Belitikanlıkimilər (lat. Notacanthiformes) — şüaüzgəclilər dəstəsinə aid balıq növü.
Els Notacanthiformes són un ordre de peixos del superordre Elopomorpha.
Aquest ordre inclou peixos abissals similars a l'anguila.[2]
Segons FishBase n'hi ha només dues famílies:
Segons ITIS l'ordre Notacanthiformes no existeix pas; en lloc d'aquest hi ha el subordre Notacanthoidei sota l'ordre Albuliformes:
Els Notacanthiformes són un ordre de peixos del superordre Elopomorpha.
Die Dornrückenaalartigen (Notacanthiformes (Gr.:, „noton“ = Rücken, „akantha“ = Dorn, Lat.: „forma“ = Gestalt)) sind eine Ordnung mariner Knochenfische. Die Meeresfische leben weltweit in der Tiefsee zwischen 125 und 4900 Metern, meist zwischen 450 und 2500 Metern.
Dornrückenaalartige besitzen einen aalartig langgestreckten, hinten zugespitzten Körper mit einer langen, etwa die Hälfte der Körperlänge einnehmenden Afterflosse, die mit den Rudimenten der Schwanzflosse zusammengewachsen ist. Das Schwanzflossenskelett ist reduziert oder fehlt. Bei Verlust wird der Schwanz leicht regeneriert. Die Brustflossen sitzen relativ hoch am Körper, die weit unten stehenden Bauchflossen werden von 7 bis 11 Flossenstrahlen gestützt. Die Kiemenmembranen sind getrennt. Die Anzahl der Branchiostegalstrahlen liegt bei 5 bis 23. Eine relativ große Schwimmblase ist vorhanden. Das Maul ist unterständig, die Zähne sind klein. Der Darm ist kurz, einige Pylorusschläuche sind vorhanden. Einige Arten verfügen über Leuchtorgane. Dornrückenaalartige werden 10 cm bis 1,2 Meter lang.
Dornrückenaalartige sind nur durch drei Synapomorphien definiert:
Die Leptocephaluslarven der Dornrückenaalartigen werden länger als die erwachsenen Tiere, maximal über zwei Meter. Die transparenten Larven zeigen mehr als 300 V-förmige Muskelsegmente. Eine normale Schwanzflosse fehlt, dafür findet man einen fadenartigen Fortsatz. Die Rückenflosse ist kurz und wird von etwa zehn Flossenstrahlen gestützt. Sie befindet sich hinter der Körpermitte. Ältere Larven besitzen kleine Bauchflossen. Einige Leptocephaluslarven der Dornrückenaalartigen sind unter den Gattungsnamen Tilurus und Tiluropsis als eigenständige Arten beschrieben worden.
Tarpunartige (Elopiformes)
Grätenfischartige (Albuliformes)
Dornrückenaalartige (Notacanthiformes)
Aalartige (Anguilliformes)
Tarpunartige (Elopiformes)
Aalartige (Anguilliformes)
Dornrückenaalartige (Notacanthoidei)
Grätenfische (Albuloidei)
Die systematische Stellung der Dornrückenaalartigen innerhalb der Elopomorpha und ihre Schwestergruppe ist noch umstritten. Der amerikanische Ichthyologe Joseph S. Nelson stellt sie in seinem Standardwerk zur Fischsystematik Fishes of the World als Unterordnung Notacanthoidei zur Ordnung der den Grätenfischartigen (Albuliformes). Wiley & Johnson führen neun Synapomorphien für ein Schwestergruppenverhältnis der Dornrückenaalartigen mit den Aalartigen (Anguilliformes) auf. Die beiden Kladogramme zeigen die alternativen Möglichkeiten für die systematische Stellung der Dornrückenaalartigen:
Es gibt zwei Familien, sechs Gattungen und etwa 27 Arten.
