Fuchsiasläktet (Fuchsia)[1][2] är ett släkte i familjen dunörtsväxter,[1] med omkring 100 arter. Släktet är uppkallat efter den tyske botanikern Leonhart Fuchs.
De flesta av fuchsiasläktets arter kommer ursprungligen från Sydamerika. Några kommer från Nya Zeeland, Tahiti och Centralamerika. En art, scharlakansfuchsia, växer ända nere på Eldslandet i Sydamerikas sydligaste del. Där är klimatet kallt, men de flesta övriga arter lever i tropiskt eller subtropiskt klimat.
Scharlakasfuchsian har som prydnadsväxt importerats till Irland, där den spridit sig i stor omfattning och nu förekommer vilt växande över hela ön.[3]
De flesta Fuchsia-arterna är buskar som blir mellan 2 decimeter och 4 meter höga. Nya Zeelands enda inhemska fuchsia, kotukutuku (Fuchsia excorticata), är ett träd som kan bli mellan 12 och 15 meter högt. Det finns både lövfällande och städsegröna fuchsior.
Blommorna är hängande och kjolliknande. De har fyra långa, smala foderblad och fyra kortare, bredare kronblad. Hos många arter är foderbladen klarröda och kronbladen lila, vilket är färger som lockar de kolibrier som pollinerar dem. Blomfärgen varierar dock beroende på art och kan vara vit, mörkröd, blålila, orange och fuchsia; en färg som påminner om magenta och har fått sitt namn efter fuchsian. Några få arter har gul blomfärg. Frukten är ett litet, 5–25 millimeter långt bär som är ätligt. Bärets färg är mörkt rödgrön till röd. Frukten innehåller ett otal mycket små frön.
Fuchsior är omtyckta prydnadsväxter. De flesta arter är inte frosttåliga, men i exempelvis Sverige trivs de bra utomhus under sommaren. Det finns tusentals hybrider och det är dessa som vanligen odlas som prydnadsväxter. Hybrider kan ha fler kronblad än arterna. Fuchsiahybrider måste förökas med sticklingar eftersom deras frön inte ger sortäkta avkommor.
Fuchsiasläktet (Fuchsia) är ett släkte i familjen dunörtsväxter, med omkring 100 arter. Släktet är uppkallat efter den tyske botanikern Leonhart Fuchs.