Sesiidae és una família de lepidòpters heteròcers glossats de la superfamília Sesioidea. S'han identificat un total de 151 gèneres i unes 1370 espècies, la major part de les quals són tropicals. Els adults volen durant el dia; a més mimetitzen himenòpters. Les erugues són minadores de troncs i tiges i algunes espècies s'alimenten d'arrels.[1] No s'han de confondre amb el gènere Hemaris, de la família Sphingidae.
Sesiidae és una família de lepidòpters heteròcers glossats de la superfamília Sesioidea. S'han identificat un total de 151 gèneres i unes 1370 espècies, la major part de les quals són tropicals. Els adults volen durant el dia; a més mimetitzen himenòpters. Les erugues són minadores de troncs i tiges i algunes espècies s'alimenten d'arrels. No s'han de confondre amb el gènere Hemaris, de la família Sphingidae.
Die Glasflügler (Sesiidae) sind eine Familie der Schmetterlinge (Lepidoptera). Gemeinsam mit den zwei kleinen Familien der Castniidae und Brachodidae bilden sie die Überfamilie der Sesioidea.
Die auffälligsten Merkmale der ganz überwiegend tagaktiven Falter sind ihre größtenteils durchsichtigen Flügel, an denen in der Regel nur die Flügeladern und -ränder beschuppt sind und ihr äußeres Erscheinungsbild, das Hautflüglern stark ähnelt. Dies kommt daher, dass sie neben den durchsichtigen Flügeln eine wespen- oder bienenähnliche, meist gelbe Streifenfärbung haben. Diese Mimikry schützt sie vor Fressfeinden, die von den vermeintlich gefährlichen Tieren Abstand halten.
Die Raupen der Glasflügler sind hell gefärbt und haben meist einen dunklen Kopf und erinnern in ihrer Erscheinung an Käferlarven. Sie leben und bohren in den Ästen, Stängeln oder Wurzeln von Pflanzen. Sie durchlaufen oft ein langes, mehrjähriges Larvalstadium, wobei einige Arten Schäden in der Land- und Forstwirtschaft anrichten können.
Die Glasflügler sind auf allen Kontinenten mit Ausnahme der Antarktis beheimatet, der Verbreitungsschwerpunkt liegt jedoch in den Tropen. Von ihnen sind bis jetzt 1.432 Arten bekannt, wobei in der Paläarktis 366 Arten vorkommen (Nearktis: 128 Arten, Neotropis: 270 Arten, Ethiopis: 257 Arten, Orientalis: 431 Arten, Australis: 15 Arten [und 2 eingebürgerte]). In Europa gibt es 110 Arten, etliche davon in mehreren Unterarten.[1]
Im deutschsprachigen Raum (A, CH, D) kommen 49 Arten der Familie vor.[2]
Die Glasflügler (Sesiidae) sind eine Familie der Schmetterlinge (Lepidoptera). Gemeinsam mit den zwei kleinen Familien der Castniidae und Brachodidae bilden sie die Überfamilie der Sesioidea.
The Sesiidae or clearwing moths are a diurnal moth family in the order Lepidoptera known for their Batesian mimicry in both appearance and behaviour of various Hymenoptera.