Die Dornrückenaalartigen (Notacanthiformes (Gr.:, „noton“ = Rücken, „akantha“ = Dorn, Lat.: „forma“ = Gestalt)) sind eine Ordnung mariner Knochenfische. Die Meeresfische leben weltweit in der Tiefsee zwischen 125 und 4900 Metern, meist zwischen 450 und 2500 Metern.
Atencion, per ITIS, aqueste òrdre existís pas e es remplaçat pel sosòrdre Notacanthoidei plaçat jos l'òrdre Albuliformes.
The Notacanthiformes /nɒtəˈkænθɪfɔːrmiːz/ are an order of deep-sea ray-finned fishes, consisting of the families Halosauridae and Notacanthidae (spiny eels).[1]
The order is of relatively recent vintage; Fishes of the World (2006) lists it as the suborder Notacanthoidei of Albuliformes.[2] The notacanthiforms are much more eel-like than the albuliforms; for instance, the caudal fin has disappeared.
Fish of the order are found in oceans worldwide, at depths from 120 to 4,900 metres (390 to 16,080 ft). They are elongated fish, although not as much so as the true eels. They typically feed on slow-moving or sessile animals, such as molluscs, echinoderms, and sea anemones. Like the true eels, they have a leptocephalus larva that floats in the surface waters before transforming into an adult. Unusually, the larva can often be larger than the adult.[3]
The Notacanthiformes /nɒtəˈkænθɪfɔːrmiːz/ are an order of deep-sea ray-finned fishes, consisting of the families Halosauridae and Notacanthidae (spiny eels).
The order is of relatively recent vintage; Fishes of the World (2006) lists it as the suborder Notacanthoidei of Albuliformes. The notacanthiforms are much more eel-like than the albuliforms; for instance, the caudal fin has disappeared.
Fish of the order are found in oceans worldwide, at depths from 120 to 4,900 metres (390 to 16,080 ft). They are elongated fish, although not as much so as the true eels. They typically feed on slow-moving or sessile animals, such as molluscs, echinoderms, and sea anemones. Like the true eels, they have a leptocephalus larva that floats in the surface waters before transforming into an adult. Unusually, the larva can often be larger than the adult.
Notakantoformaj estas ordo de aktinopterigaj fiŝoj, kiu konsistas el la familioj Halosaŭredoj kaj Notakantedoj (ŝpinil-angiloj).[1]
La ordo estas relative ĵusa; la verko "Fishes of the World" (2006) listigas ĝin kiel subordo Notacanthoidei de Albuliformes.[2] La Notakantoformaj estas multe pli angilecaj ol la albuloformaj; por ekzemplo, la vosta naĝilo estas malaperinta.
Fiŝoj de tiu ordo troveblas en oceanoj tutmonde, je profundoj el 120 ĝis 4900 m. Ili estas longecaj fiŝoj, kvankam ne tiom multe kiom la veraj angiloj. Ili tipe manĝas malrapidajn aŭ eĉ nemovajn animalojn, kiel moluskojn, ekinodermojn kaj maranemonojn. Kiel la veraj angiloj, ili havas leptocefalajn larvojn kiuj flosas en la surfacaj akvoj antaŭ transformiĝi en plenkreskulo. Kutime, la larvoj povas esti ofte pli grandaj ol plenkreskulo.[3]
Notakantoformaj estas ordo de aktinopterigaj fiŝoj, kiu konsistas el la familioj Halosaŭredoj kaj Notakantedoj (ŝpinil-angiloj).
La ordo estas relative ĵusa; la verko "Fishes of the World" (2006) listigas ĝin kiel subordo Notacanthoidei de Albuliformes. La Notakantoformaj estas multe pli angilecaj ol la albuloformaj; por ekzemplo, la vosta naĝilo estas malaperinta.
Fiŝoj de tiu ordo troveblas en oceanoj tutmonde, je profundoj el 120 ĝis 4900 m. Ili estas longecaj fiŝoj, kvankam ne tiom multe kiom la veraj angiloj. Ili tipe manĝas malrapidajn aŭ eĉ nemovajn animalojn, kiel moluskojn, ekinodermojn kaj maranemonojn. Kiel la veraj angiloj, ili havas leptocefalajn larvojn kiuj flosas en la surfacaj akvoj antaŭ transformiĝi en plenkreskulo. Kutime, la larvoj povas esti ofte pli grandaj ol plenkreskulo.
