Vårtkråkor (Callaeidae) är en liten familj fåglar endemisk för Nya Zeeland. Den innehåller tre monotypiska släkten. En av familjens arter är utdöd och två, kokako och spetsnäbbad vårtkråka, är utrotningshotade. De hotas främst av predation från introducerade däggdjursarter som råttor, mårddjur och klätterpungdjur. Den tredje arten, huja, dog ut i början av 1900-talet.
Familjen verkar vara en kvarleva av en tidig expansion av tättingar till Nya Zeeland. Arterna har inga nära släktingar utom skägghonungsätaren, och deras mer avlägsna släktskaper är fortfarande okända.[1]
De två nu levande arterna är marklevande sångfåglar, 26–38 cm långa. De bor i täta skogar, där de livnär sig på insekter. De har starka ben och fjäderlösa skinnflikar under näbben. Vingarna är rundade och vanligen svaga, vilket ger dem mycket begränsad flygförmåga. De är monogama och håller permanenta revir.[2]
Huja (Heteralocha acuitirostris) (utdöd)
Kokako (Callaeas cinerea)
Spetsnäbbad vårtkråka (Philesturnus carunculatus, tidigare Creadion carunculatus)
Vårtkråkor (Callaeidae) är en liten familj fåglar endemisk för Nya Zeeland. Den innehåller tre monotypiska släkten. En av familjens arter är utdöd och två, kokako och spetsnäbbad vårtkråka, är utrotningshotade. De hotas främst av predation från introducerade däggdjursarter som råttor, mårddjur och klätterpungdjur. Den tredje arten, huja, dog ut i början av 1900-talet.
Familjen verkar vara en kvarleva av en tidig expansion av tättingar till Nya Zeeland. Arterna har inga nära släktingar utom skägghonungsätaren, och deras mer avlägsna släktskaper är fortfarande okända.