dcsimg

Brief Summary

provided by EOL authors

The spider family Uloboridae (hackled orbweb weavers) includes 268 described species (Platnick 2014). Most species are tropical, with relatively few species occurring in the temperate zone (Bradley 2013). Just over a dozen species in seven genera are found in North America north of Mexico (Opell 2005; Platnick 2014): Uloborus and Hyptiotes are represented by several species throughout the United States and Canada; Miagrammopes (M. mexicanus) is found only in southern Texas; Siratoba (S. referens) and Philoponella species are restricted to the southwestern United States and Texas; and Zosis (Z. geniculata) is found only in the Gulf Coast states. Octonoba sinensis is an introduced Asian species with a wide but patchy distribution east of the Rocky Mountains, where it appears to be confined to greenhouses and barns (Muma and Gertsch 1964; Opell 1979,1983 cited in Opell 2005). Uloborids resemble small araneids, but have a cribellum and calamistrum.

Uloborids are unusual in that they lack venom glands and do not use venom to subdue their prey. Instead, they apply thousands of wrapping movements with their hind legs and use up to hundreds of meters of silk to construct a thick shroud that applies substantial compressive force to their prey. These shrouds sometimes not only restrain prey, but also break the prey’s legs, buckle its compound eyes inward, or kill it outright. The spider then covers the entire surface of its prey with digestive fluid, liquefying it; the spider’s mouthparts usually never touch the prey itself. The silk is eventually consumed along with the prey. (Eberhard et al. 2006; Weng et al. 2006; Bradley 2013)

NorthAmerixan uloborids make three types of webs: orb webs (Octonoba, Philoponella, Siratoba, Uloboris, and Zosis), triangle webs (Hyptiotes), and simple webs formed of just a few capture lines and lacking a stereotypic architecture (Miagrammopes) (Opell 2005 and references therein). Triangle webs are oriented vertically. In contrast to the orbwebs made by most spiders that spin them (except for most tetragnathids), uloborid orbwebs are typically oriented horizontally. In addition to differences in their webs, North American uloborids vary in where they place their egg sacs. Hyptiotes females deposit their eggs on small twigs, Octonoba females place their egg sacs at the edge of the web, and Zosis females incorporate their egg sacs in the orb (Opell 1984 cited in Opell 2005). Uloborus females attach a growing chain of egg sacs along a radius at the edge of the orb. Philoponella and Miagrammopes females hold their egg sacs with one first leg until spiderlings emerge. (Opell 2005 and references therein).

Philoponella form communal aggregations, with many individuals sharing the support frame strands around their individual orb webs. Individuals in these aggregations often defend their own orbs from other spiders in the group, but in some species they engage in cooperative prey capture (Masumoto 1998 and references therein). Many uloborids add decorations, such as stabilimenta, to their webs (in some cases, young and adult spiders may add different decorations).

Opell (2005) reviewed the taxonomic history of the family Uloboridae.

license
cc-by-3.0
copyright
Leo Shapiro
original
visit source
partner site
EOL authors

Ulobòrids ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Els ulobòrids (Uloboridae) són una família d'aranyes araneomorfes.[2] Fou descrita per primera vegada per Tord Tamerlan Teodor Thorell el 1869.[1] Tenen una distribució gairebé mundial i es troben per tot arreu, a excepció de la zones desèrtiques del Sàhara i d'Aràbia.

Els ulobòrids destaquen de manera especial per ser aranyes no verinoses. La seva manca de glàndules de verí és un caràcter evolutiu secundari.[3] Tots els membres d'aquesta família produeixen una seda cribel·lada.[4] Aquestes aranyes no utilitzen substància adhesiva en les seves teranyines orbitals; però les fibres de seda, molt fines, tendeixen a retenir la presa. Les seves teranyines tenen sovint un stabilimentum o dibuix en zig-zag en el centre de la xarxa.

Sistemàtica

Segons el World Spider Catalog amb data de 23 de gener de 2019, aquesta família té reconeguts 19 gèneres i 286 espècies de les quals 80 espècies pertanyen al gènere Uloborus i 69 a Miagrammopes.[2] El creixement dels darrers anys no és molt gran; el 27 de novembre de 2006 hi havia citats 18 gèneres i 262 espècies.[2]

Fòssils

Segons el World Spider Catalog versió 19.0 (2018), existeixen els següents gèneres fòssils:[5]

Superfamília

Els ulobòrids havien format part de la superfamília dels uloboroïdeus (Uloboroidea), al costat dels deinòpids. Les aranyes, tradicionalment, havien estat classificades en famílies que van ser agrupades en superfamílies. Quan es van aplicar anàlisis més rigorosos, com la cladística, es va fer evident que la major part de les principals agrupacions utilitzades durant el segle XX no eren compatibles amb les noves dades. Actualment, els llistats d'aranyes, com ara el World Spider Catalog, ja ignoren la classificació de superfamílies.[6][7]

Referències

  1. 1,0 1,1 Thorell, T. (1869). On European spiders. Part I. Review of the European genera of spiders, preceded by some observations on zoological nomenclature. Nova Acta Regiae Societatis Scientiarum Upsaliensis (3) 7: 1-108.
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 (anglès) Referència World Spider Catalog : Uloboridae +base de dades . Accés el 23 de gener de 2019
  3. Joachim Haupt, personal communication
  4. Coddington, J.A. & Levi, H.W. (1991). Systematics and Evolution of Spiders (Araneae). Annu. Rev. Ecol. Syst. 22:565-592
  5. Dunlop, J. A., Penney, D. & Jekel, D. 2018. "A summary list of fossil spiders and their relatives". A World Spider Catalog. Natural History Museum Bern, online a http://wsc.nmbe.ch, versió 19.0. Accés el 13 de desembre de 2018.
  6. Coddington, 2005, p. 24.
  7. World Spider Catalog, 2018.

Bibliografia

  • Coddington, Jonathan A. Spiders of North America: an identification manual. American Arachnological Society, 2005, p. 18–24 [Consulta: 24 setembre 2015]. «Phylogeny and classification of spiders»
  • World Spider Catalog. «World Spider Catalog version 19.0». Natural History Museum Bern, 2018. [Consulta: 11 juliol 2018].
  • Opell, B.D. (1984): "Lubinella, a new genus of Uloboridae (Arachnida, Araneae)". J. Arachnol., 11: 441-446 PDF

Enllaços externs

Vegeu també

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Ulobòrids: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Els ulobòrids (Uloboridae) són una família d'aranyes araneomorfes. Fou descrita per primera vegada per Tord Tamerlan Teodor Thorell el 1869. Tenen una distribució gairebé mundial i es troben per tot arreu, a excepció de la zones desèrtiques del Sàhara i d'Aràbia.

Els ulobòrids destaquen de manera especial per ser aranyes no verinoses. La seva manca de glàndules de verí és un caràcter evolutiu secundari. Tots els membres d'aquesta família produeixen una seda cribel·lada. Aquestes aranyes no utilitzen substància adhesiva en les seves teranyines orbitals; però les fibres de seda, molt fines, tendeixen a retenir la presa. Les seves teranyines tenen sovint un stabilimentum o dibuix en zig-zag en el centre de la xarxa.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Pakřižákovití ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Pakřižákovití (Uloboridae) jsou čeledí pavouků, pro které je hlavním rozpoznávacím znakem nepřítomnost jedové žlázy, dokonce ani na chelicerách není možné nalézt nějakou známku po jejím vývodu. Ke ztrátě jedového aparátu došlo postupným vývojem. U pakřižákovitých lze na spodní straně zadečku nalézt tzv. kribelum - snovací orgán, schopný produkce velmi jemných pavučinových vláken, který je typický i pro čeleď cedivkovití. Dalším pozoruhodným znakem je mohutná, dokonale vyvinutá tracheální soustava, která zasahuje až do hlavohrudi. Tato pavoučí čeleď přede pavučiny téměř identické s čeledí křižákovitých, ačkoliv s ní nemá společné žádné tělesné znaky. Délka těla kolísá od 1,5 do 9 mm, je známo kolem 200 druhů, z nichž většina žije v tropech, v Čechách se vyskytují pouze tři druhy ve dvou rodech.

