Al lonteg-koukoug[1] (liester : lonteged-koukoug) a zo ur spesad pesked-mor eus kerentiad ar Blenniidae, Blennius ocellaris an anv skiantel anezhañ.
a vo kavet e Wikimedia Commons.
Al lonteg-koukoug (liester : lonteged-koukoug) a zo ur spesad pesked-mor eus kerentiad ar Blenniidae, Blennius ocellaris an anv skiantel anezhañ.
L'ase mossegaire, la bavosa ocel·lada, la dormilega, el papagall, el burret, la futarra, la rabosa, la rabosa d'ullot negre o el toret (Blennius ocellaris) és un peix d'hàbits nocturns de la família dels blènnids.
Espècie bentònica que viu sobre diferents tipus de fons entre els 5 i 250 m (fins a 400 m a les costes d'Algèria).
S'alimenta de petits insectes del mar com per exemple un pop una aranya una terenyina un atoli, etc. i d'algun excrement d'animal
Es reprodueix a la primavera; fixen els ous sota les closques buides o pedres llises, on són protegits pel mascle.
Present a la Mediterrània i la Mar Negra (no es troba, però, a les costes de Tunísia, Líbia i part d'Egipte). A l'Atlàntic Oriental, des de les Illes Britàniques fins al Marroc.
Sense cap interès comercial: forma part de la morralla.
Es captura amb l'art d'arrossegament i amb volantí.
L'ase mossegaire, la bavosa ocel·lada, la dormilega, el papagall, el burret, la futarra, la rabosa, la rabosa d'ullot negre o el toret (Blennius ocellaris) és un peix d'hàbits nocturns de la família dels blènnids.
Pysgodyn sy'n byw yn y môr ac sy'n perthyn i deulu'r Blenniidae ydy'r llyfrothen adeiniog sy'n enw benywaidd; lluosog: llyfrothod adeiniog (Lladin: Blennius ocellaris; Saesneg: Butterfly blenny). Mae ei diriogaeth yn cynnwys Ewrop, Affrica a'r Môr Canoldir.
Mae'n bysgodyn dŵr hallt ac mae i'w ganfod ym Môr y Gogledd ac arfordir Cymru. Ar restr yr Undeb Rhyngwladol dros Gadwraeth Natur (UICN), caiff y rhywogaeth hon ei rhoi yn y dosbarth 'Heb ei gwerthuso' o ran niferoedd, bygythiad a chadwraeth gan nad oes data digonol.[1]
Pysgodyn sy'n byw yn y môr ac sy'n perthyn i deulu'r Blenniidae ydy'r llyfrothen adeiniog sy'n enw benywaidd; lluosog: llyfrothod adeiniog (Lladin: Blennius ocellaris; Saesneg: Butterfly blenny). Mae ei diriogaeth yn cynnwys Ewrop, Affrica a'r Môr Canoldir.
Mae'n bysgodyn dŵr hallt ac mae i'w ganfod ym Môr y Gogledd ac arfordir Cymru. Ar restr yr Undeb Rhyngwladol dros Gadwraeth Natur (UICN), caiff y rhywogaeth hon ei rhoi yn y dosbarth 'Heb ei gwerthuso' o ran niferoedd, bygythiad a chadwraeth gan nad oes data digonol.
Der Seeschmetterling (Blennius ocellaris) gehört zur Familie der Schleimfische (Blenniidae) und ist im östlichen Atlantik und Mittelmeer anzutreffen.
Der Seeschmetterling besitzt einen schlank langgestreckten und seitlich abgeflachten Körper und wie alle Vertreter der Schleimfische hat er keine Schuppen. Er erreicht eine Körperlänge bis 20 Zentimeter. Der Kopf mit dem endständigen Maul ist groß und abgerundet, die Augen befinden sich weit oben liegend. Vor dem Augenvorderrand befindet sich jeweils ein gelappter Hauttentakel. Der Körper ist hellbraun bis olivfarben mit einer unregelmäßigen dunkelbraunen Streifung aus breiten Querbinden.
