, except on the rump, and the underparts are rusty orange. The stout bill is pink.
Females and young birds have a weaker head pattern, and are more similar to ortolans. They can be distinguished by the warm brown rump and white eye-ring.
The English name commemorates the German physician and scientist Philipp Jakob Cretzschmar who founded the Senckenberg Natural History Museum. The genus name Emberiza is from Old German Embritz, a bunting. The specific caesias is from Latin caesius, "bluish-grey".
La Rustemberizo, Emberiza caesia, estas birdo de la grupo de emberizoj el la ordo de paseroformaj birdoj kaj genro de la familio de Emberizedoj kiu iam estis enmetitaj en Fringedoj.
Ĝi reproduktiĝas en Grekio, Turkio, Kipro kaj la marbordaj landoj de la orienta bordo de la Mediteraneo. Ĝi estas migranta specio, kiu vintrumas en Sudano. Ĝi estas tre rara vaganto en okcidenta Eŭropo.
La Rustemberizo reproduktiĝas en sunbanaj malfermaj montetoj, kun iome da arbustoj. Ĝi estas ĉefe marborda aŭ insula, kaj ofte reproduktiĝas je pli malaltaj niveloj ol la proksime rilata Hortulano kie ili koincidas. La ino demetas 4 al 6 ovojn en surgrunda nesto. Ties natura manĝo konsistas el insektoj dum idomanĝigado kaj for de la reprodukta sezono semoj.
Tiu birdo estas pli malgranda ol la Hortulano kaj tre simila al tiu. La reprodukta masklo havas tre grizan kapon (kiel la Hortulano) kun oranĝecaj gorĝo kaj mustaĉa strio (anstataxu flavaj). La supraj partoj estas brunaj kaj tre striecaj (kiel la Hortulano), escepte ĉe pugo, la brusto estas multe pli malhelgriza (same kiel la kapo) ol ĉe la Hortulano kaj la resto de la subaj partoj estas multe pli markate ruĝecoranĝa, de kie venas la komuna nomo de la specio. La flugil- kaj vostoplumoj estas nigrecaj kun helbrunaj bordoj. La fortika beko estas rozkolora anstataŭ flaveca kaj montras same helan okulringon sed ne tiom markate.
Inoj kaj junuloj havas ne tiom markatan kapobildon, kaj estas tre similaj al tiuj de Hortulanoj. Ili povas esti distingitaj nur pro la pli helbruna pugo.
Tiu birdo estis priskribita la unuan fojon de la germana fizikisto Philipp Jakob Cretzschmar kaj laŭ tio estas nomata en la angla kaj aliaj lingvoj.
La Rustemberizo, Emberiza caesia, estas birdo de la grupo de emberizoj el la ordo de paseroformaj birdoj kaj genro de la familio de Emberizedoj kiu iam estis enmetitaj en Fringedoj.
Ĝi reproduktiĝas en Grekio, Turkio, Kipro kaj la marbordaj landoj de la orienta bordo de la Mediteraneo. Ĝi estas migranta specio, kiu vintrumas en Sudano. Ĝi estas tre rara vaganto en okcidenta Eŭropo.
La Rustemberizo reproduktiĝas en sunbanaj malfermaj montetoj, kun iome da arbustoj. Ĝi estas ĉefe marborda aŭ insula, kaj ofte reproduktiĝas je pli malaltaj niveloj ol la proksime rilata Hortulano kie ili koincidas. La ino demetas 4 al 6 ovojn en surgrunda nesto. Ties natura manĝo konsistas el insektoj dum idomanĝigado kaj for de la reprodukta sezono semoj.
Tiu birdo estas pli malgranda ol la Hortulano kaj tre simila al tiu. La reprodukta masklo havas tre grizan kapon (kiel la Hortulano) kun oranĝecaj gorĝo kaj mustaĉa strio (anstataxu flavaj). La supraj partoj estas brunaj kaj tre striecaj (kiel la Hortulano), escepte ĉe pugo, la brusto estas multe pli malhelgriza (same kiel la kapo) ol ĉe la Hortulano kaj la resto de la subaj partoj estas multe pli markate ruĝecoranĝa, de kie venas la komuna nomo de la specio. La flugil- kaj vostoplumoj estas nigrecaj kun helbrunaj bordoj. La fortika beko estas rozkolora anstataŭ flaveca kaj montras same helan okulringon sed ne tiom markate.