Los Notacanthiformes son un orden de peces marinos acantopterigios con forma de anguila, los llamados anguilas espinosas y halosaurios.
El orden ha sido revisado recientemente, ITIS lo encuadra como suborden Notacanthoidei del orden Albuliformes, mientras que para otros autores están más emparentados con las verdaderas anguilas, por lo que los encuadran como orden Notacanthiformes dentro del superorden Elopomorpha, pues la aleta caudal ha desaparecido.
De cualquier forma, existen dos familias de Notacanthiformes (o Notacanthoidei):
Los Notacanthiformes son un orden de peces marinos acantopterigios con forma de anguila, los llamados anguilas espinosas y halosaurios.
Notacanthiformes arrain hezurdunen ordena da. Bi familia besterik ez ditu: Halosauridae eta Notacanthidae hain zuzen ere.
Nahiko ordena berria da eta zenbait adituk Albuliformesen barneko Notacanthoidei azpiordenan sailkatzen dute.[1]
Mundu osoko ozeanoetan bizi dira, 120 eta 4900 arteko sakoneran.[2]
Notacanthiformes arrain hezurdunen ordena da. Bi familia besterik ez ditu: Halosauridae eta Notacanthidae hain zuzen ere.
Nahiko ordena berria da eta zenbait adituk Albuliformesen barneko Notacanthoidei azpiordenan sailkatzen dute.
Mundu osoko ozeanoetan bizi dira, 120 eta 4900 arteko sakoneran.
Piikkiankeriaskalat (Notacanthiformes) on viuhkaeväisten lahko, johon kuuluu 25 kalalajia. Ne jaetaan kahteen heimoon, kummassakin kolme sukua. Useimmat piikkiankeriaskalat elävät syvällä meressä.[1]
Vaihtoehtoisessa ja uudemmassa luokituksessa piikkiankeriaskaloja ei pidetä erillisenä lahkona vaan ne luetaan naiskalojen lahkon (Albuliformes) alalahkoksi Notacanthtoidei.[2]
Piikkiankeriaskalat (Notacanthiformes) on viuhkaeväisten lahko, johon kuuluu 25 kalalajia. Ne jaetaan kahteen heimoon, kummassakin kolme sukua. Useimmat piikkiankeriaskalat elävät syvällä meressä.
Vaihtoehtoisessa ja uudemmassa luokituksessa piikkiankeriaskaloja ei pidetä erillisenä lahkona vaan ne luetaan naiskalojen lahkon (Albuliformes) alalahkoksi Notacanthtoidei.
Les Notacanthiformes sont un ordre de poissons téléostéens.
Attention, pour ITIS, cet ordre n'existe pas et est remplacé par le sous-ordre Notacanthoidei placé sous l'ordre Albuliformes.
Selon FishBase et World Register of Marine Species (8 octobre 2015)[1] :
Selon ITIS :
Aldrovandia sp. (Halosauridae)
Les Notacanthiformes sont un ordre de poissons téléostéens.
Attention, pour ITIS, cet ordre n'existe pas et est remplacé par le sous-ordre Notacanthoidei placé sous l'ordre Albuliformes.
Os Notacantiformes (Notacanthiformes) son unha orde de peixes teleósteos, da superorde dos Elopomorfos (Elopomorpha), que comprende especies de peixes mariños con forma de anguía, chamados anguías espiñosas e halosaurios.
Aletas pectorais en posición relativamente alta; aletas pélvicas en posición abdominal, con 7-11 radios, habitualmente conectadas por unha membrana. Aleta anal de base longa, unida ó que queda da caudal. Vexiga natatoria presente. Algunhas especies teñen fotóforos.