Způsob obživy

Pakřižáci si stavějí kruhové sítě s lepivou spirálou. Jelikož postrádají jed, musejí při lovu postupovat jinak než ostatní síťoví pavouci. Zachycenou kořist rotačním pohybem zabalí do hustého a velmi pevného pavučinového rubáše. Tím zároveň rozruší její kutikulu. Následně na ní vstříknou množství tekutiny obsahující trávicí enzymy. Tekutina má pH 10 a postupně zkapalní membrány a vnitřní tkáně oběti a spolu s částmi pavoučího vlákna vytvoří pro útočníka poživatelnou hmotu. Pakřižáci jí následně vysají. Celkem pozřou asi 65 % oběti.[1]

Zástupci

Reference

  1. WENG, J.-L.; BARRANTES, G.; EBERHARD, W.G. Feeding by Philoponella vicina (Araneae, Uloboridae) and how uloborid spiders lost their venom glands. Canadian Journal of Zoology. 2006-12-01, roč. 84, čís. 12, s. 1752–1762. Dostupné online [cit. 2017-04-16]. ISSN 0008-4301. DOI:10.1139/z06-149.

Literatura

  • Naši pavouci - Jan Buchar, Antonín Kůrka - nakladatelství Academia


Pahýl
Tento článek je příliš stručný nebo postrádá důležité informace.
Pomozte Wikipedii tím, že jej vhodně rozšíříte. Nevkládejte však bez oprávnění cizí texty.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Pakřižákovití: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Pakřižákovití (Uloboridae) jsou čeledí pavouků, pro které je hlavním rozpoznávacím znakem nepřítomnost jedové žlázy, dokonce ani na chelicerách není možné nalézt nějakou známku po jejím vývodu. Ke ztrátě jedového aparátu došlo postupným vývojem. U pakřižákovitých lze na spodní straně zadečku nalézt tzv. kribelum - snovací orgán, schopný produkce velmi jemných pavučinových vláken, který je typický i pro čeleď cedivkovití. Dalším pozoruhodným znakem je mohutná, dokonale vyvinutá tracheální soustava, která zasahuje až do hlavohrudi. Tato pavoučí čeleď přede pavučiny téměř identické s čeledí křižákovitých, ačkoliv s ní nemá společné žádné tělesné znaky. Délka těla kolísá od 1,5 do 9 mm, je známo kolem 200 druhů, z nichž většina žije v tropech, v Čechách se vyskytují pouze tři druhy ve dvou rodech.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Kräuselradnetzspinnen ( German )

provided by wikipedia DE

Die Kräuselradnetzspinnen (Uloboridae) sind eine Familie der Echten Webspinnen aus der Überfamilie der Uloboroidea. Die Familie umfasst aktuell 18 Gattungen und 281 Arten.[1] (Stand: Juli 2016)

Diese Familie cribellater Spinnen ist in den Tropen weit verbreitet. Nur wenige Arten stoßen auch nordwärts in die temperierten Zonen vor. In Mitteleuropa sind nur drei Arten vertreten. In Lateinamerika finden sich in der Gattung Philoponella zwei Arten, die sozial in großen Kolonien leben.

Die Arten haben erstaunliche Tarn-, Netzbau- und Fangmethoden entwickelt. Kräuselradnetzspinnen besitzen keine Giftdrüsen und produzieren keine Leimfäden. Die Adhäsion ihrer cribellaten Fangwolle beruht auf der Struktur aus zehntausenden, nur 10 bis 15 Nanometer durchmessenden Seidenfasern, die sich um dickere, stabilere Gerüstfäden kräuseln.

Morphologie der einheimischen Arten

Die erwachsenen Tiere der einheimischen Arten Hyptiotes paradoxus, Uloborus plumipes und Uloborus walckenaerius werden drei bis sechs Millimeter lang, haben einen mäßig kräftigen Körperbau. Die Beinlänge eines Individuums ist sehr unterschiedlich, das längste Bein (Beinpaar I und II) kann zweimal so lang wie die Körperlänge werden, die Beinpaare III und IV sind wesentlich kürzer. Der Metatarsus IV ist konkav. Die Weibchen haben dort ihr Calamistrum, das bei den Männchen reduziert ist. Kräuselradnetzspinnen haben 3 tarsale Klauen. Sie haben acht dunkle Augen in zwei horizontalen Linien zu je vier Augen. Die männlichen Palpenorgane sind komplex gebaut und beherbergen das hohlförmige tarsale Cymbium. Der Hinterleib (Opisthosoma) ist auffällig gemustert. Die Weibchen haben ein plattenförmiges Cribellum vor den Spinnwarzen. Das Cribellum ist bei den Männchen reduziert.

Lebensweise und Netzbau

Kräuselradnetzspinnen sind Tarnungsspezialisten, sowohl in ihrer natürlichen Gestalt, als auch in der Lebensweise. Sie sammeln Bruchstücke von Blättern und anderem Material, mit dem sie sich tarnen, oder sehen Blättern oder Zweigen täuschend ähnlich.

Besondere und gemeinsame Kennzeichen der Netze der Kräuselradnetzspinnen sind die Netznabe, die eng und kunstvoll vermascht ist, und die bandförmigen Ornamente oder Stabilimente. Die ursprüngliche Funktion und Herkunft der Stabilemente, die auch manche ecribellaten Radnetzspinnen (z. B. Argiope, Wespenspinne) einbauen, ist unklar. Bei den Uloboridae dient es der Tarnung und der Stabilitätserhöhung und kann die Reparatur des beschädigten Netzes erleichtern. Die häufigste Form des Stabilements ist ein gezacktes Band, das das Zentrum des Radnetzes durchläuft. Es ist im Bereich der Nabe fast unsichtbar. Es gibt aber zahlreiche Variationen dieses Stabilements, wie V-förmiger Verlauf mit der Nabe im Zentrum oder Kreuze, sowie vollständige oder unterbrochene konzentrische Kreise.

Die Kräuselradnetzspinne lauert mit nach oben gerichteter Bauchseite in der Nabe auf der Unterseite ihres horizontalen Netzes. Die Beine sind nach vorn und nach hinten gestreckt, so dass sie das Stabilement zu einer kompletten Falle verbindet. Im leichten Windhauch ist sie so fast nicht mehr von einem Zweig zu unterscheiden. Diese Tarnmethode perfektionieren die Weibchen. Ihre länglichen Eipakete richtet sie in einer Reihe über das Netz aus, die zusätzlich mit Beuteresten und anderen Bruchstücken vervollständigt wird, und streckt sich selbst in die Mitte dazwischen. So entsteht eine helle Linie, deren einzelne Bestandteile nur schwer voneinander zu unterscheiden sind, während die eigentliche Falle durch den Kontrast noch schlechter zu erkennen ist.