Die Rückenflosse reicht vom Kopfansatz bis kurz vor den Übergang zur einteiligen Schwanzflosse und besitzt eine Einbuchtung im Bereich des Übergangs zwischen den 11 Hart- und den 14 bis 15 Glieder- bzw. Weichstrahlen. Der vordere Teil ist stark vergrößert und besitzt einen großen dunkelblauen, hell gesäumten Augenfleck. Die fadenförmigen Bauchflossen sind kehlständig, liegen also vor den Brustflossen und bestehen aus einem harten und 3 weichen Strahlen. Die paarigen Brustflossen besitzen 12 Flossenstrahlen und die Afterflosse 2 Hartstrahlen und 16 Weichstrahlen. Die Schwimmblase fehlt allen Schleimfischen.
Seeschmetterlinge kommen im östlichen Atlantik vom Ärmelkanal bis zur Küste Marokkos, im westlichen Teil des Mittelmeeres, der Adria und im Schwarzen Meer vor.
Seeschmetterlinge leben am Bodengrund in Felsregionen in Tiefen von 10 bis 400 Metern, vor allem in Gebieten mit Sand-, Schill oder Schlammgrund. Die Fische fressen kleine wirbellose Bodentiere.
Sie laichen im Frühjahr und Sommer vom Mai bis zum August. In dieser Zeit grenzen die Männchen Reviere ab. Die Eier werden in leere Miesmuschelschalen und unter Steine gelegt und vom Männchen bewacht (aktive Brutpflege).
Der Seeschmetterling (Blennius ocellaris) gehört zur Familie der Schleimfische (Blenniidae) und ist im östlichen Atlantik und Mittelmeer anzutreffen.
Babica dubinka (Blennius ocellaris) ili slingura dubljinka[1] je riba iz porodice slingurki odnosno babica (Blenniidae). Kako naraste do 20 cm[2] spada u veće vrste ove porodice. Živi na stjenovitom dnu, voli veće dubine, a najčešće na dubinama između 10 i 400 m. Dijeli mnoge zajedničke osobine sa ostalim slingurkama: izduženo golo tijelo, bez ljusaka i sluzavo, veliku glavu, jake čeljusti, kožne izrasline na glavi. Boja joj varira od svijetlo smeđe, ljubičaste, pa do nijansi zelene, cijelo tijelo i glava su prošarani interesantnim šarama. Leđna peraja joj je velika, naročito na prednjem dijelu. Hrani se uglavnom noću, račićima i sitnim životinjicama. Razmnožava se od aprila do jula, a mužjaci čuvaju jaja koja se najčešće nalaze na donjem dijelu nekog kamena ili u praznoj ljušturi dagnji.
Živi na obalama istočnog Atlantika, od Maroka do Francuske, te po cijelom Mediteranu i u Crnom moru
Babica dubinka je pridnena riba. Živi na raznim dnima, a preferira pjeskovita dna, na 15 do 200 (maksimalno 300) metara dubine, uglavnom između 50 i 200 m.[3]
Mrijesti se u proljeće[3]. Ženke polažu ikru ispod praznih ljuštura školjaka, kamenja i sl. Ikru čuvaju mužjaci.
Babica dubinka (Blennius ocellaris) ili slingura dubljinka je riba iz porodice slingurki odnosno babica (Blenniidae). Kako naraste do 20 cm spada u veće vrste ove porodice. Živi na stjenovitom dnu, voli veće dubine, a najčešće na dubinama između 10 i 400 m. Dijeli mnoge zajedničke osobine sa ostalim slingurkama: izduženo golo tijelo, bez ljusaka i sluzavo, veliku glavu, jake čeljusti, kožne izrasline na glavi. Boja joj varira od svijetlo smeđe, ljubičaste, pa do nijansi zelene, cijelo tijelo i glava su prošarani interesantnim šarama. Leđna peraja joj je velika, naročito na prednjem dijelu. Hrani se uglavnom noću, račićima i sitnim životinjicama. Razmnožava se od aprila do jula, a mužjaci čuvaju jaja koja se najčešće nalaze na donjem dijelu nekog kamena ili u praznoj ljušturi dagnji.
