Eriophorum scheuchzeri és una espècie de planta amb flor dins la família ciperàcia coneguda també com a herba cotonera àrtica pel seu aspecte com de floc de cotó. La seva distribució és circumpolar i circumboreal dins l'Hemisferi Nord. Es troba a Alaska, al llarg del Canadà, Groenlàndia, Islàndia, i a través d'Euràsia.[1] Hi ha una distribució disjunta a les Muntanyes Rocalloses els Alps, i a Mont Daisetsu al Japó, i en algunes altres muntanyes d'Àsia.[2]
Als Pirineus catalans es troba només a l'Alta Cerdanya i el Conflent, i allà floreix entre maig i juny.[3]
És una planta herbàcia perenne que produeix colònies a través dels seu rizoma. La tija és fina i pot arribar a 70 cm d'alt però sovint és molt més curta. Les fulles són enrotllades i fan fins a 12 cm de llargada. La inflorescència és un capítol floral solitari cotonós de color blanc brillant de 3 cm de llargada.[2][4]
Aquesta planta es troba des del nivell del mar (en la part nord de la seva localització) als 4000 metres d'altitud en la seva distribució sud. 's una planta heliòfita i restringida a hàbitats humits.[2] Creix en aiguamolls i prats humits, a la vora de basses i llacs.[1] Sovint s'associa am la molsa i altres ciperàcies com Carex aquatilis.[2]
És comestible i té un gust dolç[1]
La consumeix els bou mesquer.[1] Les seves llavors alimenten alguns ocells.[2]
Eriophorum scheuchzeri és una espècie de planta amb flor dins la família ciperàcia coneguda també com a herba cotonera àrtica pel seu aspecte com de floc de cotó. La seva distribució és circumpolar i circumboreal dins l'Hemisferi Nord. Es troba a Alaska, al llarg del Canadà, Groenlàndia, Islàndia, i a través d'Euràsia. Hi ha una distribució disjunta a les Muntanyes Rocalloses els Alps, i a Mont Daisetsu al Japó, i en algunes altres muntanyes d'Àsia.
Als Pirineus catalans es troba només a l'Alta Cerdanya i el Conflent, i allà floreix entre maig i juny.
És una planta herbàcia perenne que produeix colònies a través dels seu rizoma. La tija és fina i pot arribar a 70 cm d'alt però sovint és molt més curta. Les fulles són enrotllades i fan fins a 12 cm de llargada. La inflorescència és un capítol floral solitari cotonós de color blanc brillant de 3 cm de llargada.
Aquesta planta es troba des del nivell del mar (en la part nord de la seva localització) als 4000 metres d'altitud en la seva distribució sud. 's una planta heliòfita i restringida a hàbitats humits. Creix en aiguamolls i prats humits, a la vora de basses i llacs. Sovint s'associa am la molsa i altres ciperàcies com Carex aquatilis.
És comestible i té un gust dolç
La consumeix els bou mesquer. Les seves llavors alimenten alguns ocells.
Das Scheuchzers Wollgras (Eriophorum scheuchzeri), auch Alpen-Wollgras genannt, ist eine Pflanzenart, aus der Gattung Wollgräser (Eriophorum) innerhalb der Familie der Sauergrasgewächse (Cyperaceae). Es trägt mit seinen weit bis in das Wasser vordringenden langen Ausläufern wesentlich zur Verlandung alpiner Gewässer bei. Das Artepitheton scheuchzeri ehrt den Naturforscher Johann Jakob Scheuchzer.
Scheuchzers Wollgras wächst als ausdauernde krautige Pflanze und erreicht Wuchshöhen von 10 bis 40 Zentimetern. Es bildet sehr lange rotbraune Ausläufer. Die Stängel sind rund und gut 1 Millimeter dick.[1] Die einfachen Blattspreiten sind kurz mit glattem Rand. Die Blütenähren sind kugelig.[1] Die Tragblätter haben einen schmalen, scharf abgesetzten Hautrand.[1]
Die Blütezeit reicht von Juni bis September.
Die Chromosomenzahl der Art ist 2n = 58.[2]
Bei Scheuchzers Wollgras handelt es sich um einen Hemikryptophyten.
