The speckled smooth-hound (Mustelus mento) is a houndshark of the family Triakidae. It is found on the continental shelf of the eastern Pacific, between latitudes 0° and 54° S, at depths between 16 and 50 m (52 and 164 ft). It can reach a length of 130 cm (51 in). Collectively with certain other species of shark, it is known as "tollo".
The speckled smooth-hound is a robust shark with a moderately long, blunt snout, small eyes, short mouth and molar-like teeth without cusps. The trailing edge of the dorsal fins have small, pointed projections. The pectoral fins are large and the pelvic fins moderately large. The caudal peduncle is short and the lower lobe of the tail fin is narrow and slightly curved. The maximum length is about 130 cm (51 in) with maturity being reached by males at about 70 cm (28 in) and females at about 88 cm (35 in). Adults are grey or greyish-brown above and paler below, liberally speckled with white spots. Juveniles have dark bars.[2]
The speckled smooth-hound is found off the Pacific coast of South America, including the Galapagos Islands and the Juan Fernández Islands. Its range extends from the Isla Lobos de Tierra in Peru to the southern tip of Chile. It is a demersal fish and swims close to the seabed on the continental shelf at depths of between 16 and 50 m (52 and 164 ft).[3] Reports of this fish occurring in the Atlantic Ocean off the coast of Argentina are thought to be erroneous, and are likely to refer to the narrownose smooth-hound (Mustelus schmitti), another shark that is speckled with white spots.[1]
The speckled smooth-hound is ovoviviparous with eggs that develop within the female and hatch into juvenile fish which are about 30 cm (12 in) at birth. Litter sizes are typically seven.[2]
Along with the humpback smooth-hound (Mustelus whitneyi) and the spotted houndshark (Triakis maculata), this fish is known to local fisheries as "tollo" and is caught by artisan fishermen using gill nets.[1] Landings in Chile peaked in 1989 at around 1300 tons but have since dwindled to less than 200 tons a year, with fish stocks declining and a transfer of the fisheries to targeting rays. In 2001, the Peruvian authorities introduced a minimum size requirement of 60 cm (24 in) for tollo. The speckled smooth-hound is assessed by the IUCN as being "critically endangered".[1]
The speckled smooth-hound (Mustelus mento) is a houndshark of the family Triakidae. It is found on the continental shelf of the eastern Pacific, between latitudes 0° and 54° S, at depths between 16 and 50 m (52 and 164 ft). It can reach a length of 130 cm (51 in). Collectively with certain other species of shark, it is known as "tollo".
La musola moteada (Mustelus mento) es un tiburón de la familia Triakidae, que habita en las plataformas continentales del Pacífico subtropical oriental entre las latitudes 0º y 54º S, desde los 16 hasta los 50 m de profundidad. Su longitud máxima es de 1,3 m.
La musola moteada (Mustelus mento) es un tiburón de la familia Triakidae, que habita en las plataformas continentales del Pacífico subtropical oriental entre las latitudes 0º y 54º S, desde los 16 hasta los 50 m de profundidad. Su longitud máxima es de 1,3 m.
De gespikkelde toonhaai[3] (Mustelus mento) is een haai uit de familie van de gladde haaien.[4][5]
Bronnen, noten en/of referentiesFläckig glatthaj (Mustelus mento) är en haj som finns kring Sydamerika.
Den fläckiga glatthajen är en avlång, men ganska kraftig haj med kort, trubbig nos.[3] De två ryggfenorna är stora, den bakre endast något mindre än den främre. Stjärtfenan är tydligt asymmetrisk, med den övre loben mycket längre än den undre.[4] Sidor och buk är grå till gråbruna, medan buken är ljus.[3] De vuxna fiskarna har i regel små, vita fläckar på ovansidan, medan ungfiskarna har mörka ränder.[5] Likt de flesta hundhajar har den svagt rundade, nästan platta tänder som sitter tätt ihop så de bildar en yta avsedd att krossa bytesdjurens skal med. Som mest kan arten bli 130 cm; hanen är könsmogen vid en längd av 65 till 76 cm, honan vid 86 till 90 cm.[3]
Inte mycket är känt om artens biologi: Den är en bottenfisk som vistas på ett djup av 16 till 50 m.[1] Honan föder levande ungar i kullar om 7, som är omkring 30 cm långa vid födseln.[3] Uppgifter om matvanor saknas, men andra hundhajar med samma typ av tanduppsättning lever på hårdskaliga kräftdjur och/eller musslor.
Den fläckiga glatthajen finns i sydöstra Stilla havet från Peru till Chiles sydspets inklusive Galápagosöarna.[1] Uppgifter finns även om en osäker förekomst i sydvästra Atlanten vid Argentinas kust.[3]
Arten är föremål för ett omfattande kommersiellt fiske, främst med nät, men trålning förekommer också. Då den förekommer på relativt grunt vatten är den mycket känslig för fiske, och IUCN har därför klassificerat den som nära hotad ("NT"). I Peru har fångsterna begränsats genom en minimilängd på 60 cm som fastställdes 2001; det är emellertid i Chile som den största mängden tas.[1]
Fläckig glatthaj (Mustelus mento) är en haj som finns kring Sydamerika.