Živi na obalama istočnog Atlantika, od Maroka do Francuske, te po cijelom Mediteranu i u Crnom moru
The butterfly blenny (Blennius ocellaris) is a small marine blenniid fish of Northern and Western Europe, as well as the Mediterranean Sea and Black Sea and Morocco. It is usually found at a depth of 10–400 metres (33–1,312 ft) down, especially in areas with a rocky floor.
The butterfly blenny has a deep body at the front, tapering rather quickly to the caudal peduncle. It can grow as large as 20 cm (8 in) in length. It has 11 to 12 dorsal spines, 14 to 16 dorsal soft rays, 2 anal spines and 15 to 16 anal soft rays. It has tentacles on the nasal opening, above the eye and on the nape near the first dorsal fin ray. The lateral line is discontinuous. The front part of the dorsal fin is much higher than the remainder of the fin, and the anal fin is also long, running half the body length. The pelvic fins are set well forward and are divided in two. This fish is a mottled brownish-grey, with five to seven dark vertical bars. There is a large bluish-black eyespot surrounded by a white ring on the 6th and 7th rays of the dorsal fin.[2][3]
The butterfly blenny has a range that extends from the Mediterranean Sea, up the cost of Spain, Portugal and France to the English Channel and the Irish Sea. It is found over rocky substrates covered with seaweed and this means that it is seldom caught in trawls, and may be more common than it seems. It occurs in the subtidal zone, and its depth range is down to about 100 m (330 ft).[4]
It spawns in late spring (as late as June in the English Channel) and hides the eggs under an abandoned shell; the male guards the eggs.[5] An individual near Plymouth was found to be nesting inside the cavity of a large thigh bone.[4]
{{cite journal}}
: CS1 maint: multiple names: authors list (link) The butterfly blenny (Blennius ocellaris) is a small marine blenniid fish of Northern and Western Europe, as well as the Mediterranean Sea and Black Sea and Morocco. It is usually found at a depth of 10–400 metres (33–1,312 ft) down, especially in areas with a rocky floor.
La especie Blennius ocellaris,[2] que según la región española tiene de nombre común torillo, babosa, caboce o purillo, es una especie de la familia de los blénidos,[3] una familia de peces marinos incluida en el orden Perciformes.[4]
Su nombre procede del griego blenios, que significa moco, en alusión al tacto mucoso al tocar su piel, y ocello, por el dibujo en forma de ojo en su aleta.[5]
Es un pez marino, que vive pegado al fondo demersal, en un rango de profundidad entre los 10 y los 400 metros.[6]
Se distribuye por aguas subtropicales, en la costa este del océano Atlántico desde Mauritania hasta el canal de la Mancha, así como muy común en todo el mar Mediterráneo y el mar Negro.[6]
Cuerpo alargado y pequeño, con una longitud máxima descrita de 20 cm.[7] La aleta dorsal es muy alta, con unas 11 a 12 espinas defensivas y unos 15 radios blandos detrás, mientras que la aleta anal tiene dos espinas y 15 a 16 radios blandos; es característico en esta especie que la parte anterior de la aleta dorsal es mucho más alta que la parte posterior.[6]
La membrana de las branquias no forma un pliegue a través del istmo; posee unos tentáculos en la apertura nasal y unos ojos situados muy arriba, en la nuca casi al inicio de la aleta dorsal; la línea lateral es muy reducida y discontinua.[6]
Los adultos se encuentran sobre fondos duros. Principalmente nocturno, que se alimentan de pequeños invertebrados. Ovíparos. Los huevos son demersales y adhesivo,[8] y se unen al sustrato a través de una, almohadilla o pedestal adhesivo filamentoso.[9]
Los huevos son depositados debajo de conchas de mejillones o de piedras y custodiados por el macho.[10] Las larvas son planctónicas, a menudo se encuentra en aguas costeras poco profundas.[9]
Tiene una importancia comercial muy reducida.[6]
La especie Blennius ocellaris, que según la región española tiene de nombre común torillo, babosa, caboce o purillo, es una especie de la familia de los blénidos, una familia de peces marinos incluida en el orden Perciformes.
