Dill

Dill (Anethum graveolens) är en ettårig ört som vilt växer i Medelhavsländerna och västra Asien. Som kulturväxt är den känd sedan 1500-talet f.Kr och idag vida spridd. Den har använts som medicinalväxt och är idag en populär krydda.

Beskrivning

Dill är en ettårig ört som blir upp till en meter hög. Den är spröd i växtsättet och blommar med gula kronor i juli … augusti.

Blommorna ger många frön med god grobarhet, varför dill sprider sig lätt.

Kromosom-talet är 2n = 22.

Utbredning

Dill förekommer vild i Medelhavsländerna och västra Asien. Numera odlas den i många länder, men kan då sprida sig och fortsätta växa som förvildad.

Dillen och människan

Historik

Människans användning av dill har en lång historia, och örten omnämns redan i de egyptiska Ebers-papyrusrullarna, från cirka 1 500 f.Kr.. Dill odlades också inom romarriket och omnämns där cirka år 400 f.Kr. i en receptsamling kallad Apicius. Romarna tog med sig växten norrut, och senare spreds den också med hjälp av munkar vidare till Skandinavien.^[1]

Det svenska namnet dill är känt redan under 1500-talet.^{[källa behövs]}

Användning inom matlagning

Man använder blommorna (dillkronor), blad och frön som krydda. Kronor och blad används bland annat till färskpotatis och till kräftor. I Indien ingår ofta dillfrön i olika curryblandingar.^[1]

Smaken beror på en flyktig olja med starkt aromatisk smak och stickande doft. Den flyktiga oljan innehåller, förutom ett kolväte, även ämnet karvol, som också förekommer i krusmyntans blad och i kumminolja. Genom destillation av dillfrö erhålls dillolja, Oleum anethi.^[2]

Dill kan också användas som smaksättare i alkoholhaltiga drycker.

Medicinsk användning

Inom folkmedicinen används klyvfrukterna av dill vid väderspänning eller matsmältningsrubbningar. Verkande ämnen är eterolja med limonen och karvon. Medicinsk verkan är kramplösande, väderdelande, inflammationshämmande och urindrivande.^[3] Dillfrön har använts mot kolik och till ammande mödrar som rogivande medel.^[1]

Namn

Det svenska trivialnamnet dill tros komma från det fornnordiska eller anglosaxiska ordet dylle, som betyder vagga till sömns.^[1]

Det vetenskapliga släktnamnet Anethum är latin och var romarnas benämning på dill. Artepitetet graveolens betyder "starkt luktande" och härleds från latinets gravis, som betyder "tung" och olere, som betyder "lukta".

Bilder

• Vildväxande dill

• Dillblad

• Närbild på blad

• Mest knoppar

• Krona

• Somliga blommor är ännu inte utslagna

• Blommor

• Frön

• Dillakvavit

Noter

1. ^ [a b c d] Vetlesen, Kari (2012). Kryddlexikon: världens alla kryddor från A till Ö. Sundbyberg: Optimal. Libris 12479560. ISBN 978-91-7241-242-2
2. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
3. ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Dill.
  Bilder & media
• Den virtuella floran - Dill
• Dill på livsmedelsdatabasen Fineli