Загальна довжина досягає 1,3 м, зазвичай 80-100 см. Голова витягнута. Морда закруглена. Очі відносно великі, овальні, з мигательними перетинками. За ними розташовані невеличкі бризкальця. Ніздрі з трикутними носовими клапанами. Рот серпоподібний. Зуби дрібні, розташовані у декілька рядків. У неї 5 пар зябрових щілин. Тулуб обтічний, стрункий, дещо потовщене в районі переднього спинного плавця. Грудні плавці широкі, з увігнутим заднім краєм. Має 2 спинних плавця, з яких передній трохи більше за задній. Передній спинний плавець розташовано позаду грудних плавців, задній починається перед анальним плавцем та закінчується навпроти його закінчення. Черевні плавці широкі. Анальний плавець менше за задній спинний плавець. Хвостовий плавець гетероцеркальний, верхня лопать з вирізом-«вимпелом».
Забарвлення спини сіре або сіро-коричневе. На спині та боках присутні світлі плямочки. У молодих особин на спині є темні серпоподібні плями. Черево має попелясто-білий колір.
Тримається на глибинах від 16 до 50 м, на континентальному шельфі. Часто зустрічається на мілині. Воліє до ділянок з піщаним та мулисто-піщаним ґрунтами. Живиться дрібними костистими рибами, ракоподібними, також іншими безхребетними.
Статева зрілість самців настає при розмірах 65-75 см, самиць — 86-90 см. Це яйцеживородна акула. Самиця народжує до 7 акуленят завдовжки 28-30 см.
Є об'єктом промислового вилову, особливо в Перу. У зв'язку з цих популяція цієї акули суттєво знизилася.
Мешкає в Тихому океані: біля узбережжя Перу та Чилі, берегів Галапагоського архіпелагу, островів Хуан-Фернандес. Деякий час ареалом ввжалося узбережжя Аргентини, проте сьогодні це твердження відкидається (відносить до області Mustelus schmitti).
Mustelus mento (Cope, 1877)
Ареал Охранный статусЧилийская кунья акула или японская кунья акула[1] (Mustelus mento) — вид хрящевых рыб рода обыкновенных куньих акул семейства куньих акул отряда кархаринообразных. Обитает в восточной части Тихого океана. Размножается живорождением. Максимальная зафиксированная длина 130 см. Опасности для человека не представляет. Мясо этих акул употребляют в пищу. Впервые вид научно описан в 1877году[2].
Чилийские куньи акулы обитают в умеренных водах восточной части Тихого океана от Лобос де Тьерра (Перу) до южной оконечности Чили, а также у Галапагосских островов и островов Хуан-Фернандес[3][4]. Эти донные акулы встречаются на континентальном и островном шельфе, на глубине от 16 до 50 м.
У чилийских куньих акул короткая голова и довольно плотное тело. Расстояние от кончика морды до основания грудных плавников составляет от 18% до 23% от общей длины тела. Морда слегка вытянутая и тупая. Овальные небольшие глаза вытянуты по горизонтали. По углам рта имеются губные борозды. Верхние борозды немного длиннее нижних. Рот довольно короткий, почти равен глазу, его длина составляет 2,5—3,5% от длины тела. Тупые и плоские зубы асимметричны, с небольшим центральным остриём. Внутренняя поверхность рта покрыта щёчно-глоточными зубчиками. Расстояние между спинными плавниками составляет 17—22% от длины тела. Грудные плавники крупные, длина переднего края составляет 12—17%, а заднего края 8,5—14% от общей длины соответственно. Длина переднего края брюшных плавников составляет 7,6—9,7% от общей длины тела. Высота анального плавника равна 2,8—3,9% от общей длины. Первый спинной плавник больше второго спинного плавника. Его основание расположено между основаниями грудных и брюшных плавников. Основание второго спинного плавника находится перед основанием анального плавника. Анальный плавник меньше обоих спинных плавников. У края верхней лопасти хвостового плавника имеется вентральная выемка. Хвостовой плавник вытянут почти горизонтально. Окрас серый или серо-коричневый. Спину покрывают белые пятнышки. Брюхо светлое[5][6][7].
Чилийские куньи акулы размножаются живорождением. В помёте до 7 новорожденных[4]. Самца и самки достигают половой зрелости при длине 65—76 см и 86—90 см соответственно. Длина новорожденных около 30 см[4].
Не представляет опасности для человека. Мясо употребляют в пищу. В Чили этих акул добывают больше всего на юге кустарным способом[8]. В Перу введён запрет на добычу акул длиной менее 60 см. Международный союз охраны природы присвоил этому виду статус «Близкий к уязвимому положению»[9].
Чилийская кунья акула или японская кунья акула (Mustelus mento) — вид хрящевых рыб рода обыкновенных куньих акул семейства куньих акул отряда кархаринообразных. Обитает в восточной части Тихого океана. Размножается живорождением. Максимальная зафиксированная длина 130 см. Опасности для человека не представляет. Мясо этих акул употребляют в пищу. Впервые вид научно описан в 1877году.