Styltsnäppa (Calidris himantopus) är en liten vadare som placeras i familjen snäppor.[2]
Styltsnäppan påminner om spovsnäppan med sin mörka näbb med nedåtböjd spets, långa hals, ljusa ögonbrynsstreck och vita undergump. Den tydligaste skillnaden är styltsnäppans mycket långa ljust grönaktiga ben. I flykten uppvisar den inte heller något tydligt vingband.
Adult i häckningsdräkt är distinkt med kraftigt svartvit streckad undersida och med rödaktigt hjässidesband och örontäckare som kontrasterar mot det ljusa ögonbrynsstrecket. Ovansidan är brun där fjädrarna har mörka centra och tunn vit bräm. I vinterdräkt är den övervägande grå på ovansidan och vit undertill.
Juvenilen påminner om adulten med sin tydliga huvudteckning och brunaktig ovansida, med saknar streckningen på undersidan.
Adult i häckningsdräkt
Styltsnäppan påminner om de mindre Calidris-vadarna men genom Dna-sekvensering har man inte kunnat avgöra huruvida arten borde placeras i släktet Calidris eller i det egna släktet Micropalama.[3] Dess närmsta släkting förefaller vara spovsnäppa.[4]
Styltsnäppan är en långflyttare som häckar i Nordamerika i fyra huvudsakliga utbredningsområden. De två största är i norra Alaska och norra Kanada. Utöver detta häckar den i ett område väster om Hudson Bay i Nunavut och Manitoba och slutligen i Polar Bear Provincial Park i norra Ontario vid västra stranden där James Bay möter Hudson Bay.[5] Styltsnäppan övervintrar från södra Texas och Florida i södra USA, via till centrala Sydamerika så långt söderut som Buenos Aires.[5] Den uppträder som sällsynt gäst i Västeuropa, Japan och norra Australien.[6] I Sverige har styltsnäppa endast observerats fyra gånger, den första på Öland 1963 och senast i Norduppland 2012.[7]
Styltlöparen häckar på öppen arktisk tundra. Den placerar sitt bo direkt på marken och lägger i genomsnitt fyra ägg. Inför häckningen ägnar sig hanen åt spelflykt. Utanför häckningssäsongen uppträder arten oftare vid sötvatten än ute vid kusten. De födosöker i våt lera, och lever främst av insekter och ryggradslösa djur som de lokaliserar med synen.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]