Das Verbreitungsgebiet von Scheuchzers Wollgras reicht von Europa bis zum westlichen Himalaja und zur Mongolei und umfasst das subarktische und subalpine Nordamerika.[3] Selten findet man Scheuchzers Wollgras meist in kleineren, gelegentlich auch in größeren Beständen vor allem in den Zentralketten der Alpen mit kristallinem Gestein. In größeren Gebieten Mitteleuropas fehlt es ganz.[4][5]
Scheuchzers Wollgras kommt in Höhenlagen von 1500 bis 2000 Metern in den subalpinen bis alpinen Höhenstufen vor. In den Allgäuer Alpen steigt es im Tiroler Teil nahe der Hermann-von-Barth-Hütte bis zu 2100 m Meereshöhe auf.[6]
Es wächst auf nassen, mehr oder weniger nährstoffarmen Torfen. Scheuchzers Wollgras gedeiht in Flachmooren, vermoorten schlammigen Tümpeln, Gräben und Seen und Verlandungszonen stehender Gewässer. Es gedeiht am besten auf nicht allzu basenartigen, torfigen oder rohhumushaltigen, nassen Böden. Wo es an Hochalpenseen mit flachen Ufern größere Bestände bildet, trägt es wesentlich zu deren Verlandung bei.[4][5] Es ist eine Charakterart des Eriophoretum scheuchzeri aus dem Verband Caricion fuscae.[2]
Die ökologischen Zeigerwerte nach Landolt & al. 2010 sind in der Schweiz: Feuchtezahl F = 5w+ (überschwemmt aber stark wechselnd), Lichtzahl L = 5 (sehr hell), Reaktionszahl R = 2 (sauer), Temperaturzahl T = 1+ (unter-alpin, supra-subalpin und ober-subalpin), Nährstoffzahl N = 2 (nährstoffarm), Kontinentalitätszahl K = 3 (subozeanisch bis subkontinental).[1]
Das Scheuchzers Wollgras (Eriophorum scheuchzeri), auch Alpen-Wollgras genannt, ist eine Pflanzenart, aus der Gattung Wollgräser (Eriophorum) innerhalb der Familie der Sauergrasgewächse (Cyperaceae). Es trägt mit seinen weit bis in das Wasser vordringenden langen Ausläufern wesentlich zur Verlandung alpiner Gewässer bei. Das Artepitheton scheuchzeri ehrt den Naturforscher Johann Jakob Scheuchzer.
Eriophorum scheuchzeri is a species of flowering plant in the sedge family known by the common names Scheuchzer's cottongrass and white cottongrass. It has an arctic circumpolar and circumboreal distribution in the Northern Hemisphere. It can be found in Alaska, across Canada, in the Arctic islands, Greenland, Iceland, and across Eurasia.[1] Disjunct occurrences exist in the Rocky Mountains, in the high mountains of southern Europe (the Pyrenees, Alps, and the Caucasus)[2] and on Mount Daisetsu in Japan and some other Asian mountains.[3]
This species is a perennial herb producing colonies via its rhizomes. The thin stems may reach 70 cm (28 in) tall, but they are often much shorter. The rolled leaf blades are up to 12 cm (4.7 in) long. Leaves at the top of the stem have no blades, just black-tipped sheaths. The inflorescence is a solitary flower head with wispy, cottony, bright white, red-tinged, or silvery bristles up to 3 cm (1.2 in) long.[3][4]
This plant can be found at sea level in northern parts of its range and at over 4,000 m (13,000 ft) in elevation farther south.[3] It is a helophyte. It is restricted to wet habitat types,[3] and grows in marshes and wet meadows, by ponds and lakes, and on riverbanks, in moist and wet gravel and sand substrates.[1] It often lines the edges of standing water bodies commonly associated with mosses and other sedges, such as Carex aquatilis.[3]
Native and indigenous peoples have long been familiar with the plant and its uses. The Inuit have at least three names for Scheuchzer's cottongrass: pualunnguat, meaning "imitation mittens"; kumaksiutinnguat, meaning "an imitation object to remove lice"; and in North Baffin, kanguujat, meaning "what looks like snow geese". It has been used as lamp wicks, boot insoles, and swabs.[1] The cottony flowers have been used as dressings to absorb wound drainage.[5] The plant is also edible and sweet-tasting.[1]
This plant is consumed by muskoxen.[1] Waterfowl feed on the seeds.[3]
Wikimedia Commons has media related to Eriophorum scheuchzeri. Eriophorum scheuchzeri is a species of flowering plant in the sedge family known by the common names Scheuchzer's cottongrass and white cottongrass. It has an arctic circumpolar and circumboreal distribution in the Northern Hemisphere. It can be found in Alaska, across Canada, in the Arctic islands, Greenland, Iceland, and across Eurasia. Disjunct occurrences exist in the Rocky Mountains, in the high mountains of southern Europe (the Pyrenees, Alps, and the Caucasus) and on Mount Daisetsu in Japan and some other Asian mountains.