Su nombre procede del griego blenios, que significa moco, en alusión al tacto mucoso al tocar su piel, y ocello, por el dibujo en forma de ojo en su aleta.
Kabuxa tximeleta (Blennius ocellaris) Blenniidae familiako arraina da, ipar-ekialdeko Ozeano Atlantikoan eta Mediterraneon bizi dena. 20 zentimetroko luzera du.[1]
Kabuxa tximeleta (Blennius ocellaris) Blenniidae familiako arraina da, ipar-ekialdeko Ozeano Atlantikoan eta Mediterraneon bizi dena. 20 zentimetroko luzera du.
Blennius ocellaris, la Blennie ocellée ou Blennie papillon, est une espèce de poissons marins de la famille des Blenniidae.
Cette blennie est aisément identifiable : la partie antérieure de la nageoire dorsale est surélevée et est marquée d'un ocelle noir cerclé de clair.
Océan Atlantique, mer du Nord, mer Méditerranée.
La Blennie ocellée se trouve plus en profondeur que les autres espèces de la famille des Blenniidae : on ne la rencontre qu'à partir de 25-30 mètres et elle vit bien au-delà du talus continental[1].
Blennius ocellaris, la Blennie ocellée ou Blennie papillon, est une espèce de poissons marins de la famille des Blenniidae.
Babica dubinka (Blennius ocellaris) ili još i slingura dubljinka[1] je riba iz porodice slingurki odnosno babica (Blenniidae). Kako naraste do 20 cm[2] spada u veće vrste ove familije. Živi na stjenovitom dnu, voli veće dubine, a najčešće na dubinama između 10 i 400 m. Dijeli mnoge zajedničke osobine sa ostalim slingurkama: izduljeno golo tijelo, bez ljusaka i sluzavo, veliku glavu, jake čeljusti, kožne izrasline na glavi. Boja joj varira od svijetlo smeđe, ljubičaste, pa do nijansi zelene, cijelo tijelo i glava su prošarani interesantnim šarama. Leđna peraja joj je velika, naročito na prednjem dijelu. Hrani se uglavnom noću, račićima i sitnim životinjicama. Razmnožava se od travnja do srpnja, a mužjaci čuvaju jaja koja se najčešće nalaze na donjem dijelu nekog kamena ili u praznoj ljušturi dagnji.
Obitava na obalama istočnog Atlantika, od Maroka do Francuske, te po cijelom Mediteranu i u Crnom moru.
Babica dubinka je pridnena riba. Živi na raznim dnima, a preferira pjeskovita dna, na 15 do 200 (max. 300) metara dubine, uglavnom između 50 i 200 m.[3]
Mrijesti se u proljeće[3]. Ženke polažu ikru ispod praznih ljuštura školjaka, kamenja i sl. Ikru čuvaju mužjaci.
Babica dubinka (Blennius ocellaris) ili još i slingura dubljinka je riba iz porodice slingurki odnosno babica (Blenniidae). Kako naraste do 20 cm spada u veće vrste ove familije. Živi na stjenovitom dnu, voli veće dubine, a najčešće na dubinama između 10 i 400 m. Dijeli mnoge zajedničke osobine sa ostalim slingurkama: izduljeno golo tijelo, bez ljusaka i sluzavo, veliku glavu, jake čeljusti, kožne izrasline na glavi. Boja joj varira od svijetlo smeđe, ljubičaste, pa do nijansi zelene, cijelo tijelo i glava su prošarani interesantnim šarama. Leđna peraja joj je velika, naročito na prednjem dijelu. Hrani se uglavnom noću, račićima i sitnim životinjicama. Razmnožava se od travnja do srpnja, a mužjaci čuvaju jaja koja se najčešće nalaze na donjem dijelu nekog kamena ili u praznoj ljušturi dagnji.
