Koriander (Coriandrum sativum L.) är en ettårig ört.
Koriander blir upp till 60 cm hög. Blommorna är små och vita eller vitrosa och sitter i flockar; oftast bara fem strålar eller mindre.
Blommar juni — juli. Frukterna är mogna i augusti — september.
Frukten består av två hårt sammanfogade rum. På utsidan ett flertal åsar.
Kromosomtal 2n = 22.
Koriander har sitt ursprung i Sydeuropa och Asien.
Ruderatmark, näringsrik, lucker jord. Gärna soliga lägen.
Koriander är en gammal kulturväxt, som odlats i över 3 000 å,r både som krydda och som medicinalväxt. Koriander omnämns bland annat i Ebers papyrusrulle (från 1 550 f.Kr.), bibeln, gamla sanskritskrifter, och Tusen och en natt. I Tutankhamons grav (från 1 339 f.Kr.) hittade man flera typer av örter och kryddor, däribland koriander.[1] [2] [3]
Romarna tog med sig örten norrut i och spred användningen av koriander i Europa. Under medeltiden var kryddan populär och den spreds i slutet av 1600-talet till Nordamerika. Koriander odlas i stora delar av världen.[1] [3]
Romarna använde korianderfrön bl a för att konservera kött. I Europa på 1500- och 1600-talen användes de i ölbrygd. Kanderade frön lär ha varit den ursprungliga konfettin under karnevaler.[3]
I Apicius receptsamling, en romersk skrift från ca år 400 f.Kr., beskrivs hur man tillagar flamingo med hjälp av bland annat koriander:
Både korianderns frön och de färska bladen används i matlagningen. Korianderfrön ingår bland annat i currykryddblandningar.
De torkade fröna har en kryddig, nötaktig behaglig smak. Bladen har en svårdefinierad aromatisk lukt och smak, som inte alla tycker om.
Bladen används i asiatisk matlagning ungefär som man i Sverige använder persilja.[1] [2]
En något överraskande användning är att smaksätta söta desserter med koriander.
Koriander kan vara råvara vid parfymtillverkning.
Koriander har också använts som läkemedel, både utvärtes och invärtes. Förekommer som homeopatiskt preparat.[3]
Koriander (Coriandrum sativum L.) är en ettårig ört.