Microtus gregalis[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1779. Microtus gregalis ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Denna gnagare förekommer med flera från varandra skilda populationer i centrala och norra Asien. Den når i väst Rysslands europeiska delar och Kazakstan, i syd norra Kina och i norr Norra ishavets kustlinje. Arten lever i låglandet och i bergstrakter upp till 4000 meter över havet. Microtus gregalis lever i öppna landskap som i tundran, på ängar, på jordbruksmark och stäpper. Den hittas även i skogsgläntor.[1]
När beståndet ökar bildar individerna kolonier. De äter olika växter som förekommer i utbredningsområdet. Beroende på utbredning kan honor ha 4 eller 5 kullar per år. Ofta börjar parningstiden när snön ligger kvar. Per kull föds upp till 12 ungar. Asiatiska bönder betraktar denna åkersork som skadedjur.[1]
Microtus gregalis är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1779. Microtus gregalis ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Denna gnagare förekommer med flera från varandra skilda populationer i centrala och norra Asien. Den når i väst Rysslands europeiska delar och Kazakstan, i syd norra Kina och i norr Norra ishavets kustlinje. Arten lever i låglandet och i bergstrakter upp till 4000 meter över havet. Microtus gregalis lever i öppna landskap som i tundran, på ängar, på jordbruksmark och stäpper. Den hittas även i skogsgläntor.
När beståndet ökar bildar individerna kolonier. De äter olika växter som förekommer i utbredningsområdet. Beroende på utbredning kan honor ha 4 eller 5 kullar per år. Ofta börjar parningstiden när snön ligger kvar. Per kull föds upp till 12 ungar. Asiatiska bönder betraktar denna åkersork som skadedjur.