The family consists of 165 genera spread over two subfamilies, containing in total 1525 species and 49 subspecies,[1] most of which occur in the tropics, though there are many species in the Holarctic region as well, including over a hundred species known to occur in Europe.[2]: Backcover, 6
Sesiidae are characterized by their hymenopteriform[a] Batesian mimicry, frequently of identifiable species.[2]: 11, 16 Most species of Sesiidae have wings with areas where scales are nearly completely absent, resulting in partial, marked transparency.[2]: 11 Forewings are commonly elongated and narrow in the basal half.[2]: 11 In many species, the abdomen is elongated, with an anal tuft, and striped or ringed yellow, red or white,[2]: 11 sometimes very brightly so. Legs are long, thin and frequently coloured,[2]: 11 and in some species the hind-legs are elongated.[3] In European species, the wing span ranges from 8 to 48 mm.[2]: 11
Larvae lack pigment. Segments of the thorax are somewhat enlarged.[2]: 11
The larvae of the Sesiidae typically bore in wood or burrow in plant roots. Many species are serious pests of fruit-tree or timber cultivation, or crop plants (e.g. Melittia spp. on squash) (Edwards et al., 1999). Larval development lasts 1–4 years, pupal stage 10–20 days.[2]: 16
Adults are diurnally active.[3][2]: 16 Movements, including flight, mimic those of Hymenoptera spp.[2]: 16 Specimens are commonly collected using pheromone lures.[3][2]: 22
The Sesiidae or clearwing moths are a diurnal moth family in the order Lepidoptera known for their Batesian mimicry in both appearance and behaviour of various Hymenoptera.
The family consists of 165 genera spread over two subfamilies, containing in total 1525 species and 49 subspecies, most of which occur in the tropics, though there are many species in the Holarctic region as well, including over a hundred species known to occur in Europe.: Backcover, 6
Lasisiipiset (Sesiidae) on perhosten heimo. Siihen kuuluu maailmassa reilu 1300 lajia noin 150 suvussa. Mimikry on heimossa yleistä ja monet lajeista näyttävätkin ensisilmäykseltä enemmän pistiäisiltä kuin perhosilta.
Aikuiset perhoset ovat aktiivisia päiväsaikaan. Ne ovat väritykseltään tummia ja etenkin takaruumiissa on yleensä keltaisia, kellertäviä tai punaisia poikkiraitoja, joiden ansioista perhosesta saa pistiäismäisen vaikutelman. Vartalo on pituuteensa nähden kapea. Siivet ovat kapeat ja usein suurelta osin läpinäkyvät, mutta etusiivissä voi olla kuviointia tai ne voivat olla jopa kokonaan suomujen peittämät.[1][2]
Muutamat lajit ovat viljelyskasvien tuholaisia[3]. Toukat elävät kaivertamissaan käytävissä puuvartisten ravintokasvien oksien tai rungon sisällä tai juuristoissa, samaan tapaan kuin lasisiipisille läheistä sukua olevien puuntuhoojamaisten perhosten toukat. Aikuisen perhosen kuoriuduttua tyhjä kotelo työntyy osittain ravintokasvin ulkopuolelle.
Suomessa on tavattu 17 lasisiipilajia[4][5] Vuoden 2010 Suomen lajiston uhanalaisarvioinnissa yksi laji on katsottu erittäin uhanalaiseksi (EN), kaksi lajia silmälläpidettäviksi (NT) ja yksi laji puutteellisesti tunnetuksi (DD)[6]. Lisäksi yksi lasisiipi on rauhoitettu Suomessa luonnonsuojeluasetuksella[7].
Lasisiipiset (Sesiidae) on perhosten heimo. Siihen kuuluu maailmassa reilu 1300 lajia noin 150 suvussa. Mimikry on heimossa yleistä ja monet lajeista näyttävätkin ensisilmäykseltä enemmän pistiäisiltä kuin perhosilta.
Les Sesiidae sont une famille de lépidoptères (papillons) dont les imagos ont la particularité d'avoir une apparence imitant celle de différents hyménoptères, en particulier les guêpes[1], et souvent des ailes transparentes. Les chenilles sont endophages. Cette famille comprend environ 1 400 espèces, dont une centaine en Europe. Elles sont appelées Sésies en français.
Les imagos des Sesiidae se caractérisent par leur mimétisme batésien rappelant des hyménoptères, l'espèce imitée étant souvent précisément identifiable. La plupart ont des ailes avec des zones où les écailles sont presque totalement absentes, ce qui entraîne une transparence partielle ou totale. Les ailes antérieures sont généralement allongées et étroites dans la moitié basale. Chez de nombreuses espèces, l’abdomen est allongé, présentant une touffe anale et des bandes rayées ou annelées de couleur jaune, rouge ou blanche, parfois de façon très vive. Les pattes sont longues, fines et souvent colorées et, chez certaines espèces, les pattes postérieures sont particulièrement allongées. L’envergure des ailes des espèces européennes varie de 8 à 48 mm. Certains imagos présentent un proboscis réduit, ce qui leur interdit de se nourrir[2].