Nicht alle Netze sind horizontal, und nicht alle bilden ein vollständiges Rad. Bei einigen Arten ist das Netz leicht geneigt und bei anderen mehr oder weniger senkrecht. Das Anlegen von senkrechten Netzen stellt einen wesentlichen ökologischen Unterschied dar, da die Spinne nicht auf laufende oder herunterfallende Insekten warten muss, sondern in den Luftraum der Fluginsekten vorstößt. So verändert sich das gesamte Nahrungsspektrum und mithin die komplette Lebensweise. Die Uloboriden wurden daher früher oft als evolutionäres Bindeglied zwischen den am Boden lebenden Spinnen und den Fallenstellern in der Höhe angesehen.

Die in Mitteleuropa heimischen Arten bauen in der Kronen- und Strauchschicht ihre Fallen, in denen sie kopfüber einen gerafften Signalfaden festhalten, der am Netz befestigt ist. Dieses Fangnetz sieht dem Radnetz der Kreuzspinnen ähnlich, liegt aber horizontal (bei Uloborus), wird aus nur drei Sektoren gebildet (bei Hyptiotes), oder besteht nur aus einem breiten Band cribellater Fangseide, wie bei den tropischen Stockspinnen (Miagrammopes).

Da Kräuselradnetzspinnen keine Giftdrüsen und -klauen besitzen, mit denen die Beute betäubt oder getötet werden könnte, wird diese von der Kräuselradnetzspinne nur sofort eingewebt.

Systematik und Evolution

Die Uloboridae und ihre nächsten Verwandten, die Familie der Deinopidae, wurden lange als Vorfahren der Radnetzspinnen (Araneoidea) angesehen, da sich das horizontal gewebte Radnetz der Deinopidae über das Netz der Kräuselradnetzspinnen zum vertikalen, freihängenden Radnetz entwickelt haben könnte. Die Bauformen sind sich sehr ähnlich; so entspricht das Netz der Radnetzspinnen (Araneoidae) einem vollständigen Rad, wobei bei den Sektorenspinnen (Zygiella)zwei Sektoren zu fehlen scheinen, die bei den Dreiecksspinnen (Hyptiotes; Uloboridae) wieder auftauchen. Ebenso tauchen die Stabilemente in manchen Netzen beider Überfamilien auf. Die große Exaktheit, die sowohl die Fallen der Radnetzspinnen als auch die Fallen der Kräuselradnetzspinnen aufweisen, scheint verwunderlich genug, um eine einmalige Entstehung in der Evolution der Ordnung anzunehmen. Auch erschien es den Arachnologen plausibel, dass sich die Fähigkeit der ecribellaten Spinnen, die Fangseide mit weiteren unterschiedlichen Substanzen wie zum Beispiel mit Leim zu versehen, sich an diesem Punkt der Evolution entwickelt haben könnte. Die Radnetzspinnen galten daher lange als Nachfahren der Kräuselradnetzspinnen.

Heute geht man aufgrund vertiefender Untersuchungen davon aus, dass es sich bei diesen vollständigen oder teilweisen Radnetzen der sehr großen Überfamilie der Radnetzspinnen und die der Kräuselradnetzspinnen um sehr ähnliche Prinzipien handelt, die sich aber unabhängig voneinander entwickelt haben. Es handelt sich wahrscheinlich um eine Analogie. Dies gilt für die Bauformen der Fallen (Stabilemente, Radnetze, Sektorennetze), aber auch für die Entstehung der Leimfäden. Auch sie hat sich in der Evolution mehrmals unabhängig voneinander vollzogen (siehe: Cribellaten-Problem). Welchem ökologischen Umstand es zu verdanken ist, dass die Kräuselradnetzspinnen auf Giftdrüsen verzichten können, bleibt zunächst ungeklärt.

Äußere Systematik

(Entelegynae) N.N.

(Entwicklung zu „modernen Spinnen“)


N.N.

Radnetzspinnen (Araneoidea)


Uloboroidea

Kräuselradnetzspinnen (Uloboridae)


Deinopidae





N.N.

Oecobiidae


Hersiliidae


Malkaridae


Vorlage:Klade/Wartung/3

Einheimische Arten

In Mitteleuropa sind nur eine Art der Gattung Hyptiotes sowie zwei Arten der Gattung Uloborus nachgewiesen worden.

Innere Systematik

Der World Spider Catalog listet für die Kräuselradnetzspinnen aktuell 18 Gattungen und 281 Arten.[1] (Stand: Juli 2016)

Literatur

  • Gertsch, Willis J. 1979: American Spiders, 2nd edition. Van Nostrand Reinhold, New York, ISBN 0-442-22649-7
  • Theo Blick, Robert Bosmans, Jan Buchar, Peter Gajdoš, Ambros Hänggi, Peter Van Helsdingen, Vlastimil Ružicka, Wojciech Starega & Konrad Thaler: Checkliste der Spinnen Mitteleuropas. Checklist of the spiders of Central Europe. (Arachnida: Araneae). Version 1. Dezember 2004. pdf, 1,41 MB

Einzelnachweise

  1. a b Naturhistorisches Museum der Burgergemeinde Bern: World Spider Catalog Version 17.0 – Uloboridae. Abgerufen am 14. Juli 2016.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Kräuselradnetzspinnen: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE

Die Kräuselradnetzspinnen (Uloboridae) sind eine Familie der Echten Webspinnen aus der Überfamilie der Uloboroidea. Die Familie umfasst aktuell 18 Gattungen und 281 Arten. (Stand: Juli 2016)

Diese Familie cribellater Spinnen ist in den Tropen weit verbreitet. Nur wenige Arten stoßen auch nordwärts in die temperierten Zonen vor. In Mitteleuropa sind nur drei Arten vertreten. In Lateinamerika finden sich in der Gattung Philoponella zwei Arten, die sozial in großen Kolonien leben.

Die Arten haben erstaunliche Tarn-, Netzbau- und Fangmethoden entwickelt. Kräuselradnetzspinnen besitzen keine Giftdrüsen und produzieren keine Leimfäden. Die Adhäsion ihrer cribellaten Fangwolle beruht auf der Struktur aus zehntausenden, nur 10 bis 15 Nanometer durchmessenden Seidenfasern, die sich um dickere, stabilere Gerüstfäden kräuseln.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Uloboridae

provided by wikipedia EN

Uloboridae is a family of non-venomous spiders, known as cribellate orb weavers or hackled orb weavers. Their lack of venom glands is a secondarily evolved trait. Instead, they wrap their prey thoroughly in silk, cover it in regurgitated digestive enzymes, and then ingest the liquified body.[1]

Description

They are medium to large spiders, with tree claws, which lack venomous glands. They build a spiral web using cribellate silk, which is quite fuzzy. They are usually dull in color, and are able to camouflage well into their surroundings. Usually having a humped opisthosoma, which is notoriously more humped than the carapace. Their rear eyes curving, in some species stronger than others.[2]

Hunting

The hunting method of these spiders is quite unique among all animals in the kingdom. These spiders do not use an adhesive on their orb webs, but rather the very fine cribellate fibers on each strand of silk tend to ensnare prey.[3] Since newly hatched uloborids lack the cribellum needed to produce cribellate sticky silk, their webs have a fundamentally different structure with a large number of fine radii, but no sticky spiral.[4] Some spiders only building a single line web, while others make more complex webs. They lack venomous glands, which is very rare among spiders. They first catch their prey, using their silk. They wrap their prey, and severely compress it, then they cover the prey with digestive fluid. Oddly enough, their mouthparts never touch the prey. The spider starts ingesting as soon as the prey has been covered. It is thought that robust hairs protect the spider from the digestive fluids.[5] Though it is unknown how this behavior first evolved.