Obitava na obalama istočnog Atlantika, od Maroka do Francuske, te po cijelom Mediteranu i u Crnom moru.
La bavosa occhiuta (Blennius ocellaris Linneaus, 1758) è un pesce osseo marino della famiglia Blenniidae.
Questo pesce è diffuso nell'Oceano Atlantico orientale, dall'Inghilterra, al Marocco, nel Mar Mediterraneo, dove è comune, e nel Mar Nero (raro)[1].
Si incontra di solito su fondali duri, spesso ricoperti da un manto di sedimento. Si tratta dell'unica specie mediterranea di Blenniidae a non vivere in ambienti strettamente litorali: si incontra normalmente tra 30 e 100 metri di profondità[2], eccezionalmente tra 10 e 450 metri. I giovanili sono costieri e si possono trovare in acque basse[3]
Rispetto agli altri blennidi mediterranei questa specie ha corpo più tozzo, alto e compresso lateralmente, con una testa grande a profilo frontale quasi verticale. La bocca è relativamente ampia, armata di piccoli denti. Sulla testa si trovano due tentacoli sopraorbitali ramificati, comuni in molte specie di Blennidi e utili per la determinazione delle specie e dei generi. La pinna dorsale è ampia e retta anteriormente da raggi spinosi; nella parte anteriore è molto più elevata che nella parte posteriore. Nella parte anteriore della dorsale sono presenti alcuni raggi molto allungati e con le estremità libere. La pinna anale è lunga e bassa. Le pettorali sono ampie e rotondeggianti, le ventrali sono formate da pochi raggi rigidi che possono fungere da appoggio sul fondale. La pinna caudale è arrotondata. La linea laterale è incompleta e arriva solo all'altezza della pinna dorsale[1][2][3][4].
La colorazione è rossastra o bruno chiara con fasce verticali scure su dorso e fianchi che di solito non raggiungono il ventre. Nella parte bassa dei fianchi sono presenti linee e fasce orizzontali chiare. Le pinne dorsale e caudale sono macchiettate di bruno scuro. La caratteristica peculiare della specie, da cui deriva il nome comune, è una grossa macchia grossolanamente circolare o romboidale di colore blu-nero bordata di bianco o azzurro, situata tra il quinto e l'ottavo raggio della pinna dorsale. La pinna anale ha un bordo scuro[1][2][4].
È una della più grandi bavose mediterranee, misura da 15 a 18 cm; 20 cm è la taglia massima[2].
Ha abitudini prettamente notturne[1].
La deposizione delle uova avviene da febbraio a settembre. Le uova vengono deposte sotto una conchiglia o in una cavità e vengono sorvegliate dal maschio[1].
Si nutre di invertebrati bentonici[4].
Il suo aspetto piacevole rende questa specie particolarmente apprezzata per gli acquari marini[4].
Viene catturata con frequenza dalle reti a strascico[1] ma le sue carni non hanno valore e viene smerciata assieme alla minutaglia per la zuppa di pesce[4].
La bavosa occhiuta (Blennius ocellaris Linneaus, 1758) è un pesce osseo marino della famiglia Blenniidae.
De zeevlinder (Blennius ocellaris) is een straalvinnige vis uit het (type-)geslacht Blennius van de familie van naakte slijmvissen (Blenniidae) die behoort tot de orde van baarsachtigen (Perciformes).
De vis kan een lengte bereiken van 20 cm. De rugvin strekt zich uit van de kop tot dicht bij de staartvin. Het voorste gedeelte van de rugvin bestaat uit 11 tot 12 lange stekels waarin een groot, donkerblauw, helder omzoomde oogvlek (zie afbeelding). In het tweede deel van de rugvin zitten nog 14 tot 16 vinstralen. De aarsvin heeft twee stekels 15 en 16 vinstralen. De zwemblaas ontbreekt bij deze bodemvis.
