Eriosyce subgibbosa (Haw.) Katt.

Eriosyce subgibbosa ist eine Pflanzenart in der Gattung Eriosyce aus der Familie der Kakteengewächse (Cactaceae). Das Artepitheton subgibbosa bedeutet ‚schwach höckerig‘.

Beschreibung

Eriosyce subgibbosa wächst anfangs mit kugelförmigen bis verlängerten, später niederliegenden, gelblich grünen bis tiefgrünen, gelegentlich glauken Trieben und erreicht bei Durchmessern von 6 bis 25 Zentimeter Längen von bis zu 100 Zentimeter. Die Wurzeln sind meist faserig. Es sind 16 bis 22 Rippen vorhanden, die tief gekerbt sind und so in große Höcker aufgelöst erscheinen. Die steifen, nadeligen, in der Regel geraden, manchmal auch stark gebogenen Dornen sind gelb bis braun oder schwarz. Sie sind nicht immer leicht in Mittel- und Randdornen zu unterscheiden. Die ein bis 16 Mitteldornen sind dicker als die Randdornen. Die häufig dünnen, manchmal sogar haarartigen acht bis 40 Randdornen sind 1 bis 2 Zentimeter lang.

Die karminroten Blüten erscheinen aus jungen Areolen und sind unterschiedlich groß. Manchmal werden pro Areole mehr als eine Blüte ausgebildet. Ihr Perikarpell und die Blütenröhre sind mit Wolle und manchmal Borsten besetzt. Die verlängerten, leuchtend roten Früchte öffnen sich mit einer basalen Pore.

Verbreitung, Systematik und Gefährdung

Das küstennahe Verbreitungsgebiet von Eriosyce subgibbosa reicht vom Süden der chilenischen Region Atacama (Huasco) bis in die Bío-Bío nach Concepción.

Die Erstbeschreibung als Echinocactus subgibbosus erfolgte 1831 durch Adrian Hardy Haworth.^[1] Fred Kattermann stellte die Art 1994 in die Gattung Eriosyce.^[2] Weitere nomenklatorische Synonyme sind Neoporteria subgibbosa (Haw.) Britton & Rose (1922), Chilenia subgibbosa (Haw.) Backeb. (1936) und Euporteria subgibbosa (Haw.) Kreuz. & Buining (1941).

In der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN wird die Art als „Least Concern (LC)“, d. h. als nicht gefährdet geführt.^[3]

Nachweise

Literatur

• Edward F. Anderson: Das große Kakteen-Lexikon. Eugen Ulmer KG, Stuttgart 2005, ISBN 3-8001-4573-1, S. 267–269.

Einzelnachweise

1. ↑ A. H. Haworth: Decas tridecima Novarum Plantarum Succulentarum. In: Philosophical Magazine and Annals of Philosophy. Band 10, 1831, S. 419–420 (online).
2. ↑ Fred Kattermann: Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified. Succulent Plant Research, Band 1, David Hunt, Richmond 1994, S. 119.
3. ↑ Eriosyce subgibbosa in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN 2013.2. Eingestellt von: Faundez, L., Guerrero, P., Saldivia, P. & Walter, H.E., 2011. Abgerufen am 19. Januar 2014.

Weblinks

– Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien

Eriosyce subgibbosa (Haw.) Katt. es una especie de planta fanerógama de la familia Cactaceae.

Vista de la planta

Distribución

Es endémica de Chile, entre las regiones de Coquimbo y del Biobío, siendo la especie con mayor rango de distribución en dicho país. La especie se encuentra en el parque nacional Fray Jorge.

Descripción

Es una planta perenne carnosa-globosa cortamente columnar armada de numerosas espinas finas, con flores apicales de color rosado en forma de embudo, con los tépalos interiores cubriendo los estambres.

Taxonomía

Eriosyce subgibbosa fue descrita por (Haw.) Katt. y publicado en Repertorium Botanices Systematicae. 2: 324. 1843.^[2]​

Etimología

Eriosyce: nombre genérico que deriva de dos palabras griegas "erion" = "lana" y syke = "higuera o higos"; debido a los frutos obtenidos.

subgibbosa epíteto latino que significa "ligeramente nudosa".^[3]​

Sinonimia

• Echinocactus subgibbosa
• Neoporteria subgibbosa
• Echinocactus castaneoides
• Neoporteria casteaneoides
• Echinocactus rostratus
• Chilenia rostrata
• Echionocactus cupulatus
• Echinocactus clavatus
• Neoporteria clavata

• Chilenia subcylindrica
• Neoporteria nigrihorrida
• Neoporteria heteracantha
• Neoporteria litoralis
• Neoporteria castanea
• Neoporteria microsperma
• Neoporteria wagenknechtii
• Neoporteria vallenarensis
• Neoporteria rapifera

Referencias

Cylindertrattkaktus (Eriosyce subgibbosa) är en art inom trattkaktussläktet och familjen kaktusväxter, som har sin naturliga utbredning i Chile.