Les œufs, ovoïdes, de couleur brune à noire, mesurent de 0,4 à 1,1 mm de long. Les chenilles, quant à elles, ne sont pas pigmentées et souvent d'un blanc laiteux orné d'une tête brune, les segments de leur thorax sont quelque peu élargis. Les chrysalides sont brunes, munies d'une excroissance pointue[2].
Les espèces de Sesiidae, diurnes et héliophiles, se rencontrent autour des plantes hôtes de leur chenille. Leur mimétisme batésien ne se limite pas à leur morphologie et s'applique également à leur vol et autres mouvements de leur corps. Les imagos possédant des pièces buccales fonctionnelles sont floricoles[2].
Les femelles déposent de 100 à 150 œufs (jusqu'à 2 500 chez Sesia apiformis) sur les feuilles, tiges ou troncs de la plante hôte. Après une à deux semaines, les jeunes chenilles, endophages, migrent au sein des racines, tiges, feuilles ou tronc de la plante hôte pour s'y nourrir en creusant des galeries. Suivant la richesse de leur nourriture, cette étape se déroule sur une à quatre années. La nymphose, quant à elle, dure de 10 à 20 jours. La plupart des espèces sont oligophages et préfèrent les plantes auparavant endommagées[2].
En Europe, les herbacées parasitées sont essentiellement des Lamiaceae, Fabaceae et Euphorbiaceae. Chez les ligneuses, il s'agit surtout de Salicaceae, Aceraceae, Betulaceae, Caprifoliaceae, Celastraceae, Rosaceae, Viscaceae, Cupressaceae et Pinaceae. L'impact parasitaire des chenilles peut être conséquent pour les plantes hôtes, notamment chez Synanthedon tipuliformis sur les groseilliers, Synanthedon myopaeformis sur les pommiers, Sesia apiformis et Paranthrene tabaniformis sur les peupliers et parfois Synanthedon formicaeformis sur les saules[2].
Cette famille a été décrite en 1828 par l'entomologiste français Jean-Baptiste Alphonse Dechauffour de Boisduval, sous le nom initial de Sesiariae. Son genre type est Sesia.
Suivant les taxonomistes, la famille des Sesiidae a été placée au sein des super-familles des Glyphipterigoidea, des Tineoidea ou encore des Yponomeutoidea. Actuellement, certains auteurs la classent dans les Sesioidea, en compagnie des Brachodidae et parfois des Castniidae[2],[3], tandis que d'autres la classent dans les Cossoidea : ils considèrent alors Sesioidea comme un synonyme de Cossoidea, du fait que plusieurs analyses de phylogénétique moléculaire donnent pour l'instant des résultats ambigus où les deux super-familles apparaissent comme entremêlées[4],[5].
Les divisions internes de la famille des Sesiidae sont également sujettes à controverse, notamment à propos d'une troisième sous-famille, les Paranthreninae, qui regrouperait les tribus des Paranthrenini et des Synanthedonini. Pour Laštůvka, l'anagenèse de ces tribus n'est cependant pas suffisamment différenciée pour les placer dans une sous-famille distincte[2].
La famille des Sesiidae comprend 1 462 espèces, réparties en 160 genres, 9 tribus et 2 sous-familles[6]. La détermination des espèces se base sur la forme de leurs antennes, l'ornementation du thorax et les nervures des ailes. Moins de 10% des espèces sont identifiables uniquement par la structure de leurs pièces génitales (genitalia)[2].