Töppövilla (Eriophorum scheuchzeri) on suovilloihin kuuluva monivuotinen sarakasvilaji.
Töppövillalla on melko pitkä vaakajuurakko. Varsi kasvaa 20–50 senttimetriä pitkäksi ja yhdestä puoleentoista millimetriä paksuksi. Lehdet ovat vartta paljon lyhyempiä, liereitä tai kouruisia. Kukintona on yksittäinen tähkä, joka on leveän pallomainen. Kukinnan jälkeen kukan kehäsukaset pitenevät valkoisiksi karvoiksi, jotka töppövillalla kasvavat 2,5 cm pitkiksi.[1]
Töppövillaa esiintyy laajasti Maan pohjoisella puoliskolla. Euroopasta Aasiaan Siperian yli Pakistaniin, läntiselle Himalajalle ja Mongoliaan asti sekä Pohjois-Amerikan pohjoisosissa. Euroopassa töppövillan levinneisyysaluetta ovat Fennoskandia eteläosaa lukuun ottamatta, Venäjän pohjoisosa, Islanti, Huippuvuoret ja osa Keski-Eurooppaa: korkeat vuoristoiset alueet Pyrenneiden, Alppien ja Karpaattien tietämillä. Töppövillaa esiintyy Euroopassa Ruotsin, Norjan, Suomen, Islannin ja Venäjän lisäksi seuraavissa maissa: Ranska, Espanja, Italia, Saksa, Sveitsi, Itävalta, Tšekki, Romania ja Ukraina.[2][3]
Suomessa töppövillan levinneisyysalue yltää Pohjois-Lapista Pohjois-Pohjanmaalle ja Kainuuseen. Keski-Lapista pohjoiseen se on yleinen. Töppövilla kasvaa purojen ja jokien varsilla, lähteillä, soilla liikkuvan veden äärellä, lisäksi tienojissa ja kaivannoissa.[1][4]
Töppövilla (Eriophorum scheuchzeri) on suovilloihin kuuluva monivuotinen sarakasvilaji.
Eriophorum scheuchzeri
La Linaigrette de Scheuchzer (Eriophorum scheuchzeri) est une plante herbacée vivace de la famille des Cyperaceae.
Elle pousse dans les tourbières des régions montagneuses d'Europe et d'Amérique du Nord.
En France, elle est protégée en région Midi-Pyrénées (Article 1).
Eriophorum scheuchzeri
La Linaigrette de Scheuchzer (Eriophorum scheuchzeri) est une plante herbacée vivace de la famille des Cyperaceae.
Elle pousse dans les tourbières des régions montagneuses d'Europe et d'Amérique du Nord.
Hórska wołmica (łaćonsce Eriophorum scheuchzeri, Cyperaceae) je rostlina ze swójby cachorowych rostlinow.
Hórska wołmica (łaćonsce Eriophorum scheuchzeri, Cyperaceae) je rostlina ze swójby cachorowych rostlinow.
Hrafnafífa (eða einhneppa) (fræðiheiti: Eriophorum scheuchzeri) er plöntutegund af hálfgrasaætt. Hún er með breiðum, hvítum hárskúfum á stöngulendum og vex í votlendi.