Inoj kaj junuloj havas ne tiom markatan kapobildon, kaj estas tre similaj al tiuj de Hortulanoj. Ili povas esti distingitaj nur pro la pli helbruna pugo.
Tiu birdo estis priskribita la unuan fojon de la germana fizikisto Philipp Jakob Cretzschmar kaj laŭ tio estas nomata en la angla kaj aliaj lingvoj.
El escribano ceniciento (Emberiza caesia) es un ave paseriforme de la familia de escribanos Emberizidae, un grupo separado en la actualidad por la mayoría de los autores modernos de los camachuelos, Fringillidae.
El escribano ceniciento habita la zona de Grecia, Turquía, Chipre y los países costeros a lo largo del borde oriental del Mediterráneo. Es un ave migratoria que pasa los inviernos en Sudán. Muy raramente, puede migrar hacia Europa Occidental.
Para anidar eligen zonas de colinas muy soleadas, con arbustos, ubicadas en islas o cerca de las costas. Se reproduce a niveles más bajos que el escribano hortelano, un ave relacionada que habita los mismos sitios. Deposita entre cuatro y seis huevos por vez, en un nido colocado sobre el suelo. Su alimentación natural consiste en insectos cuando son pichones o mayormente semillas cuando son adultos.
Esta especie es de tamaño menor que el hortelano. El macho reproductor tiene la cabeza gris con marcas anaranjadas sobre el pico. La parte superior de su cuerpo es marrón y a rayas, excepto por el anca, y la parte inferior es mayormente naranja. El pico es de color rosa.
Las hembras y los pichones tienen un patrón de color más débil en la cabeza, y se parecen más a los hortelanos. Pueden distinguirse por las ancas marrón oscuro y por las líneas blancas que rodean los ojos.
El nombre del ave en inglés proviene del médico alemán Philipp Jakob Cretzschmar.
El escribano ceniciento (Emberiza caesia) es un ave paseriforme de la familia de escribanos Emberizidae, un grupo separado en la actualidad por la mayoría de los autores modernos de los camachuelos, Fringillidae.
Berdantza hauskara (Emberiza caesia) Emberiza generoko animalia da. Hegaztien barruko Emberizidae familian sailkatua dago.
Berdantza hauskara (Emberiza caesia) Emberiza generoko animalia da. Hegaztien barruko Emberizidae familian sailkatua dago.
Ruostekurkkusirkku (Emberiza caesia) on eteläeurooppalainen lintu, joka joskus harhautuu Suomeenkin.[2] Keväällä 2007 se tavattiin Suomessa vasta kolmannen kerran; aiemmat havainnot tehtiin 1981 ja 1990.[3]
Ruostekurkkusirkku on pienempi kuin lähisukulaisensa peltosirkku. Soidinasuisella koiraalla on harmaa pää ja oranssit "viikset". Selkäpuoli on ruskea, voimakkaasti raidallinen, alapuoli on ruosteenruskea. Nokka on tukeva ja vaaleanpunainen. Ääni muistuttaa peltosirkun ääntä.
Ruostekurkkusirkku pesii Kreikassa, Turkissa, Kyproksella ja muissa Välimeren itäosan rantavaltioissa. Se on muuttolintu, joka talvehtii Sudanissa ja lähiympäristössä. Lintu on havaittu Suomessa vasta kolme kertaa. Ensihavainto tehtiin Lieksassa 1981, seuraavan kerran se nähtiin Kotkassa 1990 ja viimeksi vuonna 2007 Kökarissa.[4]
Ruostekurkkusirkku pesii rannikoilla ja saaristossa, aurinkoisilla kukkuloilla joilla on joitakin pensaita.
Ruostekurkkusirkut syövät siemeniä, sekä poikimisaikaan myös matoja, toukkia ja hyönteisiä.
Ruostekurkkusirkku (Emberiza caesia) on eteläeurooppalainen lintu, joka joskus harhautuu Suomeenkin. Keväällä 2007 se tavattiin Suomessa vasta kolmannen kerran; aiemmat havainnot tehtiin 1981 ja 1990.
Emberiza caesia
Le Bruant cendrillard (Emberiza caesia) est une espèce de passereau appartenant à la famille des Emberizidae.
Emberiza caesia
Le Bruant cendrillard (Emberiza caesia) est une espèce de passereau appartenant à la famille des Emberizidae.
De bruinkeelortolaan (Emberiza caesia) is een lid van de gorzenfamilie. De vogel broedt in de Levant en Zuidoost-Europa en is dwaalgast in West-Europa.