Selon Fauna Europaea (26 mars 2019)[5] et Zdeněk et Aleš Laštůvka[2], 107 espèces, 11 genres et 6 tribus sont présents en Europe, dont 55 espèces en France[2],[7] :
Les Sesiidae sont une famille de lépidoptères (papillons) dont les imagos ont la particularité d'avoir une apparence imitant celle de différents hyménoptères, en particulier les guêpes, et souvent des ailes transparentes. Les chenilles sont endophages. Cette famille comprend environ 1 400 espèces, dont une centaine en Europe. Elles sont appelées Sésies en français.
Leamhan beag a bhfuil na lanna ar iarraidh ó chuid mhaith de na sciatháin, ionas go mbíonn réigiúin thrédhearcacha orthu. Aithriseoir ar bheacha agus foichí. Eitlíonn sé sa lá le heitilt thapa. Go minic, tochlaíonn na larbhaí i ngais plandaí.
Staklokrilci Sesiidae porodica su leptira staklastih krila. Ljuskice koje pokrivaju krila su kod ovih leptira slabo razvijene, tako da je veći dio krila proziran, a tek na rubovima pokriven ljuskama. Tijela po obliku i boji sliče tijelu osa odnosno opnokrilaca što je njihova mimikrija.
Gusjenice žive u unutrašnjosti biljaka. Blijedo su žute ili mutnobijele boje, a glava i nadvratnjak su im crni.
Kukuljice se nalaze u posebnom kokonu sastavljenom od piljevine i drvnih grizotina.
Najpoznatije su vrste: staklokrili stršljenar (Trochilium apiforme), jabučna staklokrilka (Trochilium mypaeforme), ribizlova staklokrilka (Trochilium tipuliforme), mala topolova staklokrilka (Sciapteron tabaniforme).[1]
Nedovršeni članak Staklokrilci koji govori o biologiji treba dopuniti. Dopunite ga prema pravilima Wikipedije.
Staklokrilci Sesiidae porodica su leptira staklastih krila. Ljuskice koje pokrivaju krila su kod ovih leptira slabo razvijene, tako da je veći dio krila proziran, a tek na rubovima pokriven ljuskama. Tijela po obliku i boji sliče tijelu osa odnosno opnokrilaca što je njihova mimikrija.
Gusjenice žive u unutrašnjosti biljaka. Blijedo su žute ili mutnobijele boje, a glava i nadvratnjak su im crni.
Kukuljice se nalaze u posebnom kokonu sastavljenom od piljevine i drvnih grizotina.
Najpoznatije su vrste: staklokrili stršljenar (Trochilium apiforme), jabučna staklokrilka (Trochilium mypaeforme), ribizlova staklokrilka (Trochilium tipuliforme), mala topolova staklokrilka (Sciapteron tabaniforme).
I Sesiidi (Sesiidae Boisduval, 1828) sono una famiglia cosmopolita di lepidotteri. Comprende oltre 1300 specie, ripartite fra circa 150 generi.
Sono falene caratterizzate dall'habitus aposematico: l'assenza di squame sulle ali e la livrea le rende simili a imenotteri vespoidei o a ditteri nematoceri. Hanno corpo nero con macchie o bande generalmente gialle. Il ronzio che emettono volando e alcune abitudini implementano l'effetto aposematico. Raggiungono apertura alare massima di 4 cm.
Le larve sono minatori xilofagi, talvolta dannosi alle colture da frutto come il melo e il pesco.
I Sesiidi (Sesiidae Boisduval, 1828) sono una famiglia cosmopolita di lepidotteri. Comprende oltre 1300 specie, ripartite fra circa 150 generi.
Stiklasparniai (lot. Sesiidae, angl. Clearwing moths) – drugių (Lepidoptera) šeima, kuriai priklauso smulkūs ir vidutiniai drugiai. Jų sparnai yra siauri ir skaidrūs, tik vietomis padengti žvyneliais. Pilvelis storokas. Šie drugiai iš dalies primena kai kuriuos plėviasparnius (pvz., vapsvas, sfeksus ir kt.). Kojos ilgos, turi stambius pentinus. Skraido dieną. Aptinkami ant žiedų, medžių kamienų ir šakų. Vikšrai gyvena medienoje. Generacija dažnai dvimetė. Kenkia sodams.
