Europeisk bäralm[1] även känd som Micocoulier de Provence, Celtis australis, är ett lövfällande träd som är inhemskt i södra Europa, Nordafrika och Mindre Asien. Den ingår i släktet Celtis och familjen hampväxter.[2][3]
Träden kan bli upp till 25 meter höga. Barken är jämn och grå, närmast elefantgrå. Löven är smala och skarpkantade, 5–15 centimeter långa och mörkgrå/gröna, blekgula innan de faller på hösten. Blommorna är små och gröna och sitter för sig själva eller i små klasar. Frukten är en bärlik och mökrröd, en centimeter stenfrukt, som hänger i små klasar. Bären är mycket uppskattade av fåglar.
Europeisk bäralm planteras ofta i stadsmiljö, eftersom den är tålig mot luftföroreningar och långlivad.
Arten delas in i underarterna Celtis australis australis och Celtis australis caucasica.
Frukten är söt och ätbar, rå eller kokt. Dekokter används behandling av amenorré, kraftiga menstruella blödningar och kolik. Från barken kan extraheras en gul textilfärg.
Träet är segt, böjligt och varaktigt. Det är användbart för skaft till redskap, käppar och ridspön. Europeisk bäralm odlas i Sauve i Gard fortfarande för användning bland annat till grepskaft.
Allé av europeiska bäralmar, Avenue Robert Soleau i Antibes
Europeisk bäralm även känd som Micocoulier de Provence, Celtis australis, är ett lövfällande träd som är inhemskt i södra Europa, Nordafrika och Mindre Asien. Den ingår i släktet Celtis och familjen hampväxter.
Träden kan bli upp till 25 meter höga. Barken är jämn och grå, närmast elefantgrå. Löven är smala och skarpkantade, 5–15 centimeter långa och mörkgrå/gröna, blekgula innan de faller på hösten. Blommorna är små och gröna och sitter för sig själva eller i små klasar. Frukten är en bärlik och mökrröd, en centimeter stenfrukt, som hänger i små klasar. Bären är mycket uppskattade av fåglar.
Europeisk bäralm planteras ofta i stadsmiljö, eftersom den är tålig mot luftföroreningar och långlivad.
Arten delas in i underarterna Celtis australis australis och Celtis australis caucasica.