Social Behavior

Some species are able of forming colonies[2] like Philoponella republicana, which make large messy webs. Some colonies may range from a couple of individuals to a couple hundred. These colonies may be nymph dominated or adult dominated, though a small colony dominated by adults could be a sign of the colony's slow death. These colonies show signs of being female dominated, as one would expect, with males only being found in larger colonies. This could mean males search for larger colonies, or had died out in the smaller colonies.[6]

Distribution

This family has an almost worldwide distribution. Only two species are known from Northern Europe: Uloborus walckenaerius and Hyptiotes paradoxus. Similarly occurring solely in northern North America (e.g. southern Ontario) is Uloborus glomosus. The oldest known fossil species is Talbragaraneus from the Late Jurassic (Tithonian) Talbragar Fossil Bed of Australia.[7]

Genera

As of April 2019, the World Spider Catalog accepts the following genera:[8]

  • Ariston O. Pickard-Cambridge, 1896 – Mexico, Panama
  • Astavakra Lehtinen, 1967 – Philippines
  • Conifaber Opell, 1982 – Paraguay, Argentina, Colombia
  • Daramulunia Lehtinen, 1967 – Samoa, Vanuatu, Fiji
  • Hyptiotes Walckenaer, 1837 – Asia, South Africa, North America, Europe
  • Lubinella Opell, 1984 – Papua New Guinea
  • Miagrammopes O. Pickard-Cambridge, 1870 – South America, Central America, Asia, Oceania, Africa, Caribbean, North America
  • Octonoba Opell, 1979 – Asia, United States
  • Orinomana Strand, 1934 – South America
  • Philoponella Mello-Leitão, 1917 – Asia, Africa, North America, South America, Australia, Central America
  • Polenecia Lehtinen, 1967 – Azerbaijan
  • Purumitra Lehtinen, 1967 – Australia, Philippines
  • Siratoba Opell, 1979 – United States, Mexico
  • Sybota Simon, 1892 – Chile, Argentina
  • Tangaroa Lehtinen, 1967 – Vanuatu
  • Uaitemuri Santos & Gonzaga, 2017 – Brazil
  • Uloborus Latreille, 1806 – Asia, Oceania, South America, Africa, North America, Costa Rica, Europe
  • Waitkera Opell, 1979 – New Zealand
  • Zosis Walckenaer, 1841 – South America, Seychelles, Asia, Oceania, Cuba

See also

References

  1. ^ "Staff Scientists" (PDF).
  2. ^ a b "Hackled orb-weavers". The Australian Museum. 2022. Retrieved 2022-09-26.{{cite web}}: CS1 maint: url-status (link)
  3. ^ Hawthorn, Anya C.; Opell, Brent D. (2002). "Evolution of adhesive mechanisms in cribellar spider prey capture thread: evidence for van der Waals and hygroscopic forces". Biological Journal of the Linnean Society. 77 (1): 1–8. doi:10.1046/j.1095-8312.2002.00099.x.
  4. ^ Eberhard, William G.; Zschokke, Samuel (2022). "The primary webs of Uloboridae (Araneae)". Journal of Arachnology. 50 (3): 335–350. doi:10.1636/JoA-S-22-001.
  5. ^ Weng, J.-L.; Barrantes, G.; Eberhard, W. G. (2007-01-09). "Feeding by Philoponella vicina (Araneae, Uloboridae) and how uloborid spiders lost their venom glands". Canadian Journal of Zoology. doi:10.1139/z06-149. hdl:10669/79093.
  6. ^ Sewlal, Jo-Anne N. (2014-12-31). "Observations of Colonies and Responses to Disturbance by the Uloborid Spider Philoponella republicana (Araneae: Uloboridae) at Simla Research Station, Trinidad and Tobago". Living World, Journal of the Trinidad and Tobago Field Naturalists' Club: 57–58. ISSN 1029-3299.
  7. ^ Selden, Paul A.; Beattie, Robert G. (June 2013). "A spider fossil from the Jurassic Talbragar Fossil Fish Bed of New South Wales". Alcheringa: An Australasian Journal of Palaeontology. 37 (2): 203–208. doi:10.1080/03115518.2013.735072. ISSN 0311-5518. S2CID 55113970.
  8. ^ "Family: Uloboridae Thorell, 1869". World Spider Catalog. Natural History Museum Bern. Retrieved 2019-04-26.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Uloboridae: Brief Summary

provided by wikipedia EN

Uloboridae is a family of non-venomous spiders, known as cribellate orb weavers or hackled orb weavers. Their lack of venom glands is a secondarily evolved trait. Instead, they wrap their prey thoroughly in silk, cover it in regurgitated digestive enzymes, and then ingest the liquified body.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Uloboredoj ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

Uloboredoj aŭ en scienca nomo Uloboridae estas familio de ne-venenaj araneuloj. Ties manko de venenglandoj estas duarangaj evolucia trajto. Anstataŭe, ili envolvas siajn predojn en silko, kovras ilin per regurgitataj digestaj enzimoj kaj poste ingestas la likvigitan korpon.[1]

Distribuado

Tiu familio havas preskaŭ tutmondan distribuadon.

Estas nur du specioj konataj el norda Eŭropo: nome Uloborus walckenaerius kaj Hyptiotes paradoxus. Simile nur en norda Nordameriko (ekz. en suda Ontario) loĝas Uloborus glomosus.

Referencoj

  1. http://www.stri.si.edu/sites/publications/PDFs/2006_Weng_et_a_Can_JZool.pdf

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Uloboredoj: Brief Summary ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

Uloboredoj aŭ en scienca nomo Uloboridae estas familio de ne-venenaj araneuloj. Ties manko de venenglandoj estas duarangaj evolucia trajto. Anstataŭe, ili envolvas siajn predojn en silko, kovras ilin per regurgitataj digestaj enzimoj kaj poste ingestas la likvigitan korpon.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Uloboridae ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Los ulobóridos (Uloboridae) son una familia de arañas araneomorfas que tienen la particularidad de carecer de glándulas de veneno. Compensan esta deficiencia envolviendo a sus presas con mucha seguridad. Sus ojos son característicos: las arañas del género Uloborus tienen sus ojos formando dos líneas curvadas. La disposición ocular del género Hyptiotes es diferente al resto de las arañas: sus ojos posteriores son grandes y protuberantes y están situados en la línea media del prosoma, mientras que los anteriores están considerablemente separados del margen anterior de la cabeza.

Distribución

Esta familia está distribuida en casi todo el mundo. Solo hay dos especies del Norte de Europa: Uloborus walckenaerius y Hyptiotes paradoxus.

Géneros

Véase también

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Uloboridae: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Los ulobóridos (Uloboridae) son una familia de arañas araneomorfas que tienen la particularidad de carecer de glándulas de veneno. Compensan esta deficiencia envolviendo a sus presas con mucha seguridad. Sus ojos son característicos: las arañas del género Uloborus tienen sus ojos formando dos líneas curvadas. La disposición ocular del género Hyptiotes es diferente al resto de las arañas: sus ojos posteriores son grandes y protuberantes y están situados en la línea media del prosoma, mientras que los anteriores están considerablemente separados del margen anterior de la cabeza.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Uloboridae ( Basque )

provided by wikipedia EU

Uloboridae armiarmen familia bat da, pozoitsuak ez direnak. Bere ezaugarri nagusia lerro kurbatuaren itxura duten bere begiak da. Mundu osotik hedatuta, Europan zenbait espezie baino ez dira bizi, tartean Uloborus walckenaerius eta Hyptiotes paradoxus.