De bruinkeelortolaan meet van het puntje van de snavel tot het uiteinde van de staart 16 centimeter. De soort lijkt erg op de hier inheemse ortolaan, maar heeft een rossigbruine in plaats van gele keel. De kop, hals en borst hebben een blauwgrijze kleur. De bovenzijde is grauwbruin en donker gestreept, terwijl de onderzijde rossig bruin is. De stuit is egaal rossig gekleurd.
De roep klinkt als tsip; de zang bestaat uit 3 of 4 keer pioe met de klemtoon op de laatste in de reeks.
Het nest wordt op de grond gebouwd, vaak aan de voet van een struik en bestaat uit een kommetje van takjes, gevoerd met fijn materiaal zoals haar. Het legsel bestaat uit 4 of 6 vuilwitte of grijsblauwe donkerder gevlekte eitjes die 19 millimeter groot zijn. Er worden per jaar twee broedsels grootgebracht.
De soort broedt in Zuidoost-Europa en een deel van Azië van Albanië en Macedonië in het westen tot in Syrië in het oosten. Daarnaast is er een geïsoleerde populatie in Marokko. De bruinkeelortolaan broedt in het open landschap op de grens van de woestijn en op rotsachtige flanken van heuvels met spaarzaam struikgewas. Ze overwinteren in het Middellandse Zeegebied, Noord-Afrika en het Arabisch Schiereiland.
De vogel is dwaalgast in de Lage Landen. Tot 2009 zijn er twee bevestigde waarnemingen in Nederland.[2]
De grootte van de populatie wordt geschat op 447.000 - 920.000 individuen en is waarschijnlijk stabiel. Daarom staat de bruinkeelortolaan als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe bruinkeelortolaan (Emberiza caesia) is een lid van de gorzenfamilie. De vogel broedt in de Levant en Zuidoost-Europa en is dwaalgast in West-Europa.
Scientìfich: Emberiza caesia
Piemontèis : ...
Italian : Ortolano grigio
Órdin: ---
Famija: ---
Géner: ---
Àutri nòm an piemontèis: ...
Costo artìcol a l'é mach në sboss. Da finì.
Da finì.
Da finì.
Emberiza caesia
Trznadel modrogłowy[3] (Emberiza caesia) – gatunek ptaka z rodziny trznadli (Emberizidae). Występuje w Grecji, Turcji i na Cyprze. W okresie zimowym odlatuje do Sudanu, Erytrei, Arabii Saudyjskiej.
Trznadel modrogłowy (Emberiza caesia) – gatunek ptaka z rodziny trznadli (Emberizidae). Występuje w Grecji, Turcji i na Cyprze. W okresie zimowym odlatuje do Sudanu, Erytrei, Arabii Saudyjskiej.
Rostsparv[2] (Emberiza caesia) är en fågel som tillhör familjen fältsparvar.[3]
Rostsparven häckar i Grekland, på Cypern och utmed andra kustområden längs Medelhavets östra del. Den är en flyttfågel som övervintrar i Sudan. Den uppträder mycket sällsynt i Västeuropa.
Rostsparven har påträffats tre gånger i Sverige; på Öland 29–30 maj 1967,[4]i juni 2014 på Haparanda-Sandskär och i Skutskär runt juletid 2018.[5]
Rostsparven är mycket nära släkt med både ortolansparv (Emberiza hortulana) och bergortolan (Emberiza buchanani), på lite längre håll även gulgrå sparv (Emberiza cineracea).[6]
Fågeln mäter 14-15,5 centimeter och är något mindre än ortolansparven, som den i övrigt liknar till form och fjäderdräkt. Den häckande hanen skiljer sig från ortolansparvens med sitt grå huvud, ej olivfärgat, och orangefärgad mustasch och strupe istället för gulfärgade.[7] Den tydliga ögonringen är vit, inte gul. Övergumpen är ostreckat rödbrun, till skillnad från ortolansparvens streckade grå övergump. Honan är lik hanen men mattare färgad.
Rostsparvens läten är mycket lika ortolansparven. Sången är snarlik sydeuropeiska ortolansparvar med samma uppbyggnad av två till tre korta toner som avslutas med en lång utdragen. Rostsparvens saknar dock alltid ortolansparvens ringande ton.
Rostsparven häckar på soliga sluttningar där det finns buskar. Den lever främst utmed kusten eller på öar, och häckar oftast på lägre höjd än den närbesläktade ortolansparven. Fågeln lägger 4–6 ägg i ett bo placerat på marken. Den är en insektsätare om sommaren och lever av frön resten av året.