De zeevlinder, Blennius ocellaris is een zoutwatervis en prefereert kustwateren in een subtropisch klimaat in de Atlantische Oceaan, van Marokko tot in het Het Kanaal en in de Middellandse Zee. De vis leeft in de buurt van rotsachtige kusten op een diepte tussen de 10 tot 400 m onder het wateroppervlak. De zeevlinder heeft een nachtelijke leefwijze; hij houdt zich overdag schuil in rotsspleten. Hij leeft van bodemfauna (macrofauna) op zandig bodems. De vis ontbreekt in de Noordzee.
Bronnen, noten en/of referentiesDe zeevlinder (Blennius ocellaris) is een straalvinnige vis uit het (type-)geslacht Blennius van de familie van naakte slijmvissen (Blenniidae) die behoort tot de orde van baarsachtigen (Perciformes).
Øyeflekket tangkvabbe er en tangkvabbe fra europeiske farvann.
Den en karakteristisk høy ryggfinne med en øyelignende flekk. Denne flekken minner om tegninger på sommerfuglvinger, og har gitt arten navn på mange språk, for eksempel havsfjäril på svensk. Lengden kan bli opptil 20 cm.
Utbredelsen omfatter Middelhavet, Svartehavet og det nordøstre Atlanterhavet fra Marokko til Den engelske kanal. Øyeflekket tangkvabbe forekommer på dypere vann, 10–100 m, enn de fleste andre tangkvabber. Den finnes helst på skjellbunn og på steder med kalkalger.
Øyeflekket tangkvabbe er en tangkvabbe fra europeiske farvann.
Den en karakteristisk høy ryggfinne med en øyelignende flekk. Denne flekken minner om tegninger på sommerfuglvinger, og har gitt arten navn på mange språk, for eksempel havsfjäril på svensk. Lengden kan bli opptil 20 cm.
Utbredelsen omfatter Middelhavet, Svartehavet og det nordøstre Atlanterhavet fra Marokko til Den engelske kanal. Øyeflekket tangkvabbe forekommer på dypere vann, 10–100 m, enn de fleste andre tangkvabber. Den finnes helst på skjellbunn og på steder med kalkalger.
Ślizg oczyk (oczyk, ślizgowiec oczyk) (Blennius ocellaris) – gatunek ryby z rodziny ślizgowatych (Blenniidae).
Występuje w północnym Atlantyku od wybrzeża zachodnioafrykańskiego do północnej Szkocji, w Morzu Śródziemnym i Czarnym.
Ryba żyjąca w strefie przydennej, na dnie żwirowatym, na głębokości od 10 do 100 m.
Dorasta maksymalnie do 20 cm, przeważnie do 14 cm. Ciało wydłużone, bocznie spłaszczone. Głowa wysoka o pionowym profilu, oczy umieszczone wysoko nad nimi dwa płaskie rozgałęzione czułki. Ciało bezłuskie, skóra śluzowata. Płetwa grzbietowe długa, wysoka, z wyraźnym dużym wcięciem które prawie rozdziela ją na dwie części, podparta 10–20 nitkowatymi twardymi promieniami, pierwszy z nich wyraźnie wystaje poza krawędź płetwy, oraz 14–16 miękkimi promieniami. Płetwa odbytowa podparta 1–2 twardymi i 15–16 miękkimi promieniami. Płetwa piersiowa duża, silna. Płetwy brzuszne z jednym krótkim twardym promieniem i 1–3 miękkimi promieniami. Płetwa ogonowa zaokrąglona.
Ubarwienie: grzbiet i boki brązowo- lub szarozielone, z 5–7 ciemnymi poprzecznymi pręgami, zachodzącymi na płetwę grzbietową. Na płetwie grzbietowej między 5 a 8 twardym promieniem zaznaczona wyraźnie niebieskoczarna plama z białą obwódką.
