Skäggmes (Panurus biarmicus) är en mesliknande fågel som numera placeras i den egna familjen Panuridae.[3]
Skäggmesens taxonomiska hemvist är omtvistad men förs idag till det egna släktet Panurus. Tidigt placerades den i familjen mesar (Paridae) men fördes senare till gruppen papegojnäbbar som både behandlats som en familj, Paradoxornithidae, och enbart som ett släkte Paradoxornis inom familjen sångare (Sylviidae). Flera genetiska studier visar dock att skäggmesen inte är släkt med papegojnäbbarna. Den tillhör samma underordning, Sylvioidea, men i en tidig avgrening och är, förvånande nog, troligen närmast släkt med lärkor (Alaudidae).[4][5][6] Därför placeras skäggmesen numera i den egna familjen Panuridae.[3] Skäggmesen är alltså inte alls nära släkt med vare sig mesar, pungmesar eller stjärtmesar.
Den förekommer lokalt över i stort sett hela palearktiska regionen främst i de tempererade delarna av Europa och Asien.[7] Arten är för det mesta stannfågel och merparten av världspopulationen flyttar bara för att undkomma plötsliga köldknäppar. Den är sårbar för hårda vintrar då stora mängder ofta stryker med. Enstaka fynd har gjorts under perioden januari till april i norra Afrika i bland annat Marocko, Algeriet och Egypten.[8]
Skäggmesen delas oftast upp i tre underarter:
I Sverige observerades den först på 1960-talet men blev sedermera allmän vid sjön Tåkern. Därifrån spred den sig över stora delar av södra och mellersta Sverige och idag häckar den årsvis i Sverige så långt norrut som till Värmland och sällsynt ända upp till Västerbotten.[9] I Artdatabankens rödlista från 2015 kategoriseras den som nära hotad (NT).[2]
Den blir cirka 16 centimeter lång och är ljust kanelbrun på ryggen och sidorna, askgrå på huvudet och nacken samt vitaktig på kroppens undre sida. Inre vingpennorna är svarta med rostgula kanter och stjärten rostgul med vita spetsar på de yttre pennorna. Hannen har på vardera kinden förlängda fjädrar som liksom bildar spetsiga polisonger och i likhet med undre stjärttäckarna är svarta. Honan saknar förlängda fjädrar på kinderna och dess undre stjärttäckare är blekt rostgula.
Skäggmesens läten är snabbt upprepade ping och tjing som ibland följs av ett utdraget tjirr samt en lågmäld sång.
Skäggmesen förekommer bland rörväxter och videbuskar vid sjöar och våtmarker. Den är vig, livlig och orolig, lever av insekter, om vintern även av allehanda frön, bygger sitt bo på tuvor, lever parvis eller i små familjer samt döljer sig så mycket som möjligt. Makarna uppvisar stor tillgivenhet för varandra, framför allt under parningstiden.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med okänd utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka 232.000-437.000 par.[1]
Wikimedia Commons har media som rör Skäggmes.
Skäggmes (Panurus biarmicus) är en mesliknande fågel som numera placeras i den egna familjen Panuridae.
.jpg)
