Corryocactus és un gènere de cactus. El gènere estava anteriorment inclòs en la tribu Notocacteae.
Corryocactus és un gènere de cactus. El gènere estava anteriorment inclòs en la tribu Notocacteae.
Corryocactus ist eine Pflanzengattung aus der Familie der Kakteengewächse (Cactaceae). Ihr botanischer Name wurde ihr zu Ehren von Thomas Avery Corry (1862–1942) gegeben, der als Ingenieur des peruanischen Eisenbahnunternehmens Ferrocarril del Sur half, die Pflanzen zu entdecken: Die ersten drei bekannten Arten der Gattung wuchsen nahe der damals frisch verlegten Gleisstrecke.
Corryokakteen sind stammsukkulente, stark aus den Basen verzweigende Sträucher. Ihre Wurzeln sind faserig oder manchmal rübenförmig. Die meist 2 bis 5 cm dicken Sprosse stehen bei kleinwüchsigen Arten aufrecht, bei langtriebigen Arten liegen sie mit aufrechten Enden nieder, erklimmen Begleitvegetation oder stehen erst aufrecht und hängen dann über. Eine Art bildet mit 10 bis 15 cm dicken Sprossen aufrechte Säulen von bis zu 5 m Höhe. Die meist vier bis sechs, manchmal bis etwa zehn Rippen sind zu den Areolen geschwollen und um die Areolen gehöckert. Die Areolen sind stark bedornt. Meist sind die längeren Mitteldornen 3 bis 5 cm, manchmal bis 15 cm (vereinzelt bis 25 cm) lang.
Die einzeln aus den Areolen erscheinenden Blüten öffnen sich tagsüber. Sie haben kurze Röhren und öffnen sich weit bis zu Durchmessern von 2 bis 10 cm. Die Farbe der Blütenhüllblätter reicht in der Gattung und manchmal auch bei einigen Arten von gelb über orange bis rot. Nach Befruchtung bilden sich bedornte, meist kugelige Früchte von 3 bis 10 cm Durchmesser, die in einem saftigen Fruchtfleisch dunkelbraune bis schwarze Samen enthalten.
Die Gattung ist in Peru, Bolivien und Nord-Chile beheimatet. Die Pflanzen der meisten Arten wachsen auf Höhenlagen zwischen 2000 und 3000 m NN, einige wachsen auch im Flachland oder erreichen bis 4000 m NN.
Die Erstbeschreibung durch Nathaniel Lord Britton und Joseph Nelson Rose wurde 1920 veröffentlicht.[1] Die Typusart der Gattung ist Corryocactus brevistylus.
Die Gattung umfasst folgenden Arten:[2]
Synonyme für die Gattung sind Erdisia Britton & Rose (1920), Eulychnocactus Backeb. (1931) und Corryocereus Frič & Kreuz. (1935, nom. illeg.).
Es werden folgende Arten unterschieden:[3]
Synonyme für die Gattung sind Erdisia Britton & Rose (1920) und Corryocereus Frič & Kreuz. (1935, nom. illeg.).[4]
Corryocactus ist eine Pflanzengattung aus der Familie der Kakteengewächse (Cactaceae). Ihr botanischer Name wurde ihr zu Ehren von Thomas Avery Corry (1862–1942) gegeben, der als Ingenieur des peruanischen Eisenbahnunternehmens Ferrocarril del Sur half, die Pflanzen zu entdecken: Die ersten drei bekannten Arten der Gattung wuchsen nahe der damals frisch verlegten Gleisstrecke.
Corryocactus is a genus of cacti. The genus was formerly placed in the tribe Notocacteae. It has also been placed in the tribe Echinocereeae. A 2011 molecular phylogenetic study excluded the genus from the "core" Echinocereeae, commenting that it lay "outside of a well-supported larger clade in our analysis".[1]
The following genera have been brought into synonymy with this genus:
Corryocactus is a genus of cacti. The genus was formerly placed in the tribe Notocacteae. It has also been placed in the tribe Echinocereeae. A 2011 molecular phylogenetic study excluded the genus from the "core" Echinocereeae, commenting that it lay "outside of a well-supported larger clade in our analysis".