ITIS considérao como a suborde Notacanthoidei, da orde Albuliformes. Outros autores, como FishBase, baseándose na desaparición da aleta caudal, considérannos orde propia.
Divídese en dúas familias:
Os Notacantiformes (Notacanthiformes) son unha orde de peixes teleósteos, da superorde dos Elopomorfos (Elopomorpha), que comprende especies de peixes mariños con forma de anguía, chamados anguías espiñosas e halosaurios.
Notacanthiformes, red riba iz dubokih mora, žive na dubinama između 125-3500 m. Hrane se kao grabežljivci životinjama sa bentosa, mnogoćetinašima (polychaeta) i mješincima (coelenterata) i malenim račićima.
Nekada su rodovi iz ovog reda bili priključivani u red Albuliformes. Pripada joj dvije porodice, Halosauridae sa 16 vrsta, i Notacanthidae sa 12 vrsta. Oblikom su nalik na jegulje pa su nazivane i bodljikave jegulje
Notacanthiformes, red riba iz dubokih mora, žive na dubinama između 125-3500 m. Hrane se kao grabežljivci životinjama sa bentosa, mnogoćetinašima (polychaeta) i mješincima (coelenterata) i malenim račićima.
Nekada su rodovi iz ovog reda bili priključivani u red Albuliformes. Pripada joj dvije porodice, Halosauridae sa 16 vrsta, i Notacanthidae sa 12 vrsta. Oblikom su nalik na jegulje pa su nazivane i bodljikave jegulje
I Notacanthiformes sono un ordine di pesci ossei che comprende le famiglie Notacanthidae e Halosauridae.
Quest'ordine è presente in tutti i mari e gli oceani del globo.
Nel mar Mediterraneo sono presenti due specie appartenenti alla famiglia Notacanthidae:
ed una appartenente agli Halosauridae:
Tutte le specie sono marine e vivono nel piano abissale fino a qualche migliaio di metri di profondità. Sono tipici pesci abissali.
Il corpo di questi pesci è allungato e quasi anguilliforme soprattutto verso l'estremità caudale, che è molto sottile ed appuntita (talvolta filiforme) come in altri pesci abissali come la chimera o i pesci topo. L'estremità anteriore invece porta un rostro sporgente che può essere appuntito o ottuso, la piccola bocca si apre al di sotto. Le scaglie sono piccole e ricoprono anche la zona della testa. La pinna dorsale è ridotta ad alcune spine non collegate dalla membrana nei Notacanthidae, negli Halosauridae invece è breve ma normalmente sviluppata. La pinna anale è lunga ed arriva all'estremità posteriore del corpo dove si unisce alla piccola pinna caudale (assente in molti generi). Le pinne ventrali sono situate molto indietro. Alcune specie portano fotofori. L'estremità caudale del corpo può essere rigenerata se viene perduta come la coda delle lucertole.
Raggiungono una taglia di qualche decina di centimetri, in media sul mezzo metro anche se alcune specie possono superare il metro.
Si tratta per la maggior parte di specie bentoniche anche se alcune specie sono batipelagiche.
Sono carnivori e si cibano di piccoli invertebrati come copepodi e anfipodi.
Le larve sono leptocefali.
Di nessun interesse per la pesca commerciale e la pesca sportiva. Vengono catturati soprattutto con le draghe scientifiche.
I Notacanthiformes sono un ordine di pesci ossei che comprende le famiglie Notacanthidae e Halosauridae.
Dyglianugarinės (lot. Notacanthidae, angl. Deep-sea spiny eels, vok. Dornrückenaale) – dyglianugarių (Notacanthiformes) būrio kaulinių žuvų šeima. Dydis – iki 60 cm. Paplitusios vandenynuose iki 3,5 km gylyje.
Šeimoje yra 3 gentys, 11 rūšių.
Dyglianugarinės (lot. Notacanthidae, angl. Deep-sea spiny eels, vok. Dornrückenaale) – dyglianugarių (Notacanthiformes) būrio kaulinių žuvų šeima. Dydis – iki 60 cm. Paplitusios vandenynuose iki 3,5 km gylyje.