Pasaulyje 1123 rūšys, 123 gentys. Lietuvoje rasta 19 rūšių, iš jų 3 įrašytos į Lietuvos raudonąją knygą:
Stiklasparniai (lot. Sesiidae, angl. Clearwing moths) – drugių (Lepidoptera) šeima, kuriai priklauso smulkūs ir vidutiniai drugiai. Jų sparnai yra siauri ir skaidrūs, tik vietomis padengti žvyneliais. Pilvelis storokas. Šie drugiai iš dalies primena kai kuriuos plėviasparnius (pvz., vapsvas, sfeksus ir kt.). Kojos ilgos, turi stambius pentinus. Skraido dieną. Aptinkami ant žiedų, medžių kamienų ir šakų. Vikšrai gyvena medienoje. Generacija dažnai dvimetė. Kenkia sodams.
Pasaulyje 1123 rūšys, 123 gentys. Lietuvoje rasta 19 rūšių, iš jų 3 įrašytos į Lietuvos raudonąją knygą:
De wespvlinders (Sesiidae) zijn een familie van vlinders in de superfamilie Cossoidea. De familie telt bijna 1400 soorten, verdeeld over ruim 150 geslachten.
De vlinders in deze familie hebben nauwelijks de voor vlinders karakteristieke schubben op de vleugels. Alleen op de randen van de smalle vleugels komen ze voor. Als gevolg hiervan zijn de vleugels vrijwel geheel doorzichtig. Wespvlinders vertonen veel overeenkomsten met bijen en wespen. Sommigen doen zelfs alsof ze willen steken.
De lichamen zijn vaak geel gestreept, soms zelfs erg helder, en de antennes zijn eenvoudig. De algemene verschijning lijkt hierdoor voldoende op die van wespen of hoornaars om het aannemelijk te maken dat hier sprake is van verminderde jacht op hen als gevolg van mimicry. Zij kunnen hierdoor overdag actief zijn. Het lichaam is zwart, blauwachtig of donkerbruin, met gele of oranje strepen. De vleugelspanwijdte varieert van 1,4 tot 4 cm.
Vlinders met doorzichtige vleugels zijn er meer, bijvoorbeeld soorten in het geslacht Hemaris van de familie pijlstaarten (Sphingidae), die uiterlijk wel wat op hommels lijken.
De witte rupsen van de Sesiidae zijn meestal houtboorders, die zich in hout of plantenwortels boren.
Deze familie komt wereldwijd voor in noordelijke gematigde streken rond bloemen en waardplanten.
Sommige soorten zijn een plaag voor fruitbomen of houtbouw. Zo kan de rups van de hoornaarsvlinder (Sesia apiformis) met lange gangen het hout van oude populierenstammen vernielen. De rupsen van de frambozenglasvlinder (Pennisetia hylaeiformis) kunnen schade in de frambozenteelt aanrichten.
Alle op Wikipedia beschreven soorten zijn te vinden in de lijst van wespvlinders.
Pyropteron chrysidiforme
Zuringwespvlinder
Chamaesphecia empiformis
Schijn-wolfsmelkwespvlinder
Pennisetia hylaeiformis
Frambozenglasvlinder
Sesia apiformis
Hoornaarsvlinder
Sesia bembeciformis
Gekraagde wespvlinder
Synanthedon culiciformis
Berkenglasvlinder
Synanthedon formicaeformis
Wilgenwespvlinder
Synanthedon myopaeformis
Appelglasvlinder
Synanthedon spheciformis
Elzenwespvlinder
Synanthedon tipuliformis
Bessenglasvlinder
Synanthedon vespiformis
Eikenwespvlinder
De wespvlinders (Sesiidae) zijn een familie van vlinders in de superfamilie Cossoidea. De familie telt bijna 1400 soorten, verdeeld over ruim 150 geslachten.