Generoak

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Uloboridae: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU

Uloboridae armiarmen familia bat da, pozoitsuak ez direnak. Bere ezaugarri nagusia lerro kurbatuaren itxura duten bere begiak da. Mundu osotik hedatuta, Europan zenbait espezie baino ez dira bizi, tartean Uloborus walckenaerius eta Hyptiotes paradoxus.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Pykäverkkohämähäkit ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Pykäverkkohämähäkit (Uloboridae) on hämähäkkeihin kuuluva heimo. Useimmat lajit ovat trooppisia tai subtrooppisia[2] Luonnonvaraisena Suomessa heimoa edustaa ainoastaan sektorihämähäkki (Hypiotes paradoxus)[3]. Toinen laji, Uloborus plumipes, on tavattu kasvihuoneista Suomesta useita kertoja (esimerkiksi Lappeenrannassa 2007[4] ja Vaasassa sekä Jyväskylässä[5]).

Pykäverkkohämähäkit ovat pieniä, vain 4–8 millimetrin pituisia. Silmiä on kahdeksan ja ne ovat asettuneet tavalla, joka erottaa heimon jäsenet muista hämähäkeistä. Takaruumis on usein kolmiomainen. Takimmaisessa jalkaparissa on kaarevista karvoista muodostuma kampamainen elin, calamistrum, joka eläin käyttää seitin kutomisessa. Heimoon kuuluvien hämähäkkien pinta on kauttaaltaan hienon karvoituksen peitossa. Osa karvoista on höyhenmäisesti haaroittuneita. Pykäverkkohämähäkit ovat sikäli erikoisia, ettei niillä ole lainkaan myrkkyrauhasia.[6][7][8]

Myrkkyrauhasten puuttuessa hämähäkki ei pysty lamauttamaan saalistaan ennen ruokailua vaan ainoastaan sitoo sen tiukasti seittiin. Näillä, kuten muutamilla muillakin hämähäkeillä, on kehruurauhasten yhteydessä erityinen rakenne, kehruulevy (cribellum), kun seitti erittyy kehruurauhasista, jakaa levy sen hajanaiseksi kimpuksi erillisiä säikeitä. Tämä tekee seitistä villamaista. Tällainen seitti toimii tarranauhan tapaan ja saalishyönteinen takertuu siihen tehokkaasti. Hämähäkki edesauttaa takertumista vuoroin löysäten ja vuoroin kiristäen verkkoaan. Pyyntiverkon geometria vaihtelee, mutta eurooppalaiset lajit tekevät joko pyöreän, vaakatasossa sijaitsevan verkon (Uloborus) tai ympyrän sektorin muotoisen verkon (Hypiotes).

Lähteet

  1. Uloboridae The World Spider Catalog. Viitattu 11.2.2011. (englanniksi)
  2. The Spider Family Uloboridae American Museum Novitates, 1964
  3. Koponen, S: Uloboridae Checklist of Spiders in Finland, University of Turku, 2008
  4. Hyönteisfoorumi
  5. Hyönteisfoorumi
  6. Uloboridae Virginia Tech
  7. The Families of Spiders Represented in the British Isles L. Watson and M. J. Dallwitz
  8. Hyptiotes paradoxus Eurospiders

Aiheesta muualla

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Pykäverkkohämähäkit: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Pykäverkkohämähäkit (Uloboridae) on hämähäkkeihin kuuluva heimo. Useimmat lajit ovat trooppisia tai subtrooppisia Luonnonvaraisena Suomessa heimoa edustaa ainoastaan sektorihämähäkki (Hypiotes paradoxus). Toinen laji, Uloborus plumipes, on tavattu kasvihuoneista Suomesta useita kertoja (esimerkiksi Lappeenrannassa 2007 ja Vaasassa sekä Jyväskylässä).

Pykäverkkohämähäkit ovat pieniä, vain 4–8 millimetrin pituisia. Silmiä on kahdeksan ja ne ovat asettuneet tavalla, joka erottaa heimon jäsenet muista hämähäkeistä. Takaruumis on usein kolmiomainen. Takimmaisessa jalkaparissa on kaarevista karvoista muodostuma kampamainen elin, calamistrum, joka eläin käyttää seitin kutomisessa. Heimoon kuuluvien hämähäkkien pinta on kauttaaltaan hienon karvoituksen peitossa. Osa karvoista on höyhenmäisesti haaroittuneita. Pykäverkkohämähäkit ovat sikäli erikoisia, ettei niillä ole lainkaan myrkkyrauhasia.

Myrkkyrauhasten puuttuessa hämähäkki ei pysty lamauttamaan saalistaan ennen ruokailua vaan ainoastaan sitoo sen tiukasti seittiin. Näillä, kuten muutamilla muillakin hämähäkeillä, on kehruurauhasten yhteydessä erityinen rakenne, kehruulevy (cribellum), kun seitti erittyy kehruurauhasista, jakaa levy sen hajanaiseksi kimpuksi erillisiä säikeitä. Tämä tekee seitistä villamaista. Tällainen seitti toimii tarranauhan tapaan ja saalishyönteinen takertuu siihen tehokkaasti. Hämähäkki edesauttaa takertumista vuoroin löysäten ja vuoroin kiristäen verkkoaan. Pyyntiverkon geometria vaihtelee, mutta eurooppalaiset lajit tekevät joko pyöreän, vaakatasossa sijaitsevan verkon (Uloborus) tai ympyrän sektorin muotoisen verkon (Hypiotes).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Uloboridae ( French )

provided by wikipedia FR

Les Uloboridae sont une famille d'araignées aranéomorphes[1].

Distribution

 src=
Distribution

Les espèces de cette famille se rencontrent sur presque toutes les terres émergées sauf dans les zones polaires[1].

Description

Ce sont des araignées cribellates non-venimeuse. Elles sont hautement cryptiques : leurs pattes sont allongées et serrées les unes contre les autres, la couleur se confond avec des feuilles mortes, et elles peuvent s'immobiliser pendant des journées entières.

La toile chez cette famille est dérivée du modèle orbitèle mais se réduit à un triangle à trois rayons. La toile peut être complète (chez Uloborus par exemple) ou segmentées (Hyptiotes), horizontale ou peu inclinée.

Paléontologie

Cette famille est connue depuis le Jurassique[2].

Taxonomie

Cette famille rassemble 286 espèces dans 19 genres actuels[1].

Liste des genres

Selon World Spider Catalog (version 20.0, 24/01/2019)[3] :

Selon The World Spider Catalog (version 19.5, 2019)[2] :

Publication originale

  • Thorell, 1869 : On European spiders. Part I. Review of the European genera of spiders, preceded by some observations on zoological nomenclature. Nova Acta Regiae Societatis Scientiarum upsaliensis. Upsaliae, sér. 3, vol. 7, p. 1-108 (texte intégral).

Notes et références

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Uloboridae: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Les Uloboridae sont une famille d'araignées aranéomorphes.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Uloboridae ( Galician )

provided by wikipedia gl Galician

Uloboridae é unha familia de arañas pertencente á orde Araneae da clase Arachnida.

Caraterísticas

O seu tamaño adoita estar entre os 3 e os 10 mm, aínda que en raras ocasións poden superan os 12 milímetros de longo e teñen o primeiro par de patas anteriores moi alongadas. A diferenza do resto das arañas posúen ningún tipo de glándula velenosa [1] e están provistos de cribelo que produce un tipo de seda formada por fibras ensarilladas formando arañeiras, normalmente en disposición horizontal, moi resistentes e non apegañentas cun deseño característico en forma de zig-zag, coñecido como stabilimentum, cara ao centro.

 src=
Arañeira do macho de Octonoba takanai

Comportamento

Por mor da xeometría particular da súa arañeira, estas arañas ao asumiren unha postura en arco coas súas patas anteriores conseguen un mimetismo case perfecto, semellando unha folla ou unha póla pousada na propia arañeira, o que lles permite lanzar de súpeto sobre a incauta presa numerosos fíos de seda que a envolven toda.