Šeimoje yra 3 gentys, 11 rūšių.
De stekelaalachtigen of rugstekelalen vormen een orde (Notacanthiformes)[1] van straalvinnige diepzeevissen, die de vissenfamilies rugstekelalen (Halosauridae) en rugstekelalen (Notacanthidae) omvatten.
Volgens de European Ichthyological Society (EIS)[2] is dit een onderorde (Notacanthoidae) van de orde Gratenvisachtigen (Albuliformes).
De stekelaalachtigen of rugstekelalen vormen een orde (Notacanthiformes) van straalvinnige diepzeevissen, die de vissenfamilies rugstekelalen (Halosauridae) en rugstekelalen (Notacanthidae) omvatten.
Volgens de European Ichthyological Society (EIS) is dit een onderorde (Notacanthoidae) van de orde Gratenvisachtigen (Albuliformes).
Piggålar (Notacanthiformes) er ein orden ekte beinfisk som er nærskylde ålefiskane. Dei har i likskap med desse eit leptokefal-larvestadium, men skil seg frå dei mellom anna har større gjelleopningar og har fått behalda både bukfinnar og skjel. Ryggfinnen er dessutan redusert til ein rad piggar utan membranar mellom.
Piggålane vert delt inn i to familiar, piggålfamilien (Notacanthidae) og halosaurfamilien (Halosauridae). Dei finst på djupt hav i alle verdshav, og lever som regel i tett tilknytnad til botnen. I norske farvatn er nordleg piggål ein sjeldan gjest.
Łuskaczokształtne[2] – rząd[3][4] ryb elopsopodobnych (Elopomorpha), do niedawna klasyfikowany w randze podrzędu Notacanthoidei[1][5] w obrębie albulokształtnych (Albuliformes).
Zamieszkują wszystkie oceany, na głębokościach od 250 do 5000 m.
Ciało silnie wydłużone, węgorzowate, o długości od 10 cm (Polyacanthonotus rissoanus) do 120 cm (Notacanthus chemnitzii). Ogon zwężający się ku końcowi, bez płetwy ogonowej. Płetwa grzbietowa złożona z kilku oddzielnie osadzonych kolców. Długa płetwa odbytowa. Płetwy piersiowe położone wysoko na bokach ciała, a brzuszne znacznie przesunięte ku tyłowi. Łuskaczokształtne mają zamknięty pęcherz pławny[2]. U niektórych występują fotofory[5].
Łuskaczokształtne – rząd ryb elopsopodobnych (Elopomorpha), do niedawna klasyfikowany w randze podrzędu Notacanthoidei w obrębie albulokształtnych (Albuliformes).
Os Notacanthiformes são uma ordem de peixes actinopterígeos.
Piggålsartade fiskar'[1] (Notacanthiformes[2]) är en ordning av fiskar som ingår i klassen strålfeniga fiskar (Actinopterygii).[2] Enligt Catalogue of Life omfattar ordningen Notacanthiformes 27 arter[2].
Piggålsartade fiskar lever främst i djuphaven. De är långsträckta med högt placerade bröstfenor, liten eller stjärtfena och en lång analfena. Fiskarnas stjärtparti kan lätt återbildas då det skadas. De piggålsartade fiskarnas larver genomgår ett leptocephalusstadium och kan som larv vara betydligt större än den vuxna fisken.[3]
Familjer enligt Catalogue of Life[2]:
Piggålsartade fiskar' (Notacanthiformes) är en ordning av fiskar som ingår i klassen strålfeniga fiskar (Actinopterygii). Enligt Catalogue of Life omfattar ordningen Notacanthiformes 27 arter.
Piggålsartade fiskar lever främst i djuphaven. De är långsträckta med högt placerade bröstfenor, liten eller stjärtfena och en lång analfena. Fiskarnas stjärtparti kan lätt återbildas då det skadas. De piggålsartade fiskarnas larver genomgår ett leptocephalusstadium och kan som larv vara betydligt större än den vuxna fisken.