Beskrivning

Cylindertrattkaktus är en klotformad till cylindrisk kaktus som blir upp till 15 centimeter hög och 6 till 25 centimeter i diameter. Den är uppdelad i upp till 22 vårtindelade åsar, som är 5 till 20 millimeter höga. Längs åsarna sitter få till många raka central- och radiärtaggar. Blommorna utvecklas ibland fler än en per areol, varierar i storlek och är karminröda. Frukten är ljusröd och avlång när den är mogen.^[2]

Underarter

Cylindertrattkaktusen har 4 underarter^[3]:

Cylindertrattkaktus (E. subgibbosa ssp. subgibbosa)

Är uppdelad i 11 till 22 åsar och har gula, bruna eller svarta taggar. Upp till 16 tjocka centraltaggar som blir upp till 40 millimeter långa. Runt dessa sitter 8 till 40 nållika taggar som blir från 10 till 20 millimeter långa. Blomman blir från 3 till 5 centimeter i diameter.

Klubbtrattkaktus (E. subgibbosa ssp. clavata) (Söhrens ex K.Schum.) Katt. 1994

Den har klotformad till cylindrisk växtkropp som blir upp till 15 centimeter hög och 6 till 10 centimeter i diameter. Den är uppdelad i upp till 10 åsar och har en upprätt centraltagg. Runt centraltaggen sitter 4 till 10 radiärtaggar som blir upp till 3 centimeter långa. Blommorna blir upp till 5,5 centimeter i diameter.

Låg cylindertrattkaktus (E. subgibbosa ssp. wagenknechtii)

Låg cylindertrattkaktus (E. subgibbosa ssp. wagenknechtii) (F.Ritter) Katt. 2001

Den blir 15 till 30 centimeter hög och 5 till 11 centimeter i diameter. Uppdelad i 13 till 17 åsar. Taggarna är grasvarta dill gråbruna. Längs åsarna sitter 8 till 14 radiärtaggar som blir 10 till 25 millimeter långa. Blommorna är relativt små och blir upp till 2,2 centimeter i diameter.

E. subgibbosa ssp. vallenarensis (F.Ritter) Kattermann 2001

Växtkroppen blir upp till 30 centimeter hög och 6 centimeter i diameter. Den är uppdelad i 11 till 12 åsar. Längs åsarna sitter en eller fler grå centraltaggar som blir 2 till 4 centimeter långa. Runt centraltaggen sitter 8 till 14 radiärtaggar som blir från 15 till 30 millimeter långa. Blommorna blir cirka 3,5 centimeter i diameter.

Synonymer

E. subgibbosa ssp. subgibbosa

Echinocactus subgibbosa Haw. 1831

Neoporteria subgibbosa (Haw.) Britton & Rose 1922

Echinocactus castaneoides Cels ex Salm-Dyck 1850

Neoporteria castaneoides (Cels ex Salm-Dyck) Werderm. 1938

Echinocactus rostratus Jacobi 1856

Chilenia rostrata (Jacobi) Backeb. 1939

Echinocactus cupulatus Förster 1861

Chilenia subcylindrica Backeb. 1935, nom. inval.

Neoporteria subcylindrica (Backeb.) Backeb. 1951, nom. inval.

Neoporteria nigrihorrida Backeb. 1939

Eriosyce subgibbosa var. nigrihorrida (Backeb.) Katt. 1994

Eriosyce subgibbosa ssp. nigrihorrida (Backeb.) Katt. 2001

Neoporteria heteracantha W.T.Marshall 1941

Neoporteria litoralis F.Ritter 1959

Eriosyce subgibbosa var. litoralis (F.Ritter) Katt. 1994

Neoporteria castanea F.Ritter 1963

Eriosyce subgibbosa var. castanea (F.Ritter) Katt. 1994

Neoporteria microsperma F.Ritter 1963

E. subgibbosa ssp. clavata

Echinocactus clavatus Söhrens ex K.Schum. 1900

Neoporteria clavata (Söhrens ex K.Schum.) Werderm. 1939

E. subgibbosa ssp. wagenknechtii

Neoporteria wagenknechtii F.Ritter 1963

Eriosyce subgibbosa var. wagenknechtii (F.Ritter) Katt. 1994

E. subgibbosa ssp. vallenarensis

Neoporteria vallenarensis F.Ritter 1980

Eriosyce subgibbosa var. vallenarensis (F.Ritter) Katt. 1994

Neoporteria rapifera Y.Itô 1981

Källor

1. ^ Plantae.se. Läst 2014-02-14.
2. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham. (2006) (på eng). The new cactus lexicon. Milborne Port: dh books. Libris 10387421. ISBN 0953813444 (complete work)
3. ^ Kattermann, Fred; Hunt David, Taylor Nigel P. (1994) (på eng). Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified. Succulent plant research ; 1. Richmond: David Hunt. Libris 7077040. ISBN 0-9517234-2-1 (pbk)

• Wikimedia Commons har media som rör Cylindertrattkaktus.
  Bilder & media

Eriosyce subgibbosa là một loài thực vật có hoa trong họ Cactaceae. Loài này được (Haw.) Katt. mô tả khoa học đầu tiên năm 1994.^[1]

Hình ảnh

Chú thích

Liên kết ngoài

• Phương tiện liên quan tới Eriosyce subgibbosa tại Wikimedia Commons
• Dữ liệu liên quan tới Eriosyce subgibbosa tại Wikispecies
• Vườn thực vật hoàng gia Kew; Đại học Harvard; Australian Plant Name Index (biên tập). “Eriosyce subgibbosa”. International Plant Names Index. Truy cập ngày 19 tháng 8 năm 2013.