Kärrkanin eller vattenkanin (Sylvilagus aquaticus) hör till släktet bomullssvanskaniner och förekommer i sumpområden och nära vattendrag och vattensamlingar i södra USA. Det finns två underarter, S. a. aquaticus och S. a. littoralis (Hall, 1981).[1]
Kärrkaninen är en av de större arterna i sitt släkte, en fullvuxen individ väger mellan 1,5 till 2,7 kilogram. Den har som de flesta andra bomullssvanskaniner en svans med vit undersida och ganska korta öron. Pälsen på kroppen är rödbrun till rostbrun, mörkare på ovansidan än på undersidan.
Kärrkaninen förekommer från östra Texas, Oklahoma och Kansas till South Carolina och från sydligaste Missouri, Illinois och Kentucky till Louisiana och nordvästra Florida. Den listas inte som hotad, men populationstrenden är minskande.[1]
Kärrkaninen lever på olika gräs och örter. Om den hotas kan den fly genom att simma över en å eller en damm, då den har en god simförmåga. Som hos andra kaniner fodrar honan boet med päls. En till sex ungar föds per kull.
Wikimedia Commons har media som rör kärrkanin.
Kärrkanin eller vattenkanin (Sylvilagus aquaticus) hör till släktet bomullssvanskaniner och förekommer i sumpområden och nära vattendrag och vattensamlingar i södra USA. Det finns två underarter, S. a. aquaticus och S. a. littoralis (Hall, 1981).