Corryocactus es un género de cactus. El género estaba anteriormente incluido en la tribu Notocacteae. Comprende 41 especies descritas y de estas, solo 35 aceptadas.[1]
Tienen un tallo suculento muy ramificado desde la base como un arbusto. Sus raíces son fibrosas o, a veces en forma de remolacha. Tiene de cuatro a seis, a veces diez costillas con las areolas hinchadas y tuberculadas. Las areolas son muy espinosas con las espinas centrales de 3-5 cm, a veces hasta 15 cm (raramente hasta 25 cm) de largo. Las flores están abiertas durante el día. Tienen tubos cortos y abiertos de hasta 2 a 10 cm de diámetro. El color de las brácteas son de color amarillo a naranja o rojo. Después de la fecundación es espinosa, forman principalmente frutos esféricos de 3-10 cm de diámetro, en una jugosa pulpa de color marrón oscuro a negro que contienen las semillas.
El género fue descrito por Britton & Rose y publicado en The Cactaceae; descriptions and illustrations of plants of the cactus family 2: 66 en 1920.[2] La especie tipo es: Corryocactus brevistylus.
Corryocactus: nombre genérico que fue otorgado en honor de Thomas Avery Corry (1862-1942), quien como ingeniero de la compañía ferroviaria del Perú; Ferrocarril del Sur, ayudó para descubrir las plantas: ya que las primeras tres especies conocidas del género crecían cerca de la recién establecida vía férrea.
Corryocactus es un género de cactus. El género estaba anteriormente incluido en la tribu Notocacteae. Comprende 41 especies descritas y de estas, solo 35 aceptadas.
Corryocactus on eteläamerikkalainen, pensas- tai puumaisia lajeja sisältävä kaktuskasvisuku, jonka tieteellinen nimi tulee erään rautatievirkailijan nimestä (T. A. Corry). Hän auttoi suvun nimeäjiä heidän tutkimusmatkoillaan Perussa. [1]
Suvun lajit ovat pylväsmäisiä ja haarovia kaktuksia, joilla on vahvat piikit. Niiden 1-5 m pitkät varret ovat tukevia tai hoikkia, pystykasvuisia, maanmyötäisiä tai toisinaan suikertavia ja jopa maavarsimaisia. Kussakin varressa on 4-10 selvästi erottuvaa uurretta. Piikit ovat tukevia, teräviä ja enimmäkseen pystyjä. [2]
Corryocactus-lajien keltaiset, oranssiset tai purppuraiset kukat ovat avoinna päivisin ja ovat muodoltaan kellomaisia tai leveän suppilomaisia. Pohjusmalja on niissä lyhyt, ja sitä peittävät tiheästi pienet suomut ja areolit, joissa on ruskeaa tai mustaa villaa ja piikkejä. Kehälehdet ovat myös lyhyitä, ja heteet kiinnittyvät teriön nieluun. Kukasta kehittyy pallomainen, mehevä ja syötävä hedelmä, jonka pinnalla on helposti poistettavia piikkirykelmiä. Siemenet ovat pieniä, muodoltaan vinosti soikeita, pinnaltaan sileitä tai nystermäisiä, toisinaan ryppyisiä.[3]
Suvun lajit kasvavat Perussa, Länsi-Boliviassa ja Pohjois-Chilessä merenpinnan tasosta yli 4500 m:n korkeuteen asti Andeilla. [4]
Corryocactus-lajeja tunnetaan tässä käytetyssä kaktusluokittelussa 12.[5]
Anderson,E. F. 2001: The Cactus Family. - Timber Press. Portland, Oregon. ISBN 0-88192-498-9
Corryocactus on eteläamerikkalainen, pensas- tai puumaisia lajeja sisältävä kaktuskasvisuku, jonka tieteellinen nimi tulee erään rautatievirkailijan nimestä (T. A. Corry). Hän auttoi suvun nimeäjiä heidän tutkimusmatkoillaan Perussa.
Corryocactus est un genre de plantes de la famille des Cactaceae. Le genre était autrefois placé dans la tribu des Notocacteae.
Les genres suivants ont été mis en synonymie avec ce genre:
Selon BioLib (21 février 2019)[2] :
Selon Catalogue of Life (21 février 2019)[3] et ITIS (21 février 2019)[4] :
Selon GRIN (21 février 2019)[5] :
Selon The Plant List (21 février 2019)[6] :
Selon Tropicos (21 février 2019)[1] (Attention liste brute contenant possiblement des synonymes) :
Corryocactus est un genre de plantes de la famille des Cactaceae. Le genre était autrefois placé dans la tribu des Notocacteae.
