Blyth's Swift

Himalayaseglare^[1] (Apus leuconyx) är en asiatisk fågel i familjen seglare.^[2] Tidigare behandlades den som en underart till orientseglaren (Apus pacificus) och vissa gör det fortfarande.

Utseende

Tibetseglaren är en stor och gänglig seglare, med långa och spetsiga vingar samt lång, kluven stjärt. Fjäderdräkten är mörk med vit undergump och strupfläck. Jämfört med dess nära släktingar i orientseglarkomplexet (se nedan) är den liten, med kortast stjärt. Den är mest lik tibetseglaren med smal övergumpsfläck samt brunt på hjässa och nacke som kontrasterar mot den svarta, glansiga manteln. Den saknar även liksom tibetseglaren orientseglarens bleka fjäderspetsar på undersidan. Strupfläcken är dock tydligt annorlunda: bred och smutsvit med tunna mörka streck och diffus gräns mot övre delen av bröstet. Bröstet är vidare brunt, ljusare än hos släktingarna, mot nedre delen av bröstet och resten av undersidan mörkare.^[3][4]

Utbredning och systematik

Fågeln häckar i Pakistan, Nepal, Bhutan och nordöstra Indien.^[3] Den är stannfågel eller delvis flyttfågel^[3] som vintertid rör sig till lägre liggande områden i Nepal^[5] och Indien.^[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Artstatus

Tidigare betraktades himalayseglaren som en del av orientseglare (A. pacificus), men denna delas numera ofta upp i fyra arter efter studier^[3]: himalayaseglare, tibetseglare (A. salimalii), cookseglare (A. cooki) och orientseglare i begränsad mening. Fortfarande behandlar dock flera auktoriteter komplexet som en och samma art, däribland Birdlife Sverige och Handbook of the Birds of the World.^[4]

Levnadssätt

Himalayaseglaren häckar i bergstrakter på mellan 1.300 och 3.800 meters höjd.^[3] Den häckar mellan mars och maj i Nepal,^[7] olikt andra arter i komplexet gärna i återanvända bon, exempelvis gamla svalbon, möjligen möjliggjort av dess mindre storlek.^[8]

Status

IUCN erkänner den inte som art, varför dess hotstatus inte bedömts.

Noter

1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10
2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
3. ^ [a b c d e] Leader, P J. (2011). ”Taxonomy of the Pacific Swift Apus pacificus Latham, 1802, complex”. Bulletin of the British Ornithologists' Club 131: sid. 81–93.
4. ^ [a b] Chantler, P., de Juana, E. & Kirwan, G.M. (2019). Pacific Swift (Apus pacificus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55335 6 februari 2019).
5. ^ Inskipp, C. & Inskipp, T. 1991. A guide to the birds of Nepal. Christopher Helm, London.
6. ^ Vaurie, C. 1965. The birds of the Palearctic fauna. Non-Passeriformes. H. F. & G. Witherby, London.
7. ^ Chantler, P. 1999. Family Apodidae (swifts). Pp. 388-157 in del Hoyo, J., Elliott, A. & Sargatal, J. (eds.)
8. ^ Lack, D. 1956b. The species of Apus. Ibis 98: 34-61.

Externa länkar

• Wikispecies har information om Apus leuconyx.
  Artförteckning
• Läten på xeno-canto.org

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.