Scheuchers wollegras (Eriophorum scheuchzeri) is een in de Alpen en Noord-Europa voorkomend wollegras, dat zich thuis voelt op vochtige bodem. Wollegras draagt in de tijd van ontwikkeling van de vrucht een witte pluk, die doet denken aan de zijdeachtige toef van katoen.
Mediabestanden die bij dit onderwerp horen, zijn te vinden op de pagina Eriophorum scheuchzeri op Wikimedia Commons. Snøull er ei plante i storrfamilien. Arten har ei sirkumpolar utbreiing. Planta vert kring 20 cm høg og har stive runde strå. Blada er trådsmale og litt renneforma. Akset er rundt. Aksskjela smalnar oppover frå grunnen, dei er gråsvarte med brun topp og ikkje gjennomskinlege. Planta har kvit ull. Mjølknappen er knapt 1 mm. Snøull blomstrar kring juni månad på myrmark og våt sand, helst i snøleger. Han veks mest til fjells, men òg ned i låglandet i Noreg. Snøull veks frå Setesdalen til Finnmark i Noreg, og er funnen opp til 1800 m i Jotunheimen.
Snøull er ei plante i storrfamilien. Arten har ei sirkumpolar utbreiing. Planta vert kring 20 cm høg og har stive runde strå. Blada er trådsmale og litt renneforma. Akset er rundt. Aksskjela smalnar oppover frå grunnen, dei er gråsvarte med brun topp og ikkje gjennomskinlege. Planta har kvit ull. Mjølknappen er knapt 1 mm. Snøull blomstrar kring juni månad på myrmark og våt sand, helst i snøleger. Han veks mest til fjells, men òg ned i låglandet i Noreg. Snøull veks frå Setesdalen til Finnmark i Noreg, og er funnen opp til 1800 m i Jotunheimen.
Multimedia w Wikimedia Commons Wełnianka Scheuchzera (Eriophorum scheuchzeri) – gatunek rośliny górskiej z rodziny ciborowatych o rozprzestrzenieniu subborealnym i subarktycznym. Występuje na arktycznych i umiarkowanie chłodnych terenach górskich w Europie, Azji i Ameryce Północnej[2]. Spotykana na Alasce, w północnej Kanadzie wraz z jej arktycznymi wyspami, na Grenlandii i na Islandii. Rośnie w niektórych pasmach górskich północnej Azji oraz w masywie Daisetsuzan na japońskiej wyspie Hokkaido. W Europie częsta w Alpach, rzadsza w Apeninach[3]. W Polsce nie stwierdzony[4].
Porasta wilgotne gleby, łąki bagienne i torfowiskowe, na wysokościach 1500–2800 m n.p.m.[3]
Wełnianka Scheuchzera (Eriophorum scheuchzeri) – gatunek rośliny górskiej z rodziny ciborowatych o rozprzestrzenieniu subborealnym i subarktycznym. Występuje na arktycznych i umiarkowanie chłodnych terenach górskich w Europie, Azji i Ameryce Północnej. Spotykana na Alasce, w północnej Kanadzie wraz z jej arktycznymi wyspami, na Grenlandii i na Islandii. Rośnie w niektórych pasmach górskich północnej Azji oraz w masywie Daisetsuzan na japońskiej wyspie Hokkaido. W Europie częsta w Alpach, rzadsza w Apeninach. W Polsce nie stwierdzony.
Polarull (Eriophorum scheuchzeri) är en flerårig växt inom ullsläktet (Eriophorum) och halvgräsfamiljen.
Arten växer med utlöpare och har en enda tät blomsamling i toppen av stjälken. Bladen är korta och rännformiga.[1] Efter blomningen får polarull precis som andra arter i ullsläktet karaktäristiska långa, vita borst vilket ger växten det karaktäristiska "bomullstuss"-utseendet.
Den närmaste släktingen är rostull som precis som polarull inte är tuvad utan växer med utlöpare. Rostull har dock tydligt rostfärgade borst efter blomningen vilket gör den omisskännlig. De båda arterna är närstående och hybridiserar. En intermediär form, räknad som underart till rostull, benämns E. russeolum ssp. rufescens, lappull. Denna liknar mycket polarull men har svagt rostfärgade borst och något längre ståndarknappar.[1]
En annan något liknande art är tuvull (E.vaginatum) men denna har som namner antyder ett tuvat växtsätt. Ängsull (E.angustifolium) har till skillnad från både polarull och tuvull flera blomställningar i toppen av stjälken.