Distribución

As 262 especies coñecidas distribúense por todo o mundo, considerándose unha familia cosmopolita, a excepción das zonas desérticas de Groenlandia, Sáhara e Arabia onde non está presente e o norte do continente europeo, con só dúas especies: Uloborus walckenaerius e Hyptiotes paradoxus

 src=
Femia de Zosis geniculatus

== Taxonomía ==

Con datos de decembro de 2011, componse de 18 xéneros e 262 especies[2]:

 src=
Uloboridae, distribución

Notas

  1. The Spiders of Europe and Greenland
  2. The world spider catalog, Uloboridae URL consultato il 6 gennaio 2012

Véxase tamén

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia gl Galician

Uloboridae: Brief Summary ( Galician )

provided by wikipedia gl Galician

Uloboridae é unha familia de arañas pertencente á orde Araneae da clase Arachnida.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia gl Galician

Uloboridae ( Italian )

provided by wikipedia IT

Uloboridae Thorell, 1869 è una famiglia di ragni appartenente all'infraordine Araneomorphae.

Etimologia

Il nome deriva dal greco οὑλοβὸρος, ulobòros cioè dal morso funesto, in quanto la loro presa è tenace e non dà scampo alla preda, e il suffisso -idae, che designa l'appartenenza a una famiglia.

Caratteristiche

Raramente superano i 12 millimetri di lunghezza e hanno il primo paio di zampe anteriori molto allungato. Una principale caratteristica dei ragni di questa famiglia è di non possedere alcun tipo di ghiandola velenifera. Sono provvisti di cribellum con il quale pettinano la seta al momento di svolgerla, dando così l'aspetto lanuginoso alla tela. La tela, infatti, non è adesiva e appiccicaticcia come quella di molti altri ragni, bensì lanuginosa e piena di fibre molto resistenti che tengono ferma inesorabilmente la preda. Le loro ragnatele sono caratteristiche anche per avere disegni a zig-zag verso il centro, a guisa di decorazioni.

 src=
Uloboridae, distribuzione

Comportamento

Grazie alla geometria particolare della loro tela, questi ragni assumono pose ad arco con le loro zampe anteriori che consentono un mimetismo quasi perfetto: a un occhio poco attento il ragno, così immobile, sembra una foglia o un rametto impigliato nella stessa tela, mentre invece è pronto a scattare sull'incauta preda. Anche quando depone le uova, la femmina forma dei sacchi allungati appesi l'uno all'altro in modo da confondersi e mimetizzarsi anche fra essi col duplice scopo di tener d'occhio le uova e appostarsi in attesa di prede.

Distribuzione

Le specie conosciute sono alquanto distribuite nel mondo, al punto da considerare la famiglia cosmopolita. L'eccezione è il continente europeo, che conta solamente 2 specie, per quanto abbastanza diffuse: Uloborus walckenaerius e Hyptiotes paradoxus[1].

 src=
Octonoba yaeyamensis, ragnatela con gli stabilimenta.

Tassonomia

Attualmente, a novembre 2020, si compone di 19 generi e 287 specie[1]; la suddivisione in sottofamiglie segue quella dell'entomologo Joel Hallan[2]:

Note

  1. ^ a b World Spider Catalogue, versione 21.5, Famiglie di ragni, con numero di generi e specie URL consultato il 1 dicembre 2020, su wsc.nmbe.ch.
  2. ^ Biology Catalog (TXT), su insects.tamu.edu (archiviato dall'url originale il 27 dicembre 2013).

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Uloboridae: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

Uloboridae Thorell, 1869 è una famiglia di ragni appartenente all'infraordine Araneomorphae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Wielwebkaardespinnen ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL
 src=
Verspreiding van de wielwebkaardespinnen.

Wielwebkaardespinnen (Uloboridae) zijn een familie van spinnen. De familie telt 18 geslachten met daarin 262 beschreven soorten.

Geslachten

Wikimedia Commons Zie de categorie Uloboridae van Wikimedia Commons voor mediabestanden over dit onderwerp.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Wielwebkaardespinnen: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL
 src= Verspreiding van de wielwebkaardespinnen.

Wielwebkaardespinnen (Uloboridae) zijn een familie van spinnen. De familie telt 18 geslachten met daarin 262 beschreven soorten.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Uloboridae ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Uloboridae, trekantspinnere er en gruppe (familie) av edderkopper som tilhører undergruppen Entelegynae i gruppen Araneomorphae. De er en av meget få edderkopp-grupper som ikke har giftkjertler.

Utseende

 src=
Uloborus plumipes, hunn

Små til middelsstore (de nordeuropeiske artene 3–6 mm) edderkopper. Forkroppen er ganske bred, de åtte øynene ganske små og vidt spredte. Hos slekten Hyptiotes er øynene spredt utover midt oppe på forkroppen, ikke i den fremre enden. Slekten Uloborus kjennes på at forkroppen har brede ("pyjamas") , mørke lengdestriper. Frambeina er lange og krumme, og strekkes gjerne framover når edderkoppen sitter stille. Dette bidrar, sammen med disse edderkoppenes ofte uvanlige kroppsform, til å gjøre dem lite gjenkjennelige som dyr, og bidrar til effektiv kamuflasje. Hunnene har en stor og høyt hvelvet bakkropp, ofte med påfallende knøler.

Levevis

Disse edderkoppene er blant meget få grupper (ved siden av Liphistiidae og Holarchaeidae) som mangler giftkjertler. Da de ikke kan lamme byttet med gift, pakker de det svært tett inn i silke før de fortærer det. De spinner hjulnett, eller ufullstendige hjulnett, av såkalt cribellat silke. Hos slekten Hyptiotes er nettet en sektor av et hjulnett, formen blir dermed trekantet. Uloborus spinner et hjulnett som ligger flatt og har klebrig, krusete silke festet til spiralene, som danner et bånd tvers over nettet. Hunnen spinner en flat, stjerneformet eggsekk til eggene.

Utbredelse

Familien forekommer i alle verdensdeler.

Systematisk inndeling

 src=
Familiens utbredelse
Treliste

Referanser

  1. ^ Mine edderkopper - Norsk artsliste (besøkt 10. april 2011)

Litteratur

  • Roberts, M.J. (1995) Spiders of Britain & Northern Europe. Harper Collins. ISBN 0-00-219981-5

Eksterne lenker

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Uloboridae: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Uloboridae, trekantspinnere er en gruppe (familie) av edderkopper som tilhører undergruppen Entelegynae i gruppen Araneomorphae. De er en av meget få edderkopp-grupper som ikke har giftkjertler.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Uloboridae ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Uloboridae é uma família de aranhas araneomorfas que têm a particularidade de carecer de glândulas de veneno. Compensam esta deficiência envolvendo rapidamente a suas presas em seda com as pernas dianteiras particularmente longas. Os seus olhos são característicos: as aranhas do género Uloborus têm os olhos posicionados ao longo de duas linhas curvas. A disposição ocular do género Hyptiotes é diferente do resto das aranhas: os seus olhos posteriores são grandes e protuberantes, estando situados na linha média do prossoma, enquanto que os anteriores estão consideravelmente separados da margem anterior da cabeça.

Descrição

Esta família tem uma distribuição quase cosmopolita, mas centrada na Australásia e na América do Sul. Apenas duas espécies têm ocorrêcia natural na Europa: Uloborus walckenaerius e Hyptiotes paradoxus.