Corryocactus Britton & Rose è un genere di piante succulente della famiglia delle Cactacee[1].
Comprende le seguenti specie[1]:
Corryocactus is een geslacht van cactussen. De soorten komen voor in Peru, Bolivia en Noord-Chili.
Corryocactus Britton & Rose – rodzaj sukulentów z rodziny kaktusowatych (Cactaceae). Gatunki z tego rodzaju pochodzą z Peru, Boliwii i północnego Chile. Gatunkiem typowym jest C. brevistylus (K. Schumann ex Vaupel) Britton & Rose[2].
Corryocereus Fric & Kreuz., Erdisia Britton & Rose, Eulychnocactus Backeb. (nom. inval.)
Należy do rodziny kaktusowatych (Cactaceae) Juss., która jest jednym z kladów w obrębie rzędu goździkowców (Caryophyllales) i klasy roślin okrytonasiennych[1]. W obrębie kaktusowatych należy do plemienia Pachycereeae, podrodziny Cactoideae[3].
Gromada okrytonasienne (Magnoliophyta Cronquist), podgromada Magnoliophytina Frohne & U. Jensen ex Reveal, klasa Rosopsida Batsch, podklasa goździkowe (Caryophyllidae Takht.), nadrząd Caryophyllanae Takht., rząd goździkowce (Caryophyllales Perleb), podrząd Cactineae Bessey in C.K. Adams, rodzina kaktusowate (Cactaceae Juss.), rodzaj Corryocactus Britton & Rose[4].
Corryocactus Britton & Rose – rodzaj sukulentów z rodziny kaktusowatych (Cactaceae). Gatunki z tego rodzaju pochodzą z Peru, Boliwii i północnego Chile. Gatunkiem typowym jest C. brevistylus (K. Schumann ex Vaupel) Britton & Rose.
Corryocactus é um gênero botânico da família Cactaceae.
Klockkaktusar (Corryocactus) är ett suckulent växtsläkte inom familjen kaktusväxter.
Klockkaktusar är pelarkaktusar som blir från 1 till 3,6 meter höga och från 2,5 till 17,7 centimeter i diameter. När de grenar sig så sker det vanligtvis nere vid basen, vilket gör att de påminner om en kandelaber. Stammen skiftar i olika gröna nyanser vid tillväxten, medan den är grå och vedartad vid basen, precis som många andra pelarkaktusar. Corryocactus har sex till åtta åsar som är ganska framträdande, med areoler på ett avstån av 2,5 centimeter eller mer ifrån varandra som dessutom oftast är ulliga. I areolerna finns tio till tjugo kraftiga taggar som spretar åt alla håll och är upp till fem centimeter långa. Taggarnas färg varierar från gråvitt till brunt. Blommorna kommer vanligtvis i de övre areolerna på stammen, har ganska kort pip, medan petalerna bildar en vid tratt. Blommornas färg varierar från djupgul till orangeröd och blir från 7,5 till 10 centimeter i diameter. Frukten är liten, rund och mycket taggig.
Det vetenskapliga namnet Corryocactus är skapat för att hedra T. A. Corry, chefsingenjör vid Ferrocarril del Sur of the Peruvian Corporation.[1]
Klockkaktusar kommer ursprungligen från Peru och Bolivia, och kan följaktligen kallas ett höglandssläkte, då man funnit arter på så hög höjd som 4500 meter över havet.[1]
Klockkaktusarna är mycket lätta att odla. Även om de härstammar från mycket torra områden så vill de ha en jord med mycket humus, så länge dräneringen är god. Unga plantor trivs bäst i halvskugga. De flesta pelarkaktusar berder ut sina rötter likt ekrar i ett hjul, därför krävs relativt stora krukor. De växer bäst friplanterade. Rikligt bevattning under de varma perioderna från vår till höst. Under viloperioden bör de hållas svalt och torrt, och de klarar en minimitemperatur ner till 5ºC.
Klockkaktusar (Corryocactus) är ett suckulent växtsläkte inom familjen kaktusväxter.