Glassvinger (Sesiidae) er en familie med sommerfugler som har et utseende som minner sterkt om stikkevepser1veps. Dette er et eksempel på Batesisk mimikry eller vernelikhet, der de "harmløse" sommerfuglene unngår å blir spist av fugler fordi de ligner insekter som stikker. Veldig mange av glassvingene har vitenskapelige navn som slutter på "-formis", dette betyr nærmest "ligner på" og viser til deres vernelikhet med andre insekter. Glassvingene har, som navnet sier, som oftest glassklare vinger uten skjell, men noen kan ha en del skjell langs kantene og ved vingeroten. Larvene borer i levende eller død ved, eller i rotstokker.
Små til middelsstore (vingespenn ca. 10 – 50 mm) sommerfugler som gjerne ligner sterkt på veps. Vingene er ganske smale og vanligvis glassklare i alle fall i midten. Kroppen er mer eller mindre tett hårete og farget i rødt/gult og svart. Hodet er tett hårkledt. Noen har velutviklet sugesnabel, hos andre er denne redusert. Antennene er middels lange og ganske kraftige, vanligvis trådformede hos hunnene og mer eller mindre kam- eller fjærformede hos hannene. Ytterst har de ofte en liten krok. Framvingene er ganske lange og smale, vanligvis med skjell bare ved roten og langs kantene. Årenettet trer tydelig fram. Bakvingene er noe kortere og bredere enn forvingene, også vanligvis nesten skjellfrie, med tydelige lengdeårer. Bakkroppen er lang og sylindrisk, tett hårete, vanligvis med gule eller røde tverrbånd. Det siste bakkroppsleddet har ofte kraftige hårtufser. Beina er kraftige, tett hårkledte, og ligner dermed på beina hos bier og veps.
Larvene lever inne i planter, enten (de fleste artene) borer de i ved eller mellom barken og veden på busker og trær, eller så lever de i røtter og rotstokker på ulike slags urter. De bruker ofte flere år på utviklingen før de forpupper seg. Når puppen er klar til å klekkes, kryper den ut til en åpning i larvegangen. Oftest klekker den der i hullet og man kan etterpå finne det tomme puppeskinnet halvveis hengende ut fra et hull i treet. De voksne sommerfuglene flyr vanligvis om dagen og besøker av og til blomster, men det er likevel vanskelig å finne dem da de flyr meget lokalt over forholdsvis kort tid. Derfor er det gjort forholdsvis få funn av de fleste glassvinge-artene, det er likevel grunn til å tro at noen av dem kan være ganske vanlige. Den beste måten å registrere dem på er å lokke dem til feller agnet med feromoner, som tiltrekker hannene. Man kan også finne spor etter larvenes ganger i vertsplantene.
Glassvinger (Sesiidae) er en familie med sommerfugler som har et utseende som minner sterkt om stikkevepser1veps. Dette er et eksempel på Batesisk mimikry eller vernelikhet, der de "harmløse" sommerfuglene unngår å blir spist av fugler fordi de ligner insekter som stikker. Veldig mange av glassvingene har vitenskapelige navn som slutter på "-formis", dette betyr nærmest "ligner på" og viser til deres vernelikhet med andre insekter. Glassvingene har, som navnet sier, som oftest glassklare vinger uten skjell, men noen kan ha en del skjell langs kantene og ved vingeroten. Larvene borer i levende eller død ved, eller i rotstokker.
Przeziernikowate (Sesiidae syn. Aegeriidae) – rodzina motyli obejmująca około 1000 gatunków.
Skrzydła przezroczyste, ciało zwykle z żółtymi paskami, często jaskrawymi. Z wyglądu są podobne do os i potrafią naśladować wydawane przez nie w czasie lotu odgłosy. Gąsienice niektórych gatunków są szkodnikami roślin uprawnych.