Polarull växer på våt torvmark i norra delarna av Norden. Det kan vara myrar, kärr, källdrag, diken eller stränder. Den är indifferent till kalk. Genom sina utlöpare bildar den ofta stora bestånd.
Polarull är vanlig i norra delarna av Norden med tyngdpunkt i fjällkedjan. Den finns även på Island och Svalbard. Världsutbredningen är nordligt cirkumpolär.[2]
Typiskt växtplats för Polarull
Polarull på Pielavalta, Sarek
Wikimedia Commons har media som rör Polarull.
Polarull (Eriophorum scheuchzeri) är en flerårig växt inom ullsläktet (Eriophorum) och halvgräsfamiljen.
Arten växer med utlöpare och har en enda tät blomsamling i toppen av stjälken. Bladen är korta och rännformiga. Efter blomningen får polarull precis som andra arter i ullsläktet karaktäristiska långa, vita borst vilket ger växten det karaktäristiska "bomullstuss"-utseendet.
Рослини колоніальні від довгого повзучого кореневища. Стебла поодинокі або по кілька разом, 5–35(-70) см, як правило, не більше 1 мм діаметром. Базальні (при основі) піхви стійкі, коричневі або червонуваті. Листя 3–12 см. Колоски поодинокі, прямостоячі, від широко оберненояйцевидих до майже кулястих, 8–12(-40) мм; луски від сірого до червонувато-зеленого кольору, яйцевидні, 4–10 мм. Квіти: щетинок оцвітини 10 або більше, яскраво-білі, іноді з червоним відтінком, 15–30 мм, гладкі; пильовики 0.5–1.5 мм. Сім'янки вузько довгасті, 0.4–2.5 мм, верх із шиловидним носиком.
Європа: Росія, Австрія, Німеччина, Словаччина, Швейцарія, Фінляндія, Ісландія, Норвегія, Швеція, Італія, Македонія, Румунія, Словенія, Франція, Іспанія; Азія: Казахстан, Росія; Північна Америка: Гренландія, США, Канада. Населяє тундру, мокрий торф, болотисті ґрунти, торфові ґрунти, набережні, озерні та ставкові береги.
Рідкісний вид, росте на мохових високогірних болотах Карпат[2]. Вид входить до регіонального червоного списку Івано-Франківської області[3].
.jpg)
Це незавершена стаття про Осокові.Eriophorum scheuchzeri là loài thực vật có hoa trong họ Cói. Loài này được Hoppe mô tả khoa học đầu tiên năm 1800.[1]
Bài viết liên quan đến phân họ cói Cyperoideae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Eriophorum scheuchzeri là loài thực vật có hoa trong họ Cói. Loài này được Hoppe mô tả khoa học đầu tiên năm 1800.
Eriophorum scheuchzeri Hoppe (1801)
Пушица Шейхцера (лат. Eriophorum scheuchzeri) — многолетнее травянистое растение, вид рода Пушица (Eriophorum) семейства Осоковые (Cyperaceae). Вид назван в честь швейцарского естествоиспытателя Иоганна Якова Шейхцера (1672—1733).
Многолетнее травянистое растение с ползучим корневищем. Листья узколинейные. Стебли одиночные, толстые, прямые, цилиндрические, 8—30 см высотой.
Колосок обратнояйцевидный. Пуховка густая, шаровидная. Кроющие чешуи серые. Щетинки белые или желтоватые. Пыльники узкоэллиптические, 0,5—1,5 мм длиной.
Плоды — продолговатые коричневые орешки длиной около 2 мм и шириной 0,5 мм.
В 1989 году в Гренландии в серии «Растения острова» была выпущена почтовая марка с изображением пушицы Шейхцера[2].
Пушица Шейхцера (лат. Eriophorum scheuchzeri) — многолетнее травянистое растение, вид рода Пушица (Eriophorum) семейства Осоковые (Cyperaceae). Вид назван в честь швейцарского естествоиспытателя Иоганна Якова Шейхцера (1672—1733).