Odżywia się wieloszczetami, drobnymi skorupiakami i innymi drobnymi organizmami żyjącymi na dnie.
Rozród odbywa się w zależności od temperatury, w południowej części występowania w miesiącach zimowych. Złożonej ikry pilnuje samiec.
Ślizg oczyk (oczyk, ślizgowiec oczyk) (Blennius ocellaris) – gatunek ryby z rodziny ślizgowatych (Blenniidae).
Blennius ocellaris é uma espécie de peixe pertencente à família Blenniidae.
A autoridade científica da espécie é Linnaeus, tendo sido descrita no ano de 1758.
Encontra-se presente em Portugal, onde é uma espécie nativa.
Os seus nomes comuns são marachomba-borboleta ou marachomba.
Trata-se de uma espécie marinha. Atinge os 17 cm de comprimento total, com base de indivíduos de sexo indeterminado.
Blennius ocellaris é uma espécie de peixe pertencente à família Blenniidae.
A autoridade científica da espécie é Linnaeus, tendo sido descrita no ano de 1758.
Havsfjäril (Blennius ocellaris), en fisk i familjen slemfiskar som finns i östra Atlanten och Medelhavet.
En slemmig fisk utan fjäll som har en mycket hög, främre del av ryggfenan med en tydlig, svart fläck. Huvudet är stort, med tentakelliknande utväxter ovanför ögonen och en mun med kraftiga läppar.[2] Ryggfenan har 11 till 12 taggstrålar och 14 till 16 mjukstrålar.[3] Färgen varierar från spräckligt ljusbrun till gråaktig och 5 till 7 mörkare tvärstreck på kroppen. Den blir upp till 20 cm lång.[4]
Havsfjärilen är en bottenfisk som lever på blandad stenbotten. Födan utgörs av olika ryggradslösa bottendjur[3] och småfisk.[2]
Arten leker under vår till sommar, varvid honan lägger ägg i klumpar[2] under musselskal och stenar. De vaktas av hanen.[3] Ynglen är pelagiska.[2]
Utbredningsområdet utgörs av östra Atlanten från Brittiska öarna, södra Nordsjön via Medelhavet och Svarta havet till Västafrika.[2]
Havsfjäril (Blennius ocellaris), en fisk i familjen slemfiskar som finns i östra Atlanten och Medelhavet.
Blennius ocellaris Linnaeus, 1758
Морская собачка-бабочка[1] (лат. Blennius ocellaris) — вид рыб семейства собачковых (Blenniidae).
Небольшая рыба с длиной тела 20 см. Окраска тела светло-бурого цвета, с тёмными пятнами, на передней части спинного плавника круглое тёмно-бурое пятно, окружённое светлым кольцом.
Вид распространён в восточной части Атлантического океана от Ла-Манша до Марокко, в западной части Средиземного моря, в Адриатическом и Чёрном морях. Обитает на глубине от 10 до 400 метров, предпочитая скалистые участки дна. Питается мелкими беспозвоночными донными животными.
Нерест с мая по август. Самцы территориальные и охраняют свои участки и кладку.
Мясо рыб невкусно и мало употребляется в пищу.
Морская собачка-бабочка (лат. Blennius ocellaris) — вид рыб семейства собачковых (Blenniidae).
Небольшая рыба с длиной тела 20 см. Окраска тела светло-бурого цвета, с тёмными пятнами, на передней части спинного плавника круглое тёмно-бурое пятно, окружённое светлым кольцом.
Вид распространён в восточной части Атлантического океана от Ла-Манша до Марокко, в западной части Средиземного моря, в Адриатическом и Чёрном морях. Обитает на глубине от 10 до 400 метров, предпочитая скалистые участки дна. Питается мелкими беспозвоночными донными животными.
Нерест с мая по август. Самцы территориальные и охраняют свои участки и кладку.
Мясо рыб невкусно и мало употребляется в пищу.