W Polsce występuje 31 gatunków, niektóre z nich to:
Przeziernikowate (Sesiidae syn. Aegeriidae) – rodzina motyli obejmująca około 1000 gatunków.
Skrzydła przezroczyste, ciało zwykle z żółtymi paskami, często jaskrawymi. Z wyglądu są podobne do os i potrafią naśladować wydawane przez nie w czasie lotu odgłosy. Gąsienice niektórych gatunków są szkodnikami roślin uprawnych.
W Polsce występuje 31 gatunków, niektóre z nich to:
przeziernik jabłoniowiec (Sesia myopaeformis) przeziernik olchowiec (Synanthedon spheciformis) przeziernik osowiec (Sesia apiformis) przeziernik porzeczkowiec (Synanthedon tipuliformis) przeziernik topolowiec (Paranthrene tabaniformis)Sesiidae é uma família de insectos da ordem Lepidoptera.[1]
Uma das características desta espécie de mariposas é o mimetismo, procurando parecer outros animais, como o abelhão ou o beija-flor, evitando assim escapar da predação. São hábeis voadoras durante o dia, ao contrário das demais mariposas.
Algumas de suas espécies são importantes pragas de vegetais. Suas larvas são tipicamente brocas da madeira ou de raízes, algumas atacam outras partes dos vegetais, como a Melittia spp., que ataca a abóbora (Edwards et al., 1999).
Podem ser confundidas, algumas espécies, com a família Sphingidae, mas estas são mariposas diurnas que imitam a forma do abelhão, mas falta nelas as listas características.
Possui três subfamílias, com respectivas subdivisões:
Sesiidae é uma família de insectos da ordem Lepidoptera.
Uma das características desta espécie de mariposas é o mimetismo, procurando parecer outros animais, como o abelhão ou o beija-flor, evitando assim escapar da predação. São hábeis voadoras durante o dia, ao contrário das demais mariposas.
Algumas de suas espécies são importantes pragas de vegetais. Suas larvas são tipicamente brocas da madeira ou de raízes, algumas atacam outras partes dos vegetais, como a Melittia spp., que ataca a abóbora (Edwards et al., 1999).
Podem ser confundidas, algumas espécies, com a família Sphingidae, mas estas são mariposas diurnas que imitam a forma do abelhão, mas falta nelas as listas características.
Glasvingar (Sesiidae) är en familj i insektsordningen fjärilar som innehåller omkring 1 200 arter.
Glasvingarna kännetecknas av sina genomskinliga vingar, där oftast endast vingribborna är färgade. Många arter har en gulsvart, stekelliknande teckning och påminner om getingar eller bin, en form av mimikry, som skyddar dem mot predatorer som fåglar.
Glasvingar finns på alla kontinenter utom Antarktis. Flest arter finns i tropikerna, men även i den holarktiska regionen har glasvingarna ganska stor spridning.
Larverna lever och borrar i levande eller döda grenar, stammar och rötter på olika buskar och träd. Några arter kan orsaka skada inom jord- och skogsbruket, bland annat på odlade fruktträd.
I Sverige finns 18 arter varav 6 är rödlistade och 1 art endast tillfällig.[1]
Glasvingar (Sesiidae) är en familj i insektsordningen fjärilar som innehåller omkring 1 200 arter.
Glasvingarna kännetecknas av sina genomskinliga vingar, där oftast endast vingribborna är färgade. Många arter har en gulsvart, stekelliknande teckning och påminner om getingar eller bin, en form av mimikry, som skyddar dem mot predatorer som fåglar.
Glasvingar finns på alla kontinenter utom Antarktis. Flest arter finns i tropikerna, men även i den holarktiska regionen har glasvingarna ganska stor spridning.
Larverna lever och borrar i levande eller döda grenar, stammar och rötter på olika buskar och träd. Några arter kan orsaka skada inom jord- och skogsbruket, bland annat på odlade fruktträd.