Familjer enligt Catalogue of Life:
Halosauridae NotacanthidaeNotacanthiformes là một bộ cá vây tia biển sâu, bao gồm các họ Halosauridae và Notacanthidae (cá chình gai).
Fishes of the World liệt kê nó như phân bộ Notacanthoidei của bộ Albuliformes. Tuy nhiên, các loài Notacanthiformes giống cá chình hơn các loài Albuliformes; ví dụ, các vây đuôi đã biến mất.
Cá của bộ này được tìm thấy trên các đại dương trên toàn thế giới, ở độ sâu từ 120 đến 4.900 mét (390 đến 16.100 ft). Chúng có cơ thể dài dù không bằng cá chình thực sự. Chúng thường ăn động vật di chuyển chậm hoặc gần đáy, chẳng hạn như động vật thân mềm, động vật da gai và hải quỳ. Như cá chình thực sự, chúng có ấu trùng trôi nổi trong vùng nước bề mặt trước khi trưởng thành. Bất thường, đôi khi ấu trùng có thể lớn hơn so với con trưởng thành.[3]
Notacanthiformes là một bộ cá vây tia biển sâu, bao gồm các họ Halosauridae và Notacanthidae (cá chình gai).
Fishes of the World liệt kê nó như phân bộ Notacanthoidei của bộ Albuliformes. Tuy nhiên, các loài Notacanthiformes giống cá chình hơn các loài Albuliformes; ví dụ, các vây đuôi đã biến mất.
Cá của bộ này được tìm thấy trên các đại dương trên toàn thế giới, ở độ sâu từ 120 đến 4.900 mét (390 đến 16.100 ft). Chúng có cơ thể dài dù không bằng cá chình thực sự. Chúng thường ăn động vật di chuyển chậm hoặc gần đáy, chẳng hạn như động vật thân mềm, động vật da gai và hải quỳ. Như cá chình thực sự, chúng có ấu trùng trôi nổi trong vùng nước bề mặt trước khi trưởng thành. Bất thường, đôi khi ấu trùng có thể lớn hơn so với con trưởng thành.
В отряд включают 2 семейства, 6—7 родов и 27—28 видов[1][3]:
В отряд включают 2 семейства, 6—7 родов и 27—28 видов:
Семейство Halosauridae Günther, 1868 Род Aldrovandia Aldrovandia affinis (Günther, 1877) Aldrovandia gracilis Goode & Bean, 1896 Aldrovandia mediorostris (Günther, 1887) Aldrovandia oleosa Sulak, 1977 Aldrovandia phalacra (Vaillant, 1888) Aldrovandia rostrata (Günther, 1878) Род Halosauropsis Halosauropsis macrochir (Günther, 1878) Род Halosaurus Halosaurus attenuatus Garman, 1899 Halosaurus carinicauda (Alcock, 1889) Halosaurus guentheri Goode & Bean, 1896 Halosaurus johnsonianus Vaillant, 1888 Halosaurus ovenii Johnson, 1864 Halosaurus pectoralis McCulloch, 1926 Halosaurus radiatus Garman, 1899 Halosaurus ridgwayi (Fowler, 1934) Halosaurus sinensis Abe, 1974背棘鱼目(英语:Notacanthiformes)为辐鳍鱼纲其中一目,是一类鳗形深海鱼类,栖息在水深120—4900m的深海,多数栖息于450—2500米水域,为肉食性鱼类。某些种类具有发光器官。