Géneros

A família Uloboridae inclui os seguintes géneros:

Notas

Ver também

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Uloboridae: Brief Summary ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Uloboridae é uma família de aranhas araneomorfas que têm a particularidade de carecer de glândulas de veneno. Compensam esta deficiência envolvendo rapidamente a suas presas em seda com as pernas dianteiras particularmente longas. Os seus olhos são característicos: as aranhas do género Uloborus têm os olhos posicionados ao longo de duas linhas curvas. A disposição ocular do género Hyptiotes é diferente do resto das aranhas: os seus olhos posteriores são grandes e protuberantes, estando situados na linha média do prossoma, enquanto que os anteriores estão consideravelmente separados da margem anterior da cabeça.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Uloboridae ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

provided by wikipedia RO

Uloboridae este o familie de păianjeni araneomorfi.

Descriere

Reprezentanții acestei familii rareori depășesc 12 mm lungime. Prima pereche de picioare este foarte lungă în comparație cu celelalte 3 perechi. O trăsătură principală a acestei familii este absența glandelor veninoase[1]. Datorită cribellumului, structuri asemănătoare organelor filiere, mătasea are un aspect pufos[2] . Pânza, de fapt, nu este lipicioasă, însă formațiunile pufoase au capacitatea de a reține prada.

 src=
Pânza cu structuri în formă de zig-zag

Modul de viață

Firele de mătase sunt produse foarte fin, având o grosime de 10 - 15 nm. Firele subțirir sunt împletite în fire mai groase. Aceste fire fine sunt capabile să se agațe de orice neregularitate de corpul victimei. De aceea acești păianjnei nu au nevoie de o mătase adezivă. Unele specii țes în centrul pânzei benzi mai dense de mătase în formă de zig-zag.

Răspândire

Speciile familiei Uloboridae sunt răspândite pe toate continentele, cu excepția zonelor polare. În Europa se întâlnesc două specii: Uloborus walckenaerius și Hyptiotes paradoxus.

Genuri

Referințe

  1. ^ Joachim Haupt, personal communication
  2. ^ Coddington, J.A. & Levi, H.W. (1991). Systematics and Evolution of Spiders (Araneae). Annu. Rev. Ecol. Syst. 22:565-592
  • Opell, B.D. (1984). Lubinella, a new genus of Uloboridae (Arachnida, Araneae). J. Arachnol., 11:441-446 PDF

Legături externe

Wikispecies
Wikispecies conține informații legate de Uloboridae
Commons
Wikimedia Commons conține materiale multimedia legate de Uloboridae


v d m
Arthropoda - Arachnida - Araneae Mesothelae Opisthothelae
Agelenidae · Amaurobiidae · Ammoxenidae · Amphinectidae · Anapidae · Anyphaenidae · Araneidae · Archaeidae · Caponiidae · Chummidae · Cithaeronidae · Clubionidae · Corinnidae · Cryptothelidae · Ctenidae · Cyatholipidae · Cybaeidae · Cycloctenidae · Deinopidae · Desidae · Dictynidae · Eresidae · Gallieniellidae · Gnaphosidae · Hahniidae · Halidae · Hersiliidae · Holarchaeidae · Homalonychidae · Huttoniidae · Lamponidae · Linyphiidae · Liocranidae · Lycosidae · Malkaridae · Mecysmaucheniidae · Micropholcommatidae · Mimetidae · Miturgidae · Mysmenidae · Neolanidae · Nephilidae · Nesticidae · Nicodamidae · Oecobiidae · Oxyopidae · Palpimanidae · Pararchaeidae · Periegopidae · Philodromidae · Phyxelididae · Pimoidae · Pisauridae · Prodidomidae · Psechridae · Salticidae · Selenopidae · Senoculidae · Sparassidae · Stenochilidae · Stiphidiidae · Symphytognathidae · Synaphridae · Synotaxidae · Tengellidae · Tetrablemmidae · Tetragnathidae · Theridiidae · Theridiosomatidae · Thomisidae · Titanoecidae · Trechaleidae · Trochanteriidae · Uloboridae · Zodariidae · Zoridae · Zorocratidae · Zoropsidae


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori și editori
original
visit source
partner site
wikipedia RO

Uloboridae: Brief Summary ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

provided by wikipedia RO
 src= Octonoba yaeyamensis, femelă

Uloboridae este o familie de păianjeni araneomorfi.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori și editori
original
visit source
partner site
wikipedia RO

Pakrižiakovité ( Slovak )

provided by wikipedia SK

Pakrižiakovité (lat. Uloboridae) je čeľaď dvojpľúcnych pavúkov. Sú to menšie podlhovasté pavúky s kryptickým sfarbením (šupinková kresba a nenápadné hrbolky na brušku, často aj oči sú na hrbolkovitých vyvýšeninách).

Rozšírenie

Na teplých stráňach žije dosť vzácne Uloborus walckenaerius. Má nápadnú pavučinu s kľukatým stabilimentom naprieč siete.

Systematika

Pozri aj: Zoznam druhov z čeľade pakrižiakovité

V súčasnosti je popísaných 264 druhov v 18 rodoch

Iné projekty

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Pakrižiakovité: Brief Summary ( Slovak )

provided by wikipedia SK

Pakrižiakovité (lat. Uloboridae) je čeľaď dvojpľúcnych pavúkov. Sú to menšie podlhovasté pavúky s kryptickým sfarbením (šupinková kresba a nenápadné hrbolky na brušku, často aj oči sú na hrbolkovitých vyvýšeninách).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Krusnätsspindlar ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Krusnätsspindlar (Uloboridae) är en familj av spindlar som innehåller omkring 262 kända arter världen över, uppdelade på 18 olika släkten.

Kännetecken

Krusnätsspindlar är ofta mycket väl kamouflerade, både genom sin färgteckning och sin kroppsform och den utseendemässiga variationen inom familjen är stor. De saknar helt gift och de flesta arter inom familjen är ganska små spindlar, sällan med en längd på över 12 millimeter. Frambenen är ofta mycket långa och böjda och när de är stilla sträcker de ofta framben framför sig och kan då likna små kvistar eller löv. Vissa arter kännetecknas av att de har en betydlig större bakkropp än framkropp.

Utbredning

De flesta arter i denna familj förekommer i tropiska områden. Ett mindre antal arter är anpassande till ett mer temperat klimat. I de nordligaste delarna av utbredningsområdet förekommer bara ett fåtal arter.

Levnadssätt

Krusnätsspindlar spinner fångstnät, men producerar inte de klibbiga droppar som de flesta andra spindlar förser sina fångstnät med för att byten bättre skall fastna i dem. I stället har trådarna i nätet en särskild krusig struktur som bidrar till att bättre snärja bytet. Formen på näten är vanligen ofullständiga hjul eller trianglar.

Referenser

  • Sandhall, Åke & Almquist, Sven. Spindlar och deras släktingar: naturguide i färg om spindeldjurens utseende, utveckling, levnadssätt och beteende, Interpublishing AB, 1980. ISBN 91-534-0580-3

Externa länkar

Araneus quadratus MHNT.jpg Denna Spindeldjurs-relaterade artikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Krusnätsspindlar: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Krusnätsspindlar (Uloboridae) är en familj av spindlar som innehåller omkring 262 kända arter världen över, uppdelade på 18 olika släkten.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Uloboridae ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Uloboridae là một họ loài nhện không có nọc độc. Chúng giết con mồi bằng cách cách nghiền nát bằng 140 mét tơ. Tất cả các loài trong họ này tạo ra tơ gọi là cribellate.[1]

Phân bố

Họ này phân bố hầu như khắp thế giới. Chỉ có hai loài được biết đến ở bắc châu Âu: Uloborus walckenaeriusHyptiotes paradoxus.