Sesiidae, hay còn gọi là bướm đêm cánh trong, là một họ bướm đêm thuộc bộ Lepidoptera. Họ này bao gồm các loài bướm đêm có cánh trong suốt, không giống với các loài có kích thước bình thường thuộc bộ này. Trên thân thường có các sọc vàng đôi khi có rất sáng, và chúng có râu đơn giản. Vẽ ngoài của chúng tương tự như ong bắp cài làm cho chúng giống giảm bị tấn công bởi những con bướm ăn thịt, một hình thức bắt chước gọi là Batesian mimicry. Đặc điểm này làm cho chúng có khả năng hoạt động vào ban ngày. Người ta thường bắt nó bằng mồi pheromone. Trên toàn cầu, họ này gồm khoảng 151 chi, 1370 loài, và 50 phân loài. Hầu hết chúng phân bố ở vùng nhiệt đới, nhưng có nhiều loài sống ở miền Toàn bắc.
Ấu trùng của chúng ăn mọt gỗ, hoặc rễ cây. Một số loài là những con vật gây hại nghiêm trọng đối với cây ăn quả, cây lấy gỗ, hoặc cây trồng mùa vụ.(Edwards et al., 1999).
Sesiidae, hay còn gọi là bướm đêm cánh trong, là một họ bướm đêm thuộc bộ Lepidoptera. Họ này bao gồm các loài bướm đêm có cánh trong suốt, không giống với các loài có kích thước bình thường thuộc bộ này. Trên thân thường có các sọc vàng đôi khi có rất sáng, và chúng có râu đơn giản. Vẽ ngoài của chúng tương tự như ong bắp cài làm cho chúng giống giảm bị tấn công bởi những con bướm ăn thịt, một hình thức bắt chước gọi là Batesian mimicry. Đặc điểm này làm cho chúng có khả năng hoạt động vào ban ngày. Người ta thường bắt nó bằng mồi pheromone. Trên toàn cầu, họ này gồm khoảng 151 chi, 1370 loài, và 50 phân loài. Hầu hết chúng phân bố ở vùng nhiệt đới, nhưng có nhiều loài sống ở miền Toàn bắc.
Ấu trùng của chúng ăn mọt gỗ, hoặc rễ cây. Một số loài là những con vật gây hại nghiêm trọng đối với cây ăn quả, cây lấy gỗ, hoặc cây trồng mùa vụ.(Edwards et al., 1999).
透翅蛾科(学名:Sesiidae)是鱗翅目的一科。 透翅蛾科下轄151個屬,約1,370個品種。世界性分布,特别多见于温带和热带的林区。体细瘦,黑色,有明亮红黄等色斑纹,足长,翅常无鳞,透明。[1]。
透翅蛾科(学名:Sesiidae)是鱗翅目的一科。 透翅蛾科下轄151個屬,約1,370個品種。世界性分布,特别多见于温带和热带的林区。体细瘦,黑色,有明亮红黄等色斑纹,足长,翅常无鳞,透明。。
Pyropteron chrysidiformis Synanthedon sp.スカシバガ科(スカシバガか、学名:Sesiidae)は、主としてチョウ目(鱗翅目)に属する分類群である。本科にはスカシバ(透翅、透羽、透かし羽)と呼ばれるガが含まれる。
幼虫の多くは、様々な草本植物、つる植物、樹木の茎に穿孔して、内部で成長する。
また、スズメガ科に属すガでも、オオスカシバなど前翅、後翅ともに鱗粉のないもので、この名で呼ぶものもある。スズメガ科の昼行性の種の多くは、ホウジャクと呼ばれるものが多く、この中に、スカシバガ科と同様に翅に透明部分を持つものも少なくないが、「スカシバ」の名をもつのは、日本産のスズメガ科では、翅がほとんど完全に鱗粉を失い透明になる、ホウジャク亜科のオオスカシバとリュウキュウオオスカシバのみである。