背棘鱼目下分为两科
ソコギス亜目(学名:Notacanthiformes)は、ソトイワシ目に所属する魚類の分類群の一つ。トカゲギス科・ソコギス科の2科で構成され、底生性の深海魚のみ6属25種を含む[2]。
この亜目は、比較的最近廃止されたカライワシ上目に所属するソコギス目にあたる。魚類分類学の世界的な標準とされる[3]Nelsonの体系『Fishes of the World』の第3版(1994年)以降は、内部の構成は変わらないままソコギス亜目 Notacanthoidei としてソトイワシ目の下位に位置付けられるようになっている[4]。
ソコギス亜目の魚類はすべて海水魚で、世界中の深海に幅広く分布する。その分布範囲は水深125mから4,900mにわたり、特に450-2,500mの範囲に多い[2]。
海底付近を遊泳して生活する底生魚のグループであり、貝類などの軟体動物、ウニ・ヒトデなど棘皮動物や、海綿動物・イソギンチャクのように固着性あるいは動きの遅い底生生物を主な餌としている。カライワシ上目の魚類に共通する特徴として、レプトケファルスと呼ばれる独特な仔魚期をもち、ウナギ類のシラスと同じように表層近くを漂って成長する。ソコギス亜目の幼生は一般に大型で変態後にはあまり成長せず[5]、成体よりも大きいことすらある[6]。
ソコギス亜目の仲間はウナギのように細長い体型をもち、吻(口先)は前方に突き出す[5]。尾鰭の支持骨格は退化的でしばしば基底の長い臀鰭と連続するなど、形態学的にはソトイワシ類よりもむしろウナギ目に近く、両者を姉妹群として扱う見解もある[7]。尾部の再生力が非常に強く、トカゲ(爬虫類)との類似性が指摘されている[2]。
主上顎骨に後ろ向きのトゲをもつこと、鰓弓と主上顎骨の間に結合組織による結節が存在すること、左右の腹鰭が腹部正中線で結合することが、本亜目を特徴づける重要な共有派生形質とみなされている[7]。
胸鰭は体の高い位置にあり、腹鰭は腹位で7-11軟条[1]。上顎は主上顎骨と前上顎骨によって縁取られる[2]。浮き袋をもち、鰓条骨は5-23本[1]。
ソコギス亜目にはNelson(2006)の体系において2科6属25種が認められている[2]。
ソコギス亜目(学名:Notacanthiformes)は、ソトイワシ目に所属する魚類の分類群の一つ。トカゲギス科・ソコギス科の2科で構成され、底生性の深海魚のみ6属25種を含む。
この亜目は、比較的最近廃止されたカライワシ上目に所属するソコギス目にあたる。魚類分類学の世界的な標準とされるNelsonの体系『Fishes of the World』の第3版(1994年)以降は、内部の構成は変わらないままソコギス亜目 Notacanthoidei としてソトイワシ目の下位に位置付けられるようになっている。
밑보리멸목(Albuliformes)은 심해에 사는 조기어류 목 중의 하나이다. 발광멸과와 밑보리멸과로 이루어져 있다. 비교적 최근판 《세계의 어류 (Fishes of the World)》목록에는 여을멸목에 속하는 밑보리멸아목(Notacanthoidei)으로 분류되어 등재되어 있다. 밑보리멸목 어류는 여을멸목 어류보다는 뱀장어를 더 닮았다. 예를 들어, 꼬리 지느러미가 사라지고 없다. 이 목에 속하는 어류는 수심 120m부터 4,900m 사이의 전 세계 바다에서 발견된다.
2016년 현재, 계통 분류는 다음과 같다.[1]
조기어류 신기어류 전골어류 진골어류 당멸치상목 Osteoglossocephalai 골설어상목 Clupeocephala Otomorpha 골표류밑보리멸목(Albuliformes)은 심해에 사는 조기어류 목 중의 하나이다. 발광멸과와 밑보리멸과로 이루어져 있다. 비교적 최근판 《세계의 어류 (Fishes of the World)》목록에는 여을멸목에 속하는 밑보리멸아목(Notacanthoidei)으로 분류되어 등재되어 있다. 밑보리멸목 어류는 여을멸목 어류보다는 뱀장어를 더 닮았다. 예를 들어, 꼬리 지느러미가 사라지고 없다. 이 목에 속하는 어류는 수심 120m부터 4,900m 사이의 전 세계 바다에서 발견된다.