Các chi

Tham khảo

  1. ^ Jonathan A. Coddington & Herbert W. Levi (1991). “Systematics and evolution of spiders (Araneae)” (PDF). Annual Review of Ecology and Systematics 22: 565–592. JSTOR 2097274.

Liên kết ngoài

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Uloboridae: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Uloboridae là một họ loài nhện không có nọc độc. Chúng giết con mồi bằng cách cách nghiền nát bằng 140 mét tơ. Tất cả các loài trong họ này tạo ra tơ gọi là cribellate.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Пауки-улобориды ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Первичноротые
Без ранга: Линяющие
Без ранга: Panarthropoda
Подтип: Хелицеровые
Отряд: Пауки
Подотряд: Opisthothelae
Клада: Neocribellatae
Надсемейство: Uloboroidea
Семейство: Пауки-улобориды
Международное научное название

Uloboridae Thorell, 1869

Ареал

изображение

Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 847767NCBI 93708EOL 9037FW 57475

Пауки-улобориды[1] (лат. Uloboridae) — семейство аранеоморфных пауков из надсемейства Dictynoidea.

Этимология

Название происходит от др.-греч. οὑλοβὸρος — «смертельный укус»

Описание

Длина тела не превышает 12 мм. Головогрудь плоская. Глаза расположены в два широко расставленных ряда. Передняя пара ног обычно намного длиннее остальных. Имеется одна пара легких и одна пара легочных трахей[2]. Представители этого семейства вторично лишены ядовитых желёз.

Экология

Ловчие сети плетут двух видов. У Uloborus сети круговые (паук постоянно держится в центре сети), у Hyptiotes — треугольные (паук находится вне паутины)[2].

Пауки-улобориды производят очень тонкую паутину (10—15 нм), которую рыхло сплетают в более толстые волокна. Обычно пауки используют в процессе плетения сети клейкие вещества, которые также вырабатываются железами, но на паутине представителей семейства улоборидов их нет. Отдельные волокна паутины поступают из тысяч отдельных желез в теле паука, после чего он сплетает их в общую нить. По окончании процесса паук «расчесывает» каждую нить своими конечностями, что придает паутине заряд статического электричества, которое и притягивает жертв в ловушку[3].

Размножение

Спаривание происходит летом на ловчей сети самки или вблизи нее, и сопровождается танцами самца. Кокон удлиненный, охраняется самкой только в первые дни. Число яиц в коконе: 70-100 — у Uloborus и 10-20 — у Hyptiotes[2].

Классификация

По данным Всемирного каталога пауков[en] на август 2017 года семейство включает 283 видов, объединяемых в 19 родов[4]:

Примечания

  1. Сейфулина Р. Р., Карцев В. М. Пауки средней полосы России: Атлас-определитель. — М.: Фитон+, 2011. — С. 184. — 1000 экз.ISBN 978-5-93457-348-6.
  2. 1 2 3 Тыщенко В.П. Определитель пауков европейской части СССР. — Л.: Наука, 1971. — 281 с.
  3. Jonathan A. Coddington & Herbert W. Levi (1991). “Systematics and evolution of spiders (Araneae)” (PDF). Annual Review of Ecology and Systematics. 22: 565—592. DOI:10.1146/annurev.ecolsys.22.1.565. JSTOR 2097274. Архивировано из оригинала (PDF) 2012-04-02. Используется устаревший параметр |deadlink= (справка)
  4. Platnick, Norman I. (2017): The world spider catalog: Uloboridae, version 18.5. American Museum of Natural History. DOI:10.5531/db.iz.0001
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Пауки-улобориды: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию

Пауки-улобориды (лат. Uloboridae) — семейство аранеоморфных пауков из надсемейства Dictynoidea.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

ウズグモ科 ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語
ウズグモ科 Octonoba.yaeyamensis.female.-.takinawa.jpg
ヤエヤマウズグモの雌成体
分類 : 動物界 Animalia : 節足動物門 Arthropoda : クモ綱 Arachnida : クモ目 Araneae : ウズグモ科 Uloboridae
 src=
ヤエヤマウズグモの網
渦状の隠れ帯

ウズグモ科 Uloboridae は、クモ目に含まれる分類群の一つ。篩板を持ち、円網を張る群である。クモ目中で唯一、毒腺を持たない。

特徴[編集]

小柄なものが多く、一部に10mmを越えるものはあるが、多くはより小さい[1]。頭胸部は卵形や長方形などで、眼は8個二列が標準ながら、6眼や4眼のものが含まれる。下顎は左右が平行で、下唇は可動。腹部は卵形から円筒形。糸疣では前疣と後疣がそれぞれ3節からなる。それらの前には篩板があり、これは左右に二分されない。歩脚では第一脚が最も長い。第四脚には毛櫛がある。

外見では分からないが、この群は毒腺を持たない。これはクモ目中で、この科だけの特徴である。

生態等[編集]

この科のクモは網を張って獲物を捕らえる造網性である。多くは薄暗いところに円網を張る。網の形はコガネグモ科に見られるものと大差ない。ただし、コガネグモ科の円網では渦巻き状に張る横糸に粘液球が数珠のようについているのに対して、この科のものでは糸は粘液を持っていない。その代わりに、横糸は篩板から作られる梳糸で作られる。これはごく微細な糸が絡まった構造をしている。また、円網に直線やジグザグ、あるいは渦巻き状などの隠れ帯を付けるものがある。科名はこの渦巻き状の隠れ帯による。

また、オウギグモは三角網を張るが、これは円網の一部が残った形である。マネキグモはバラバラに張られた糸に梳糸が張られただけの条網を作る。

また、一部の種では互いに網を接して多数集まって網を張るのが観察される。また、毒腺を持たない為、これらのクモは獲物に噛み付くだけで倒すことは出来ない。獲物は梳糸で巻き取ることで確保する[2]


  •  src=

    Uloborus.plumipes(ウズグモ属)の円網

  •  src=

    オウギグモの三角網

  •  src=

    ミドリマネキグモの条網

系統と分類[編集]

篩板を持つ群が持たない群と別系統と考えられていた時代には、コガネグモ科とは独自に円網を発達させた群と考えられた。現在ではむしろコガネグモ上科に近縁なものと考えられている。

世界で18属270種ほどが知られ、その多くは熱帯域を中心に分布する。日本では円網を張るものはかつては全てウズグモ属に含めたが、現在は細分されている。南西諸島ではウズグモ類に島ごとの種分化も見られる。

以下に小野編著(2009)から日本産の属種をあげる。世界の属種についてはウズグモ科の属種一覧を参照されたい。

  •  src=

    ヤエヤマウズグモ・雄成体

  •  src=

    マツガエウズグモ・雌成体

  •  src=

    オウギグモ・雌成体

出典[編集]

  1. ^ 以下、主として小野編著(2009),p.142
  2. ^ 青木監訳(2011)p.50

参考文献[編集]

  • 小野展嗣編著、『日本産クモ類』、(2009)、東海大学出版会
  • 青木淳一監訳、『クモ・ダニ・サソリのなかま 知られざる動物の世界7』、(2011)、朝倉書店
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

ウズグモ科: Brief Summary ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語
 src= ヤエヤマウズグモの網
渦状の隠れ帯

ウズグモ科 Uloboridae は、クモ目に含まれる分類群の一つ。篩板を持ち、円網を張る群である。クモ目中で唯一、毒腺を持たない。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語