Ökensångare[2] (Sylvia nana) är en tätting som tillhör släkte Sylvia i familjen sylvior (Sylviidae).[3]
Ökensångare är en liten sångare, som mäter 11,5-12,5 cm, med ljust sandfärgad ovansida och huvud, vitaktig undersida och ljust gul iris. Könen är lika och arten påminner om en liten törnsångarhona utan ljust tygelstreck men med ljust öga och ljusa ben.[4] Dess sång är distinkt och framförs ofta i sångflykt.
Ökensångaren är en flyttfågel som häckar i det tempererade delarna av södra Centralasien, från Kaspiska havet till Mongoliet och västra Kina. Den övervintrar från allra nordöstligaste Afrika, över Arabiska halvön och till Indien.[5] Den är en sällsynt gäst i Västeuropa men har observerats så långt västerut som Storbritannien som, tillsammans med Sverige och Finland är de länder i Västeuropa där den observerats flest gånger.[6]
Ökensångaren beskrevs taxonomiskt första gången 1833 av Wilhelm Hemprich & Christian Ehrenberg under det vetenskapliga namnet Curruca nana. Typspecimentet härstammar från södra El Tor på Sinaihalvön.
Den är mycket närbesläktad med saharasångare (Sylvia deserti) som tidigare behandlades som underart till ökensångare. Dessa båda arters släktskap med övriga sångare är oklar men de kan vara närmst besläktade med törnsångare. Törnsångarhonor påminner mycket om en kraftigt färgad ökensångare minus det ljusa tygelstrecket genom ögat. Studier visar hur som helst att alla dessa tre taxa är basala medlemmar av släktet Sylvia.[7][8] Ökensångaren är en monotypisk art och delas inte upp i några underarter.[6]
DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[9] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs ökensångaren med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[10]
Ökensångaren lever i sandig eller stenig halvöken, med sparsam vegetation. Den befinner sig ofta på marken där den rastlöst kilar på marken och den har en besynnerlig vana att hålla sig i närheten av ökenstenskvättor.[4] Den är en insektsätare men livnär sig även på bär. Den placerar sitt bo i anslutning till låga buskage och den lägger i genomsnitt 4-5 ägg, men kullar med 6 ägg har observerats.[6] Efter att ägen kläckts tar båda föräldrar hand om ungarna.[6]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Wikimedia Commons har media som rör ökensångare.