Arten har ett stort utbredningsområde och en relativt stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet i Europa uppskattas till 115.000-225.000 par.[1]
Rostsparv (Emberiza caesia) är en fågel som tillhör familjen fältsparvar.
Kızıl kiraz kuşu[1][2][3] (Emberiza caesia), kiraz kuşugiller (Emberizidae) familyasına ait bir ötücü kuş türü. Günümüzde bazı araştırmacılar tarafından ispinozgiller familyasında sınıflandırılmıştır. Ayrıca pas renkli kiraz kuşu[2] olarak da adlandırılır.
Güneydoğu Avrupa'ya özgü bir türdür. Türkiye ve Yunanistan'da genellikle Ege havzasında yaşar. Başı grimsi,gerdanı kızılımsıdır. Göz çevresi beyazdır. Gagası ise pembeye çalar. Çalılıklarda yaşar.
Kızıl kiraz kuşu (Emberiza caesia), kiraz kuşugiller (Emberizidae) familyasına ait bir ötücü kuş türü. Günümüzde bazı araştırmacılar tarafından ispinozgiller familyasında sınıflandırılmıştır. Ayrıca pas renkli kiraz kuşu olarak da adlandırılır.
Güneydoğu Avrupa'ya özgü bir türdür. Türkiye ve Yunanistan'da genellikle Ege havzasında yaşar. Başı grimsi,gerdanı kızılımsıdır. Göz çevresi beyazdır. Gagası ise pembeye çalar. Çalılıklarda yaşar.
Птах живиться насінням і комахами.
Гніздо з стеблинок, соломинок і коренів будує на землі між каменями, часто в густій рослинності і вистилає волоссям. Самка кладе 4-6 білуватих або сіруватих яєць довжиною приблизно 19 мм. У рік буває дві кладки. Виводковий період триває приблизно 12-13 днів.
Вівсянка сивоголова любить кам'янисті схили з окремими кущами і деревами, а також напівпустелі. Це перелітний птах, в Південно-Східній Європі вид залітний. Він гніздиться по всій Греції, на середземноморському узбережжі Туреччини і Кіпру, на східному узбережжі Середземного моря в Передній Азії. Він зимує в Судані в Африці. Рідше він зустрічається на середземноморському узбережжі Західної Європи, іноді окремі особини долітають до Гельголанда. В Україні рідкісний залітний. Зареєстровано в Криму.
Emberiza caesia là một loài chim trong họ Emberizidae.[2]
Emberiza caesia là một loài chim trong họ Emberizidae.
Emberiza caesia (Cretzschmar, 1827)
Охранный статусКрасноклювая овсянка[1] (лат. Emberiza caesia) — вид птиц семейства овсянковых.
Красноклювая овсянка длиной 16 см и весом примерно 20 г очень похожа на садовую овсянку (Emberiza hortulana). Тем не менее, голова у неё яркого голубовато-серого цвета. Горло и «борода» коричневые (не жёлтые как у садовой), клюв красновато-розовый. Оперение самки более тусклое и с большим количеством полос чем у самца и может отличаться от самки садовой овсянки коричневым горлом и «бородой». Молодых птиц очень сложно отличить от молодых птиц садовой овсянки, от молодых птиц горной овсянки их отличает красноватый клюв.
Пение похоже на пение садовой овсянки, однако, короче и звучит как «дю-дю-дю-дюи».
Красноклювая овсянка любит каменистые склоны с отдельно стоящими кустами и деревьями, а также полупустыни. Это перелётная птица, в Юго-Восточной Европе вид залётный. Он гнездится по всей Греции, на средиземноморском побережье Турции и Кипра, на восточном побережье Средиземного моря в Передней Азии. Он зимует в Судане в Африке. Реже он встречается на средиземноморском побережье Западной Европы, иногда отдельные особи долетают до Гельголанда.
Птица питается семенами и насекомыми.
Гнездо из стебельков, соломинок и корней строит на земле между камнями, часто в густой растительности и выстилает волосами. Самка кладёт 4—6 беловатых или сероватых яиц длиной примерно 19 мм. В год бывает две кладки. Выводковый период длится примерно 12—13 дней.
Красноклювая овсянка (лат. Emberiza caesia) — вид птиц семейства овсянковых.
ノドアカホオジロ(学名:Emberiza caesia)は、スズメ目ホオジロ科に分類される鳥類の一種。ホオジロの仲間。